Jag har inget jobb att söka idag, så jag tar mig för att gå igenom vilka kläder jag har och vill spara och kläder jag har, som ska bort. Dessutom tvättar jag. Så blir allt genomgånget till slut.
Jag har faktiskt slängt en del när jag flyttade. Men jag har inte sorterat och fått överblick över vad jag har kvar. Nu har jag sorterat och ser att jag inte använder en hel del kläder. Varför inte? kan jag undra. De passar ju till min stil ändå, på något sätt… Det gäller väl att våga ha dem på kanske. Lite tajtare och mer urringat kanske än jag har brukat ha. Ändå har jag ju köpt dem för flera år sedan. Jag har väl hållit mig till det praktiskt randiga… Så nu får jag se om jag ändå börjar använda alla kläderna då och då. Annars blir det en ny utrensning om ett år eller så igen…

Det var en riktig mardrömsresa i går kväll, att åka hem från Norrland. Snöoväder, halka och trafikolyckor. Jag ville hem till tv och trygghet och körde på utan paus i sju timmar. Vid ett ställe fick alla köra runt i skogen fem mil pga röjning efter en olycka. Som tur var hade jag saker att tugga på, både mentalt och på riktigt. Jag hade också musik att lyssna på, Anne Linnet, Lisa Nilsson och Händel. Mina tv-program skulle jag missa insåg jag framåt Gävle och både Astrid och mamma lovade att spela in åt mig. Mobiltelefon är bra att ha. Video likaså. Vid Månkarbo slutade det snöa och sen gick det rätt bra att köra. Av olyckan vid Märsta syntes bara en krockad bil kvar.
Väl hemma väntade gin och en mejlvän. Skönt att bli lite ”ompysslad” fast jag är ensam och jag kunde skratta för första gången på flera dagar. Skönt!
I natt har jag drömt: Jag och en man bakom mig sitter på en flotte och väntar på en slussöppning. Flotten kantrar efter en stund, jag tar mig upp och känner att iskalla bad ändå är sköna. Och sen åker jag tåg med Greta Garbo och en drottning, i första klass-kupé. En husa står bakom och putsar på något. Jag är nog drottningen när jag tänker efter, för jag ser inte mig själv i drömmen. Greta är ännu inte berömd och hon vill hålla drottningen sällskap i den annars tomma kupén. Greta är osäker. Drottningen likaså. Men även drottningar kan behöva sällskap inser båda…
Verkliga mardrömmar och drömda… vilka är värst? Jag vet!

Jag ligger här i förmiddagen och har det bra i min bäddsoffa. Jag kan känna ett lugn breda ut sig i mig. Mitt lugn. Så känns det idag. Och jag kan våga lite mer på att det är mitt eget lugn. Inte någon annan eller något annat som ger mig lugn. Annars kan musiken eller själva rummet i sig ge lugn, eller en annan människa.
Jag läser en gestaltbok ”Risking being alive”, och den är enkel att läsa fast den är på engelska och den har roliga bilder att se på och jag gör övningar från boken allteftersom jag vill. En rogivande övning är att blunda och lyssna efter ljud, bara lägga märke till dem och växla mellan olika ljud, utan att behöva veta vad det är för ljud.
En annan rogivande övning är att känna kroppen, växla mellan att fokusera på ex käken, baken, ryggen, örat, osv. Bara vara just där och nu.
Ibland upptäcker jag att jag andas. Så andas jag mera ett tag. En övning i awareness (ungefär ”medvetenhet”) är att märka när jag lämnar min medvetenhet om vad jag gör och stänger av eller börjar tänka eller fantiserar. Då får tanken vandra tillbaka till den punkt när jag märkte att jag ändrade mig och fundera på vad som kan ha skett. Jag övar mig. Och tar små steg. Långsamt. Eftertänksamt. Lugnt!
Och sen lyssnar jag och dansar till Joni Mitchells Taiming the Tiger….

Jag ligger här i sängen i huset och funderar på min dag. Jag vill inte gå upp än. Jag ville helst sova vidare. Jag har huvudvärk. Behöver duscha. Äta frukost med. Hungrig. Ledsen. Arg? Tja… antagligen. Och jag har saker att göra som måste göras. Krav på förändringar ligger i luften. Inifrån och utifrån.
Jag tänker på ett ordspråk av något slag: ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.” Det är som jag känner det nu. Men vem ska älska mig? Jag? Jag! Och jag har en rädsla för att tappa ansiktet och jag håller masken och känner mig själv stelna. Usch! Att vara ensam är både på ont och gott. Beroende och oberoende med. Alla dessa sidor finns.
Ja ja, dagen är här. Handling är tankars fiende!!! Jag vill inte tänka mera nu! Jag vill vara min bästa vän och ta hand om mig på mitt bästa sätt och känna förtröstan i att allt ordnar sig till slut! Jag smeks av Händels musik ur The Chandos Anthems: ”Have mercy upon me O God” och andra stycken därifrån som alla baseras på ord ur Psaltaren. Det är en tröst att veta att inte bara jag brottas med inre och yttre konflikter. Sen får det bli musik med häftigare puls i att gå upp till. Sensuell och sexig musik! Liv!

Ja ha, det var ju ingen bra dag att köra långt på. Det kommer nog snöa hela vägen upp till Ångermanland. Jag ska stanna till i Söderhamn och träffa en kamrat. Det är anledning nog för mig att sätta mig i bilen.
Det är bra att jag inte behöver packa med mig en massa grejor. Jag behöver bara ta med datorn, böcker, tidningar och maten som inte går att spara hemma. Kläder finns där uppe. Katten ska lämnas hos Leif med.
Jag har inte haft datorn uppkopplad där förut, hoppas att jag kan ordna inkopplingen på modemet där till telefonen. Annars får jag väl be om hjälp på något sätt.
Jag längtar till huset nu. Det var länge sedan jag var där. Jag kan se det framför mig precis. Jag kommer bara ha värme på nedervåningen och bo i köket och vardagsrummet. De andra rummen får sova sin vintersömn ett tag till.
Nu är det dags att gå upp och äta frukost. Duscha. Packa. Åka.

Å, det blir snart vår… även om det ska komma mer kyla och snö, så kommer våren snart ändå. Jag tänker på ordet Dagsmeja, så vackert. Snödroppar. Åååå.
Vårsol som värmer. Av med vinterkläderna. Kisa mot solen. Kanske kommer lite regn med?
Idag ska jag på födelsedagsuppvaktning. Och sedan hem och packa. I morgon far jag norrut. Kanske får jag se en vän i Gävle och en kurskamrat lite mer norrut. Kul att ha ställen att stanna upp vid ibland. En del gånger vill jag bara komma fram. Andra gånger är det vad som händer på resan som är viktigt.
”Målet är ingenting, vägen är allt… ” (R. Broberg)

Att ha mycket att göra, det är ju inte det vanliga i mitt liv just nu. Jag håller mig ifrån de flesta krav så mycket jag kan, för jag är trött på att känna krav. Idag så är frågan mer, VILL jag göra det här?
Vill jag få mina papper i ordning så att jag kan söka jobb? Ja.
Vill jag ringa och ordna upp min parkeringshyra? Ja.
Vill jag betala räkningar? Nej. Och ja. Annars går det mig illa.
Vill jag göra i ordning mammas födelsedagspresent? Ja.
Vill jag åka till stan i kväll och hämta en blått band-skål? JA!
Vill jag xxxxx? JAAAAA!!!!!
Vill jag inse att jag blundar för vissa saker? Ja. Eller nej.
Vill jag ta konsekvenserna av det? Nej.
Va? Det var väl inte till de stora frågorna jag skulle komma idag! Nej, det var ju krav det handlade om. Tillbaka!
Gör nu allt detta idag, Dana! Och lämna de större frågorna därhän ett tag. Tänk inte så mycket! Agera!
”Handling är tankars fiende.” (citat från The Human stain)

Äntligen har jag kommit vidare med att få upp tapeter i hallen. Det är jag som har slipat och Leif som tapetserar. Det blir jättefint! Jag tänker på hur viktigt första-intrycket är, något fint att komma hem till. Lugn och harmoni redan i dörren in. Nu är det inte riktigt så, men snart!
Idag ska jag åka till en stor loppis i Nacka och min dotter följer med mig. Å, så roligt! Vad glad jag är för det. Nu ska jag upp. Det är en ny dag att vara i.

Strax ska jag åka till doktorn och få rör insatta i båda trumhinnorna. Lite läskigt är det. Bedövningen han lägger på trumhinnan gör ont att få just där. Beröringen smärtar. Usch! Men sedan är det nog inte så farligt. Tills han ska ta nästa trumhinna…
Jag hoppas att det går bra och att jag kan höra världen igen utan att behöva svälja så mycket för att jämna ut trycket. Sedan får jag vara försiktig med vatten i öronen antar jag. Ha öronproppar i när jag badar och duschar. Men försvinner känslan av att vara i en egen hörselvärld, så är det ett pris värt att betala. Kanske vet doktorn också hur det kommer sig att jag fått sån yrsel sedan han gjorde hål i trumhinnan sist. Bara jag ska vända mig lite i sängen så snurrar huvudet. Ibland behöver jag inte ens röra mig för att känna yrseln. Jag hör vad gnällig jag är…. Jag behöver nog lite tröst idag!

Jag sover mer eller mindre oroligt varje natt. Men ovanligt nog var katten tyst just denna natten. Jag har börjat lyssna på Spanarna igen och På minuten som var mina sömnpiller ”förr i tiden”. Vaknar jag , så sätter jag på ett program via datorn och somnar snällt om igen rätt snabbt, på nån minut bara… Nu slipper jag vakta radion för att spela in programmen på band. Jag bara sätter på datorn, så laddas nya program ner med podcaster, vad nu det betyder på svenska. Och vad heter det på svenska? Vad finns det för svenska ord för att beskriva sånt med? Hur böjs ordet? Är det ett substantiv eller verb? Hm… Det är som en prenumeration. Praktiskt är det i alla fall. Teknikens under med. Varän jag är i världen och kopplar upp mig, så kommer programmen till min dator. Fantastiskt, tycker jag!

Just nu sitter jag och skriver såklart. Men annars i ett ”just nu” ser jag på tv, på curling, jag har ingen aning om regler och jag vet bara vilket lag som har vilken färg på stenarna, ändå känns det spännande att titta en stund då och då.
Jag ser på första säsongen av MASH emellanåt med. Jag fick den i julklapp och jag gillar den serien. De dricker gin där. Det gör jag med. Fast deras är oblandad, min är blandad med cola eller grappo. Jag ser på avsnitten med dansk textning, så övar jag min danska under tiden. Himla bra med dvd-tekniken att kunna välja språk! Å, vad jag vill åka till Danmark. Helst nu! Men jag har inte råd. Jag åker kanske senare i vår.
Jag har ett jobb jag ska söka. I huvudet bearbetar jag vad jag ska skriva. Jag ska ringa och ta reda på lite mer också. Kanske gör jag det idag.
Vad mer just nu? Klä på mig? Gå ut? Köpa mer gin? Ja, så får det nog bli!

Jag har äntligen köpt nya vinterskor. Jag har tänkt göra det i tre år. Jag är inte så intresserad av att handla kläder och skor. Jag gör det mest för att jag behöver. Och nu var så behöva-gränsen nådd! Jag såg reaskyltar i skoaffärerna: Halva priset! Så… jag provade en massa skor. De jag möjligen ville ha, fanns inte i min storlek. Så köper jag det jag brukar, som vanligt, ett par ecco-skor. Dyra som bara den. Inte alls för halva priset. Suck! Stor suck! Men skorna satt skönt. Och jag kan ha dem både till byxor och kjol. Svarta. Med kardborreband. Lätta att reglera oavsett vad jag har för strumpor på. Nu är jag nöjd. Nu slipper jag tänka på vinterskor på några år igen.

Jag är så trött så att jag inte knappt orkar skriva något här. Så brukar jag inte vara. Jag brukar vara stark och uthållig. Jag håller på att lära mig att se andra sidor av mig själv nu. Att vara ynklig. Och svag. Och våga vara det och kanske till och med visa de sidorna för andra. Jag är ovan vid att se mig själv så. Jag håller emot. Fast jag behöver faktiskt släppa taget om vissa gamla mönster hos mig själv. Jag kommer inte vidare annars på min väg till ett helare jag. Som jag vill vara. Inte som andra kanske tycker att jag skulle vara. Nej, nu tränar jag mig på att lyssna, tolka, fråga om det jag inte förstår, stanna kvar, tugga, spotta ut det jag inte vill ha och bara ta emot det jag faktiskt vill ha. Det är en smärtsam process för mig, som gör ont.
Tur att jag har Kalle Anka-tidningar att läsa och sudoku och annat ytligt att balansera det djupa med. Och andra, som jag vågar be om stöd från.

Jag har fått så fina tulpaner av min vän och fd kollega. De är liksom spetsiga i toppen. När de öppnar sig, så syns ståndaren och pistillen, antar jag att det är, som en lika vacker bild för sinnet, som blomman är utifrån. Dessutom slår blommorna ut och är som jag tycker tulpaner ska vara, levande, fast de håller på att slå ut, för att sedan, flera dagar senare, vissna.
En del tulpaner vissnar direkt numera. De är liksom döda och skrumpnar bara ihop som de är.
Har jag nu projicerat mitt liv till tulpanernas liv? Kanske det. Jag ska inte säga varken det ena eller det andra om mig själv idag, till vilken kategori jag hör.

Fullmånen lyser nu för fullt. Det är tidig morgon, jag går upp till slut klockan 5 och det är mörkt ute. Jag kan inte sova. I mitt huvud snurrar det av tankar på jobbet, trots att jag inte har jobb just nu. Så kan jag ha det en del söndagnätter, en slags söndagsångest, som jag säkert delar med många lärare.
En del sover sämre fullmånenätter. Jag vet inte om det är så för mig. Jag vet bara att månen lyser med ett starkare sken en del molnfria nätter. Det är som om månstrålarna gör sitt bästa att lysa som solen. Naturen ute står fram som vore den stilla och ser ut som man kan se den i såna diabilds3D-apparater, med snurrande skivor, som fanns när jag var barn. Vad hette de nu? Hm? Det är som konstgjorda bilder att se snön på tallarna ute lysas upp av månskenet.
I alla fall, så vaknar jag vissa nätter och har svårt att sova. Ofta är det fullmånenätter.
Jag vakar i den tidiga morgonen idag.