Det fattas något i mig. Något som stoppar och som förstår bättre. Något som har med en acceptans att göra. Jag saknar något, en sorts gräns, som jag tror de flesta andra människor har.
En dag kanske jag finner det som saknas. Jag har börjat leta efter det i alla fall. Jag behöver det verkligen. Klarar mig inte utan det. Tills dess jag finner det, är det tomt på den platsen i huvudet eller var det nu hör hemma. Den som söker, hon letar. Kanske finner jag det. Hoppas snart.