Förr kunde jag få en hälsning från han i Danmark, i en omsorg, med en förhoppning om att jag kommit fram ordentligt till huset i Norrland och ha det bra där.
Det saknar jag som fan nu. Nu är det tyst på mejlen. Han är borta. Så är det. Saknaden efter de små orden är stor.
Jag förbereder mig nu på att komma fram till tystnaden. Snart, snart åker jag!