Jag har varit släktforskare i ganska många år nu. Av och till kommer man som släktforskare till en vägg, en återvändsgränd, ett otvetydigt stopp!
Jag har sökt i några år efter mormors morfars dödsdag. Han föddes 31 mars 1819 i Klötze. Okänd far. Mamman får tre barn utan att vara gift, men det är bara ett av barnen som har en far inskriven i kyrkoboken.
Så nu i veckan fick jag energi att söka vidare på honom. Jag vet att han levde 1884. Då dog hans fru och mamman till alla barnen. Men sen? Var dog han och när? Min teori är att han flyttade till något av sina barn på gamla dar.
1884 hade han tre kvarvarande barn hemma, August 16 år, Marie Louise 13 år och Anna 10 år. Kanske bodde Ottilia 18 år kvar hemma för att hjälpa till med barnen. Och min mormorsmor absolut! Christine var 22 när mamman dog och tio månader senare gifte hon sig med Hr Giese och bodde troligen kvar i samma hus som fadern och syskonen.
Någongång mellan 1885 och 1900 tror jag att han dog. Och inte i Salzwedel där de bodde. I det fallet hade jag funnit honom. Huset vid kanalen i Salzwedel såldes troligen år 1900 när min mormorsmor och nye man Christian Rosenkranz med styvbarnen, flyttade till Tangermünde. Deras första barn hade precis dött.

År 1900 skulle Adolph Herbst i så fall vara 81 år. I yngre år var han körsnär. I medelåldern startade han en fotoateljé. Intresserad av det nya.
Nå, nu började jag söka efter var hans barn bodde eller flyttade till mer systematiskt. Det var till Hamburg, till Afrika och Wiesbaden, Tangermünde och till Berlin. En dotter blev kvar i Salzwedel.
Men sonen då? Jag har faktiskt inte forskat på honom tidigare. Det visar sig att han 1 maj 1885, sjutton år gammal, utvandrar till USA och bosätter sig i New York. Han blir medborgare där 1891. Arbetar med cigarrer.
August får två barn tillsammans där med Caroline Jordan 1891 och 1894. Edwin och George. Men sen då? Har jag funnit rätt August Herbst? Har jag funnit rätt ställe? Rätt fru? Inget är helt säkert. Önskar jag hade DNA-träffar med någon där.
Tyvärr verkar inte sönerna ha fått barn. De har bott tillsammans som vuxna och gifta. De var i Europa 1911 med sin far. Varit i Europa igen 1918 som soldater i det första världskriget och slagits mot sina före detta landsmän. Konstigt att fatta sånt. Det gör jag inte.

Edwin Jourdan Herbst blir organist och dirigent. Han spelar på begravningen av Roosevelts fru.
George Jourdan Herbst blir konstnär, muralmålare och arkitekt.
Någon koppling har de till Virginia Jourdan Herbst. Han inte klurat ut den än. Kanske var hon deras mamma? Hon skrev brev till Rosevelt och frågade om han ville resa till Europa i en grupp med kulturintresserade människor. Hon var ”lecturer and authoress”. Föreläsare och författare.

Om allt det här stämmer som jag upptäckt idag är jag nog förvånad. Visste ingen om det? Pratade de inte om sonen som försvann ut över havet? Hans barn? Adolphs barnbarn?
Det går inte att få svar på det här. Vem skulle veta? Nu får jag smälta det här och låta det ligga och dra ett tag.

Men jag får inte ihop det helt som sagt… Caroline Jordan och/eller Virginia Jourdan Herbst. Vem är vem? Är det samma person? Vem är mamman? Vems är barnen? Det kan ju ändå inte finnas samma födelsedatum och namn på dessa gossar. Tid, tid, tid… kanske löser det sig detta med tiden.

Vårkänslor
Olyckligheten hållandes mig,
mer än kärlekens värmande hand,
mer än vännernas.
Omsorg ekar tomt i ensamheten. Eller skriker:
”Glöm själv och självkärlek!
Finns kanske för den som har,
den som äger mer än ödsligheten.”

Många, långa år trycker ner, trampar ner,
pressar, ger inte upp, fröar av sig
med hopp och kropp ner, mot jorden.
Vem ser det komplicerade kretsloppet
som hela tiden sker?

Ett frö i tiden.
Ett ogräs, en blomma,
ett krävande frö, som vill upp.
”Herregud, sluta klaga!
Gör det du är satt till!
Gro för fan! Väx!
Snart är det vår.”

Doftande liljor och sen amaryllisblomning.

Dags att börja dagen, fylla magen.
Dra fram granen, ej borttagen.
Skotta bilen, köra milen.
Handla litet, intet bitet.
Äta allt, från frysen kallt.
Värma först, utan törst.
Rensa kylskåpsmat, allt på fat.
Allt ska bort, vått som torrt!
Börja om, som nytt år kom.
Nya vanor i långa banor?
Nej, äta bör man, annars dör man.
Äta gör man, ändå dör man.
God helg? Ät en älg!
Nej jag skämtar, hämtar
frukost till sängen, torr mandarin: släng’en!
Vill äta gröt, som är söt.
Ha det så bra, denna lör-da’.
Ut i solen? Hoppa i p… stoppppa mig nu…
hallå…. va? Vakna! Utan att sakna!
Tut! Slut!

A – andas
B – bada, båt, bil, blommor och baka
C – choklad
D – Danmark, København
E – elarbeten i huset
F – förrådsrensa
G – glass
H – husskötsel
I – is och skridskoåkning
J – julgran
K – kakelarbete
L – lister i köket i norr
M – minnas
N – njuta
O – orka
P – Polen, Gdansk
Q – –
R – resa
S – släktforska
T – träna
U – undra
V – viktminska
W – –
X – den okända faktorn
Y – yllefilt
Z – –
Å – årtag
Ä – äppelträd Transparant Blanche
Ö – önska mig och andra allt gott

Nej, nu är det inte lätt att komma på vad jag vill göra med det nya året. Fred i Ukraina hoppas jag på, på Ukrainas villkor. Ingen ska ta någon annans land.
Fred med en speciell vän vore fint med.
Vara frisk och stark och träna lagom mycket.
Ha det så bra som det går. Se vänner.
Knyta ihop påsen så att säga med allt. Inte påbörja för mycket nytt.
Drömma vidare.
Gott Nytt År 2026. Vänja mig vid årets siffror här. Tjugo (hundra) tjugosex.

A – andas JA
B – bada och baka JA
C – choklad. JA
D – Danmark Nja
E – e NÄ
F – fjärilssimma NEJ
G – glass. JA
H – husskötsel JAAAAA
I – is-åkning NEJ
J – j NÄ
K – kramas NEJ
L – lev TJA
M – mirakler NEJ
N – njuta JA
O – orka JA
P – pappersrensa NEJ
Q – q NÄ
R – resa JAAAA
S – sjunga och spela NEJ
T – träna JA
U – utforska dna JA
V – viktminska JA
W – wattenleka JA
X – den okända faktorn HM
Y – y NÄ
Z – zpara NEJ
Å – åldersacceptera NEJ
Ä – älvkul JA
Ö – ömhet NEJ

13 JA och JAAA
1 NJA
9 NEJ
1 HM
4 NÄ
Jag har verkligen varit ute och rest året som var. 500 mil ner till Scheweiz och tillbaka. Och fram och tillbaka till huset i norr ett antal gånger. Och med båten ut på älven.
Dags för en nyare bil snart. Och åka skridskor. Spara pengar. Men fortsätta resa absolut, så länge det är roligt och jag kan. Tack för det här året. Jag har orkat mer än jag gjort på länge. Det är jag tacksam för.

Jag får nya fakturan och inser att jag inte behöver två hemsidor längre.
Jag får säga upp Dana gestaltsidan och flyttar över innehållet hit istället.
Nytt år, nya ordningar alltså.
Inte heller skriver jag här lika ofta som förr. Inspirationen tryter och lusten tappad, för mycket Facebook är det. Mitt skrivande går det utför med då. Inte kul att erkänna det. Men… nu ska jag ta nya tag med att göra det billigare i alla fall. Ett steg i taget.

Äldre = ett mindre liv? Det är i alla fall inte värt att ha dåligt samvete för att jag inte skriver mer. Spelar inte heller gitarr som förr längre. Sjunger inte heller särskilt ofta. Livet, kroppen, förändras. Viljan ställer om sig till en mer behaglig nivå.

Hur var det nu man gjorde för att lägga in en bild? Hm… får leta efter en passande bild först.
Hur var det med att uppdatera sidan? Jag bara klickade på som jag trodde det var och det verkade fungera. Inte som en annan gång när jag skulle vara snäll och hjälpsam åt en vän. Men det hade jag ju kunnat fixa med lite hjälp.
Hur gjorde man nu för att logga in? Jo det kunde jag ju! Annars vore jag inte här.

Men hur gör jag för att äta mindre sött? Gå ner mer i vikt igen? Lite mer självkontroll där vore bra. Det blir väl ett nyårslöfte av det. Är med i Viktväktarna en månad till i alla fall. Upp på hästen igen! Inte idag, men snart. Först fixa med hemsidan. Och fika med grannen. Och sluta med blodförtunnande medicinen. Och handla. Och titta på granen. Och…

Jag vaknar varje morgon
med ett hopp om att se dig igen.
Jag vaknar varje morgon
med ett hopp om att hela Ukraina är befriat.
Jag vaknar varje morgon
med ett hopp om en god dag.

Dessa hopp bär jag med mig ännu en morgon.
Ännu en morgon blir jag besviken.
Men morgonen är likafullt vacker.
Dimman lättar, solen skiner.
Värmer långsamt min själ till en ny dag.

Dana 2 oktober 2022

Ibland tror jag att det enda som håller mig kvar i livet är alla ofärdiga saker, som på gestaltspråk kallas för unfinished business, oklara affärer. Fast utan pengar.
Mer av det som är påbörjat och inte avslutat eller relationer som inte känns uppklarade och som ligger och skvalpar i tankarna. Sånt som kanske finns i åtanke år efter år och som jag inte gör klart.
En del kanske kallar det prokrastinering, att skjuta upp, en del -som jag- tänker länge och sen en vacker dag blir till något. Ja, det finns många varianter på samma tema.
Jag tänker ofta att jag ska skriva något här, men sen gör jag annat ändå.
Jag planerar hur mitt spa i källaren ska se ut, men vägen dit är lång, tar flera år. Men nu har jag färg hemma att måla väggarna med. På väg liksom.
Eller som det senaste i trädgården, som jag fått för mina synders skull kanske? Det ena, som leder till det andra…
Jag skulle se var lilla körsbärsträdet ska stå, får det av en snäll granne. Jag tänker att jag ska klippa gräser då, där på ängen runtom och vara där mer, under asken. Klipper. Krattar. Och där under grästorven finns en kvarglömd marktäckningsplast. Det är bara att gräva och skrapa och slita. En liten björk har sina rötter i plasten. Får såga ner trädet. Så upptäcker jag en kvarglömd kant av taktegel. Jag vet att det finns, trampar sönder det emellanåt när jag klivit runt. Inte tänkt mer på det. Men nu sitter det ju fast i marktäckningen. Och jag vill inte ha det kvar där.
Bara att gräva. Det blev en sex meter lång kant att rensa. Teglet är trasigt i småbitar, blandat med större delar.

Nu är det mesta borttaget. Puh! Händerna värker. Det mesta ligger nu samlat på framsidan för vidare transkport till återvinningscentralen. Eller soptippen i alla fall.
Unfinished blir finished. Jag blir klar med något. Det känns jobbigt med nya planer och nya idéer. Det jag förr var glad för, min kreativitet. Nu är det mer en avledning från att göra klart det, som behöver göras.
Ändå trillar jag dit ibland. Skrev en fråga till Språket på radion.
Släktforskade lite åt en vän.
Satt ute i solen.
Båten fick inget besök idag. Men jag bar ner altanbordet till källaren också. Bra så. Det tar inte slut. Jo, en dag gör det det. Hoppas jag får chansen att hela lite relationer på vägen dit med. Förmodligen är det relationerna som är viktigast. Och allt annat är avledning. Hm…

Det är alla hjärtans dag. Eller för några hjärtans dag. Endera.
Och jag som lever själv, är verkligen inte ensam om att göra det. Därför spelar jag den här sången av Mauro Scocco. Den kom i mitt sinne idag på eftermiddagen.

Till de ensamma text och musik: Mauro Scocco

Det är en hård värld utanför
Full av ensamma människor
Ingen som hör dig
Ingen som ser dig där du går

Och det verkar som kärleken
Är till för några få
När du bäst behöver nån
Är det ingen som orkar höra på, höra på…

Refr:
Det här är en sång för alla de
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla de
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dem

Ingen frågar när du kommer
Ingen saknar dig när du går
Ingen delar din dröm
Ingen undrar hur du mår

Och jag ser människor omkring mig
Ser dem jobba dygnet runt
För att slippa känna efter
Hur de egentligen mår, hur de mår…

Refr:
Det här är en sång för alla de
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla de
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dem

Mitt hjärta gick med tunga steg
Nerför gatan till vårt hus
Och jag minns när vi flyttade in där
Det var 1987 och hur som helst så
Jag stod där en bra stund
Medan molnen drog förbi
Och från ett öppet fönster hördes en melodi

En sång för alla de
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla de
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är

En sång för alla de
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
Den här sången är till dem

För det här är en sång för alla de
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med

Att dela sin glädje och sorg
En sång för alla de
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är…

Nu finns min sång Du öppnade en dörr också på YouTube…
Här kan du lyssna:

Här har nu ett kvarts sekel gått och ett nytt kvartssekel har nu börjat. Tycker det var som igår det blev ett nytt millennium. men som sagt, det var 25 år sedan. Köpte en Muminmugg med millenieskiftet till år 2000. Den är kanske värd ett par tusen idag.
Så ett nytt ABC för år 2025:

A – andas
B – bada och baka
C – choklad
D – Danmark
E – e
F – fjärilssimma
G – glass
H – husskötsel
I – is-åkning
J – j
K – kramas
L – lev
M – mirakler
N – njuta
O – orka
P – pappersrensa
Q – q
R – resa
S – sjunga och spela
T – träna
U – utforska dna
V – viktminska
W – wattenleka
X – den okända faktorn
Y – y
Z – zpara
Å – åldersacceptera
Ä – älvkul
Ö – ömhet

A – allvar – JA, det blev allvarligt med hälsan.
B – båtliv – JA!!!
C – chilla – JA.
D – Danmark, alltid till Danmark – NEJ, inte i år.
E – energi – NEJ, väldigt dålig energi speciellt första halvåret.
F – flagga i flaggstången – Oh JA!
G – gymma – JA när jag bor i lägenheten.
H – hälsan – NEJ, usel hälsa.
I – isolera i köket – NEJ. Det blir ett annat år eller inte alls.
J – järnbristen åtgärdas – JA.
K – klocka renoveras – JA.
L – lust och lek – NÄ. Inte särskilt mycket.
M – måla – NEJ.
N – nykterhet – JA, hela året.
O – orka – NEJ.
P – promenera – IBLAND.
Q – qallbad – JA hela sommaren juni-september.
R – rensa ute och inne – JA! Mycket rensande är det.
S – sjunga in sångerna – NEJ.
T – Tyskland – NEJ, inte i år.
U – upptäcka mer om släkten – JA, en del nytt.
V – vilja – NÄ.
X – okänd faktor – ABSOLUT, hälsan.
Y – yllesockor – JA.
Z – zpara – NEJ.
Å – återses – NEJ.
Ä – äventyr på älven – JA.
Ö – önska fred: Ryssland ut ut Ukraina! Fred i Ukraina på Ukrainas villkor – NEJ, inte än.

14 JA
13 NEJ
1 IBLAND
Kunde ha varit bättre här, men det blev det inte. Det blev ett riktigt dåligt år på många sätt med hänsyn till energi, ork och hälsa. Bara att hoppas att nästa år blir bättre eller friskare i alla fall.
Så slutar året och blommorna har vissnat. Vackra ändå i sitt förfall.

24 december
24 12 24
Så kom den här julen.
Blev det en kul en?
Den kom punktligt, som väntat
och har på dörren gläntat
och tittat på granen
som lyser som barnen.

Fina kalendrar från Dk och Sverige idag är de sista
Spänningen har tänt min barnagnista.
Sen ropen skalla:
God Jul åt alla!
önskar Dana till alla vänner
i olika länder
USA, Ukraina, Danmark och i Sveriges land.
Önskar vi kunnat ta varandra hand i hand
i öst och i väst, i syd och i nord
till alla som bor här på vår sköra jord.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR
Ett nytt år kommer när det gamla går.
För mig tar rimmen nu slut
och här är mitt sista: TUT! TUUUT!

20 december
Tjugo, tjut, tjata, tjing
snart är julen här med pling.
Min dotter fyller år idag, det står på lappen,
hon kom som den bästa juleklappen,
född på BB i Nacka
när julen började lacka;
dan före dan före dan före dan
före dopparedagen.
Har jag räknat rätt?
Det här var inte lätt!

Dagen firar vi, mina barn och jag,
med en lunch på hotellet idag.
Hon firas också med en tysk födelsedagssång.
”Ich freue mich” sjunger jag varenda gång.

21 december
Tjugoett. Snart kommer julen.
Hoppas det blir en kul en.
Egentligen kunde det heta ljustid,
denna tidens julfrid.

Ska välja siffror idag, till spel.
Kanske kan jag vinna en del.
Tjugoett kan föra tur med sig,
då delar jag vinsten med dig!
Inte är det är lätt att välja rätt.

Dan före dan före dan före dopparedan,
nu börjar jag bli ganska van.
Lyssnar på vacker julmusik,
känner mig då ändå ganska rik.

Först så kommer snö.
Sen så kommer tö.
Efter idag kommer ljusare tider
det dröjer, men kommer vad det lider.

22 december
Tjugotvå. Dubbelt på.
Snabbare och gör det bara.
Inte vila, bara klara
av allting till julens fester
Trots allt kommer det två gäster
Två som kommer hit på gröt.
Härligt, jag gör gröten söt
Lite snäll, det blir nog jag
i alla fall ett litet tag.

Fjärde advent, något har hänt.
2+2=4
Goda råd är dyra.
1+1+1+1 är också fyra.
får jobba, slita som en myra
Till jul är det två dar kvar
och jag räknar alla dar.
God advent!

23 december
Dan före doppare-dan redan här, har
rimmat mig fram i december, en kvar.
Sen ska jag inte rimma mer på lång tid
ska unna mig vilan i julefrid.
Tänka på annat och äta gott.
med ett och annat sött och smått.
Göra sånt jag vill och kan göra
och på lugna julmusiken höra.

Önskar fred med mig själv och alla
se lite snö från himlen falla.
Äta min julgröt i flera dar
och jag skinka med senap på julbrödet har.
Finns inga paket att slå in och rimma.
Efter jul kan Ann och jag gå och simma.

Har några vänner som bryr sig om mig
och jag är så glad i er och uppskattar dig
som gillar och skriver och ser att jag finns
är omsorg i det, som jag sen länge minns
God uppesittarkväll! Först träna, sen resten hinns.