Ja ha, så har jag tandvärk igen. Helt klart är något fel med min stackars tand. Aj! Hoppas jag kan få en tid i morgon. Nu är det piller som gäller för att stå ut. Det var väl inte så här jag tänkte mig att ha det på söndagen. Nu är det bara att stå ut.
Jag kommer av mig i mina göromål hemma. Jag vill inte ha datorn på heller. Helst vill jag hela tiden kontrollera vad som händer. Och inget händer egentligen alls. Jag har nog lite av tvångsbeteenden i mig, av olika slag och datorberoendet är stort. Då skulle jag behöva stänga av datorn mer, tänker jag. Leva utan dator, går det?
Det var ett intressant program på dansk tv igår om behandling mot tvångsbeteenden. Fyra människor fick en gemensam behandling och de skulle hela tiden utmana sig själva med det värsta de visste. Det var liksom enda vägen i den här behandlingen. De skulle stå ut med oron de kände och inte fly in i tvångsbeteendet. Och det enda sättet att bryta med tvångshandlingarna är, att sluta göra dem.
Skulle jag stå ut med att ha datorn avstängd ett dygn hemma? Jag tror inte det.
Var går gränsen mellan behov och tvång? Det blir min nästa fråga att fundera mer på.
Medan tabletten verkar så har jag i alla fall fokuserat tankarna på annat.
Snart ska jag iväg och hälsa på mamma och min dotter och deras män. Det var länge sedan vi sågs. Och jag ska stänga av datorn i några timmar och fokusera på annat. Får se hur det går! Usch!