En ny vecka står för dörren, innan jag ens fattat att förra veckan tagit slut. Sällan har jag upplevt en mer intensiv söndag som igår. Och den var så bra, så bra. Och lördagen var den bästa jag haft på länge. Min dotter var här och vi handlade, åt middag, bakade och såg på Törnrosa. Och jag har bakat bullar och kakor, fått hjälp att få igång fasta datorn, pratat med mina bröder, översatt, läst lite danskaläxor och annat.
Nu är det nya sidor att vända i veckans bok. Det som står mest för dörren är imorgon, då det blir elementsyn hemma hos mig. Två karlar kommer och ska titta på mina element och bestämma om det är fackmässigt gjort eller om jag ska få dem flyttade nedåt golvet till mer och bort så att mitt skrivbord får plats igen i hörnet.
Bäst att inte oroa mig i onödan för det. Fast jag gör det. Jag hade verkligen behövt ha någon stark man här till hjälp att hålla i mig, så att jag inte flyger på någon av dem i ren ilska.

Första advent. Idag. Utan lussebullar. Utan julgröt. I alla fall än så länge. Jag ska baka och koka gröt. Vad vore advent utan det? Jag har massor att göra. Läxor att läsa. Texter att översätta. Hurra! Jag ska baka till jobbet och till min födelsedag. Och se klart på alla videobanden som tornat upp sig. Och ta det lugnt. Fokusera på det som är just nu. Söndag i advent.

Så fort jag ska åka hem från jobbet, kommer tankarna på hur det är hemma att få mig helt ur balans igen. Ja ja, huvudet har varit uppblåst som en ilsken ballong hela dagen och jag har inte kunnat berätta om det här för någon där på jobbet, för då skulle alla känslorna komma fram och inget jobb bli gjort.
Jag har ringt chefen för rörfirman och till förvaltningsmannen nu. De ska komma och titta på elementen. Jag hade svårt att prata med dem också utan att tjuta. Jag är både arg och ledsen, helt hysterisk har jag varit! Kanske passar jag på att vara arg på alla män också samtidigt, alla män jag är besviken på, både hantverkare och före detta-män. Alla frånvarande män. Och alla besvikelser och gånger som saker inte blivit som jag velat. Allt fult som stör och som jag inte står ut med. Att vara riktigt missnöjd för allt som är! Inte bara svälja och tacka och ta emot, som jag gör ibland med vissa saker.
Idag har jag verkligen velat vara som tre år och få vara arg, skrika och gråta och samtidigt bli hållen av en stark, varm, trygg famn som säger till mig:
– Såja Dana, allt ordnar sig. Lugn, lita på mig, jag fixar det här!

Bah! Vad med glädje? I skolan då, inte hemma för fem öre. Jag har skrikit och förbannat och svurit och gråtit. Jag avskyr att bli besviken. Nu igen! Rörmokaren har satt upp elementen jättehögt och fult med långa rörskarvar och mitt stora skrivbord når inte längre in till väggen och hörnet pga termostaten. Jag blir galen och vet inte vart jag ska ta vägen av ilska! Jag sa till innan att det inte fick krocka. Var är min riddare på den vita hästen som kommer och ställer allt tillrätta? Vad? Måste jag göra ALLT själv? Tydligen!

Kom ihåg att glädjen är grunden, trots allt som är…
Kom ihåg att tanka bilen! Ordning och reda som stöd!
Kom ihåg att lära barnen viktiga saker och att vara öppen för kunskap jag med. Det är aldrig försent att lära sig mer.
Ikväll kan jag städa i ordning efter rörmokaren och njuta av värme och nya element i vardagsrummet och i mitt gula rum. Det är i alla fall något att se fram emot! Bättre än inget.

Jag bloggar på Elevhälsan.se också.
Jag tycker det är kul att känna en idé till blogg vakna, ibland kan jag ta tag i en ände som plötsligt bara finns där, ibland får några ord ligga och vänta på bättre tider och inspiration.
Så är det med dikter också har jag märkt. En del dikter bara kommer, andra får ligga och vänta på att formas om och bearbetas eller mogna. Några dikter är bara för mig och några kan jag lägga ut på hemsidan.
Ibland sparar jag ord, som kan bli till frön som gror så småningom. Just de här orden sparade jag i ett utkast till blogg. Nu finns de omskrivna på elevhälsans blogg. Jag önskar det var jag som sa dem först, men det är någon annan, för mig okänd stjärna, som kom på dem:

Glädje som grund
Ordning som stöd
Kunskap som mål

Tur att jag inte visste vad som väntade mig idag. Då hade jag nog inte orkat gå upp ens. Det är en sak att i teorin tänka mig in i vad som ska göras. En annan sak är att sätta igång och verkligen göra det som måste göras. Nu har jag gjort det mesta av dagens nödvändiga arbeten. Jag är ledbruten och öm.
Jag har jobbat en del. Gått till tandläkaren på en akuttid. Kommit hem till två rum utan element och jag fryser som bara den nu. Fryser!!!! Jag har tvättat rent väggarna bakom elementen, spacklat, slipat och målat. Jag har gråtit och känt mig ensam. Kallt ute, kallt inne, kallt i hjärtat och kallt i sinnet.
Jag saknar ömsesidighet och närhet så himla mycket. Nej, inte från vem som helst. Bara från min drömman. Han! När släpper jag taget?

Idag kommer rörmokaren. En annan. Den förre fick hjärtstillestånd och blev nersövd flera dagar. Hoppas det går bättre med den här nye. Att han kommer, för det första. Att han tar bort två element, för det andra. Att han kommer tillbaka när jag har målat väggen bakom, för det tredje.
Och det är nitton skoldagar fram till jullovet. Jag gillar den här tiden som kommer med ljus och lagom med pynt och bakning. Fast jag avstår från gran i år. Får se om jag klarar det. Jag gillar att ha gran annars.
Planer, planer, planer…
Får se nu vad det blir av allt. Först en rörmokare, sen…

Ikväll kl 20 kommer upplösningen av den danska kriminalserien Forbrydelsen på DR1.
I Danmark tittar nog alla som kan och får. Det kan bli tittarrekord där. Och vad gör jag då? Jag ska titta såklart! Jag drar ut jacket ur telefonen och kryper upp i soffan för att titta. Ingen risk att jag somnar just då!
Somnat framför tv:n har jag annars gjort flera gånger den här veckan. Precis innan programmen slutar sover jag och missar alla slut. Jag är helt hopplös. Jag behöver nog spela in allt jag tittar på. Det känns så dumt att titta på en lång deckare och sen missa slutet. Det tar bara en sekund att somna. Och det är så skönt att bara blunda lite just då. Bara lite. Snark!

Ja ha, så har jag tandvärk igen. Helt klart är något fel med min stackars tand. Aj! Hoppas jag kan få en tid i morgon. Nu är det piller som gäller för att stå ut. Det var väl inte så här jag tänkte mig att ha det på söndagen. Nu är det bara att stå ut.
Jag kommer av mig i mina göromål hemma. Jag vill inte ha datorn på heller. Helst vill jag hela tiden kontrollera vad som händer. Och inget händer egentligen alls. Jag har nog lite av tvångsbeteenden i mig, av olika slag och datorberoendet är stort. Då skulle jag behöva stänga av datorn mer, tänker jag. Leva utan dator, går det?
Det var ett intressant program på dansk tv igår om behandling mot tvångsbeteenden. Fyra människor fick en gemensam behandling och de skulle hela tiden utmana sig själva med det värsta de visste. Det var liksom enda vägen i den här behandlingen. De skulle stå ut med oron de kände och inte fly in i tvångsbeteendet. Och det enda sättet att bryta med tvångshandlingarna är, att sluta göra dem.
Skulle jag stå ut med att ha datorn avstängd ett dygn hemma? Jag tror inte det.
Var går gränsen mellan behov och tvång? Det blir min nästa fråga att fundera mer på.
Medan tabletten verkar så har jag i alla fall fokuserat tankarna på annat.
Snart ska jag iväg och hälsa på mamma och min dotter och deras män. Det var länge sedan vi sågs. Och jag ska stänga av datorn i några timmar och fokusera på annat. Får se hur det går! Usch!

Jag har köpt en grej på Ikea igår, att ställa min bärbara dator på, när jag sitter i sängen och skriver. Det är som en plastbricka med en formbar kudde undertill, som formar sig efter benen.
Jag skriver mina listor över vad jag ska göra i helgen. Det står mest städa, städa, städa, tvätta, städa. Och handla mjöl och baka bröd. Får se om jag kommer dithän. Ett besök borta är också inplanerat.
Jag slänger ett öga på budgeten. Den rymmer varken pengar till julklappar eller nya kläder. Skönt, så slipper jag tänka på sånt. Maten är viktigast till jul.
Jul. Julklappar. Jaha. Så har jag börjat tänka på sånt nu. Och nästa helg är det advent. Jag tycker om den tiden. Pynta lagom mycket. Baka lite. Och på måndag ska jag äntligen få bort de gamla elementen i två rum. Då kan jag måla bakom väggen där och få mer ordning.
När tar jag mig tid till att skriva och dikta? Jag har svårt att få ro till att lyssna inåt och höra om det finns något som vill ut. Så mycket annat står i vägen och stör. Tiden är ändlig. Vad är viktigast för mig just nu? Städa. Och baka. Idag.

Va! Är det fredag redan? Trött? Ja. Ont i huvudet? Ja. Nöjd? Ja.
Det räcker så idag. Hej svejs!

Jag har fått tag på en biljett till de dansande dervischerna nästa vecka i Kulturhuset! Plötsligt fanns det några biljetter. Så märkligt att jag hela dagen idag har haft en känsla av att det här skulle lösa sig. Så idag lyser solen igen. Mycket skratt på jobbet. Har fått en bärbar dator där. Och en mindre skrivare som får plats i hyllan. Fin kontakt med allt och alla. Varför är inte alla dagar så här?

Varför får en del inte åtkomst till min nya logga på hemsidan? Det är dagens kluring. Kom gärna med idéer om vad som måste till. Att uppdatera sidan är gjort, tömma cachen är gjort, ha inställningen kontrollera alltid om det finns uppdaterade websidor är igång. Vad mer behöver göras?
Jag sover för lite. Jag är också felinställd. Det är ingen kluring att få råd om. Eller är det? Hm…