Framme.

Ha! Jag är hemma! I mitt hus! Hurra!
Det är tretton grader varmt inne nu. På uppgång. Eldar i kaminen. Fryser. Kisse är ute. Han fick sin belöning efter flera timmars jobbig resa i sin bur i bilen. Nu ska jag dricka mer te. Och röra på mig. Fötterna är som isbitar.
Jag tycker inte att hastigheterna på vägarna ska sänkas. Jag vill komma fram fort. Men det är väl inte pk att tycka det.

Saknaden finns.

Förr kunde jag få en hälsning från han i Danmark, i en omsorg, med en förhoppning om att jag kommit fram ordentligt till huset i Norrland och ha det bra där.
Det saknar jag som fan nu. Nu är det tyst på mejlen. Han är borta. Så är det. Saknaden efter de små orden är stor.
Jag förbereder mig nu på att komma fram till tystnaden. Snart, snart åker jag!

Å ena sidan…

Å ena sidan vill jag åka norrut direkt efter jobbet. Å andra sidan vill jag packa och städa hemma i lugn och ro innan jag åker.
Å ena sidan vill jag vara på jobbet tidigare idag, så att jag hinner packa upp väskan med alla kataloger jag tog med från mässan igår. Å andra sidan vill jag ligga kvar i sängen så länge som möjligt och blogga och surfa runt lite och äta frukost länge.
Å ena sidan vill jag inte bära ner en massa packning till bilen som sen ska bäras upp igen när jag kommer hem. Å andra sidan finns det massor av bra-att-ha-saker att ta med. Sånt jag kanske skulle behöva där.
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Jag vill veta hur jag skiljer på dessa meningar. Jag behöver veta skillnaden på dem. Jag har lättast att veta vad jag INTE vill och behöver.