Distributionskanalen av diktboken på Recito är uppsagd. Nytt avtal ska skrivas. Det är en läskig känsla. Jag är ute på okända vatten.
Hur ska jag komma vidare med lanseringen av boken? Jag har ju egentligen inte börjat med det. Något håller mig tillbaka. Jag är inte road av den sidan av företagandet. Den är trots det nödvändig och jag vill inte längre undvika det. Road eller inte, boken ska säljas också. Jag behöver fortsätta tro. Och tro mycket.
Kisse är hemma igen. Han har haft det så bra borta. Och jag hade en jättefin kväll borta med god mat och gott sällskap.
Och innan jag lägger mig, biter jag sönder tanden som håller på att fixas till. Den sprack. Drömmar och tänder som spricker, det är inget nytt. Ja ha, så är det bara.

Min bror har hjälpt mig med bilen, bytt luftfilter och sprejat med ett specialmedel. Kanske räcker det för att få bort lukten. Något klirrar i motorrummet, men vad är löst och vibrerar där då? Kameran har gått sönder, bilden är suddig. Måste lämnas in på lagning. Hoppas att allt blir bra ändå med kameran, bilen och mig. Allt.

Ny vecka, med studiedagar och höstlov. Härligt avbrott mitt i höstterminen.
Jag ska få hjälp med bilen i eftermiddag. Hurra! Hoppas det hjälper. Jag har kört hundra mil i helgen, med möglig starkstinkande sommarstugelukt i bilen. Det är inte upplyftande. Och på onsdag ska jag köra långt igen upp till huset i Norrland. Hurra, hurra! Jag har inte varit där sen i somras. Nu längtar jag helt vilt upp dit.
Och så har jag sovmorgon, en hel halvtimme! Jag kan helt klart vara glad för det lilla. Och det lilla kan kännas stort.