Märkligt nog har jag klippt gräset alldeles nyss. Aldrig har väl det hänt så sent på hösten. Idag var det ingen frost heller. 2 grader ute visar termometern. Och 20 grader inne.
Jag har sett klart på alla videobanden nu. Vad ska jag göra sen då? Har ingen aning.
Läsa? Lyssna på Anne Linnet? Dansa? Baka bullar? Sova?
Alltid dessa frågor. Frågor utan svar.
Inte åka till stan i alla fall. Inte såga ved. Inte äta. Än.
Kanske duscha. Tänk att jag har så svårt att bestämma mig för något. Jag har inte tillräckligt med lust till något.
Till sist, efter Anne Linnetsånger, telefonsamtal, mejlskrivande har jag bestämt mig.
Jag ska baka bullar och duscha. Till tröst.
Skönt att baka. Ger mig ro.
Och skönt att duscha. Ger mig också ro.

Jag tror att jag har glömt hur jag vill leva. Att leva. Att leka. Är orden tagna ur varandra? Jag leker med orden, medan jag lever här just nu:

leca
leda (substantiv)
leda (verb)
lega
leja
leka
Lena
lera
(lesa)
leta
leva
(lexa)

Ord kan vara vidunderliga. Att orden leva och leka är släkt med varandra, bestämmer jag mig för. Det ger mig en mening.