Jag har återfunnit en ute på nätet, som får mig att le. Det är Göte Bà¸rge som har bott i Köpenhamn och som startade SASS, för svenskar på andra sidan sundet. Nu har han flyttat hem till Sverige och börjat blogga på Denna sidan sundet.
Jag uppskattar att läsa saker med humor. I mitt eget rätt så humorlösa liv, behöver jag skratta åt det ena och det andra. Jag tycker ju om att skratta!
Andra sidor som kan få mig att dra på munnen är Tjuvlyssnat och Roliga skyltar. Också Stationsvakt är en uppskattad blogg för mig, inte för att den är så rolig numera då, mer knäpp och läbbig, jag fattar inte hur han hittar sånt som munnar till ögon t ex. Jag har aldrig förr ens tänkt tanken att sånt går att göra bilder av. Blundande munnar… läskigt…

Vad behöver jag? Vad vill jag? Hur gör jag det bästa med det som är?
Planerna för det här jullovet ändrades redan de första timmarna efter skolavslutningen. Och sedan hände mer, som inte var planerat. Och vad som händer sedan, är ännu som oskrivna blad. Planerat och oplanerat.
Jag reser inte upp till Norrland som jag tänkte, som jag ville, som jag behövde. Jag är hemma och gör andra saker som jag behöver och måste göra. Jag är i dagarna som kommer och går. Jag gör det jag behöver och följer min lista med det jag måste göra.
Jag minns att jag längtade till friheten med lovet. Nu längtar jag till vardagen med det förutsägbara. Konstigt! Kanske bäst att inte längta alls då. Bara ta det som är och tröstar mig med att allt dåligt tar slut. Tyvärr tar också bra saker slut. Hm…

Fastän döden påminner om livets förgänglighet är det trots allt jul vad som än händer. Livet och döden möts i samma andetag. Någon föds och någon dör. Och efter ett långt liv är det inte så konstigt att döden kommer. Det är mer och mer troligt.
Dalai Lama säger i en bok att han förbereder sig för döden varje dag, men att han sen inte vet om det hjälper.
Idag är det julafton. Idag är jag här med mina båda barn och deras farfar.

Det är frostigt ute. Jag är inne och tar hand om hushållet, med matlagning och disk. Det är skönt att vara till nytta och att göra något som jag vet att jag kan. Att vara i rörelse och göra praktiska saker är bra.
Radion spelar julsånger. Julstämning känns avlägsen. Ingen tittar på tv. Natten var lång. Ingen mejlar. Alla har sitt att hålla på med.
Att en människa som funnits så länge är borta är svårt att fatta. Alla saker finns där de alltid funnits. På något sätt känns det som om min svärmors ande svävar runtomkring i huset och säger att allt vi gör är gott.
Vi växlar mellan prat och tystnad, rörelse och stillhet, minnen och nuet, sorg och glädje. Framtiden finns liksom inte. Inte än.

♥
♥
♥
♥
♥
Det blir en annorlunda jul än jag trodde. Idag reser jag och barnen ner till deras farfar. Det känns jättefint att få vara tillsammans där. Jag är tacksam för det. Kisse får också följa med. Han kommer säkert vara till tröst för oss alla.

En del dagar blir inte som vanliga.
Idag dog mina barns farmor, min före detta mans mamma, min före detta svärmor.
Hon var en av mina flitigaste läsare på min hemsida. Hon skrev kommentarer eller mejl ibland, om hon tyckte jag gick över gränsen. Hon brydde sig om mina ord, även om vi inte tyckte lika.
Sist vi pratade var på min födelsedag. Trots att jag var skild från hennes son, höll vi kontakten då och då på telefonen. Hon var alltid uppmärksam, generös och omtänksam mot sina barnbarn och det är egenskaper som jag som mamma uppskattade. Hon var liksom närvarande i vardagen. Osentimental. Och hon kunde göra mig galen med, hon matade ständigt kisse! Så fort han pep, och det gjorde han jämt när hon var där, tänkte hon att han var hungrig och gav honom riktigt fin delikatesskattmat.
Något jag särskilt gillade med henne, var hennes nyfikenhet och drivkraft att resa ut i världen alldeles själv. Fick hon inget sällskap, så reste hon ut ändå. Hon var också tidig ute med att lära sig att mejla och skicka foton. Åldern var inget hinder för henne. Nyligen firade hon och hennes man 60-årig bröllopsdag. De fick ett långt liv tillsammans i lust och nöd.
Ibland pratade hon och jag om döden och hur det skulle bli. Idag dog hon hastigt och trots sin höga ålder oväntat.
Jag kommer sakna henne.

Idag fyller min dotter år och hon har avslutat sin utbildning igår till löneekonom med högsta betyg! Hon är så fantastiskt duktig! Hurra, hurra, hurra!
Och jag jobbar min sista dag för denna terminen idag. Skönt att vara ledig sen! Jag tror faktiskt att jag ska ställa klockan och mobilalarmet i morgon bitti med, bara för nöjet att stänga av dem och somna om!

En enda dag kvar i skolan är kvar nu och sen är jag fri att göra vad jag vill i massor av dagar!
Jag har jobbat hela dagen utan raster och det är ju dumt, men jag ville bli klar med alla rapporter till föräldrarna, innan jag gick hem.
Det har varit en snurrig höst återigen. För tredje hösten i rad har jag flyttat in på ett nytt ställe. Och det tar tid att komma i ordning och den här hösten hade jag ju inget rum att flytta in i heller. Sen tog det lång tid innan jag fick en dräglig datortillvaro och innan dess skrev jag anteckningar i flykten mest. En elevs göranden har jag slängt av misstag. Det var verkligen dumt! Och så kan det gå! Nu får vi alla lita på att jag gjort något bra ändå då.
Julkorten är lagda på postlådan och typiskt nog så får jag ett kort då, från en som jag inte har skickat till! Jag ska se om jag betvinga mig att inte skicka ett tillbaka just nu. Jag vill unna mig att få en julhälsning från någon, utan att känna mig skyldig för det. Jag vet att jag ger annat andra gånger.
Roligt har det varit i skolan på adventssamlingarna den här veckan. Jag har givit mitt bidrag på ett sätt som passar mig: att sjunga julsånger med barnen. Jag sitter där på en låg pall med min gitarr och har roligt med att sjunga Mössens julafton, Önskevisa och tomtesånger i min tomtemössa. Det är lite av Danas julshow då. Fint av mina arbetskamrater att ge mig det utrymmet! Å, vad jag gillar dem!

Ikväll har jag en Anne Linnetkväll. Jag lyssnar och sjunger och tittar i texterna för att lära mig dem. Jag vet inte varför, men så många av hennes sånger går in i hjärtat på mig.
Jag gör allt för att slippa göra något nyttigt med. Inga danskaläxor blir gjorda, inget större med jobbet, inga mejl, ingen tv, ingen städning och diskning. Allt det får stå och vara. Men visst är blicken fixerad vid datorn, utifall att något skulle hända eller nåt. Kontroll. Beroende. Sällskap.
Jag har förresten visst gjort andra saker idag: handlat julskinkan, skrivit julkort, lagat middag, käkat kakor och godis, varit trött.
Frågan är om jag är trött nu? Jag tror att jag får svårt att sova ikväll igen. Jag är som nattvakten som ska vaka i natten och det vore ju skönt att hellre släppa taget om dagen. Blunda. Sova. Drömma.

Tre arbetsdagar kvar och massor att göra. Sjunga julsånger och fixa papper. Hitta julstämning och tända ljus. Göra klart de sista lektionerna och avsluta sånt som inte ska ligga kvar och skvalpa till vårterminen. Sluta tidigt idag.
Handla med Mike. Fixa middag tillsammans. Sedan flyttar han till sin pappas ställe där han ska vara kattvakt.

Halli, hallå, det måste gå
att gå upp!

Jag vill sova och inte gå upp!
Jag vill vara uppe och inte gå och lägga mig!
Jag vill ha julllov! Nu!
Fyra arbetsdagar kvar!
Håll ut!

Det är frostigt ute och vackert på tallen utanför mitt fönster. Ekorren har varit där och klättrat runt och givit kisse något spännande att titta på. Jag förstår inte hur kisse kan märka att ekorren är här. Som på en given signal, så vet han det i alla fall.
Jag tycker om när det är lite fruset ute. Naturen blir en ögonblicksbild som stannat upp. Frosten ger nya nyanser. Kylan ger en föraning om snön och den kommande vintern.

I kväll kommer Micke, i kväll kommer Micke. Hurra, hurra, hurra!
Jag har sovit ända till halv tio.
Jag har gått en lång promenad, en hel timme i skogen, med en nygammal bekant.
Jag har klippt håret så jag ser lite bättre ut.
Jag har fixat med en väns hemsida och lär mig själv något på köpet i bästa fall.
Jag har diskat och tvättat.

Oj oj oj vilken aktivitet som plötsligt utbrutit här! Hormonerna har äntligen snurrat klart för den här gången och jag kan förhoppningsvis se framåt igen och känna mig lite gladare med kanske. Uppskatta det jag har, istället för att gråta över den jag saknar.

Och i kväll kommer Micke hem igen! Äntligen!

För precis två år sedan var jag i sjunde himlen. Dagen efter reste jag hem. Sedan dess har jag inte återsett mannen jag skulle gjort allt för. Det gör fortfarande ont. Jag tror aldrig att det kommer slutar värka i hjärtat på mig. Han är borta från mig. Jag har ingen att dela kärleksord och närhet med. Jag saknar honom mycket.
I höst har jag arbetat i skolan i trettio år. En del år gick fort och var bra. Andra år har jag lidit mycket av olika orsaker. Mycket kan sättas igång i möten med människor. Jag har löst det genom att hela tiden arbeta med mig själv, annars hade jag slutat som lärare för länge sedan. Jag vet inte hur mycket jag lagt ner av egna pengar på att gå kurser och i terapi, men mycket pengar är det, väl använda stålar.
I november var det tio år sedan pappa dog. Jag tänkt på honom mer än jag brukar just i år. Tio år är en lång tid, och ändå inte.
Jag fyllde år förra veckan och den dagen är också för det mesta svår att ta mig igenom. I år klarade jag det hyfsat bra. Hurra, hurra!
Årsdagar jag INTE firade var, att jag skulle ha jobbat i samma kommun i tjugofem år. Nej, det kunde jag inte klara, så jag slutade efter tjugoett år. Inte heller kunde jag stå ut med att fira tjugofemårig bröllopsdag, jag skilde mig efter tjugofyra år.
Jag tycker inte om att fira årsdagar. Ändå finns de där i minnet på mig. De påminner mig om att jag inte lever i nuet. Annars skulle jag inte ha brytt mig om att skriva om dem just idag. Då hade jag haft något bättre för mig alldeles säkert. Levt mig in i en dansk roman till exempel. Nå, det är inte försent att göra något annat nu. Det blir ständigt nya stunder. Också idag.

Puh, vad jag har sovit! Hela eftermiddagen har jag legat och sovit som en stock. En gång vaknade jag till och med upp av mina egna snarkningar! Jag är inte direkt pigg och kry alltså just nu. Mer pömsig, huvudvärk och lite ont här och var. Jag har lite feber.
Inget element blev bytt. Äntligen var det en snäll rörmokare här, som verkade lyssna på mig. Han var väldigt lyhörd och tog av sig skorna med, utan att jag sagt något. Han förstod att jag ville ha det fint, inte bara flyttat. Han ska skaffa ett annat element som passar bättre på väggen, så att det inte hänger utanför själva fönstrets kant. Det kan inte bli bra annars. Jag betalar. Jag har inga pengar till sånt, men det får gå. På något sätt gör det ju det. Jag får vänta längre på att köpa en ny kran bara.
I morgon förmiddag ska jag gå på promenad med ett promenadsällskap. I morgon kväll kommer Micke hem. På söndag eftermiddag ska vi till Astrid och fira hennes födelsedag och examen. Det blir fullt upp! Och så får jag ta mig en tur till Åhléns och handla presenter. En grej har jag kommit på som kan passa.