Alltså, det är helt märkligt att jag för första gången i mitt liv har ätit både hummer och havskräftor. Vilka delikatesser! Vilken sensuell njutning att långsamt, långsamt äta lite i taget i flera timmar. Och att dricka vitt vin därtill. Jag har varit hemma hos Staffan, min klasskamrat under många år, från lekskolan till nian, för länge sedan. Vi bor grannar nu och han vet att jag kommer ha det svårt med att äta ordentliga middagar i mitt nya liv. Vad han är rar och tänker på mig då, när han har sådana skaldjur hemma! Tack! Och det är fint att kunna dela med sig av gamla skolminnen med. Jag har glömt hur det var och Staffan påminner mig. Sen minns man ju inte riktigt lika ändå. Men det gör inget. Huvudsaken är att vi är här och nu och det är vi. Det var en riktigt trevlig kväll.

Nu har jag kommit hem efter dryga tre intensiva gestaltdygn borta. Det är skönt att komma hem! Och få sova i sin egen säng och titta på tv och läsa tidningar och klappa kisse. Jag har drömt lika intensivt på nätterna som vi har jobbat på dagarna. Nu ska det bli skönt med lite vila.
Leif har åkt till sin lägenhet och han ska sova där i natt för första gången. Det är så det kommer att vara. Bo på olika ställen. Göra olika saker. Det blir en omställning för oss båda de närmaste veckorna. Att ställa om sig ja. Från att ha levt ihop i alla dessa år med våra barn och hus, till att leva själva. Vi har barnen kvar och ett hus. Vi kan ringa till varandra och prata. Vi kan hälsa på hos varandra. Vi har våra egna liv att leva nu. Nu! Och nu! Och Nu!
Här är en bild från rummet där vi var på kursen:

I går kväll var Leif och jag bjudna på födelsedagsfest med orkestern som min syster är med i. Det var ett tag sedan hon fyllde år men nu var det fler som hade fyllt jämna år, så de firade tillsammans. Vi kom lite sent dit, för jag hade varit på kurs hela dagen. Men det var en fin kväll med mycket och god mat. Och det bästa av allt måste ha varit när orkestern sjöng. Första sången var en stilla georgisk manskörslåt som liksom vaggade en till ro. Å så vackert! Sedan kom låt efter låt av ryska sånger. Jag fattar inte att de kan sjunga allt utantill och så vackert i stämmor, från lugn och sövande till starkt och mäktigt! Min syster hör till här, det är som en familj de har ihop. Det är fint och det är tryggt. Tack för att vi fick vara där!
Och nu är det packning som gäller för mig. På tisdag börjar kursen, i en grupp som jag ska vara en del av i 1,5 år framåt. ”Gestaltterapeutiskt förhållningssätt i arbete med människor” heter den.

I morgon ska jag och en vän iväg på en s k familjekonstellation. Det kan bli spännande. Det håller på hela dagen. Jag har varit med en gång förut och det var en ny upplevelse.
Tro´t eller ej, men Leif och jag ska gå på fest sen på kvällen. Syrrans orkester ska fira några som fyllt jämna år och vi två får komma. Det ser jag fram emot. Det blir mat och säkert massor av musik och sång. En stund att glömma bort allt som är just nu. Ha lite kul kanske. Träffa nya människor. Göra något annorlunda helt enkelt. Och sen är det söndag. Njuta av ledigheten.
Nytt. Annorlunda. Spännande. Uppleva. Njuta. Det är nya ord som jag ska samla på i mitt nya liv. I bästa fall.

Vilken vecka! Först kommer cdn med Anne Linnet. Sedan S:t Eskilsmässan av Boo Egebjer med Österhaninge kyrkokör, där jag är med och sjunger. Jag har lyssnat på den idag och minns den dag vi spelade in den. Boo själv spelar barytonsaxofon och jag gillar verkligen hans sätt att spela. Och så lyssnar jag på Mozarts Requiem, för den ska kören sjunga till Allhelgona.
Men jag kommer inte klara att vara med, för jag kan inte sjunga än. Jag hostar fortfarande rätt mycket. Vätska i öronen. Jag hör dåligt. Har ont i ryggen. Jag orkar inte mycket. Jag har bestämt mig för att gå hem från jobbet så jag slipper långa eftermiddagar. Då orkar jag kanske ändå jobba med barnen. Jag bara måste vila och vara tyst med. Å vad jag gnäller… Fredag i morgon! Skönt! Sen på fest på lördag! Trallala! Dagarna går. Det är jag glad för!
Här är en länk till att lyssna på en låt på cdn.

Var är glädjen? Borta!
Var är sorgen? Här!
Var är du? Borta!
Var är jag? Här!
Hur är mitt liv? Tomt!
Jag saknar dig!

Dana 2005

Å vad glad jag blev när jag fick Anne Linnets nya cd i brevlådan idag. Precis vad jag behövde få just idag, till tröst i mitt delvis så eländiga liv. Och cdn är så bra. Den bara måste bli sedd som en av hennes bästa skivor. Musiken är enkel och vacker och påminner ibland om folksångsballader i tonerna. Arrangemangen är avskalade med riktiga instrument bakom sig och uppbyggda liksom från lite till mer. Anne sjunger ibland mörkt, ibland lättare med en len röst. Fina stämmor. Texterna är så bra så jag grät lite med på ett par av dem.
För mig är danskan ett kärlekens språk. Kan det bero på att jag har lyssnat på en viss typ av dansk musik och läst flera danska poesiböcker på sistone? Jo.
Jag önskar jag kunde skriva texter så. Fast… jag har ju precis bara börjat skriva dikter och sångtexter. Någonstans ska man ju börja. I natt t ex när katten väckte mig, kom en vers till i huvudet på mig. Jag var tvungen att skriva ner den. Och sen kom flera verser till. Och när jag hade släckt kom ett roligt rim till mig. Jag pratade in det på fickminnet och på morgonen hade jag glömt bort det redan. Av en händelse kom jag till att spela upp det bandet med sista rimmet. Så här var det:
”Vad knäppt att jag går upp mitt i natten för att rimma!
Det enda som skulle vara knäppare är
att jag gått upp mitt i natten… för att… simma!”
Nej, allt man kommer på på natten är inte genialiskt! Men lite skoj! Det kan räcka.

Jag var i kyrkan idag och blev upplyft. Prästen pratade om änglar från tidernas begynnelse fram till nu. Det är ju ärkeängeln Mikaels dag idag, ja alla änglars dag. Ordet ängel kommer av ett grekiskt ord för sändebud och budbärare. När änglarna har lämnat sitt budskap försvinner de. Går inte att hålla fast. En del människor får se änglar. Men berättar man om dem i fel stund så kan bilden försvinna, sa prästen. Det kan vara bra att veta. Man ska alltså inte prata bredvid mun om sånt.
Änglar är närmast Gud och är en förbindelse mellan Gud och människan.
Det kan finns änglar mitt ibland oss. Fast vi vet inte om det bara. Kanske kan vi ana dem.

Oktober, oktober, vad finns att säga om oktober? Höst, regn och färger! Jag är mer intresserad av det inre i oktober den här månaden, vad den rymmer för möjligheter för mig. Jag ska göra så mycket så jag är rent exalterad bara för det. Och det blir som startmånaden för mitt nya liv, där jag kan undersöka vägar att gå i livet framåt. För det första ska jag bli frisk! Det är som nummer ett på listan.
Leif har äntligen fått en lägenhet. Han flyttar dit och ska bo där ett år. Sen flyttar han till ett nybyggt hus.
Jag får äntligen flytta in i alla mina rum och kan fortsätta planera renoveringen, ta hit elektriker och packa upp saker.
Nästa lördag ska jag åka med en vän på en heldag med ”Familjekonstellationer”. Det blir spännande. Jag har varit med en dag tidigare.
Veckan efter börjar kursen som blev den utlösande faktorn till att jag slutade på mitt jobb, en 2-årig psykosocial fortbildning, ”Gestaltterapeutiskt förhållningssätt i arbete med människor”. Den blir jättebra för mig i mitt arbete som specialpedagog och för att bli en bättre handledare. Och inte minst för att utveckla mig själv. Generellt sett i skolan är det bara elever som ska utveckla sig. Lärare och skolledare står över sånt i hög grad, säger jag provokativt. Men jag har alltid jobbat med min personliga utveckling, nu fortsätter jag bara. Jag har mina ömma punkter, det är helt klart. Jag ser verkligen fram mot det här att ha mig, i mitt jobb, i fokus. Det är många år kvar att jobba och jag vill ge det bästa jag har till de åren.
Sist men inte minst i oktober ska jag åka på retreat på Berget. I slutet av oktober ska jag vara tyst och lära mig om Ignatius meditationsmetod. Jag har tänkt att åka på retreat i många år. Nu tar jag och gör det! Det är dags! Japp! Så får jag se och uppleva vad det kan vara.
Det här är oktober… spännande, färgrik, utmanande, tyst, innehållsrik, som i bästa fall ger mig djupare insikter om livet. Jag har kommit till mitt livs höst! I dubbla bemärkelser. Verkligen!

Jag funderar över ordet ”beständig”. I en gryning kommer de här orden.
En annan morgon kommer början till en melodi och en vers till.

I GRYNINGEN

Jag går upp en tidig morgon, när himlen färgas röd.
Katten jamar hungrig, när jag ordnar te och bröd.
Jag vill helst inte vakna för jag är ensam här.
I mina drömmar finns du, jag ville hellre vara där.

En drömmare och helt orealistisk, sån är jag.
Och i mig här finns hoppet, att vara där hos dig en dag.
Du har också dina drömmar av en helt annan sort.
De är kanske realistiska och drar dig från mig bort.

I lek och fantasier var vi så glada i varann.
I allvaret som också fanns, rann leken ut som timglassand.
Verkligheten kommer hit och det blir åter som du vill.
Du lever där du lever. Jag är ensam lite till,

helt ensam med min längtan och i saknad efter dig.
Förgäves ber jag bönen: Gud, gör honom kär i mig!
för ditt hjärta det är fyllt av kärleken till Gud.
Du längtar efter lugn och ro, jag stör dina tysta ljud.

Jag älskar dig så mycket, från hjärtats djup i mig.
Så länge det finns stjärnor, så lyser jag för dig.

Dana 2005

Att vara

Att vara en
att vara en i raden
att vara en i raden kvinnor
som vill älska med dig
och som du vill älska med

Att vara en
att vara Den
Att vara Den Enda Kvinnan
utvald unik speciell
det ville jag vara

Dana 2005

Jag är hemma idag med. Jag har ringt till doktorn och fått tid till måndag. Dubbla tider, för det är så mycket jag vill ta upp. Jag vet att inte en doktor kan fixa allt på min lista av åkommor och ont, men det får väl han avgöra vad som går att ordna och vad som inte står i hans makt att göra något åt. Jag vet att han kan fixa stickor i fingret i alla fall!
När jag ändå var hemma, så ringde jag en tandläkare med. En ny. Jag tappade återigen en del av en plomb förra veckan. Jag fick komma på direkten och det var så bra där. Lugnt, fint och faktiskt roligt. Han skämtade med mig, precis som jag gillar. Och vilken teknik! Jag fick se mina tänder på dataskärmen, förstorade och faktiskt fina med, sa han.
På väg hem gick jag förbi Åhléns och köpte Mozarts Requiem. Hinner jag lära mig den när jag inte har röst att sjunga med än? Hm! Och i hyllan bredvid stod Keith Jarretts konsert från Köln. Jag köpte den med. Nu lyssnar jag på den och har det bra.
Det här är att ta hand om sig. Med ett steg i taget så fixar allt sig!

Jag är hemma idag och vilar rösten igen. Igår hostade jag oavbrutet i mötena med barnen och det är inte trevligt ska jag säga. Jag hade dock för avsikt att gå till jobbet. Jag var uppe och hade ätit frukost och klätt mig. Sen hostade jag. Jag måste gå till doktorn och få lite hjälp snart. Här och där har jag ont.
Istället för att förtjäna min lön, sitter jag och lyssnar på Spanarna på webradion. Jag har läst om den nya podradion, ett sätt att prenumerera på vissa program på radion. Det är ju häftigt. Då kan man alltså lyssna på sina favoritprogram var i världen man än är. Bara man är uppkopplad då och då. Det ska jag ha till min nya bärbara dator.
En annan rolig sak är Googles maps, med kartor att resa omkring i världen med. Man kan se mitt hus riktigt bra där. Storstäder syns bra och annat är mest formationer att följa. Jag antar att kartorna blir bättre och bättre allteftersom. Känslan av att flyga runt vart man vill är fantastisk.
I slutet av oktober ska jag resa någon annanstans. Inåt. På retreat. Det ska bli spännande att vara i tystnad med andra människor.

Jag har varit och förutsättningslöst sökt ett jobb. De frågade till sist om min fritid och jag berättade om min hemsida och porslinet och att jag skriver dagbok där. Då kom en enkel fråga upp:
– Varför det?
Det är bra att få en sån fråga ibland. Jag svarade att det är roligt att skriva. Och det är sant. Men varför detta utlämnande av delar av mitt liv och emellanåt rannsakan och kåserande? Tja, det kan jag själv undra. En del frågor har inga svar. Jag minns att jag var inspirerad av Bridget Jones dagbok. Den tänker jag inte på längre. Jag har blivit van att skriva här helt enkelt. Det är fortfarande roligt att formulera mig. Så länge det är lustfyllt att skriva så fortsätter jag.