Nu haglar besvikelserna över mig… biljetterna till dervischerna är slut och jag som inte har köpt någon än… vad är det med mig egentligen? Jag trodde det var lugnt med att vänta, men jag tog fel. Nu får jag leva utan att ha sett dem, inte ens en enda gång i mitt liv…än. Och han som jag kunde tänka mig att gå med, har småbarn och lever ihop med någon, det visste jag inte. I morse vaknade jag väldigt tidigt med en stark känsla av att min kärlek låg bredvid mig. Det gjorde han inte. Nu känns det extra tomt.
Det roliga pirret i mig från igår, är slut för denna gången. Jag blev utan sällskap till konserten, som jag ändå inte fick biljetter till fast jag hade chansen att köpa biljett och kärleken är inte för mig. Ska jag dö bitter nu då? Eller ska jag hitta på något annat?
Jag vill se framåt helst. Fokusera på något annat kul som kan hända och inte låta tillfällena gå mig ur händerna igen! Fortsätta att våga chansa. Gå på kurs i Danmark kanske, till sommaren? Ha roliga lektioner i skolan, jag hade en igår senast. Snart får jag se mina barn igen. Ska fixa rätt hyllor till skolan, så att det blir klart där. Men först gråta och finna tröst. Jag får ta ett steg i taget upp igen.

Vad mörkt det är ute och klockan är inte mer än halv fyra.
Jag har jobbat och varit på Ikea och lämnat tillbaka hyllorna som var fel. Vad bra att de tar emot saker även om de är uppackade och ihopskruvade. Nu ska jag bara dit en sista gång till och hämta rätt delar. Tur att Ikea ligger ganska nära jobbet då. Sen ska jag inte handla möbler till jobbet igen! Nä! Mina arbetskamrater har varit fulla av sympati och ställt upp för mig här. De är så himla bra!
Jag har varit gladare idag. Jag fick ett mejl i morse som piggade upp mig betydligt. Och jag svarade med en inbjudan till en konsert. Jag kan inte få mer än ett nej. Det är en man som jag drömde om för ett tag sedan. I drömmen var vi ute på en… dejt. Konstigt va! Så jag måste ju fråga nu!
Det känns lite bakvänt att snart göra mig i ordning för att åka till stan i mörkret. Kvällen verkar redan vara här. Men klockan säger eftermiddag. Danskakursen väntar. Den vill jag inte missa.

Vilken tur att jag har min son som hjälper mig med hemsidan. Nu har vi fixat till den översta delen. Gissa vad som är på bilden? Jo såklart, Skagens udde i solnedgång, från i våras. Jag står i strömmarna ute i vattnet och fotograferar i motljuset. Det var en jättefin kväll. Jag minns den väl. Jag har många fina minnen från Skagen och stränderna där. En dag åker jag dit igen!

Nu finns ett uppdaterat Blått band-register på hemsidan.
Tack för hjälpen Stationsvakt och Mike.
Jag har också fått en logga och en stjärna inlagda. Ovanligt med en sån synlig förändring här. Hoppas Mike har tid snart att göra resten som ska till.
Och jag går och handlar frukt, inget godis. Fast än syns ingen förändring varken på vågen eller i spegeln. Jag måste nog ta och motionera mer i så fall. Och inte peta i mig gobröd på jobbet.

I tillståndet mellan dröm och vakenhet börjar huvudet tänka på skolan igen. Jag ligger och planerar intensivläsning med en elev och jag vill liksom börja direkt. Det är ett bra tecken. Jag börjar bli frisk! Och det är bara att börja där jag är, var eleverna är har jag ingen aning om än. Jag får kolla upp det och samla ihop alla trådar.
Och idag är det söndag. Jag har sovit länge och gott. Bra att många timmar har gått sedan igår kväll. Ibland är väntan så lång på att tiden ska gå. Vad behöver jag ordna med? Ingen aning. Jag bryr mig inte något särskilt. Dagen blir som den blir.

Jag har kommit över en puckel nu och jag känner mig lite bättre. Tanden håller sig tystare idag med. Det frigör energi och jag har börjat läsa den andra danskaläxan och förstår lite bättre än när jag läste novellen första gången. Fast konstig är den i alla fall, ”Duo” av Villy Sà¸rensen.
Och så håller jag plötsligt på att sortera böcker i bokhyllan i sovrummet. Det är dammigt med. Allt har stått som på gamla tiden i huset och nu har jag andra behov. Bort med gammalt, in med nytt. Ordning. Renare. Friare. Jag hittar gamla anteckningar, som jag ler åt nu. Det blir en dominoeffekt av min städning, sen får jag städa i bokhyllorna i gästrummet med. Böckerna på golvet ska in på hyllorna där. Ordning och reda ska det bli där med.
Strax ska jag iväg och hälsa på en vän. Vi ska käka nåt ihop. Men lördagskvällen är jag hemma och tar det lugnt igen. Jag är inte riktigt kry än.

Vad är det med mitt liv just nu egentligen? Nu har jag fått världens tandvärk. Något hände när jag tuggade tuggummi idag. AJ! vad ont det gjorde och gör. Mera smärtstillande behövs nu. Har en tand spruckit eller vad? Jag vet att jag biter ihop tänderna på natten. Då kan sånt hända. Usch! Det är inte roligt att vara jag just nu. Ont här, ont där och där och där och där.
Jag hade just kommit på en fyra-sjuårsplan för ekonomin och var så glad för den, så händer det här. Typiskt! Jag vill inte ha dyra tandläkarräkningar och batteriinköp som spräcker ekonomin igen och igen. Och det finns inga garantier för något. Nu har det bara varit elände ett tag. Jo, lite bra med, i rättvisans namn. Det är lättare att leva med bra saker som händer helt klart. Nu först ska jag gråta och vara ledsen ett tag. Sen vara arg om jag känner för det! Efteråt kan jag kanske se mer på det som är bra.

Tröst just nu: att ha hittat tillbaka till polisserien N Y P D Blue på kanal 6.
Dröm just nu: att ha råd att åka till Danmark inom några månader.
Planerar just nu: att fira min födelsedag ihop med de som vill komma. (så, nu är det officiellt tillkännagivet!)
Hoppas just nu: att vinna på Lotto i morgon kväll.
Sjunger just nu: bara klagosånger
Älskar just nu och alltid: mina barn.
Saknar just nu: The One And Only.

Jag är hemma. Har ont. Har pengaångest med nu igen. Batteriet till bärbara datorn gav upp igår och det är bara att beställa ett nytt. Kostar massor av pengar. Inte kul! Det är roligare att ha tillräckligt med pengar till allt som behövs. Jag lyssnar på Dr Phil som säger att man inte löser ekonomiska problem med pengar. Jag nickar och håller med.
Och så i bakhuvudet tänker jag att jag kanske skulle börja spela på lotto igen eller nåt. Att vinna nån miljon så där, skulle inte vara så dumt! Då skulle jag kunna betala av mina skulder och ha råd att gå gestaltutbildningen! Kanske byta bil med. Det vore ju fint! Då skulle alla ekonomiska problem vara borta. Dr Phil, släng dig i väggen!

Jag är hemma idag med. Ont i magen. Hostar lite. Inte särskilt glad. Vill inte vara sjuk egentligen, men när jag hör om vad som hänt rörmokaren, så får jag lite perspektiv på saken.
Rörmokaren kom med elementen förra veckan. Han visste inte när han skulle komma igen. Han var trött av slitet att bära. Doktorn hade sagt till honom att inte bära tungt. Ändå gjorde han det. Han hade glömt verktyg till ett ställe. Han blev kallad akut till ett annat ställe. Kort sagt var han stressad. Jag undrade när han skulle komma tillbaka, sökte honom på telefonen och fick inga svar.
Idag fick jag veta att han ligger nersövd på sjukhus sedan i måndags. Han fick hjärtstillestånd. Först ringde chefen och sa det. Sedan ringde hans dotter, som lyssnade av hans mobil. Å, så sorgligt! Jag hoppas det kommer gå bra.
I det perspektivet spelar det ingen roll om jag är hemma några dagar. Jag lyssnar på kroppen som säger att jag ska ta hand om mig när jag har ont. Jag vill dra täcket över huvudet några dagar och jag gör det. Så kan jag komma tillbaka och vara frisk och glad sen igen.
Visst har jag en stress i mig själv också. Stress över att inte känna att jag kommit igång ordentligt med mitt jobb. En del saker gör jag som jag ska, andra inte som jag skulle vilja. Men jag har inte heller valt att flytta och få alla saker i oordning. Jag hittar fortfarande inte bland mina saker. Jag är mer beroende av ordning numera. Att ta bort onödiga saker för att hitta det nödvändiga.
Hemma letar jag efter mina små troll som jag köpte när jag var liten. Jag hittar dem inte. Hade jag bott kvar i mitt gamla hus, hade jag direkt vetat var de var. Här har jag inte en aning. Nya ställen minns jag inte. Bara gamla.

Jag skriver en massa. Sen markerar jag allt och trycker på delete. Flera gånger. Idag är jag väldigt kritisk till allt jag skriver. Möjligen beror det på att jag inte är kry.
Jag har ansträngt mig mycket idag och jag orkar inte mer nu. Det har varit roliga saker som tur är. Annars hade det inte gått. Saker som bara händer idag. Som jag inte vill missa. Då går det att tänja på gränserna. Men nu är jag helt slut. Orkar inte tänka mer med mitt stackars bultande huvud.
Jag vill göra som kisse. Lägga mig vid någons fotända och sova avslappnat. Vill både ha sällskap och ändå vara i min egen värld. Kravlöst. Lugnt. Skönt. Och framförallt inte prata. Schssss! Stör inte!

Jag är hemma idag. Jag gav mig ut i snömodden i morse och höll på att köra i diket. Bilen gick inte att styra alls med sommardäcken på. Vände. Har ingen lust att äventyra någons liv idag. Och jag måste vara på jobbet i morgon. Stannar hemma nu. Är på väg att bli sjuk ändå. Har tid på däckfirman med i eftermiddag.
Har ångest över att vara hemma utan lön. Suck! Valet är att ta bussen och behöva gå långt till jobbet och hem. Komma försent till allt. Missa tiden för däckbytet. Vara sjuknärvarande och på uselt humör.
Nej, nu har jag ändå bestämt mig för att ta det lugnt hemma. Ska se om jag kan njuta av timmarna istället. Tänka på danska. Minnas danska. Längta till danska. Kurera mig. Ha det bra, tills jag ska ut i snön igen.

Idag är jag inte glad. Jag känner mig olustig. Har ont i magen. Ont i halsen. Så är det ibland. Och jag måste inte vara glad jämt. Jag går inte omkring och låtsas vara glad heller. Kanske är jag trasig vissa dagar, precis som mitt glas från Skagen. Det gick sönder igår, när jag diskade efter lördagsmiddagen. Glaset bara gled ur handen och smällde mot diskhonskanten och gick i bitar. Jag sa ingenting först. Reaktionen kom senare. Sån är jag fortfarande ibland, sen i reaktionen. Nå, det tog några minuter nu då, att bli ledsen och arg och besviken…
Mitt kära skagenglas! Trasigt! Det enda jag hade. Nu är jag bara tvungen att åka tillbaka dit och köpa ett nytt. Fast det är ju något att se fram emot i alla fall.
Glas går sönder. Så är det ju. Och är jag inte beredd på det ska jag inte använda dem heller. Känslor går upp och ner med. Och det är något att vara glad för. Efter oglada dagar kommer något annat. Jag vet ju det. Och så blir jag väl bättre i halsen med. Och sen får jag väl lust igen och vill skratta med i skämten på jobbet igen. Men inte idag.

Middagen igår var trevlig och jag känner mig redo för nya utmaningar. De kan vara av olika slag.
Idag tänker jag mest på att orka ta fram vinterdäcken från mitt överbelastade källarförråd. Det är bara att göra det. Däcken rullar inte ut av sig själv och vintern försvinner inte bara för att jag inte orkar se till att få däcken bytta.
Tänk om jag skulle ha råd till att köpa en ny kran? Eller en plattskärm? Eller en nobeltallrik? Eller göra en vinterresa till Danmark? Utmaningen blir att antingen avstå eller se till att sluta äta och dricka. Jag känner mig som folk i Lyxfällan kanske gör. Jag har inte anpassat min ekonomi efter de pengar jag har. Jag vill liksom ha allt. Och så kostar det att ha hus och bil och lägenhet och datorer och telefoner och sånt.
En annan utmaning är att komma igenom min bokhög. Och att få ut en låt till musiksidan innan jul. Att få ordning på elementen och målningen bakom dem, på väggen. Få ordning på min fasta dator. Kakla klart. Å, nej… inte det…. hjälp!!!
Och så är det en utmaning att börja ta kontakt med mina vänner mera. Har de tröttnat på mig? Glömt bort mig? Har jag tröttnat på dem med kanske. Och glömt bort dem. Antagligen. Men nu gäller det att spotta i nävarna och ta tag i sånt igen. Jag behöver vänner och glada stunder. Som kan tycka om mig minst lika mycket som jag tycker om dem. Ömsesidighet. Värme.