Jag var i kyrkan idag. Predikan handlade om att verkligen tro, oavsett vad. Och att ha tillit. Som jag tror det var. Men det jag rördes av var när prästen tackade konfirmanderna, som hade spelat upp bibeltexten med ett rollspel. Han sa:
– Ni är verkligen viktiga! Var och en av er är viktig!
Då kände jag att orden spillde ut över mig med. Jag såg att alla människor där i kyrkan var viktiga. Jag satt bredvid min gamla fröken från lågstadiet och tänkte på allt hon hade lärt mig i skolan, alla morgnar vi delat i skolan, med varje dags morgonpsalm och annat, en mycket viktig människa för mig. Alla har sin roll, sin plats, sin uppgift, för att finnas för varandra.
Jag hoppas att ungdomarna lyssnade. I alla fall en gång har någon sagt till dem:
– Du är viktig!
Kyrkan är viktig för mig och jag vet att dit kan jag alltid gå. Jag är viktig för kyrkan, att jag sitter där, räcker gott och väl.

Idag vet jag vad det är för dag. Dags att städa-dag! Jag har börjat slipa i hallen nu äntligen och har i alla fall börjat jobba där med underarbetet, så att det kan bli tapeter där snart. En bit i taget får det göras. Jag ska få hjälp av Leif sen. Han är väl inte så glad för det, men snäll…
Jag hittade capot till gitarren och spelade in två gitarrspår till ”Danas sång” igår. För att vara min egen kompositör, producent, arrangör, inspelningstekniker och musiker så tycker jag resultatet blir hyggligt. Jag har börjat mitt projekt och steg för steg kommer jag framåt med. Precis som med lägenheten, precis som med att återfinna min energi och jobbinspiration, precis som att tiden ska gå. Jag lyssnar på Lisa Nilsson och sången med texten ”Jag har kommit att röra mig sakta…” stämmer så väl in på mig just nu.

Jag letar efter mitt gitarrcapo, var kan det ligga? Jag vet ju var det låg för ett år sedan. Varför inte nu? För att jag har flyttat såklart. En del grejor ligger kvar på sin vanliga plats, i en låda, som bara blev flyttad som den var. Annat är uppackat och har sin nya plats. Men så finns de sakerna som bara är väck! Var är silen? Rivjärnet? Nötknäckaren? Capot? Och så finns en mängd saker som är borta , som jag inte ens saknat. Jag har ju inte packat upp allt än.
Nu har jag köpt ny sil och nytt rivjärn. Men capot, jag vill hitta mitt capo!
Jag får fortsätta att leta nu. Den som söker skall finna!

Jag fick en eltandborste i present för ett tag sedan. Nu håller jag på att vänja mig vid den. Här är en påminnelse om vad tandborstning är bra för:

”Ett säkert vapen mot tändernas fiender
har bara den, som rätt en tandborste använder.”

Ibland kan jag verkligen undra vad som är sant eller inte. Jag hör dåligt, tycker jag och andra. Två distriktsläkare säger att jag har vätska bakom trumhinnorna. Jag känner jag har lock för öronen. Öronexperten säger att allt ser bra ut. Hörselprovet i total tystnad är normalt. Men när hör jag i total tystnad? Det är bara min inre röst som talar då och den hörs på andra sätt. Det är ju i mer störda miljöer jag hör dåligt. Och då tänker jag vidare, störda miljöer eller jag? Vill jag inte höra och prata med folk? Var ligger min uppmärksamhet?
Nåväl, nu har jag fått hål gjorda på trumhinnorna. Något händer med hörseln. Om det känns bra närmaste dygnet och inte sen, då kan jag få rör insatta. Konstigt, va!

Idag ska jag ta några kliv ut i världen. Först fixa en grej till bakluckan på bilen. Efter en av krockarna i våras, fattades den på verkstaden, de beställde den, den kom inte, jag ringde och nu finns den och jag glömmer hela tiden bort att fixa det. Idag ska det bli av. Sen till Ikea och byta lakan och köpa tyg. En vän hade köpt ett så vackert tyg där och jag vill också ha det. Till vad? Överkast eller nattlinne eller något annat. I eftermiddag ska jag till stan och gå kurs i utbyggd grammatik. Det har med jobb att göra, jobbet jag inte har. Men jag kommer träffa andra talpedagoger där och det kan vara bra för mig att inte glömma att jag faktiskt har ett yrke.

Jag lever i en märklig ingenting-tillvaro just nu. Ingen ringer. Någon mejlar. Jag har liksom dragit mig undan från världen ett tag. Jag har sett på filmer som berör mig nu i helgen och funderar mycket på vissa saker. Jag skriver mycket. Alla ljud stör, så jag lyssnar inte på någon musik eller annat. Jag glömmer bort att måla klart i hallen, men jag ser till att äta bra med pointsen. Någon viktminskning har jag inte sett till än. Jag dricker väl och motionerar för lite.
Morgonrutinen ska bli annorlunda har jag bestämt. Lite i taget förändrar jag vanor och mönster, så att jag kan få styrsel på mitt liv igen. Jag har klippt av och förändrat så mycket nu. Jag närmar mig fast mark. Min egen grund att stå på. Som är…ja vad? Asfalt, sand, en klippa, gräs eller annat? Kanske kan marken variera precis som livets variationer. Att jag står stadigt, det är det viktiga. Men det får gärna vara i närheten av vatten.

Idag ska jag fundera på vad som gör livet värt att gå upp till. Vad är den första tanken i huvudet när jag vaknar? Finns det någon dröm att ta hand om? Vart vänder jag blicken, utåt, uppåt, inåt eller vad? Tittar jag på något särskilt? Hur är jag i kroppen? När börjar jag förstå att jag är både kropp och tanke? Det tar en stund för mig att liksom samla ihop mig. Känna efter. Hitta mig. Att vakna, kallar kanske de flesta det. Och vad får mig sedan att lämna sängen? Toalettbesök? Tandborstning? Brådska? Hunger? Jobbet? Nej visst, jag har inget jobb än. Är det förresten katten som väcker mig med sitt krafsande eller vaknar jag av mig själv? Jag funderar på känslan med. Hur är min känsla? Nöjd? Glad? Pigg? Eller annat? Varför läser jag aftonbön, men inte morgonbön? Jag har mycket att fundera på. Jag vill öka min medvetenhet om mina morgnar. Så, låt den nya dagen komma!

Kära dagbok! (det var väl så Bridget Jones skrev i sin dagbok?)
Igår var jag hos Viktväktarna igen. Jag väger 71.6 kg med kläder på. Då hade jag ätit en ordentlig lunch innan och proppat i mig mina sista bullar med.
Idag har jag börjat med mitt viktväktarliv igen. Nu gäller det att vara noggrann med vad jag äter, räkna gram och points. 18 p om dagen garanterar viktminskning ihop med motion och gå på möten och att vara motiverad. Jag började morgonen med att räkna ut min standardfrukost, så att jag slipper tänka så mycket då. 2,5 p för lättfil och flingor med russin. Redan igår kväll bestämde jag mig för vad jag skulle äta till lunch och middag. Det gäller att vara förberedd. Annars går jag i mat- och godisfällan.
Dessutom har jag mätt mig, så att jag kan jämföra kroppsomfång, inte bara vikten. Jag har gått en promenad med. Det ser bra ut att skriva på dagens protokoll. Om jag klarar dagen bra, så ger jag mig själv en stjärna för det.
Vad jag än ska göra , så börjar allt med det första steget, i en aktiv handling. Nu tar jag det… igen!

Nu visar man de nya avsnitten av Krà¸nikan i dansk tv. Det sextonde avsnittet sändes i tv i söndags och nu kan du se det på nätet här.
Återseendets glädje. Jag förstår danska bättre och bättre.

Ja ha, vad ska hända den här andra januariveckan då? Hm???
Jag har sökt ett jobb, för det ska man göra om man är arbetslös.
Jag ska till doktorn, för dit får man gå om man inte mår så bra.
Jag ska ta upp mitt medlemsskap i viktväktarna, för jag behöver hjälp med att gå ner i vikt.
Jag ska sjunga hos sångpedagogen.
Jag ska göra klart en av sångerna till min cd. Ta ett steg i taget!
Jag ska sätta fast de sista handtagen i köksluckorna i köket. Hålen är borrade nu. Jag ska köpa längre skruvar bara.
Jag ska packa ihop julsakerna.
Orkar jag måla klart i hallen? Orkar jag gå ut? Orkar jag börja se lite mer framåt snart? Tja, att börja planera min kommande vecka är ett gott tecken! Visst!

Det var jättelänge sedan jag bakade bullar. Och nu har jag gjort det för första gången i min lägenhet. Aaaah! Mmmm! Vilken doft! Och jag är glad för att jag fortfarande bakar så himla goda bullar. Så goda att de enda som finns kvar ligger i frysen. Åtta stycken. Fast jag bakade bara halv sats. Så det var XX st som jag har ätit upp nu. Glupskt! Till tröst! Hoppade över matmiddagen igår. Åt bullmiddag. Hade bara bullar hemma idag till frukost = bullfrukost. Vem kontrollerar hur väl jag äter? Ingen!
Det här är väl en himla bra ingång till att börja på viktväktarna igen. På tisdag! Eller onsdag!! Eller…

Ibland grips jag av en oemotståndlig kraft, som jag bara måste göra något med. ”Något” är särskilda saker, som är kreativt betvingande. Så betvingande att det är det enda som betyder något, tills det är klart eller nästan klart. Eftersom jag har svårt att avsluta saker ibland, så blir mina saker inte alltid klara…
Sedan i går kväll har jag suttit och gjort ett cd-fodral, till min cd-skiva, som har en låt helt klar. Det är roligt att komma på vad det ska vara för bild, vad skivan ska heta, hur texterna ska stå och vad som ska stå var någonstans. Det är ett pyssel, klippa och klistra, titta och värdera med ögonen, så att allt känns harmoniskt och liksom ”mitt”.
Säkert finns det mallar för sånt här, men jag hittade ingen och Mikael sa: ”gör en själv. ” Och eftersom jag är självgående på så många sätt, så behövdes det inte mer för att sätta igång. Sedan försvinner tiden för mig. Plötsligt har flera timmar gått. Jag är tacksam för att tiden går. Just nu skulle jag gärna vilja ha flow ända till sommaren, som ett sätt för att slippa tänka, känna och vara. Suck! Nä! Då blir inte mina sånger inspelade ju. Vila lite nu bara. Känns det bra sedan, kan jag kanske spela in lite gitarrgrund. Från betvingande, till tvingande är steget inte långt… Jag vill hålla fast vid det lustfyllda kreativa skapandet nu!

Maria är min vän. Hon fick en stroke för fem år sedan och nu har hon börjat blogga om det. Jag kommer aldrig att riktigt förstå hur det är att ha fått en stroke. Och hur ska jag kunna förstå det? En del saker är såna att man själv måste vara där för att förstå. Och ändå är det bra och viktigt att få läsa om det.
Jag beundrar Maria på många sätt. Hon är en sån vän som hela tiden vill ta hand om en. Och hon är konstnärlig, ritar, målar och skriver. Maria har humor på ett sätt som jag lär mig av. Sin förmåga att kunna vara ihop med barn och vara inkännande har hon inte förlorat. Men andra saker är annorlunda nu för henne och hennes familj.
Med Maria kan jag vara i stort sett som jag är. Såna vänner är viktiga.
Läs hennes blogg här.

Jag är rätt så nöjd nu. Jag har kommit igång med att spela in mina sånger. Leif har varit här med inspelningsstudion och jag har skrivit en egen lathund för hur jag ska göra med den. Första sången är helt klar. Den sjunger jag a capella. Fast den ska inte till hemsidan. Bara till mig. Jag har gjort två kompbakgrunder med möjligen rätt tempo. Annars får jag göra om igen. Gitarren blev bra på den ena. Fast där vill jag ha digitalpiano och hoppas på att få hjälp med det. Den andra är Lyckans stjärna, som Leif har gjort musiken till. Den kommer han spela till sen. Så jag har tre låtar igång! Tre är kvar. Äntligen!