För en vecka sedan var jag i Skagen. Nu är jag hemma. Tur att jag har bilder att titta på när längtan tillbaka sätter in. Där kan jag gå timmevis på stränderna. Hemma vill jag knappt promenera alls. Där är det mest vila. Här är det mest jobb. Och nu ska jag äntligen möblera gäst/arbetsrummet, börja packa upp mina böcker och göra i ordning där med datorn med. Det kan väl vara bra det med…

Skagen är så mycket sanden på stranden för mig. När jag går på stränderna ser jag olika sandformationer och fascineras av naturens mångtusenfaldiga sandvariationer. I ljuset finns också ännu fler olika mönster att upptäcka.
I ljuset vilar skuggorna.
Stenar, ljus och skugga kan bli till segelbåtar i sandhavet.
Ibland syns det knappt att sanden är sand.
Här är tre bilder som möjligen visar hur jag menar.

Nu har jag kommit hem igen, alldeles för tidigt från min semester. Å, varför stannade jag inte borta längre? Nu ångrar jag mig. Det är så dags nu. Jag har haft det så bra ju! Men jag hade inte planerat mitt boende tillräckligt väl och jag är alldeles för osäker på att improvisera alltför mycket.
Jag kom till Skagen i regn, till Svenska sjömanskyrkans julbasar. Det var inget jag hade planerat alls. Det bara var. Jag träffade min doppräst och hans fru. Väldigt fint. Det var en invigning av kyrkans nya digitalorgel efteråt. Och så fick jag komma med på Brà¸ndums, på en födelsedagsfest för kyrkan som fyllde 80 år. Där var många prominenta gäster. Och så jag. Jag blir så väl omhändertagen i Skagen. Mitt hjärta är lyckligt här.
Dagen efter, 11 december, var det en jubileumshögmässa med efterföljande lunch i kyrkan. Det var på dagen 80 år sedan invigningen då.
Här kan du se och höra havet i en videosnutt från sista dagen jag var i Skagen, en vacker, stilla morgon i ljuset vid Kattegatts strand.
Klicka här för att ladda ner.

Jag har kommit fram till Skagen nu och sitter i samlingsrummet i ett hörn lite för mig själv. Agneta som jag har jobbat ihop med för flera år sedan står här bredvid. Det är roligt att ses igen. Agneta mindes festen vi var på för länge sedan då jag pratade danska så att danskarna som var med trodde att jag var från Färöarna!
Det regnar här. Massor av folk har det varit här. Kyrkan firar 80-årsjubileum den här helgen. Det lyckades jag pricka in. Och jag har träffat min doppräst här nu och hans fru. Det är extra roligt att se dem. Snart ska jag hem till Vibeke och boa in mig i hennes rum, som hon hyr ut till mig några dagar.
Tekniken är helt fantastisk numera. Tänk att jag kan logga in på kyrkans trådlösa nätverk så här med min egen dator. Men var hittar jag fotoprogrammet då? Det har jag inte hittat, så bilden på julgranen och bocken får jag lägga in senare.

Väskorna står packade i hallen. Bilen är hyfsat städad. Fast lampan för åtdragen handbroms lyser, fast den inte är åtdragen. Blir det ett problem på resan? Ligger handbromsen i och sliter ändå? Hm!
Jag tycker ofta att jag har för mycket grejor med mig. Men vad skulle jag ta bort? Jag har svårt att välja bort. Jag vill ha allt ju.
Jag ser fram emot att lämna lägenheten ett tag. Jag behöver verkligen byta miljö, vara ledig från allt här hemma och se något annat. Träffa andra människor. Prata danska så gott jag kan. Röra om i huvudet på ett bra sätt. Komma lite på avstånd från allt och se på mitt liv från den danska sidan. Jag hör en röst inom mig säga: Til lykke, Dana!
Nu ska jag sova! Och gå upp tidigt. Köra till Ulricehamn och hämta porslin. Köra vidare till Göteborg. På lördag åker jag med färjan över till Fredrikshavn och Skagen! Katten bor hos Leif.

Hur kan jag vara så stressad och olugn, fast jag är hemma och ”ledig” nästan jämt nu? Kan det bero på att jag har mycket att göra med lägenheten? Resan? Min personliga utveckling? Jag märker att jag inte ligger och läser något numera. Väldigt sällan vilar jag på dagen, fast jag skulle behöva. Jag vaknar tidigt och går och lägger mig sent. Vaknar oftast mitt i natten med och har ont. Å, vad gnällig jag är nu!
Här är en god nyhet: mina köks- och halluckor har kommit! De är väldigt fina. Nu ska hjärnan ställa om sig. Nu måste jag öppna dörrarna för att ta ut saker. Det är bekvämt att vara utan. Men vilsammare för ögat med.
Mycket ska göras innan jag reser mot Göteborg på fredag. Sovrumsgolvet blir lagt när jag är bortrest.
Och vem ska ut på äventyr? Jo, det ska jag!

Nu har jag börjat packa till min danmarksresa. Jag känner reslusten ta tag i mig. Jag hoppas på lagom mycket spänning bara. För mycket är jobbigt för mig. Lagom mycket är att åka ner till färjeterminalen och hoppas att få åka med en tidigare båt till Fredrikshavn, så att jag kan vara med på basaren i kyrkan den dagen. Lagom mycket är att hitta till färjeterminalen, bäst vore att bli guidad. Att komma av och på båten är i nivå att bara göra det. Inget att fundera på. Att åka vägen upp till Skagen är att bara susa fram och vara glad. Låg spänning. Men att åka till och in i Kà¸benhavn är hög, mycket hög spänning. Suck! Där har jag aldrig kört förr. Och det är bara att göra det. Jag måste till hotellet och sedan parkera. Där får bilen sedan stå när jag är där. Och att sedan köra vidare. Vart? Jag är fri att åka vart jag vill. Det är en lagom spänning i det med. Sedan finns det andra sorters spänning med. Den här handlar om att komma fram dit jag vill. Ibland räcker det godt på vej. Lige ud!

Så går jag upp tidigt, för jag kan inte sova. Jag har ont i kroppen. Istället för att ligga och bara känna smärtan, så går jag upp och surfar lite grann. Då glömmer jag bort mig en stund. Jag förbereder mig lite inför min resa till Danmark. Om en vecka vaknar jag i Skagen. Jag vet inte än var i Skagen bara. Kyrkan var fulltecknad. Jag ska bo i ett privatrum någonstans.
I mitt hem råder stor oordning och mer kaos kommer det att bli. Ett golv i ett sovrum ska bytas, innan jag packar upp mina böcker och flyttar in datorn dit. Det dåliga laminatgolvet och plastmattan under ska bort idag. Det blir mycket slit. Men belöningen kommer, golvet ska spacklas och bli jämt, och sedan ska ett golv av mörkt trä, teak, dit i veckan. Elektrikern kommer tillbaka idag och gör klart det mesta med nya elkablar och kontakter som byts ut. Skönt. En grej till blir klar. Alla köksluckor, lådor och hallskåpsdörrar kommer också tillbaka de närmaste dagarna.
Idag är en ny dag, som aldrig förr har varit tidigare.

Så har jag sökt ett jobb då. Hm… Pirr och snurr… Just nu är jag medveten om att det pirrar i magen på mig. Just nu ser jag katten gå bakom adventsljusstaken i fönstret och jag hör dunsen av den lilla grisen som faller ner på golvet, nerknuffad av den icke-graciösa katten. Just nu tänker jag att det är lördag och jag undrar om elektrikern kommer som han sagt.
Ja, så kan det låta när jag övar mig på min uppmärksamhet i innerzon, ytterzon och mellanzon. Jag har precis kommit hem från gestaltkursen Gestaltterapeutiskt förhållningssätt. Vi har fått lära teori om möte, kontakt och närvaro i Jag och Du, Här och Nu. Och nu gör jag teorin till min, till en levande del av mig i bästa fall. Jag märker att jag är öppen för intrycken nu, på ett bra sätt. Jag förstår teorin på ett helt annat sätt än förr. Jag kan växla sätt lättare. Jag märker mer när jag går in och ur kontakt. Eller om jag stoppar upp mig och hur. Jag har roligt med att se mina sätt. Sån här är jag.

Advent, advent nu kommer… och det är en mysig tid tycker jag. December har alltid varit full av olika händelser, alltifrån advent, julkalendern på tv, namnsdagar som inte firas, Nikolaus, som vi firade i min gamla familj och min egen, födelsedagar, Lucia, jul och nyår. Vilken annan månad har så mycket av händelser som denna? Nej, ingen! Alla ljus, julsånger i lagom mängd, doft av gran och hyacint gör mig både nöjd och glad. Det finns egentligen bara en sak som jag inte gillar alls, och det är julstjärnor. Bort med dem! Ja, men stressen då? Nja, nä, jag gör bara det jag orkar. Bakar lite då, gör en gratäng på julafton, fixar julgodis, dukar och pyntar lite. Köper lagom med julklappar och rimmar. Rimmen är nog roligast att göra. Leif har kokat julskinka och bakat pepparkakor ihop med Astrid förr om åren. Så blir det kanske i år med. Men, det blir en annorlunda decembermånad i år. Jag har ingen julavslutning i skolan, för jag har inget jobb där just nu. Och jag ska åka bort en vecka på frihetssemester snart.

Nu är det dags igen att åka iväg och upptäcka mer av ett och annat. Jag ska bo på ett slott och räknar med att det är kallt där, svårt att värma upp så här på vintern. Jag tar med varma kläder och en egen filt. Den kan vara bra att ha. Och så tar jag med min kudde. Jag sover bättre då. Det är som att ha en egen ”nalle” med sig, ett laddat objekt fyllt med trygghet. Jag kan ta med mig det jag vill just för att jag åker bil. Den är också en ”snuttefilt”. Jag får tanken att det är så jag gör, när jag åker iväg själv någonstans. Då blir saker viktiga. Andra åker med sällskap, då är kanske sällskapet den viktigaste tryggheten? Ja, det vet jag ingenting om. Jag vet bara att jag i allmänhet tar med mycket packning. Mer än andra om jag jämför. Men som sagt var, jag är jag och det finns inget rätt och fel för sånt här. Jag vill göra det bekvämt för mig och ha det bra, när jag nu kan det. Ibland leker jag med tanken att bara ta med det verkligen viktigaste, vad skulle det vara? Tandborste och tandkräm? Glasögon? Musik? Kudden? Ombyteskläder? Skrivblock och penna? Kameran? Gitarren? Varma kläder? Egna lakan? Godis? Bärbara datorn? Ett foto att ställa på nattduksbordet? Almanackan? Telefonboken? Mobiltelefonen? Hårtorken? Extra batterier och extra stift? Regnkläder och stövlar? Tja… jag skulle som sagt var ha svårt att välja – det finns många viktiga saker för mig.
I vilket fall som helst – jag är bortrest nu. Hemma igen på fredag! Tjingeling!

I kväll ska jag åka till Stockholm och vara med på en inspelning av ett av mina favoritprogram på radion: ”På minuten”. Det ska bli jättekul att få se panelen och Ingvar Storm på riktigt. Jag spelade alltid in programmen förut och lyssnade när jag skulle sova. Jag somnade inom en minut, alltid! Nu har jag kommit ur den vanan. Jag somnar i tystnad. Och så lyssnar jag på på programmen på internet istället när jag jobbar med något i lägenheten, i ett mer aktivt lyssnande då.

Så är ankomstens och väntans tid inne. Jag har alltid tyckt om denna adventstid. Så också i år. Jag har mycket att se fram emot. Jag har nu kommit så långt med lägenheten, så att det faktiskt går att pynta lite. Det handlar om att ta bort röran och ställa dit saker som ger lugn och ro för syn och sinne. En vacker adventsljusstake i vardagsrummet t ex. ihop med stjärnan och min hängande spiralljusstake. Sånt njuter jag av.
Jag ska åka på andra kursveckan snart. Det är något jag ser fram mot med spänning, inte bara lugn. Vad kommer hända då? Vad som helst kan hända i en utvecklingsprocess. Jag är inte där för att glaslira. Det är ett nytt ord jag lärt mig. Så har jag börjat planera min frihetsresa till Danmark. Fast… är människan någonsin fri? I alla fall är jag fri från jobb och krav. Jag ska hämta porslin till min samling. Jag ska till Skagen. Och troligen till Köpenhamn i ett ärende.
I lägenheten kommer luckorna bli sprutlackerade i veckan som kommer. Elen i kök och badrum kommer ordnas nästa lördag. Golvet i ett sovrum byts veckan efter. Sen kan jag börja packa upp mina böcker och slänga och sortera papper mer systematiskt. Jag kommer börja jobba med hallen nu, målning och förberedelser för tapetseringen.
Det är en annorlunda adventstid för mig. Det kommer an på mig vad det blir för tid fram till jul.

Igår var jag på en däckfirma och bytte till vinterdäck på min bil. Bilen är inte särskilt gammal. Killarna där blev helt förskräckta och jag med, ena däcket satt riktigt löst! Och allteftersom de skruvade av bultarna visade det sig att gängorna var trasiga och inte fick fäste på flera ställen. En bult var fel och för kort med.
Hur har det blivit så? Bilen har lättmetallfälgar på både sommar- och vinterdäck. På vinterdäcken är det en ring som ska sitta fast på själva upphängningen. Denna ring hade vi ingen aning om att den fanns förra vintern. Jag har kört långt med vingliga däck. Det har tärt på gängorna. Jag var visserligen på en däckfirma, som fick hjälpa mig i våras redan, för ratten vibrerade kraftigt, men de såg inte allt. Jag tackar min lyckliga stjärna att gängorna inte har gått av. Nu har jag nya bultar och restaurerade gängor på bilen.
Nu får uttrycket ”att vara ut gängorna” en verklig betydelse för mig. Se din bil och säg vem du är… är också talande. Att köra på i livet och vingla är inte bra i längden. Som du tar hand om din bil, tar du hand om dig. Eller så blir det tvärtom, bilen får bästa vården och du själv far illa.
Nu ska jag i alla fall rulla på säkert hoppas jag. Med betoning på rulla – jag blir rundare och rundare.

Jag ska välja material och färg till golvet i ena sovrummet där mina böcker, datorn och gästsängen ska stå. Det är inte så lätt. Golvet ska vara ljuddämpande med och passa till grå tapet och rödbrun list. Det lutar åt ett mörkbrunt trägolv som inte går att slipa om. Hoppas det finns i någon mahognynyans. Golvläggaren ska kolla upp det åt mig.
I köket har jag valt grå-blå färg på luckorna och alla listerna målar jag i en grå nyans. Väldigt fint ska det bli. Jag tycker om att ha olika färger omkring mig. Gärna färgstarkt med en dovare nyans, färger som skiftar i olika ljus från dagsljus till lampljus.
Steg för steg väljer jag hur min lägenhet ska se ut i färg och form. Så får jag tanken att mitt eget liv också är ett val av färg och form. Nå, inte bara ett, utan många val. Hela livet är byggt på olika val jag gör, former, vad jag ska fylla det med, vilka vägar jag ska gå. Hur jag mår olika dagar är som att ha en inre färgsättning. Ett kalejdoskåp av färger och mönster, som syns i olika sken i mitt inre ljus.