Regn och regn och regn och regn…
Idag är en längta-hem-dag. Eller i alla fall längta efter närhet och till dem som står mig nära, mest kisse och mina barn. Jag saknar ALLA som jag brukar prata med eller mejla till, de som brukar finnas där och som känner mig väl. Det blir inte så ofta att jag läser andras bloggar härifrån heller. Jag har fått andra rutiner här och tiden går hela tiden.
Att tiden går har jag också känt av idag. Alla dagar utan kontakt är som tomma dagar för mig. Jag kan inte förstå att det är som det är. Tänker jag på att tiden bara går och aldrig kommer åter, så känns det som bortkastad tid. HÄR och NU kunde användas bättre då. Innan det är försent. Tja… Fast det är ju redan försent. Vad sitter jag här och ältar sånt för? Det är väl en sån dag då…
Jag har varit på universitetet och haft lektioner och handlat lite. Mjölk och annat. Jag förstår mer av det vi går igenom nu. Skönt.
Det är ingen baddag idag tråkigt nog. Jag var ner igår kväll och sprang lite, med betoning på lite, och badade sen. Det var kallt, men jag behöver bada och gunga på vågorna, när jag nu har chansen.
Vad händer mer idag då? Kanske sätter jag mig och ordnar med nya foton. Kanske. Kanske träffas gruppen jag är med i och ska planera lite. Jag måste läsa dagens tidningar till det. Kanske sätter vi som är sångglada och sjunger lite. Det är kul, en lagom stund. Jag måste ta ut pengar. Om det slutar regna kanske jag orkar leta upp en uttagsautomat.
Jag tycker så mycket om Danmark. Det är rosornas land. Här växer det kilometervis av rosor. Jag förstår språket mer och mer. Men vem ska jag prata med, på min tur över till Ringkà¸bing och Esbjerg på torsdag og fredag? Hvem, hvem, hvem?
Hà¸r nu her: Maile til mig nu, alle dansker!!! ALLE! NU!
dana-at-danajergefelt.com
danajergefelt.com
gestaltterapeut, skrivare, sångare, diktare, tidigare tal/specialpedagog
Her er ein tekstrad som tittelen din minner meg um:
//Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort//
(og kven hev skrive ordi? Svenska KENT, förstås, favorittbandet mitt)
Eg tykkjer veldigt godt um vevloggen (bloggen) din! Du skriv so djupt og sårt og à¦rlegt, og eg trur eg kann là¦ra mykje um verdi (världen) ved å lesa alle innlegg du skriv. Og eg skal utan tvil skaffa meg ei diktsamling av deg.
Og so fantastiskt med koplingi millom namnet ditt og Danmark, det nà¦re bandet til Skagen og so burtetter! Nei, dette var jaggu fine saker. Hit skal eg so visst koma oftare 🙂
Beste helsing frå kurs-kompis Kristin
Hej!
Vad skoj att du skriver hà¦r och ger mig så fina ord tillbaka!!! Precis vad jag behà¸ver! Du à¦r så jà¦tte-và¦lkommen att là¦sa allt hà¦r och så vet du ju något om vem jag à¦r i verkliga livet med…
Tusen tack! fà¸r din kommentar och bà¦sta hà¦lsningar tillbaka!
…og no MÅ eg berre få segja at ”747” er den finaste, finaste songen eg veit (framleis av kent).
Og sjå berre på tidspunktet du posta kommentaren på…
Puh!
Det må và¦re skà¦bnen!
Helsing frå Kristin
-fast lesar
Hm… jag tror du får översätta lite för mig sen… jag förstår danska bättre nu än norska helt klart. (Det är ”sjå berre” som jag inte förstår.)
I morgon kanske vi kan fixa med musiken och sjunga lite norskt? Är det vår väg, så blir det också så. Om det nu är ödet som styr eller inte må vara osagt. Kul att se siffrornas magi. Självklart var det meningen att det blev 747! Det tror jag stenhårt på!
”sjå berre” = ”se bare”. Nynorsk, veit du, der finst det eit par serskilde uttrykk 🙂
God tur til Esbjerg!