Tur i oturen att jag var hemma idag. Fastighetsskötaren kom inte kl 07, som jag hade bett om. Han kom kl 14.45 tillsammans med en annan. Fastighetsskötaren ville gå in med skorna. Han sa att han inte ville ha katthår på strumporna. Jag sa nej ändå till att gå in med skor. Hans kompanjon tog snällt av sig skorna och den andre gick.
Tur att jag var hemma, jag säger bara det. Kompanjonen hade inte koll på var alla elementen fanns. Han tänkte gå innan kök och badrum var klara. Och jag behövde torka upp blött på vägg och golv efteråt.
Jag ska köpa en luftningsnyckel till de nya elementen. Att lufta element kan jag klara själv hädanefter.
Men något är fel i hela värmesystemet i föreningen. De har inte kommit på vad än. Felsökning pågår i långsam takt. Det här har de vetat om i två veckor nu.
Jag behöver ställa mig i bostadskö till en hyressrätt. Jag ska inte bo kvar här hur länge som helst. Var vill jag bo? Hm… Det är frågan…

Jag är hemma idag med. Nu börjar jag äta medicin igen och hoppas att värken i kroppen ger med sig lite. Många bäckar små-fel ger en stor å av ont-fel. Hoppas jag får värme hem idag med. Det tar också på kroppen att frysa så lång tid.
Bilen ska lämnas till verkstad idag före kvällen. Det är bara att göra det. Ingen gör det åt mig. Jag måste orka själv. Och sen ta nya tag och hoppas att både jag och bilen blir fixade och fina igen.

Jag vaknar tidigt, innan klockan ringer. Innan jag äter frukost har det gått över en timme. Jag är inte hungrig. Jag fryser. Jag vill inte gå upp. Jag känner mig sjuk både i kroppen och i själen. Lång dag väntar. Först jobba. Sen till terapin.
Att gå en gestaltutbildning är att arbeta med sin egen personliga utveckling. Jag håller på att lära känna mig själv på ett djupare plan. Och det är inte alltid så himla kul. Det är som ett pussel jag lägger och jag hittar hela tiden nya bitar. De passar inte alltid ihop med de jag redan har. Mönstret på min bild förändras ibland. Nya bilder, smärtsamma att se, träder fram och blir synliga. Och ändå är det jag, samma gamla jag, på bilden. Just nu är jag så här i alla fall.
I morgon kommer de och ska lufta elementen igen. Undrar om det hjälper den här gången då? Eller är huset som en spegling av mig? Huset behöver renoveras och byta stammar.
Nej, det blir inget jobb idag. Kroppen säger sjuk. Huvudet vill inte lyssna.

Det fattas något i mig. Något som stoppar och som förstår bättre. Något som har med en acceptans att göra. Jag saknar något, en sorts gräns, som jag tror de flesta andra människor har.
En dag kanske jag finner det som saknas. Jag har börjat leta efter det i alla fall. Jag behöver det verkligen. Klarar mig inte utan det. Tills dess jag finner det, är det tomt på den platsen i huvudet eller var det nu hör hemma. Den som söker, hon letar. Kanske finner jag det. Hoppas snart.

Med Aerosmith. Har jag aldrig hört förr. Nu hör jag den flera gånger istället.

I Don´t Wanna Miss a Thing

I could stay awake just to hear you breathing
Watch you smile while you are sleeping
While you’re far away and dreaming
I could spend my life in this sweet surrender
I could stay lost in this moment forever
Where every moment spent with you
Is a moment I treasure

Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

Lying close to you
Feeling your heart beating
And I’m wondering what you’re dreaming
Wondering if it’s me you’re seeing
Then I kiss your eyes and thank God we’re together
And I just wanna stay with you
in this moment forever, forever and ever

I don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

I don’t wanna miss one smile
And I don’t wanna miss one kiss
Well, I just wanna be with you
Right here with you, just like this
I just wanna hold you close
I feel your heart so close to mine
And just stay here in this moment
For the rest of time

Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

Don’t wanna close my eyes
Don’t wanna fall asleep, yeah
I don’t wanna miss a thing

Min söndag. Utan krav. Utan tider att passa. Utan sällskap. En ovanlig dag med andra ord.
Jag ska städa. Gud vet att det behövs. Jag fryser just nu. Fortfarande ingen värme hemma. Har stått ut för jag varit borta mycket. En hel dag hemma är… kall. Jag ska se på tv. Och fundera på hur jag ska komma ner till nästa drömviktsläge, 72.9 kilo. Med glass och chokladsås som godisnjutning är det annat jag drar in på, motion till exempel. Det går jag bara upp i vikt av. Och alkohol, bort med det. Är inne på tredje helvita veckan. Lika lätt som jag följer minsta motståndets lag, följer jag största motståndets lag. Balansen kommer väl sen då. Eller så är jag redan i bättre balans. Viktnedgången tyder på det. Andra tecken finns också. Jag kan hålla ut bättre. Längtan finns där fortfarande. Och sorgen. Och drömmen. Men jag ger inte efter lika lätt längre. Jag blir irriterad mer. Det vill jag tro är ett bra tecken. I alla fall för mig, som inte tycker om att visa att jag är arg, fast jag är det.
Söndag. Min dag. Kall dag. Kattdag. Jag gör vad jag vill. Idag.

I Svenska Dagbladet har det börjat en ny artikelserie om 100 känslor. Två psykologstuderande har utgått från psykologen Anna Kåvers nya bok, ”Himmel, helvete och allt däremellan”. De har letat efter klipp på Youtube och varje dag kommer en ny film som speglar känslor. Hittills är jag mest berörd av lejonet Christian, som återser sina gamla ägare, efter ett år i frihet. Jag skulle också vilja känna sån återseendets glädje.
Anna A berör pinsamt. Usch! Hur hon talar med sina barn. Hur hon pratar om andra. Hur kan hon? Och väderpresentatörens skratthysteri smittar av sig och jag minns när jag drabbades av en sån skratthysteri mitt i natten, tillsammans med min dåvarande man. Vi hade hur roligt som helst och kunde inte sluta skratta.

Här är han, Christian, the lion! Kortversionen.

Här är en sex minuter lång film om Christian, lejonet.

Ett etikettest i DN.

Jag är värdelös på etikettfrågor. Fick tre av sju rätt. Nåja förresten, det är bättre än noll, ett och två rätt.

Kisse mår bättre idag. Han pratar lite, äter lite och kommer fram när jag är i närheten och vill ha kontakt. Det får han så länge jag är hemma. Och strax ska jag till stan igen på den andra SFFL-dagen.
Ikväll ska jag vara hemma och vila. Bara slöa. Se på matchen. Heja på Danmark. Äta glass med chokladkolasåsen om jag fortfarande har lust med det då.

Kisse är sjuk. Jag märkte det inte förrän jag kom hem från stan vid fem-tiden. Jag fick leta efter honom. Annars kommer han alltid för att möta mig i dörren. Han hade inte rört maten heller från i morse. Nu låg han flämtande på stolen, som är inskjuten under stora skrivbordet. Han ville inte bli klappad, han drog sig undan och ville bara vara ifred. Mycket varm och slö. Han var nog sjuk redan i morse, men det tänkte jag inte på då.
Nu har jag kommit hem från en middag hos en vän. Kisse har fått lite mjölk. Han söker mitt sällskap och vill gossa med mig. Svalare om nosen. Bra. Frisk är han inte. Kanske på bättringsvägen. Stackars min sjuka katt.

I natt regnade det. Jag tycker om att höra regnet och att vara inne samtidigt.
Idag ska jag till stan, till en tvådagars kongress med talpedagoger och logopeder. Där finns alltid ex-kollegor och ex-kurskamrater från gamla tider att prata med. Det är kul att ses igen. Och så är det föredrag att lyssna på, som ger perspektiv på att vi är många som arbetar för större kunskaper om språkutveckling på olika plan. Och ständigt kommer det nya barn som har svårigheter med tal, språk och kommunikation. Undrar vad som händer sen med barnen? Där finns alldeles för lite forskning. Klart jag är nyfiken på det. Jag skulle kunna tänka mig att forska på det och få veta om mitt jobb har haft betydelse i längden. Få veta om elevernas ofta långa och mödosamma strävanden ger ett i huvudsak bra och nöjt liv som vuxna. Jag hoppas det.

Suck, vad svårt jag har det just nu. Och det är bara att stå ut med det. En dag blir det säkert bättre. Och nu är kvällen här. Jag ska gå och handla lite. Det är helmörkt ute fast klockan bara är halv sju. Ska jag falla för frestelsen att köpa glass och grädde och koka en chokladkolasås och smaska på, som tröst. Ja, det hjälper en stund i alla fall. Och det var flera år sedan jag gjorde en sån chokladsås. Stigs chokladsås. Idag vill jag ha det. Fast bäst är att vänta till lördag, för störst njutnings skull.

Steg för steg tar jag tag om saker som jag inte längre kan och vill blunda för. Mår för dåligt av att skjuta upp allt nu. Har bokat tid för två läkarbesök, behöver kollas upp hos olika läkarspecialister, få kortisonspruta igen för höften, nu gör den andra sidan också ont. Varifrån kommer det onda? Jag är irriterad och arg för flera saker, det kan få sina kroppsliga uttryck. Och vad gör jag med det? Småsurar. Samlar på mig irritationer, biter ihop, låtsas, går omkring med det istället för att få det ut ur mitt system. Behöver bli bättre på att säga ifrån på rätt ställe.
Bilen ska in på verkstad igen i slutet av nästa vecka. Först felsökning varifrån mögeldoften kommer, sedan ta ställning till vad som ska göras.
Jag är arg. Arg. ARG!

De sista morgnarna har jag trott att det är Luciamorgon. Början av oktober känns som december. Antagligen för att det nu är mörkt varje morgon när jag vaknar. Och mörkare ska det bli. Kallare med.
Jag läser i nättidningar på morgonen. Svd har startat en artikelserie om terapi, piller eller prat och annat. Den serien kan bli intressant att följa och läsa med gestaltperspektiv, som är en psykodynamisk riktning. Jag gjorde ett quiz där och fick 8 av 11 rätt.
Jag ska skriva mer sen. Nu måste jag upp. Dagen är här nu. Ingen Lucia. Ingen vinter.

Jag huttrar direkt jag kommer hem och går istället ut igen och sätter lökar i ”mina” rabatter, snödroppar, pärlhyacinter och blåstjärnor. Bäst att göra det innan tjälen kommer. Sen går jag och sätter sprätt på stålar, köper nya jeans, en storlek mindre. Men kanske är de nya jeansen i minsta laget ändå? Hm…
Nu ligger jag i dubbla lager kläder, på madrassen i vardagsrummet under två täcken och fryser och tittar på tv. Kan inte göra annat. Jag är iskall. Går inte att jobba, tänka och frysa samtidigt. Lektionsplaneringen får vara. Det är 17 grader inne högst. Och kallare på golven. Brrrr!