Var kommer barnen in?

Såg en bild utlagd på facebook och då kom den här gamla, sorgliga sången i mina tankar.
Min mamma var barn i krig. Krig skadar ALLTID barnen. Ukraina. Palestina. Syrien. Överallt där aggressionen råder. Allt går igen.
Idag skulle mamma ha fyllt 93 år.

Var kommer barnen in?

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger ingenting om sårad jord
Men hjärtat slår i varje ord – när jag säger dig

Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats på sin glöd
Då har ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut

Var kommer barnen in? – de bär på elden
Som du en gång, som jag en gång men alltför länge sen
Allt går igen – jag ser mot solen
Och tankarna de för mig hem till Leningrad igen

Jag säger ingenting om evighet
Men livet strömmar i en kontinuitet
Från förgånget in i framtiden
Så jag frågar dej min vän

Var kommer barnen in?

Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
Men hjärtat slår i varje ord – var kommer barnen in?

Text: Lorne de Wolfe och Dick Hansson, 1981
Musik: Lorne de Wolfe, 1981

Oj, oj, oj!

Oj, nu har det gått lång tid igen, innan jag skriver något. Vart tar tiden vägen? Vart tar energin vägen? Kreativiteten? Aptiten? Längtan?
Inte vet jag. Huvudet snurrar, till och med när jag sitter ner. Hostan är kvar. Andfådd av inget. Blodtrycket går uppåt och neråt. Hälsan är skruttig och orken låg. Jag går mest ner till rehabgymmet och tränar, för annars skulle jag såsa igen helt. Bilen står mest. Inga längre resor, bara till affären och handla ibland. Har inte tankat sedan 28 november. Det har nog aldrig hänt förut, ett så långt tankningsuppehåll.

Januari har gått, februari är i sluttampen. Snart mars och vår. Jag går efter den gamla uppdelningen av årstiderna runt mellansverige alltså, även om årstiderna till tider är ur led. Såklart kommer våren i februari i söder och vet inte när den kommer i norr, helt olika antar jag.
Ett år har gått sedan mamma lämnade tillvaron på jorden. Minnena är kvar.
Georg Riedel har dött. Sångerna lever vidare.
Sverige har fått alla medlemsländernas tillstånd att gå med i NATO idag.
Jag säger NjA… TjO? Förstår inte hur Sverige kan ge tillstånd till USA att få åtkomst till Sverige i denna omfattning som det blir.

Händer det annat? Kriget i Ukraina fortsätter. Jag fortsätter träna på rehab. Hoppas min läkare kommer fram till vad jag lider av, om det är mer än järnbrist och har en bot för alla symptom.
Framtiden? Snart blir det vår och varmare.
Jag ser fram emot att resa norrut och inviga nya båten, så fort det blir båtväder.
Jag vill hälsa på vänner jag ser mer sällan. Överhuvudtaget ser jag sällan någon.
Besvärligt läge att inte orka vara mer på. Emellanåt gör jag något, tömmer frysen på bär, så att jag kanske kommer kunna fylla på med nytt i sommar och hösten. Och så har jag beställt en ny dator. Kan prata och skriva. Tur det!

beskrivning

Att börja med det nya året.

Nytt år, nya löften? Nej, inga löften, det räcker med ett nytt år.
Jag kan skriva, släktforska, resa till Tyskland och Danmark, se på tv, träna, fotografera, sköta hus och trädgård i norr, översätta mer av Rumi, vara god man ett år till, vara tacksam för allt som är.

beskrivning

Men kan jag ge ut mina sånger i ett gott skick i år?
Sy något?
Sticka igen?
Brodera klart kudden?
Sköta om min hälsa bättre?
Skriva boken som jag så länge tänkt?
Öva att spela piano och flöjt tillräckligt bra?
Göra klart, avsluta påbörjade projekt?
Det vet jag inte. Troligen inte. Saknar liksom lust och energi.

En del av mig själv, har jag tappat bort genom åren. En del förmågor och intressen kommer inte tillbaka. Inte heller vänner som lämnat. Tomt är det. Lika bra att vänja sig vid tystnaden och bli tyst själv.

beskrivning

Jag skulle behöva gå igenom allt jag äger och har, för att kanske få mer överblick och ro i mig. Bara att sätta igång, även om jag har svårt att göra mig av saker. Jag är ju en samlare. Javisst ja! Det var ju det jag skulle göra nu i vintertiden. Gå igenom källaren och det extra förrådet jag hyr. Och sortera släktforskningens brev och foton i bättre, stapelbara lådor.
Jag har att göra alltså!

Men vem blir nästa gästbloggare här på hemsidan? Den får gärna höra av sig till mig.

beskrivning

ABC för 2024.

Ja, vad kan man egentligen önska, förvänta sig, vilja, välja med ett nytt år? Ibland är det jag som styr och bestämmer, ibland är det inte i min makt. Jag kan önska. Magiskt tänkande kan vara bra att ha. Magi, poesi och böner kan hjälpa på vägen. Guds vilja finns också med i det hela.
Mitt ABC handlar om… ja vad? Min önskade väg? Fullfölja drömmar? Göra det jag vill och blir glad av? Bli klar med något ännu ofärdigt? Ibland räcker inte bokstäverna till och ibland är det svårt att komma på något som låter vettigt. Och jag vill påminna alla om att det här är en lek. En ord- och bokstavslek, samtidigt som det finns ett allvar i den, en riktning.
Det står inget om kärlek, ömhet och värme ser jag. Jag har medvetet valt bort det. Kan bli en bonus. Eller börja med mig själv, om och om igen. Mamma är inte här längre att ge mig den villkorslösa kärleken. Har jag fått tillräckligt av den att räcka resten av livet? Här är en utvecklingspunkt att undersöka närmare vid tillfälle.
Jag hoppas i alla fall att livet, som inte lovar oss någonting, ändå kan kännas gott de flesta dagarna och att familj och vänner finns där, för mig, för dig, för oss.
Hur skulle ditt ABC se ut?

A – allvar
B – båtliv
C – chilla
D – Danmark, alltid till Danmark
E – energi
F – flagga i flaggstången
G – gymma
H – hälsan
I – isolera i köket
J – järnbristen åtgärdas
K – klocka renoveras
L – lust och lek
M – måla
N – nykterhet
O – orka
P – promenera
Q – qallbad
R – rensa ute och inne
S – sjunga in sångerna
T – Tyskland
U – upptäcka mer om släkten
V – vilja
X – okänd faktor
Y – yllesockor
Z – zpara
Å – återses
Ä – äventyr på älven
Ö – önska fred: Ryssland ut ut Ukraina! Fred i Ukraina på Ukrainas villkor!

beskrivning

Blev 2023 ett gott år?

2023 var det sista året då mamma levde. Hon dog fem dagar innan hon skulle fylla 92 år. Det var fantastiskt att se hennes livsvilja, trots att kroppens förmågor lämnade henne steg för steg. Jag är tacksam för tiden vi hade tillsammans de sista åren.
Det var också ett år då jag reste till Tyskland för att släktforska i februari, innan mamma dog, så jag hann berätta för henne om det jag upplevt där. Reste senare med son och barnbarn till Berlin i juli, mammas födelsestad. Reste till Göteborg och Danmark i oktober. Åkte runt mellan Fredericia till Skagen, såg gammalt (Jellingestenen) återsåg Aarhus och mycket mer. Jag blev lurad på Booking.com till en bokning i Aarhus, tro inte på något om det verkar för bra… Fick rum på vandrarhemmet istället, tack och lov. En fantastisk halo syntes i Skagen 16 oktober och jag badade tre gånger där i Kattegatt, innan jag reste hem.
Jag fick lära att vara mer själv, utan att vara till nytta och behövd av mamma. Det är också en del av förändringen i att vara pensionär. Att släppa taget. Att gå vidare. Hur bra det nu går…

beskrivning

Fann ett nytt bad/meditationsställe vid älven i norr i somras, som påminner om Skagen. Kallar det för Lilla Danmark, Lilla Skagen. Badade ofta och ända in i september. Jag har sålt min första, gamla roddbåt och betalat för en ny. Den står kvar i affären.
Största förändringen med 2023 är nog en ny frihet. En ovan frihet. Sa hon som ändå brukar göra det hon vill, inom vissa gränser. I år har gränserna vidgats.
Jag har blivit tröttare och tröttare med. Har varit trött lång tid. Undrar vad som händer med det? Så in i nya året med järnbrist. Det är alltid något med hälsan som inte är bra. Har ont på många ställen, kroniska sjukdomar och nya konstigheter. Är det så att bli äldre kanske? Mediciner som hjälper för en sak, stjälper för annat. Än så länge har jag i alla fall inte låtit mig hindras av det, men… tröttheten och orkeslösheten är trist. Inget händer. Och jag som ville så mycket.
Nu har jag i alla fall bakat danska nyårskakor, kransekage. Det får räcka till att fira nyåret med, och råstekt potatis med lamm till.
Gott Nytt 2024, till alla som läser här, med önskan om att Ryssland snarast lämnar Ukraina, att Israel slutar kriga mot oskyldiga människor i Gaza, att alla folk kan leva i fred med varandras likheter och olikheter, att den kriminella och mobbande ex-presidenten i USA döms för sina brott och att en demokratisk president väljs av folket där. Önska kan man ju. Det har varit många hårda år sedan 2016, blandat med härliga upplevelser. Nu skriker grannen däruppe. Inte roligt att höra. Hon är gammal och sjuk och har väl ont. Inte kul att tillbringa sin sista tid så.

beskrivning

UTVÄRDERING AV 2023:
A – ANDAS är mer andfådd numera
B – BERLIN jaaaaa, var där i juli
C – CYKLA nej, rädd att tappa balansen och ramla
D – DRÖMMA jodå
E – ELDRAGNING nej
F – FRED OCH FÖRSONING nej, bara mer krig
G – GYMTRÄNA ja
H – HANDARBETA nej
I – ISOLERA nej
J – JYLLAND jaaaaaa, var där i oktober
K – KROPPSVIKTSPASSNING nej
L – LÄSA har läst kanske två böcker
M – MAMMA lämnade oss i februari
N – NYSTART ja, det blev det, ett liv utan mamma
O – ORKA inte så bra, energilös, järnbrist
P – PLANTERA några blommor blev det
Q – QÄLLARSTÄDA nä
R – RYSSLAND UT UR UKRAINA nej de är fortfarande kvar
S – SLÄKTFORSKA ja
T – TYSKLAND jaaaa reste till både Salzwedel och Berlin
U – UTFLYKTER inte så många
V – VÄNNER ja, några vänner har jag och har träffat dem
X – OKÄND FAKTOR ?
Y – YTTERMÅLA nä, bara ett par källarfönster
Z – ZPELA inte mycket alls
Å – ÅKA ja
Ä – ÄTA ja om jag har aptit
Ö – ÖVA nä

Dagens dikt.

en del av mig

en del av mig är borta
jag har inte blivit lättare, för
tomrummen fylls av sten
som tynger min kropp och rörelser

en del av mig är tom
fastän stenen är där
stenen finns i kroppens katakomber
instängda och oåtkomliga

framtidens arkeologer
gräver fram resterna av mig:
stenar, stenar och enstaka snäckor
de förundras över förvandlingen
från människa till sten & pärlemor

en dag blir jag
sand
på en strand

beskrivning

Dana 16 november 2023

Dikt: I detta NU.

I detta NU
förändras jag
transformeras jag
och blir liksom genomskinlig.
Allt ljus går rätt igenom
som vore jag ett fönster med droppar på rutan,
som ett gammalt, handblåst glas,
fyllt av kallt, gott vatten att dricka,
för en som är törstig.

Ljuset bryts till regnbågens färger,
reflekteras mot väggen, mot himlen, mot haven.
Färgerna speglar mig som den jag är,
färgrik, mångsidig, skapande
och med färgerna kan jag måla världen
som jag ser den
precis som alla kan.

I detta NU är allt som det ska,
fullständigt, klart och lysande.
Det gamla är kvar i en höstrik dimma
som sakta löser upp sig och drar bort.

Kvar är ljuset
i mörkret
i spegeln på väggen
i rutan i fönstret
i glaset med vatten att dricka
för mig, som var törstig.

Dana 11/11 2023 kl 23.

Rest bort och kommit åter.

Tänk vad modig jag är som ger mig ut i världen alldeles själv! Först till Göteborg, där min farbror och tre av mina kusiner tog väl hand om mig. Och inte glömma bort min farbrors fru och min ena kusins man. Det var bara toppen alltihop. Var uppe i nya hotell Draken och åkte hissen uppåt och neråt, flera gånger. Tittade på Göteborgskoloristerna på Konstmuseet. Tittade på de fantastiska quiltarna på Stadsmuseet som min kusin varit med och sytt och satt samman. Gått omkring på Kronhusets affärer och andra affärer. Köpte en ny klänning på Indiska. Fått bilen passad på. Mat. Eget rum. Kattsällskap. Guidning ner till båten. Spårvagnsåkning. Båtresa till Styrsö alldeles själv. Mötte där en ung kvinna som studerade gestaltande litteratur. Hennes adress tappade jag tyvärr bort, hon skulle ha fått min bok. Får ordna det på annat sätt.

Sen till Frederikshavn, Danmark. Vidare till Thyholm, Thyborøn, Hanstholm. Bodde på ett jättefint hotell med simbassäng. Där simmade jag nog i 1,5 timme på kvällen. Såg huset jag velat köpa och pratade med grannen Kai. Så fint att återse den lilla orten och honom.

Körde mest på landsvägar och nära kusten. Sen ner till Ringkøbing. Där var det ett centralt hotell, men ack så trist hotell och dag jag spenderade där. Men återigen, kom en diamant ur den tråkiga gråstenen. Jag gick förbi ett pyttelitet hus. Där växte en röd stockros, som jag nöp av en utblommad blomma från. En tant i andra änden av huset, började skälla på mig för att jag tittat in i huset. Det hade jag ju inte. Hon bad om ursäkt och jag med. Vi pratade länge och hade det bra där. Jag fick en gåva av henne, ett marmorägg. Jag gick vidare trött och utmattad av dagens tråkiga långpromenad i Ringkøbings omgivning. Sen vidare igen.

Mot Fredericia, där jag skulle se en vän från gestaltutbildningen i Fredensborg. Så gott och varmt att ses igen. Som om det varit igår, fast det var mer än 10 år sedan sist. Han lagade mat och dagen efter fick jag följa med till hans firma i Middelfart, där han tillverkar nyttiga och goda fruktbars. Så fascinerande att se tillverkningen. Men så iväg igen.

Mot Jyllinge. Spelade Kim Larsen, även om det nog inte var den Jyllingevej han sjöng om. Tittade på Jyllingestenarna. Precis den dagen hade de släppt nyheten om vem som ristat i alla fall den ena stenen och berättade om Thyra, som de nu vet mycket mer om. På tv visade de Gintberg på kanten, från Middelfart. Lustigt att det hände just samma dag.

Bokade en lägenhet centralt i Århus, där jag gått på kurs i tre veckor 2008. Jag borde fattat att det var en bluff. De tog mina pengar och det fanns ingen lägenhet där. Husvill! Körde mot området där jag bott 2008. Kom förbi vandrarhemmet där i skogen och fick rum där. Puh! Nu var det mörkt och kvällen sen. Bara att vila och ta nya tag.

Nu dags att köra vidare norrut, mot Skagen. Körde kustvägen, där Peter en gång 2009 hade kört mig från hans hus i Grenå. Könde igen lite, men inte allt. Jag hade väl ett annat fokus. Höll på att skriva klart min diktbok och skulle till Skagen och ta bilder till den. Nu var jag hungrig och hittade bästa restaurangen i Hals. Jättetrevlig man där som skötte stället. Vidare till Frederikshavn och bokade rum på samma hotell jag varit på två gånger tidigare. Och sen till….

Skagen! Mitt älskade Skagen! Long time, no see! Hade bokat en pyttelägenhet med allt jag kunde behöva. Mumintrollet och jag samsades i den stora dubbelsängen. Hall, kök, sovrum, vardagsrum i ett och toalett med dusch, uppe på andra våningen med en uteplats utanför dörren. Här stannade jag fyra nätter. Jag hittar fortfarande där ganska bra. Jag var volontär i Svenska sjömanskyrkan där, ett par, tre gånger på 1990-talet.

Skriver klart senare och lägger till fotografier.

Hej, jag heter Dana.

Som en blixt från en klar himmel, slog tanken till igår: Hur länge har jag hetat Dana?
Räknar ut det mer exakt idag, 12213 dagar! Missade jubileet söndag 3 september.
För 17 dagar sedan, hade jag levt lika länge med mitt gamla namn som med mitt nya.

Jag blev döpt i Svenska sjömanskyrkan i Skagen, Danmark, en långfredag, 13 april 1990 av prästen Orvar Carlsson. Det var oplanerat, men blev planerat från skärtorsdagen till långfredagen. Jag kunde ha väntat till den traditionella dopdagen påskafton, men det visste jag inte då. Långfredagar är mest till nöddop. Jag badade i Vesterhavet tre gånger den dagen. Jag visste innan att jag ville heta Dana och hade redan lämnat in en ansökan om namnändring.

Det blev ett fint dop med dopvittnen. Efteråt firade de mig med te och tårta.
Senare skrev jag en sång ”Lyckans stjärna” och det finns en enkel inspelning av den här på musiksidan: Lyckans stjärna

Passar fint om jag kommer till Svenska sjömanskyrkan i Skagen snart hoppas jag.
Firar med kärleksmums, ingen tårta… 33 år 5 månader och 7 dagar idag.
Tack till gestaltteraputen Lars Berg och konstnären Ami Sandström som båda inspirerade mig på gestaltkursen sommaren 1989. Utan dem hade jag nog aldrig kommit på tanken att det gick att byta sitt förnamn. Och döpt var jag ju inte heller innan.

Solrosor.

För första gången på länge, om någonsin, har jag sått solrosor, tre olika sorter. Två förodlade, en sort direktsådd. Den direktsådda har inte lyckats så bra, men de andra dock, är till en stor glädje. Här är en bild. Jag ska sätta in fler bilder sen.
Nu behöver jag mest bara börja skriva här istället för på andra ställen. Behöver ha ett ställe, som är mitt och som jag inte behöver förvänta mig något med, mer än att bara vara till min egen glädje.

beskrivning

Min morfarsfar dog för ett hundra år sedan, idag eller imorgon.

Idag var vi vid Teltow kanal Am Sieversufer i Berlin, där min mormors pappa blev funnen 2 juli 1923 kl 10, skjuten för egen hand.

beskrivning

Jag pratade till honom och tackade för allt han gav till sin familj, efter bästa förmåga. Ingen vet hur han mådde innan han tog detta steg. Arbetslös sättare och boktryckare, troligen sjuk med TBC, kanske fd soldat i världskriget, i tider av tysk ekonomi i kris. Han orkade inte mer.

beskrivning

Var hans sista dag i livet idag 1 juli, på kvällen, natten eller under morgonen 2 juli?
Hur mådde han? Ångestfylld? Ledsen? Deprimerad? Lugn efter att ha tagit sitt beslut?
Sov han hemma sin sista natt? Gick han ut tidigt på morgonen 2 juli? Stod han på en bro? Vad hände med vapnet? Var kom vapnet ifrån?
Hur sa han adjö till sin fru och dotter?
Många frågor snurrar i huvudet. Jag kommer aldrig att få svar. Ingen vet.

Jag var i alla fall där idag, som jag ville vara. Han är inte glömd. Han är återfunnen och återtar nu sin plats i familjeledet.
Christian Friedrich Rosenkranz
18 januari 1879 – 2 juli 1923

Han fick sex barn. Tre överlevde barndomen. Flyttade 1907, med sin familj, min mormor var 2 år då, till Berlin, från Tangermünde för att söka ett bättre och kanske lyckligare liv. Han var troligen deprimerad tidvis, med brustna illusioner och hade lämnat kyrkan. Jag önskar jag hade fått veta mer om honom. Glad att ha hittat i alla fall en bild på honom från 1910 med familjen på besök på kurhemmet, här med min mormor som då var 4 år.

beskrivning

Vad gör väl det om hundra år? finns som ett uttryck. Jag ska aldrig mer säga så.
För jo, det gör något, det som har hänt också för ett hundra år sedan. Minnena lever kvar på olika sätt, olika tolkade, olika minnesbilder finns.

beskrivning

beskrivning

Trädgården i maj.

För första gången någonsin, är jag i min trädgård hela maj månad.
För första gången arbetar jag mer än någonsin där.
Jag är trött. Och ändå fortsätter jag att slita. Jag är väl en arbetshäst. En trött häst.

Samtidigt är det fint att se hur allt växer och kommer upp i en viss ordning.
Fortfarande blommar vitsipporna. Men blåsipporna har blommat över och förgätmigejerna tar vid.

beskrivning

Ogräset backskärvfrö växer upp under lång tid. Från tidig vår till höst kan jag tro. Den fröar av sig väldigt lätt. Inte bra. Så blir det bara fler och fler om jag nu inte håller efter den. Går en runda varje dag och drar upp alla nya blommor som kommer upp. Likaså med hundkexet som börjar blomma nu. Jag håller efter dem. En vän sa att det symboliserar för munkar att plocka bort ogräs i mindet, så jag rensar till kontemplation och för att tömma tankarna. Tur att jag har mycket ogräs då!

beskrivning

Svalörten har visat sig på flera ställen. Styvmorsvioler finns också här och där. Men gullvivor bara på två, med få blommor.

beskrivning

Jag har sått ängsblommor på friland, men de tar tid att komma upp. Skulle ha sått dem redan i höstas. Och vad var det jag sådde på friland i höstas, massor av frön. Kan det vara trädgårdsnattviol? Jag trodde det var stockrosor i den påsen. Men ok, nu växer de där i alla fall i år. Jag har sått rätta fröerna nu. Hoppas de kan klara vintern här och blomma till nästa år.

beskrivning

Har satt potatis, och blasten stack upp ur jorden, som vore de vulkaner.

beskrivning

I höstas satte jag lite lökar här och var, som dessa två röda, som står vid en vit akleja och minner mig om goda dagar i Danmark. Kanske kan enkla tulpaner överleva vintrarna här? Själv tycker jag att vintrarna är för kalla och hårda i norr.

beskrivning

Många växter har frusit bort. Våren blev först varm och rosor, fläder, kaprifol vaknade upp. Sedan kom vintern tillbaka och det klarade de inte. Borta är rosen Lykkefund, som blommade i kaskader förra sommaren. Flädern är borta till hälften. Kaprifolerna har jag klippt ner och får se om det finns liv i det som är kvar. Jag tar hand om riset från flädern, de är bra att elda med.

beskrivning

Nu skördar jag rabarber, marockansk mynta, gräslök. Kokar lite sylt av rabarber, flädersaft och mynta.

beskrivning

Ett nytt sittställe finns med en bänk som kanske ska laseras står vid rundeln, där jag kan se solnedgången, innan grannens slyskog skymmer.

beskrivning

I sommar kommer en ny flaggstång monteras. Det blir konstigt. Har aldrig haft en flaggstång tidigare. Bäst att passa på att göra sånt, medan jag bor här. Morgondagen vet jag inget om. Det vet ingen. Planera för en morgondag kan man göra ändå; en sommarresa till Berlin är bokad. Dit vill jag, särskilt i år.
Innan dess får jag nog ta och laga cementtrappan med cementfix. Orkar jag? Vet inte.

beskrivning

Dopdagen.

Just nu funderar jag mycket på vilka spår som andra människor varit med och ristat i mig. Inser att det är många jag mött på vägen, som krattade för mitt beslut att bli döpt. Och just idag har jag varit döpt i halva mitt liv.

33 år var jag då och nu har ytterligare 33 år gått sedan den dagen i Skagen, Danmark.
Var det ett infall? Både ja och nej. Vad var det som ledde fram till det beslutet?
Jag var på kurs och med i en guidning i fantasin en tid innan. I guidningen skulle vi upp på ett berg och se någonting. Jag såg ett altare och blev mycket förvånad. Det var helt oväntat. Eller var det inte? Det var i alla fall den utlösande faktorn till att vilja en andlig förändring i mitt liv.
Jag kom också i en process att byta förnamn. I mina officiella papper stod andra namn än det jag kallades för. Mitt namn var annorlunda. Jag var annorlunda.
Så här var det från början, när jag följer spåren:
Min farmor Klara tog mig och min syster i varsin hand och gick till kapellet i Handen för att vi i alla fall en gång skulle ha varit på gudstjänst. Jag var kanske 4-5 år. Farmor gav mig ett silverkors senare, möjligen till min 10-årsdag. Det var nog bara jag av mina syskon som fick det. Jag vet inte vad hon såg i mig.
Mina fröknar på låg- och mellanstadiet Gunvor och Barbro lärde mig morgonbön, bön inför maten och efter maten och psalmer. Jag trodde dock inte på annat än på människornas utveckling från aporna. Ibland fick vi på mellanstadiet sjunga med skolkören i kyrkan. Också på en barnbegravning, med två barn som dött när ett hus brann ner. Det var så sorgligt.
Jag med på en gudstjänst i Brandbergen med en präst som hette Henrik. USA ut ur Vietnam var temat.
Jag kom med i en uppsättning av Jesus Christ Superstar i Vendelsö kyrka med prästen Lars-Åke Lundberg. Jag sjöng Maria Magdalenas roll där. Det var tack vare att jag hade lärt känna Benke, som spelade fantastiskt på gitarr, ihop med andra väldigt begåvade musiker. Jag älskade den musikalen och kunde hela utantill. Var jag 16 år då? Eller 15?
Sen kom åren med familj och barn. Ingen döpt och endast en borglig vigsel.
Gick på gestaltkurs 1988-89 och där var guidningen upp på berget. Jag var i samma veva på en annan gestaltkurs med Lars Berg och gjorde en övning med namn där och Ami som var med, berättade hur lätt det var att byta namn. Inte lättvindigt, men enkelt. Jag funderade på nya namn.
Jag skulle resa till Skagen i Danmark och min farbror Tage i Göteborg sa att jag skulle hälsa till prästen Orvar Carlsson i Svenska sjömanskyrkan i Skagen. Ok, jag gjorde som Tage sa och kom dit på skärtorsdagsgudstjänst. Frågade efteråt hur man skulle göra för att bli döpt: ”Det ordnar vi här,” sa Orvar. ”Idag eller imorgon?” Jag sa imorgon. Då var det långfredag. Ingen dopdag egentligen, mer för nöddop, men så blev det. Jag badade tre gånger i haven med, i både Kattegatt och Skagerack, före och efter.

Så blev mina namn inristade i dopskålen i Svenska sjömanskyrkan i Skagen, tack vare farmor, Gunvor, Barbro, Henrik, Benke, Lars-Åke, JCS, Monica & Folmer, Lars, Ami, Tage och Orvar. Och så jag!

beskrivning

Lyckans Stjärna
text: Dana Jergefelt musik: Leif Jergefelt
För 33 år sedan, skrev jag den här texten och min dåvarande man Leif komponerade och spelade in en testversion av sången på digitalpianot. Nu har jag sjungit in den igen till Leffes piano. Sången är inte perfekt. Men det vill jag ju inte heller vara. Good enough räcker.
Texten finns i min diktbok ”FRÅN ETT HJÄRTA TILL ETT ANNAT” utgiven i augusti 2009.
Inspelad 2004 och 2016.

Påskhelg.

Länge sen jag skrev något. Har inte haft så mycket på hjärtat heller, även om det har varit stora saker som hänt. Nu börjar det mesta ha fått sin uppmärksamhet och avslutas mer och mer. Årsredovisning och tre deklarationer klara. Stenarbete beställt. Bouppteckningen i slutfasen. Dags att ta en covidvaccination. Och vänta på vår och värme, som inte vill riktigt än.
Har börjat träffa vänner. Det var länge sen sist. Svårt att lyssna på musik fortfarande. Men det kommer väl igång det med. Börjar lyssna på mammas musik och det river upp märker jag. Men det är nog bra med det ändå. Det får göra ont. Och i sorgen efter mamma vaknar annan sorg också. Efter vänner som är borta. Och efter viktig vän som inte vill ha kontakt med mig. Klart att det gör ont också. Mitt hjärta är som ihopkramat av sorg och tårarna är tätt inpå fortfarande ganska ofta. Jag andas in kärlek och ljus så gott jag kan, även om det tar emot att få ett flöde. Känner mig som om mitt jag är instängt i ett skal, som jag inte kan knäcka just än. Som en kyckling i ett ägg. Passande liknelse denna påskhelg.

beskrivning

När solen skiner är det lättare att vara. I det grå och kalla svårare. Har ingen längtan ut.
Vill inte. Behöver ändå.
Börjar titta framåt i tiden. Vad kan framtiden bjuda på? Nu är jag fri att resa som jag vill och vara ”borta” när jag vill. Eller ”hemma”. Var nu borta och hemma är.
En vår i norr väntar. En sommar i norr med. En resa till Berlin. En höst i norr. En resa till Danmark hade varit fint också. Kanske samtidigt när jag reser till Tyskland på en ny släktforskningsresa, fast då med bilen, så kan jag stanna här och var på vägen.
Känner väl inte att det är någon glad påsk direkt. Jag gör mitt bästa för att uppskatta det friska gula. En liten och en stor. Och snart blir det väl varmare och soligare. Hoppas det!

beskrivning