Dags för lite Rumi.

”Jag har länge varit som död för denna världen.
Varje dag blir min kropp svagare
och snart vill den vända tillbaka till jorden.
Det är inte svårt att avstå från det här livet
eller den här världen,
men att ge upp Din kärlek,
det är svårt – nej, omöjligt.”


”När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
när jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.”

”Om du kunde bli fri från ditt eget jag
bara en gång
skulle hemligheternas hemlighet
öppna sig för dig.
Det okändas ansikte
dolt bakom universumet,
skulle visa sig
i din sinnesförnimmelses spegel. ”

Framtid.

Jag tittar på en dvd med den danska serien Klovn, första säsongen. Jag har bara hört att den är rolig. Det är den. Fast… hur mycket missar jag av skämten? Den är otextad. Bara danska talas. Bra för mig att öva på. Och jag missar helt säkert massor av undertexter i det språkliga. Tja…
Jag tittar tio dagar framåt i tiden idag och på vad som kommer hända. Jag ska först till Västkusten på gestaltkurs, inte till Danmark den här gången. Sedan till Norrland. Och jobba. Och gå på mässa. Och jobba mera. Bilen är varken körbar eller hemma. Hur ska det gå? Det kallas för spänning, att inte veta.

Slö.

Nix, ingen lottovinst. Fick tre rätt som mest. Vad står hoppet till nu?
Vad blir det av den här dagen? Jag har sovit länge och tungt. Dags att gå upp och göra något.
Kisse är nära, spinner och pratar. Och min dotter och jag har haft ett långt samtal nu på morgonen om allt möjligt.
Städa? Tvätta? Gå ut? Baka? Har inga särskilda planer alls. Ingenting griper tag i mig – än. Jag vill väl inte bli gripen heller. Söndag kan få vara en slödag.