Hemma efter en långkörning från Fredriksværk, med rast för lunch, toabesök, glasspaus, tankning. Jag behöver mer pauser numera när jag kör.
Min underbara käraste syster var hemma hos mig när jag kom hem. Skönt att ha henne att prata med och inte bara komma hem till ingenting, jo katten förstås, men han är inget bra att prata med.
Nu packar jag upp och gläds åt mina inköp. Oj, vad jag har handlat! På tre veckor blir det en del…
Sen är det saker som måste fixas med. Datorn har gått sönder idag i ena fästet på locket. Hur ska det ordnas? Finns det dellreparationsverkstäder till sånt? Måste lämnas in. Inte kul. Det blir säkert dyrt. Kanske måste hela skärmen bytas. Behöver en ny skärm till stationära datorn hemma för att ha en back-up. Den kraschade ju för ett par år sedan och jag har inte fixat det än. Annat har varit viktigare.
Bilen startar inte ibland. Startmotorn måste bytas. Kostar pengar. Den började krångla igen när jag skulle köra hem idag. Den ville kanske också stanna kvar i Dk, precis som jag. Ha ha… bilar som kan känna… Och så gråter jag som vanligt när jag åker över sundet.
Digitalkameran sjunger på sista visan. Likaså min mobil.
Plötsligt är det en massa tekniska saker som är dåliga. Inte bra. Vad är viktigast? Det får jag fundera på. Pengar, pengar, pengar…
Men nu är det de små sakerna jag gläds åt istället: danska bolcher, wienerbröd från bageriet, inköpta i morse, saker till barnen i skolan, tvålar, schampoo, en flagga, en sten, en snäcka, två kuddar, örngott, kökshanddukar, ny musik och allt möjligt.
Ena ankeln är svullen. Vad har hänt med den? Har ingen aning. För mycket dans på avslutningsfesten kanske. Vi hade kul där på dansgolvet. Ingen fåfänga där inte. Bara dansa på och våga göra det man vill och bjuda på sig själv.
Tvätthögarna växer. Lika bra att börja tvätta på en gång.

Jag somnar med de jylländska rösterna från filmen i öronen. Nu har jag i alla fall sovit ordentligt, så att jag är beredd för min långkörning hem. Jag har hela dagen på mig och kvällen med om jag vill.
Jag kan stanna var jag vill och har inte bråttom genom den sista biten genom Danmark, före Helsingà¸r. Jag har aldrig åkt den vägen förr. Men vädret är ju bara piss, nu regnar det ännu mer. Kanske kommer jag åka genom Hillerà¸d, om min vän där har läst sin mejl och är hemma. Och kanske stanna i Fredensborg med. Där kan det finnas något spännande för mig möjligen.
Alltså det här vandrarhemmet är inte som andra, här är en toa utan toapapper, med duschen i samma utrymme som handfatet, väggar utan krok till handduken… Jag valde mellan att lägga handduken i handfatet/på toalocket/på skräpkorgen/på golvet… ha ha det här vandrarhemmet är verkligen som ett skämt…. jag skrattade i alla fall högt av det. Nu ska jag uppför den smala, branta trappan till det minimala köket med 10 saker av alla glas, fat och bestick. Fast siffran på hyllorna och bestickaskarna stämmer inte med innehållet. Jag såg inte 10 stycken av en sak någonstans. Mycket förvirrande. Här finns ingen inlevelse med hur det är att vara gäst och bo så här. Ingen värme och omsorg heller. Tur att jag ska åka strax.
Den här delen av mitt danmarksäventyr kan jag nu lägga bakom mig. Fast rösterna från deltagarna på kursen klingar i mig som röstminnen, pappren jag har ligger osorterade, budgeten är överskriden, en massa minnessaker finns kvar med. Jag har varit i Århus i tre veckor. Jag blev inte fäst vid staden. För mig är det havet, stränderna, klitterna och bokskogarna i Danmark, som jag värdesätter högst. Och landskapet, både det platta, ensliga och det böljande åkerlandskapet.
Sedan får jag fokusera på att komma hem till kisse, det blir bra. Och träffa Micke och hans flickvän. Och åka upp till Norrland, så fort jag bara kan. Och så prata svenska med svenskar. Hm…

– Og hvad så der?
– Det er i nederen.
Jag är på ett så helt otroligt trist vandrarhem i Fredriksværk. Rummet har en våningssäng och rymmer sen inte egentligen något mer utrymme. Det är högst 80 cm på sidan av sängen. Inget mer. Jag får knappt plats. Det luktar också rök och fönstret åker bara igen, saknar spärr. Vandrarhemsvärden är svensk och tycker jag är konstig som vill tala danska i Danmark. Internet som är gratis, är en trist gammal dator vid kontoret, uppsatt på en ranglig hylla i ståhöjd, smutsigt och otrevligt. Helt ulækkert! Kommer inte in på mejlen heller av någon anledning.
Det har åskat och regnat. Min fyra år gamla digitalkamera börjar ge upp och vill inte så mycket mer. Ingenting är bra. Jag storgråter ikväll. Och tittar på At græde i kor.
Är det så här trist för att jag ska ha lättare att lämna Danmark, med dåliga sista upplevelser? Antagligen! Jag ska aldrig komma hit mer igen! Aldrig!!!
Nu får jag ge mig ut att leta upp ett oskyddat trådlöst bredband. Sen bara sova och glömma denna trista värld en stund.

Jag sitter i bilen i Rörvig i nordvästra Själland och vill inte åka över med färjan riktigt än. När jag åker över till Hundested finns ingen återvändo. Danmark läggs bakom mig mer och mer då och Sverige kommer närmare.
Datorn går på batteri och jag är uppkopplad på någons oskyddade bredband. Aja baja!
Jag vill inte åka hem!!! Det finns annat som jag mycket hellre skulle vilja. Men så blir det inte.
Jag har plats på ett vandrarhem på andra sidan Isefjorden och måste vara där före kl.21. Tja… det är väl bara att åka då… suck…

Jag vet inte när jag skriver nästa gång. Jag har glömt inloggningskoden till mobila bredbandet. Kanske kommer fingrarna ihåg det med hjälp av kroppsminnet sen. Jag vet inte heller när jag kommer hem eller vilken vägar jag ska åka hem på. Bara första sträckan har jag bestämt.Jag åker hem över Själland. Jag kommer leta efter en strand på Odden, där jag kan sitta och begrunda livet och de sista tre veckorna här i Århus. Tänk att jag har klarat av att vara här! Själv. I grupp med andra. Äldst av alla. Inte för att åldern spelar roll, men vi har olika intressen och energier. Samarbetet har i alla fall flutit på bra, i stort sett med alla. Vi möts och vi skiljs. Jag har pratat danska då och då, med skiftande utfall. Jag har pluggat mycket och det ska bli skönt att vara ledig några veckor utan plikter och krav. Härligt!
Framtiden vet jag inte så mycket om. Den bara kommer av sig själv. Vad ska jag fylla den med? Lugn och ro! allra först.

Så är det examensdags. Jag har inte fattat något om illokutionära talhandlingar, konstativer, koherensetablerande implikaturer, agenters instrumentella handlingar och annat. Nej, det är inte viktigt för mig att känna till sånt. Jag tar inte in det heller. Men danska språket, att översätta och njuta av vackra meningar och ord är desto viktigare och att se bilderna som texten väcker framför mig. Min grupp har arbetat med en modernistisk text ”Biografi af en snegl” av Peter Seeberg. Trots att inte texten kändes angelägen, så har snigeln kommit krypande till oss alla, mer eller mindre, dessa tre sista dagarna. Vi har haft mycket roligt att prata om texten.

Jag har börjat packa. Allt ska in i bilen, helst det mesta och cykeln redan på fredagen. Annars kan jag inte sova i lugn och ro innan jag ska iväg på lördag morgon. Jag har bestämt första delen av min färdväg nu. Baktill på bilen har jag klistrat en dansk flagga med DANMARK skrivet under. Jag får väl i rättvisans namn klistra en svensk flagga där med sen, som pendang.

Jag lyssnar på cdn jag köpte i onsdags, ute i Århus jazzfestival. Å, så härlig saxofon och sköna melodier. Jag går upp i musiken om den är bra. Annars är jag likgiltig och uttråkad.

Idag har jag köpt mig en jysk pude. Den är gjord i Vamdrup, inte så långt härifrån. Jag stod och valde mellan den och en kudde från Ringsted på Sjælland. Klart det ska vara en jylländsk kudde som minne härifrån!
Jag får mer och mer ångest över att behöva åka hem. Jag är inte klar. Jag blir nog aldrig klar med Danmark. Detta land och detta språk finns djupt rotat i mitt hjärta. Det är bara så. Hur ska jag kunna riva upp det och släppa taget? Måste jag? En röst inom mig säger att jag måste. En annan röst säger nej, håll kvar, njut och gläds åt det som trots allt finns här för mig. Och så gör det så mycket ont då och då i hjärtat, av kärleken, som inte blev till mer än det blev. Ont! Alltid ont! Fina minnen med, visst. Men kun erindringer. Och så är jag arg också. Ilskan kommer också över mig med jämna mellanrum. Arg! Jag är riktigt arg! Vred!
Så lyssnar jag på ”Svantes viser” med Benny Andersen och Paul Dissing. Svante längtar hem. Inte jag. Han kommer inte tillbaka till Sverige. Jag gör.

Idag har jag sett den danska drottningen. Bara så där. Ute på gatan.
Antagligen var vi inne samtidigt på vikingamuseet på Nordea, fast en våning ner. Det var inte många där, men inte var jag så uppmärksam på turisterna där, i halvmörkret. Jag var på väg ut ju.
Sen satt jag utanför och väntade på min vän från kursen. Hon dröjde och dröjde och … plötsligt, kommer drottningen ut till en väntande svart stor flott bil. Hon kliver in och sätter sig bredvid en annan kvinna, som jag hade gått förbi därnere. En vakt, i vit uniform står där med. Hon ler och ser glad och nöjd ut. Det går så fort. Jag går framåt, med gapande mun. Hon vinkar till någon på andra sidan gatan. Bilen glider förbi mig.
Det är som en dröm. Jag har sett Drottningen. Har jag förändrats nu? Blivit mer dansk? Antagligen.
Och på sätt och vis känner jag mig som en mytoman här. Det har hela tiden hänt mig saker här i Danmark, som bara är SÅ konstiga. Det här är ännu en märklig händelse. Och det är sant! Jag har sett H.M. Dronning Margrethe 2. idag.

Här är hennes egen båt ”DANNEBROG”. Just nu ligger den i hamnen i Århus, medan drottningen är på sitt sommarnöje slottet Marselisborg Slot.
Bilderna tog jag 4 juli, när det var sommarsolväder. Nu är det mest molnigt.

Sussilago gav mig kramar igår över nätet. Då blev jag påmind om vad jag saknar riktiga kramar, för att inte tala om kyssar! Jag har ingen att krama om naturligt här, även om jag tycker många är sympatiska. Vi känner inte varandra så nära än. Jag får krama om mig själv och klappa på mig och säga: ”Såja Dana, du klarar dig!”

Jag börjar tänka på hemresan också. Vilken väg ska jag ta? Över Fredrikshavn-Göteborg eller Grenå-Varberg eller Århus-Sjællands Odde? Planen jag hade, känns inte riktigt bra.
Jag har en reservation på Sjællandsbåten på lördag kl 10. Jag hade tänkt sova över där en natt någonstans. Men vad har jag där att göra? Jag har inte bestämt något än, med någon jag känner där. Jag vill inte vara ensam och köra omkring planlöst. Det känns inte bra just nu i alla fall. Och inte heller att köra den vägen direkt hem.
Eller ska jag söka rätt på en stenabåt och komma fram till Sverige kl 4.45 på söndag morgon? Det känns ju inte heller något vidare. Det mesta är fullbokat nu. Eftersom jag inte har bokat någon hemresa, så får jag betala extra mycket för båtresan. Och så kanske broavgiften med om jag åker över Sjælland. Hm…
Det som kändes så enkelt och lätt hemma i våras, känns nu riktigt tungt och svårt.

Jag behöver få lite guidning här. Lite känsla för vad som är rätt. Känna någon intuition. Bli ledd. Eller efterfrågad. Och jag måste komma hem söndag natt senast, till kisse. Jag kan gärna köra hem i ett streck, på söndag eftermiddag, bara jag får det bra på Sjà¦lland. Annars vet jag inte.
Jag vet inte.
Jag vet inte!
JAG VET INTE!!!

Här är jag tillsammans med fyra danska ”män”, med hjärtan av sten. Eller cement.
Det hjälper inte att jag ropar: ”Hallå” och vinkar. Det blir ingen kontakt. De bara stirrar ut mot havet. Stora! Mäktiga! Oåtkomliga! Och ändå fantastiska att se.
De finns i Esbjerg. (”Mennesket ved havet” av Svend Wiig Hansen)

Jag har låst mig ute från mitt rum. Var ska jag sova i natt? Ännu en fråga utan svar.

Jag åkte iväg med bilen idag, jag hade lite ärenden att göra. Men… det gick inte att panta flaskor och handla i närmaste affären, för den har söndagsstängt. Bara bageriet och kiosken har öppet i centrum. Jag köper ett bröd och en hindbaersnitte. Mums! Så åker jag vidare till IKEA, för att leta efter en go´dansk pude. Men inte heller de har öppet. Så här är det i Danmark. Trist. Vad ska jag då hitta på? Hm…

Jag cyklar iväg med några till en Faktabutik, som har öppet närmare stan till. De andra jag åker tillsammans med, ser smutsen och tristessen där. Jag ser roliga godissaker som jag kan ha till skolan att öva tungmotorik med. Sen letar jag efter ett särskilt hus, som flera i gruppen har talat med mig om.

I Danmark har en del hus namn. Jag hittar huset som heter DANA och pratar med ägaren Aage. Han ska snart sälja det, berättar han. Huset har samma färger som mitt hus i Norrland. Bredvid ligger en brudklänningsfirma. Konstigt, jag som drömde om brudpar i natt, att jag var deras bröllopsarrangör. Så har det hänt flera gånger här de sista dagarna, att saker leder till nya saker, liksom ihopkopplade med varandra. Är det en mening med allt, en slump eller ödet? Jag vill tro att det är gåvor jag får, som tröst för att jag ska få känna någon lycka överhuvudtaget i Danmark. Fina, fantastiska gåvor är det. Jag känner stor tacksamhet för dem. De är så helt oväntade.

Sen tog jag och cyklade i Risskov, den spännande bokskogen. Jag ser en kvinna som sitter och syr på något. Jag börjar prata med henne och får veta att hon syr en kappa till sig själv att ha på ett vikingamöte här i Århus om två veckor. Inne i skogen övar sig sex män med att kämpa mot varandra. Det visar sig att de är med i en förening, som håller på med vikingakamp, med långa spjut, yxor, svärd och sköldar. Jag tog lite bilder, men bäst är att se bilderna på deras hemsida.
Ute hörs polissirener och bilar som bromsar. Undrar vad som händer ikväll i Århus då… Har söndagstristessen utlöst något, i brist på annat som håller igång i stan? Det är för övrigt jazzfestival i Århus nu, men jag går nog inte ut mer ikväll. Jag sitter inne och dricker mitt gröna mintte. Det får räcka med intryck utifrån för idag. Kanske en promenad bara senare.

Nu har jag kommit hem efter en jättefin utflykt till Skagen.
1. Trevlig sång i bussen.
2. Hälsade på i min kyrka och pratade med två trevliga kvinnor där.
3. Jättegod lunch på Bröndums!
4. Besök på Skagens konstmuseum. Tavlorna är hängda i s k salongsupphängning. Tätt, tätt, för att fira en 80-årsdag om jag förstod saken rätt. Några tavlor är inlånade med. En tavla fick de göra hål i väggen till, för att få in. Vad gör man inte för konsten?
5. Buss ut till Grenen. Jag badar på nordsidan. Otroligt härligt och länge. Kommer upp lagom till ösregnet. Vad gör det? Ombyte i bussen, dyngsur. Jag kunde inte kosta på mig att vara blyg och pryd. Hoppas ingen tog bild på mig. Det vore inte snällt.
6. Fantastiska och oändligt många maddrer fra Bodillas kro i Skagen, ätes vid Råbjerg mile, under tak, det regnar. Fryser. Vi övar uttalet på att säga madder och maddrer. Jag får inte godkänt än. Men jag lär mig säga annat som inte är så snällt sagt. På danska.
7. Gå! Upp på dynerna. Bli varm! Det slutar regna och allt är bra. Visst är det en magisk plats att vara på. Magisk. Andlig. Sublim?
8. Hem till Århus. Sång i bussen. Trött. Ont i nästan hela kroppen.
9. Kollar mejlen. Inga mejl. Ingen kärlek. Ingen vän. Ingen dansk. Trist. Gråten finns i mig. Måste gå upp på mitt rum och sörja lite. Bara att ta det när det kommer.
10. Sovmorgon i morgon. Ledig utan planer. En knapp vecka kvar här. Inte mer. Suck!

Jag har varit i Silkeborg, Ringkà¸bing, Esbjerg, Ribe och Vejen de senaste två dagarna. Det har hänt massor av märkliga saker på den resan. Jag har inte mött någon, nej, mitt livs kärlekar har kommit och gått. Men det finns ju annat att glädja sig åt. Å, vilka upplevelser!
Idag ska vi som en hel flock till Skagen. Det är helt okej för mig. Det blir säkert bra. Jag har inte tid att skriva. Bussen går nuuuuuuu!

Bäst att lägga in några bilder igen, så att det finns något att titta på medan jag är borta.

Kanske är inte taket så mycket att titta på, men jag ligger faktiskt och tittar på det varje kväll. Så det så! Och så tittar jag på rosor också. Ute. Alltid. De här finns på vår bakgård. Häftig färg. Doftar gott.

Vi var på utflykt till Kalภslottsruin. Den stenlagda vägen är från 1300-talet. Helt otroligt! Borgen byggdes 1340 någonting av Valdemar Atterdag. Där satt Gustav Vasa fången, tills han flydde.

Så här fin utsikt är det från det ena klassrummet vi använder. Här blir det stekhett på eftermiddagarna om det är soligt. Trapphuset är fint och fräscht och spännande. Varför har olika våningar olika många trappsteg? undrar jag som räknar sånt…

Rosor, rosor, rosor. De här cyklar jag förbi mest varje dag. Måste stanna och ta kort på dem. Jag älskar blommor!

För ovanlighetens skull lägger jag in en dagsfärsk bild. Det är min cykel framför en del av universitetshusen. Nordiska institutionen håller till i fjärde byggnaden.
Idag blir en lång dag. Först textanalys/föredrag om Peter Hà¸eg och De måske egnede. Sen 80-talsdikter. Först männen, sist kvinder en lille bitte smule. Det är ingen tillfällighet att det är så. Männen dominerar undervisningen och innehållet. Och lärarna tycker inte det har någon betydelse. Nä nä…
Jag har en oro i mig och den finns där mest när jag blir ensam. Jag kan gå ut då och lukta på vinden och prata med himlen och molnen. Igår var det åska på kvällen och det blev en vidunderligt fin natt att gå ut i.
Ikväll blir det föredrag om Kierkegaard. Hoppas det blir bra.
Sen ska jag packa och åka iväg till Ringkà¸bing och Esbjerg i morgon. Ingen dansk har hört av sig. Jag åker ändå.

Regn och regn och regn och regn…
Idag är en längta-hem-dag. Eller i alla fall längta efter närhet och till dem som står mig nära, mest kisse och mina barn. Jag saknar ALLA som jag brukar prata med eller mejla till, de som brukar finnas där och som känner mig väl. Det blir inte så ofta att jag läser andras bloggar härifrån heller. Jag har fått andra rutiner här och tiden går hela tiden.
Att tiden går har jag också känt av idag. Alla dagar utan kontakt är som tomma dagar för mig. Jag kan inte förstå att det är som det är. Tänker jag på att tiden bara går och aldrig kommer åter, så känns det som bortkastad tid. HÄR och NU kunde användas bättre då. Innan det är försent. Tja… Fast det är ju redan försent. Vad sitter jag här och ältar sånt för? Det är väl en sån dag då…
Jag har varit på universitetet och haft lektioner och handlat lite. Mjölk och annat. Jag förstår mer av det vi går igenom nu. Skönt.
Det är ingen baddag idag tråkigt nog. Jag var ner igår kväll och sprang lite, med betoning på lite, och badade sen. Det var kallt, men jag behöver bada och gunga på vågorna, när jag nu har chansen.
Vad händer mer idag då? Kanske sätter jag mig och ordnar med nya foton. Kanske. Kanske träffas gruppen jag är med i och ska planera lite. Jag måste läsa dagens tidningar till det. Kanske sätter vi som är sångglada och sjunger lite. Det är kul, en lagom stund. Jag måste ta ut pengar. Om det slutar regna kanske jag orkar leta upp en uttagsautomat.
Jag tycker så mycket om Danmark. Det är rosornas land. Här växer det kilometervis av rosor. Jag förstår språket mer och mer. Men vem ska jag prata med, på min tur över till Ringkà¸bing och Esbjerg på torsdag og fredag? Hvem, hvem, hvem?
Hà¸r nu her: Maile til mig nu, alle dansker!!! ALLE! NU!
dana-at-danajergefelt.com