– Og hvad så der?
– Det er i nederen.
Jag är på ett så helt otroligt trist vandrarhem i Fredriksværk. Rummet har en våningssäng och rymmer sen inte egentligen något mer utrymme. Det är högst 80 cm på sidan av sängen. Inget mer. Jag får knappt plats. Det luktar också rök och fönstret åker bara igen, saknar spärr. Vandrarhemsvärden är svensk och tycker jag är konstig som vill tala danska i Danmark. Internet som är gratis, är en trist gammal dator vid kontoret, uppsatt på en ranglig hylla i ståhöjd, smutsigt och otrevligt. Helt ulækkert! Kommer inte in på mejlen heller av någon anledning.
Det har åskat och regnat. Min fyra år gamla digitalkamera börjar ge upp och vill inte så mycket mer. Ingenting är bra. Jag storgråter ikväll. Och tittar på At græde i kor.
Är det så här trist för att jag ska ha lättare att lämna Danmark, med dåliga sista upplevelser? Antagligen! Jag ska aldrig komma hit mer igen! Aldrig!!!
Nu får jag ge mig ut att leta upp ett oskyddat trådlöst bredband. Sen bara sova och glömma denna trista värld en stund.

Jag sitter i bilen i Rörvig i nordvästra Själland och vill inte åka över med färjan riktigt än. När jag åker över till Hundested finns ingen återvändo. Danmark läggs bakom mig mer och mer då och Sverige kommer närmare.
Datorn går på batteri och jag är uppkopplad på någons oskyddade bredband. Aja baja!
Jag vill inte åka hem!!! Det finns annat som jag mycket hellre skulle vilja. Men så blir det inte.
Jag har plats på ett vandrarhem på andra sidan Isefjorden och måste vara där före kl.21. Tja… det är väl bara att åka då… suck…

Jag vet inte när jag skriver nästa gång. Jag har glömt inloggningskoden till mobila bredbandet. Kanske kommer fingrarna ihåg det med hjälp av kroppsminnet sen. Jag vet inte heller när jag kommer hem eller vilken vägar jag ska åka hem på. Bara första sträckan har jag bestämt.Jag åker hem över Själland. Jag kommer leta efter en strand på Odden, där jag kan sitta och begrunda livet och de sista tre veckorna här i Århus. Tänk att jag har klarat av att vara här! Själv. I grupp med andra. Äldst av alla. Inte för att åldern spelar roll, men vi har olika intressen och energier. Samarbetet har i alla fall flutit på bra, i stort sett med alla. Vi möts och vi skiljs. Jag har pratat danska då och då, med skiftande utfall. Jag har pluggat mycket och det ska bli skönt att vara ledig några veckor utan plikter och krav. Härligt!
Framtiden vet jag inte så mycket om. Den bara kommer av sig själv. Vad ska jag fylla den med? Lugn och ro! allra först.