Sista kvällen i stugan stundar. Alla helgons dag. Har separations- och hemreseångest. Tiden här går så fort. Dagarna går och jag bara är.
I natt går Danmark över till digitalutsändning på tv-nätet. Och jag har precis vant mig vid det digitala, det tog några år. Nu är jag på jakt efter en nyare begagnad tjock-tv. Den gamla jag har föll i golvet och den har fel färger på rutan nu. Jag har inte pengar till en platt-tv. Det är inte viktigt i alla fall för mig om tv:n är platt eller tjock.
Jag slötittar på tv nu om Skogskyrkogården. Jag är inte hemma och kan sätta ljus på mormors, morfars och mosters grav. Jag tänder ljus här istället för alla döda, framför min lykkefundros med myskmadra runtom. Det ser mäktigt ut, nästan som ett altare. Till våren ska jag plantera myskmadra på graven hemmavid. Den växten fanns på min mosters sommarstugetomt. Därifrån kommer all den myskmadra jag har omkring mig.
Det är den sista oktober idag. Sen börjar november med mörker och djupaste höst. Jag ska tända ljus i mörkret. Och åka till fjärde kursomgången i Danmark, också det är som ett ljus i mörkret. Snart har första året gått på Nordisk Gestalt Institut, med gestaltpsykoterapi, utbildning och personlig utveckling.

Här ligger jag i soffan och tycker andra är glömska. Och så inser jag att det är jag som är glömsk! Ren projektion! Jag har glömt att det finns en rolig affär här som har massor av billiga saker. Dit vill jag såklart åka innan jag ska hem i morgon. Och så vill jag till Konsum och se om de har kvar de bästa handskarna som jag gillar och som jag ständigt tappar bort den ena av. Är affärerna stängda idag förresten? Hm…
Frukost: bullar och te.
Tv: dvd-inspelning av Sexual healing från kanal 5. Vilka modiga människor som är med. Det är terapi och övningar de har under en vecka.
Bil: smutsig. Jag tror faktiskt jag ska köra den till biltvätten när jag kommer hem igen. Why not?

Märkligt nog har jag klippt gräset alldeles nyss. Aldrig har väl det hänt så sent på hösten. Idag var det ingen frost heller. 2 grader ute visar termometern. Och 20 grader inne.
Jag har sett klart på alla videobanden nu. Vad ska jag göra sen då? Har ingen aning.
Läsa? Lyssna på Anne Linnet? Dansa? Baka bullar? Sova?
Alltid dessa frågor. Frågor utan svar.
Inte åka till stan i alla fall. Inte såga ved. Inte äta. Än.
Kanske duscha. Tänk att jag har så svårt att bestämma mig för något. Jag har inte tillräckligt med lust till något.
Till sist, efter Anne Linnetsånger, telefonsamtal, mejlskrivande har jag bestämt mig.
Jag ska baka bullar och duscha. Till tröst.
Skönt att baka. Ger mig ro.
Och skönt att duscha. Ger mig också ro.

Jag tror att jag har glömt hur jag vill leva. Att leva. Att leka. Är orden tagna ur varandra? Jag leker med orden, medan jag lever här just nu:

leca
leda (substantiv)
leda (verb)
lega
leja
leka
Lena
lera
(lesa)
leta
leva
(lexa)

Ord kan vara vidunderliga. Att orden leva och leka är släkt med varandra, bestämmer jag mig för. Det ger mig en mening.

Idag, hittills, kommer bara trista mejl. Ett säger att jag har vunnit 470 000 euro. Det skulle ju vara fint om det vore sant. Och så kommer det reklammejl och ett tråkigt mejl från tryckeriet.
För övrigt funderar jag på topdog/underdog. De tar stor plats i mig. Och säkert i andra med. Och i många relationer runt om i världen.
Jag gör pannkaka nu. Behöver äta. Vill inte särskilt mycket för övrigt. Slö. Oföretagsam. Väntande.
Bär in björkgrenar som ska sågas sen. Bär in sågade små björkpinnar. Ringer två norrlänningar. Handlar. Fixar pannkaka. Såna småsaker räknar jag visst inte. Men de finns också där.

Sakta vaknar jag till liv här i norr. Solen skiner och det är frost i gräset. Jag tar det lugnt och stilla med allt. Ingen jäkt och panik här. Jag är långsam både i kropp och sinn. Strax går jag väl ut och tittar lite på min trädgård.

Ha! Jag är hemma! I mitt hus! Hurra!
Det är tretton grader varmt inne nu. På uppgång. Eldar i kaminen. Fryser. Kisse är ute. Han fick sin belöning efter flera timmars jobbig resa i sin bur i bilen. Nu ska jag dricka mer te. Och röra på mig. Fötterna är som isbitar.
Jag tycker inte att hastigheterna på vägarna ska sänkas. Jag vill komma fram fort. Men det är väl inte pk att tycka det.

Förr kunde jag få en hälsning från han i Danmark, i en omsorg, med en förhoppning om att jag kommit fram ordentligt till huset i Norrland och ha det bra där.
Det saknar jag som fan nu. Nu är det tyst på mejlen. Han är borta. Så är det. Saknaden efter de små orden är stor.
Jag förbereder mig nu på att komma fram till tystnaden. Snart, snart åker jag!

Å ena sidan vill jag åka norrut direkt efter jobbet. Å andra sidan vill jag packa och städa hemma i lugn och ro innan jag åker.
Å ena sidan vill jag vara på jobbet tidigare idag, så att jag hinner packa upp väskan med alla kataloger jag tog med från mässan igår. Å andra sidan vill jag ligga kvar i sängen så länge som möjligt och blogga och surfa runt lite och äta frukost länge.
Å ena sidan vill jag inte bära ner en massa packning till bilen som sen ska bäras upp igen när jag kommer hem. Å andra sidan finns det massor av bra-att-ha-saker att ta med. Sånt jag kanske skulle behöva där.
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Jag vill veta hur jag skiljer på dessa meningar. Jag behöver veta skillnaden på dem. Jag har lättast att veta vad jag INTE vill och behöver.

Distributionskanalen av diktboken på Recito är uppsagd. Nytt avtal ska skrivas. Det är en läskig känsla. Jag är ute på okända vatten.
Hur ska jag komma vidare med lanseringen av boken? Jag har ju egentligen inte börjat med det. Något håller mig tillbaka. Jag är inte road av den sidan av företagandet. Den är trots det nödvändig och jag vill inte längre undvika det. Road eller inte, boken ska säljas också. Jag behöver fortsätta tro. Och tro mycket.
Kisse är hemma igen. Han har haft det så bra borta. Och jag hade en jättefin kväll borta med god mat och gott sällskap.
Och innan jag lägger mig, biter jag sönder tanden som håller på att fixas till. Den sprack. Drömmar och tänder som spricker, det är inget nytt. Ja ha, så är det bara.

Min bror har hjälpt mig med bilen, bytt luftfilter och sprejat med ett specialmedel. Kanske räcker det för att få bort lukten. Något klirrar i motorrummet, men vad är löst och vibrerar där då? Kameran har gått sönder, bilden är suddig. Måste lämnas in på lagning. Hoppas att allt blir bra ändå med kameran, bilen och mig. Allt.

Ny vecka, med studiedagar och höstlov. Härligt avbrott mitt i höstterminen.
Jag ska få hjälp med bilen i eftermiddag. Hurra! Hoppas det hjälper. Jag har kört hundra mil i helgen, med möglig starkstinkande sommarstugelukt i bilen. Det är inte upplyftande. Och på onsdag ska jag köra långt igen upp till huset i Norrland. Hurra, hurra! Jag har inte varit där sen i somras. Nu längtar jag helt vilt upp dit.
Och så har jag sovmorgon, en hel halvtimme! Jag kan helt klart vara glad för det lilla. Och det lilla kan kännas stort.

Jag är framme i Borås och har druckit te och ätit bulle med Mike och Helen. Nu vill jag ut en sväng i höstrusket innan jag åker vidare en timme till. Kursen börjar kl 18. Jag har huvudvärk.

Ok, allt fixat, utom bil och kärlek. Bra ändå.
Bäst på denna dag är att se min dotter och hennes fästman och lämna kisse i deras trygga vård. Och i morgon ser jag min son och sonhustru och får vara i deras trygga vård en stund innan jag åker på kurs. Båda barnen får varsin påse med kanelbullar jag bakade igår.
Det sista packar jag i morgon och efter ett par timmar på jobbet kör jag västerut ännu en gång denna höst. Har laddat med musik, godis och matsäck.
Hoppas jag kan sova nu och drömma goda drömmar. Anne Linnet sjunger mig till sömns i natt.

Åka bil till jobbet-dag.
Packa resväskan-dag.
Lämna katten-dag.
Arbetsdag.
Ringa försäkringsbolagsdag.
Fixa ny verkstadsdag.
Handladag.
Allt på en dag-dag.