Tidigt fredag morgon kommer en rörmokare för att flytta elementet som blev så dumt uppsatt. Jag hoppas att det går snabbt och blir bra den här gången. Jag har en låg toleranströskel just nu, så jag hoppas det blir bra. Jag får ta nya tag sen och orka bygga ett elementskydd där sedan och ska då passa på att göra fönsterbrädan bredare. Det är visserligen en fin marmorskiva där, men ack så smal, räcker knappt till för katten att gå på, än mindre till att ställa saker på.
Kanske är det dags att klippa håret med. Vore inte det bra att gå och bli lite ompysslad? Antagligen.
Snart är det helg. Får se om jag kan sova bättre snart. Jag sover alldeles för lite numera. Jag vet inte varför. Det är inte bra.

Det gick bra att spela idag till Luciatåget. Det var det viktigaste som hände. Nu har jag ätit lussebullar och pepparkakor och dricker något, nej inte glögg, men det börjar på g. Jag behöver lite tröst idag. Trösten är i form av kalorier. Gin, bullar och choklad. Ännu ett kilo har lagt sig tillrätta på min kropp. Och det är ju inte någon tröst. Sen ska jag göra något åt det. Inte just idag. Det blir nog bra med det, sen.

Jag fastnar liksom ofta
i tiden
i tanken
med blicken
och med det jag gör
och kommer inte vidare.

Har först svårt att komma till
sedan svårt att lämna.

Mitt liv känns så tomt
jag har sån brist på närhet.
jag saknar en kärlek.
jag längtar efter någon
en älskling! Javisst!

Ständigt fastnar jag i minnen
i tankarna på honom.
Jag lever mitt liv med honom
fast utan honom

i resten av mitt liv.
Gode Gud, godnatt.
Amen.

I morgon är det dags att spela till Lucia. Jag har ont i ömma fingertoppar, för jag har inte spelat så mycket gitarr på länge. Det får gå. Det måste gå. Jag får stå ut. Roligt är att vi är många på jobbet som spelar gitarr. Ett Luciatåg med tre gitarrer till är ju helhäftigt. Och jag har en liten gitarrelev med där, kanske kommer eleven spela med på Luciasången.
Annars gör jag inte särskilt mycket. Bara det jag måste. Har inte så mycket kraft. Och det är ju som vanligt med det. Jobbet tar det mesta av min energi. Tur att jag har ett bra jobb! Vad skulle jag annars göra?
Läsa mer danska kanske? Jag har börjat läsa en roman Ved vejen av Herman Bang. Den ingår i kursen och är skriven på en gammaldags danska. Det får gå det med.
Jag ska fortsätta med vårens danskakurser har jag bestämt. Fast resorna fram och tillbaka till stan är så trista. Jag tycker inte om att vara ute i världen och trängas bland folk på tågen. Men kurskamraterna är roliga och det är något vettigt jag gör, som ger mig mening. Min värld blir lite mindre tom.
Som uppmuntringspresent har jag funderat på att ge mig en resa på sportlovet till Danmark. Om jag klarar att vara ensam där igen. Om jag har råd och hittar en billig resa och billigt boende på vandrarhem. Om jag får kattvakt. Många om.

Nu håller Folmer Blume Leide på att starta en hemsida om sufism och mystik i Danmark. Vi har samarbetat lite under hösten med att översätta några av hans tolkningar av Rumis dikter till svenska. Det är ett inspirerande projekt som jag är mycket glad för, danskspråkstokig som jag är.
Jag blir påmind om vad jobbigt det var att starta min egen hemsida, fylla den med allt möjligt, att lära sig lägga in text och bilder och göra den så bra som möjligt. Jag ville ha den klar direkt. Och det blev den ju inte. Sånt här växer fram steg för steg. Och sen tillkommer jobbet att sköta om den. Suck! Nu är jag inte alls lika snabb eller motiverad. Allt går i perioder numera med det mesta.
Spännande är det i alla fall, att följa en ny hemsidas första steg ut i internetdjungeln.
Tillykke!

Jag slutar sent på måndagar. Just den här måndagen tog jag på mig jackan och gick ut en sväng strax innan jag skulle hem. Sen kände jag att bilnyckeln låg i fickan och tog mitt pick och pack och åkte hem.
Väl hemma på parkeringen upptäcker jag att min lilla väska med dörrnycklarna hem ligger kvar i klädskåpet i skolan. Suck! Så det var bara att åka tillbaka på mörk landsväg 18 km dit. Så tog det ett tag att komma in pga min ovana med larmet. Tack vare en snäll städare kunde jag komma in efter en kvart. Och sen köra hem igen 18 km.
Tur att jag gillar att köra i mörker! Tur att jag har bil och slapp åka med bussen och gå en bra bit. Tur att jag inte var helt slut, jag kunde orka med detta idag.
Otur att jag frångick min vanliga åka-hem-rutin. Hade bilnyckeln legat i väskan, så hade jag inte kunnat åka ifrån nycklarna. Otur att jag inte vågade chansa på att larma av själv.
Har jag tur, somnar jag snart. Har jag otur, ligger jag vaken halva natten.

Ny vecka! Nya upplevelser? Det vet jag inte. Jobba! Lucia ska tränas. Jag ska vara med och spela gitarr. Det är sista danskan för året. De avslutande två gångerna kommer i januari. Jag har massor av uppgifter kvar att göra där: läsa en roman av Herman Bang och skriva om en bok och göra en textananlys. Puh! Det blir till jullovet det! På fredag ska en rörmokare flytta elementet i gula rummet. Annars blir det rätt så lugnt hoppas jag. Bara åka till jobbet, jobba och hem igen.

Här kan du göra en enkel Vem är du i Muminvärlden-test! En liten tant tipsar om den i sin blogg.
Jag är en märklig en… Det är ingen överraskning för mig, men att jag är en hattifnatt, nä, det trodde jag aldrig! Nu vet jag.
Jag städar upp i röran i köket idag. Ett nobelglas går sönder. Så är det med glas. Och annat. Det går sönder ibland. Tur att det går att köpa ett nytt.
Jag har min dagsplanering att gå efter idag med. Vad skulle jag göra utan mina listor? Glömma hälften minst!
Jag ska gå ut och gå en sväng idag med ett nyfunnet promenadsällskap, en släkting till mina fd grannar från huset i mitt gamla liv.
Summering av gårdagen: Jag har vågat fira födelsedag med andra utan att gå sönder. Jag har till och med haft det bra. Allt räckte och smakade gott.

Och här är den, min hallon- och kiwitårta!

Det är min födelsedag. Jag fyller 51 år idag. Det passar bra att fira dagen vart sjunde år ungefär, på lördagarna.
Nu ska tårtan ut på balkongen och katten ska in därifrån.
Kl 13 kommer gästerna, de som vill får komma. Och ikväll är det middag med några vänner.
Hoppas det blir bra det här nu och att allt går att äta. Och ingen plåga, sorg och besvikelse efteråt. Bara att ha det fint.

Nu är jag hemma och kan börja baka en födelsedagstårta till i morgon. Jag fyller år och ska för en gångs skull fira dagen med tårta och en middag. Det känns ovanligt. Det är bara för att det är en lördag. Jag vill inte vara ensam hemma just den här lördagen i år.
Det var länge sedan jag bjöd in andra på en födelsedag. Jag har svårt för att låta andra fira mig och bjuda hem släkt och vänner just den dagen. Det var nog lite lättare när jag hade min närmaste familj. Med dem var det inte lika svårt. De var ju liksom redan där.
Jag har absolut inget emot att bli äldre. Tvärtom tycker jag att det är skönt att åren går. Jag vill varken ha någon evig ungdom eller förneka åldrandet.
Jag avskyr liksom bara mina egna födelsedagar. Det hör säkert ihop med många ständiga besvikelser med den dagen. Jag har sällan känt mig nöjd och tillfreds. Jag är alltid rädd för att jag ska känna mig usel till mods igen och igen och igen. Jag har nog aldrig känt mig riktigt glad och fri den dagen någonsin, så länge jag kan minnas i alla fall. Jag vet inte vad som ska till för att vara glad och fri heller.
Några gånger har jag firat lite annorlunda. Förra året var jag i Köpenhamn alldeles själv. Det var fint, utom hemresan, den var hemsk på många sätt. I Köpenhamn kände jag mig nära nog både glad och fri mest.
I år är jag glad nog att berätta på jobbet att jag fyller år. Det har nog med trygghet och tillit att göra. Där känner jag mig trygg. Jag kan känna att de respekterar mina gränser kring detta.
Just nu har jag födelsedagen framför mig, med allt som ska fixas. I morgon är jag mitt i den. På söndag har den dragit förbi för den här gången.

Förlåt lilla kisse, för att jag glömde att släppa in dig från balkongen i natt… Det var inte meningen. Hoppas att du inte frös. Det var ju tack och lov inte så kallt. Här får du lite god frukost som tröst. Nu kommer du säkert sova gott hela dagen inne i värmen under täcket.
Och hoppas att det blir en bra dag. Jag har massor att göra. Det är bara att sätta igång!

Är det någon som har sista avsnittet av Örnen inspelad som jag kan få låna? Alltså, jag har totalt glömt bort att spela in reprisen, som gick i tisdags. Jag spelade istället in NYPD Blue, som gick samma tid. Glömde bort Örnen. När jag spelade in Örnen i förra veckan, var bandet inte sebart och utan ljud. I värsta fall får jag väl ta fram den ur papperskorgen och plåga mig igenom det. Äsch!
NYPD Blue ja. Jag undrar hur översättaren kan få godkänt av sin uppdragsgivare för det jobbet… Det är massor av fel i svenskan och stavningen och där skrivs några som nåra och det återkommer ständigt. Usch!

KORS I TAKET! De hade en annan översättare nu på senaste avsnittet av NYPD Blue från torsdagen, och textningen var helt i sin ordning!

1. Elementskydd i vardagsrummet och gula rummet.
2. Strumpor och sockar.
3. Halsband lätta att bära.
4. Örhängen som inte dinglar.
5. Teflonbakformar.
6. Ett par nobelbestick (Gense) gaffel och kniv.
7. En stor grön nobeltallrik utan repor i guldet.
8. Gin.
9. En platt datorskärm.
10. En Best of-cd med Elton John.
11. 300 000 kr.
12. En fin tröja, gärna urringad.
13. En varm och gosig tröja, en huvatröja med blixtlås fram t ex. Gärna Nike.
14. En sån blå och vit bläckpenna med fyra färger.
15. Glada skratt!

Julstjärnor och nitlotter kan jag lätt undvara.

Jag tänker på allt jag har att göra idag. Två besök i skolan som jag känner mig ansvarig för. Bullarna jag bakade i helgen ska tas fram ur frysen, äppeljosen blandas, kaffet kokas och mjölk fixas fram. Och det andra besöket ska också ha sin uppmärksamhet. Och så lite lektioner här och var som krydda. Och möten hela eftermiddagen. Ja ja, det får gå alltihop.

Jag är fortfarande så upprörd så jag skakar av att det blev fel på elementuppsättningen här hemma förra veckan. Idag kom chefen för Sofia Rör och tillsyningsmannen för fastigheten hit och tittade. De håller ihop såklart. Jag hade mig själv, Gud och andras goda tankar med mig.

De ser inte det estetiskt fula i att ha element närmare fönstret än golvet.
De säger att det är inget fel tekniskt sett.
Och värst av allt tycker jag det är att höra att rörmokaren Stefan som var här, inte erkänner till sin chef Per, att vi har pratat om att skrivbordet skulle in mot väggen och lådorna gå att dra ut, annars skulle jag flytta lådorna till vänster sida. Vad fegt att inte kunna stå för att han inte lyssnade på mig. Och chefen ”vet” att han talar sanning…
Jag vet i alla fall själv vad jag har sagt och nästa gång ska jag skriva papper på sånt som är viktig information och se till att den andra parten skriver på, annars får de inte jobba i min lägenhet.
I nästa vecka kommer de och flyttar elementet. Jag ska se till att vara hemma då. Det är bara så. Det blir flyttat åt sidan och kommer sitta ocentrerat under fönstret. Kan jag leva med det då? Jag vet inte. Annars låter jag ta bort det igen och struntar i att ha element där. Bara proppar igen rören då. Och Sofia Rör får sen aldrig mer komma in i min lägenhet. Det blir vi nog båda parter glada åt.
Så får det bli och därmed basta!