Jag väntar med att känna efter hur arg jag är, hur ledsen jag är, för allt, allt, allt, och jag släpper inte ut det heller. Jag håller det oftast inom mig.
Bilen kostar 12 500 kr att laga och sen rekond 1500 kr på det. Bilen är hemma igen efter en vecka borta för ingenting mer än felsökning. Laga AC och byta kylare behöver göras. Jag kan fortsätta att köra med den bara jag står ut med lukten och den luktar verkligen illa. Och lukten fastnar i kläderna med.
Dessutom är kroppen i olag, med tänder, trokanterit (inflammation i höften) och så har jag ett hormonfel antagligen.
Har ingen att vara nära mer än katten och tack och lov att han finns.
Så mycket är svårt just nu. Hade jag bara pengar skulle jag köpa en ny bil. Och betala alla skulder. Och börja om från början med allt.
Det skulle väl inte vara så omöjligt, va?

Tisdagar är riktiga tv-kvällar. Det är Christine, Ugly Betty, Doktor House, Hammerslag, Runway och Hell´s Kitchen. Och så spelar Liverpool mot Lyon.
Nej, nej, nej, jag kan inte titta på allt på en kväll. Jag spelar in och tittar lite i taget under veckan sen.

Jag är hemma nu på morgonen för jag ska till doktorn och få kortisonspruta. Plötsligt blir jag osäker, är det idag eller imorgon? Jag har skrivit upp tiden på två olika dagar. Jag ringer och kollar. Puh, det är idag.
Sen till jobbet. Med buss och gå. Tar en massa tid. Får tid att tänka på. Tid att vara i. Tid att fördriva.
En del skriver att tid är det mest värdefulla som de har. De vill inte slösa bort tiden. Jag tror inte jag ser det så. Jag slösar jämt med tiden. Annat är viktigare för mig:
Pengar. Glass. Choklad.

Hur ska jag ta mig till ett ställe norr om Göteborg på fredag med återresa på söndag eftermiddag? Enkelt, bra och billigt, det är frågan. Och helst med ett besök i Borås på vägen ner.

Bilen är fortfarande på verkstad. De hade inte börjat jobba på den än. Skruttigt! Tre vardagar där plus hela helgen utan att de ens börjat felsöka. Och så rekond bokad till på onsdag. Har ingen bil att lämna in där just än…
Jag, arg? Antagligen. Börjar bli riktigt missnöjd i alla fall.

Kære Dana

Husk du er værdifuld, uanset hvad – og hvor meget eller lidt – du præsterer!

Kærlig hilsen
din hjerteven

Jättesvår lektion för mig.
Och ni andra som läser det här, kom ihåg att detta gäller för alla, också du är värdefull, utan att behöva prestera och vara duktig.

Här är en länk till det danska radioprogrammet Tro og Eksistens med en intervju med Martin Lönnebo, biskop emeritus, ”Stilhedens apostel”.
Jag får frid i hjärtat vid att lyssna på honom och hans röst. Kanske får du det med.

Här är en länk direkt till programmet:

Jag tittar på en dvd med den danska serien Klovn, första säsongen. Jag har bara hört att den är rolig. Det är den. Fast… hur mycket missar jag av skämten? Den är otextad. Bara danska talas. Bra för mig att öva på. Och jag missar helt säkert massor av undertexter i det språkliga. Tja…
Jag tittar tio dagar framåt i tiden idag och på vad som kommer hända. Jag ska först till Västkusten på gestaltkurs, inte till Danmark den här gången. Sedan till Norrland. Och jobba. Och gå på mässa. Och jobba mera. Bilen är varken körbar eller hemma. Hur ska det gå? Det kallas för spänning, att inte veta.

Nix, ingen lottovinst. Fick tre rätt som mest. Vad står hoppet till nu?
Vad blir det av den här dagen? Jag har sovit länge och tungt. Dags att gå upp och göra något.
Kisse är nära, spinner och pratar. Och min dotter och jag har haft ett långt samtal nu på morgonen om allt möjligt.
Städa? Tvätta? Gå ut? Baka? Har inga särskilda planer alls. Ingenting griper tag i mig – än. Jag vill väl inte bli gripen heller. Söndag kan få vara en slödag.

Att ligga sjuk på vårdhem, ensam i en liten lägenhet där, ur stånd till att kunna röra sig själv, utan hopp att bli bättre, är ingen höjdare. Och det bestämmer man inte själv. Det bara är som det är.
Livet lovar en ingenting, sa en klok vän en gång till mig. Sannerligen är det så.
Det är en gåva att kunna gå, sa ett biträde till mig, när jag skulle gå till ett annat ställe, till ett annat hus, på Stora Sköndal. Området där är både stort och vackert.
Min vän hade inte berättat att han flyttat. Jag hittade honom till slut. Jag la mig i hans säng så att jag kunde se och höra honom bättre. Med Parkinson är det så att talet blir otydligt och jag har svårt nu att förstå vad han säger. Att han har vilda drömmar och är osäker på vad som är dröm och verklighet är också en del av sjukdomen verkar det som. Jag gick därifrån med en känsla av att livet flyr undan mer och mer. Det är verkligen höst både i hans liv och på riktigt.
Käraste vän. Än så länge glimtar det till i dig trots allt. Jag kommer snart tillbaka och hälsar på dig igen.

Hela natten har jag drömt om fakturor och paket och stor försäljning. Planerna går mot att som förlag gå med i Bokrondellen och sköta distributionen av boken själv. Det borde kunna gå. Jag får hjälp med det. Annars hade jag inte funderat på saken. Kanske är det det jag behöver göra, få erfarenhet av alla delar i en lång kedja, från ax till limpa, så att säga.
Vad kan andra planer vara då? Att översätta? Jag har ett möjligt uppdrag, som ger mer erfarenhet än pengar. Och ett drömuppdrag ligger ännu i sin linda. Jag väntar och väntar på besked.
Tiden går och jag väntar. Vinner jag på Lotto idag? Jag har sex spelfält och en jokerrad ordnade. Jag vill gärna vinna pengar till en ny bil. Det vore häftigt.
Idag tar jag bussen till vårdhemmet och hälsar på min vän som har Parkinsons. I den bästa av världar skulle inte Parkinsons, stroke och Alzheimer finnas. Men de finns. Och olycklig kärlek. Kärlek. Sorg. Vrede. Lust. Glädje. Allt finns, i livets oändliga mosaiker.

Köp diktboken ”Från ett hjärta till ett annat”! Beställ här:
litenupplaga.se
Bokus
adlibris

Å vad skönt att vara tillbaka på jobbet och må så bra! En helomvändning sedan igår. Skönt! Tänk om jag kunde lita mer på vad min kropp vill säga, så slapp jag den där ambivalensen mellan vad jag är och vad mitt huvud tycker jag borde vara och klara.
Nu är det helg med glass och chokladsås. Mums! Ingen alkohol. Jag har en vit månad och det är jätteskönt att vara som jag var förr i tiden.
Nu vill jag ha det bra i helgen och göra det jag har lust med. Och så njuta av värmen hemma.
Bilen har jag inte hört något om, den är kvar på verkstan. Jag har bokat tid på en rekondfirma till onsdag. Hoppas bilen är lagad tills dess, vad det nu är som är fel på den, det som orsakat mögellukten. Jag kan väl spela lite på Lotto till helgen med, det vore fint att vinna några miljoner just nu.

Den här morgonen är mina tankar i drömmen jag drömde, jag tänker på jobbet med nyfikenhet och när jag stiger upp, gör jag det bara, utan att känna smärta, även om den finns där. Vilken skillnad från igår och de andra dagarna. Idag ska jag jobba! Hurra! Jag ska åka buss. Det blir bra det.

Tänk om bilen går att fixa till utan alltför stora kostnader…
Tänk om jag skulle spela in något på studion i helgen…
Tänk om jag blir kär i en spännande man, som blir kär i mig…
Tänk om jag kommer på ett nytt kreativt projekt…
Tänk om helgen blir varm…
Tänk om jag slutar vänta….
Tänk om jag kommer vidare med allt…
Tänk om allt ordnar sig till det bästa…
Det vore himla bra och något att se fram emot.

Nu fungerar fyra av sex element hemma och temperaturen är över 19 grader för första gången på länge. Jag kan vara hemma utan att ligga och frysa under ett täcke. Lyx!
Inte lyx däremot att må dåligt fortfarande. Min kropp, själ och materiella verklighet är överens om att de är i otakt med det mesta.