Jag var i kyrkan idag. Predikan handlade om att verkligen tro, oavsett vad. Och att ha tillit. Som jag tror det var. Men det jag rördes av var när prästen tackade konfirmanderna, som hade spelat upp bibeltexten med ett rollspel. Han sa:
– Ni är verkligen viktiga! Var och en av er är viktig!
Då kände jag att orden spillde ut över mig med. Jag såg att alla människor där i kyrkan var viktiga. Jag satt bredvid min gamla fröken från lågstadiet och tänkte på allt hon hade lärt mig i skolan, alla morgnar vi delat i skolan, med varje dags morgonpsalm och annat, en mycket viktig människa för mig. Alla har sin roll, sin plats, sin uppgift, för att finnas för varandra.
Jag hoppas att ungdomarna lyssnade. I alla fall en gång har någon sagt till dem:
– Du är viktig!
Kyrkan är viktig för mig och jag vet att dit kan jag alltid gå. Jag är viktig för kyrkan, att jag sitter där, räcker gott och väl.