Det är strax dags att gå och jobba idag med. Och det gör jag gärna. Hellre än att gå utan jobb. Och idag ska jag göra klart bildspelet, som ska visas nästa vecka för resten av skolan. Skönt att jag tog mig tid till att fixa det, annars hade jag inte kunnat sova.
Inatt har jag sovit lugnt och gott. Jag fick svar igår kväll, på en fråga jag haft i huvudet hela veckan. Och så blev jag riktigt överraskad med! Och jätteglad!
Jag hann med att bli besviken med. Mina blått band-tallrikar som jag köpt dyrt på Tradera, var trasiga i frakten. Och inte undra på, säljaren hade inte slagit in dem ordentligt. Silkepapper skyddar inte något vidare från stötar. Tur att det inte blev något tjafs om detta, jag får tillbaka pengarna.
Känslor kan verkligen gå från det ena till det andra. Nu har jag lyckats radera alla mina käraste sms från telefonen. Det var ju trist. Vad skulle jag ta bort simkortet för? Ibland tänker jag inte alls. Jag känner mig föränderlig, med känslor svallande hit och dit, bara att följa med liksom. Inom mig sjunger jag:
Dessa känslor de kan vandra,
från den ena till den andra.
Låt dem gå, låt dem gå,
låt dem aldrig stilla stå!

Jag missade avsnitt 20 av Örnen och såg det tjugoförsta avsnittet igår på video, den inspelade reprisen. Jag såg fram emot att få se ett nytt avsnitt ikväll, för det slutade så himla spännande och hemskt. Men snopet, det blir ishockey istället! Å, så trist att behöva vänta på nästa avsnitt! Istället går jag in på Örnens hemsida och ser lite videoklipp och får veta ett och annat om de sista tre avsnitten.
Men oj då, nu är det dags att sluta drömma och skriva. Upp och ät frukost. Jag ska ju jobba idag med! Hoppsan, Det höll jag på att glömma!

Så har jag förändrat något på jobbet och tagit ansvar för sånt jag bara måste fixa. Det känns jättebra. Skönt att jag kan göra så. Att ha inflytande över sitt arbete är viktigt.
Idag har jag skrivit och följt en lista och strukit punter där, allteftersom jag tagit tag i saker och praktiska ting. Jag har även sett elever redovisa vikingatid och varit ute i skogen och varit ansvarig för pinnbrödsgrillning. Jag är hur trött som helst nu.
Också hemma har jag varit duktig. Jag har handlat mat och sand till kisse och femton kilo godis. Nja, kanske inte så mycket, men ändå! Tröst till mig då. Jag köpte ett kilo små, lite omogna svenska tomater för 17 kr med. Mums! Jag har tagit ett avslappnande bad och smaskat framför tv:n medan tvättmaskinen var igång. Något mer nyttigt än så, lär inte bli gjort. Men visst, jag behöver fixa vinterdäcken till bilen och slänga skrot i källaren så att jag kan komma fram till däcken. Det står på listan nu i alla fall.
Idag har jag tyckt det är skönt att vara hemma och ensam. Jag måste inte prata med någon. Jag kan vara i tystnaden. Ingen behöver komma med synpunkter om hur jag lever mitt liv här hemma och tycka något om vad jag behöver göra. Bara skönt, idag.

Jag får den här känslan av att jag inte gör rätt saker, varken hemma eller på jobbet. Jag har uppgifter som jag inte gör klart. Varje dag går jag hem och tänker att ”det fanns visst inte tid idag heller till det här. Jag får göra det i morgon.” Och så går nästa dag och inget händer. Jag har fullt upp av annat. Jag har inte heller skrivit upp på en lista det som måste göras. Det är nog det som är felet. Jag saknar överblick och har inte tagit mig tid till att fixa med allt. Och så glömmer jag bort mina uppgifter. Eller dubbelbokar mig.
Jag har nog aldrig varit så här slarvig förut. Det är dags att vända skutan nu och ordna tid att göra allt. Och skriva en lista och följa den. Jag kan inte ta på mig uppgifter och tro att jag ska klara allt på en kafferast. Det är nog det som är felet. Jag är som en glömsk eller förträngande tidsoptimist.
Hemma spelar det ingen större roll om jag inte gör det jag tänkt, det drabbar bara mig. På jobbet däremot tror ju andra på mig, och har jag tagit på mig något, så ska det också göras. Ansvar och tillit passar dåligt ihop med slarv och glömska. Just nu litar jag inte riktigt på mig själv.
Nu börjar också en ny serie av danskaföreläsningar om litteratur. Jag vill verkligen inte komma fel direkt med den. Systematik och överblick blir mina nya ledord! Och inte fixa med nya saker förrän de gamla är klara.

Det blev inget hurra för nya element idag. Nä. Rörmokaren ringde och sa:
– Det var så mycket jobb där jag började, så jag måste fortsätta där i morgon. Jag fick åka och hämta verktyg med. Och sen har jag ett akutjobb, som jag måste ta efteråt. Jag ringer sen när jag kommer. Får se om det blir den här veckan…
Jag tänker att det här har jag hört förr. Det här är ju sånt man skojar om, att såna är de, hantverkarna!
Vad gjorde jag istället för att måla väggen bakom elementen då? Jag åt fullkornsvåfflor. Planerade några lektioner. Jag såg på Genbrugsguld på DR1. Jag somnade precis innan alla möbler var klara att ställas in i rummet. Sov fem minuter. Syrran väckte mig sen. Frös. Såg på tv. Gick och la mig. Händelselös kväll. En vanlig kväll.

Så har höstlovet dragit förbi och arbetet väntar. Jag har massor att göra. Det är bara att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna och jobba på fram till jul!
Hemma kommer det hända saker idag. Rörfirman, som ska byta två element, kommer och tar bort dem idag. Ikväll ska jag måla väggen bakom. I morgon kommer de nya elementen upp. Hurra, hurra! Sedan kan jag få värme i mina rum igen.
I kväll målning. I morgon kväll den nya danskakursen om litteratur. Hoppas jag klarar den med. Jag fick VG på den första kursen. Jag var närvarande alla gånger och lämnade in VG-uppgiften. Det var kraven för VG. Konstigt att inte krav på att göra det bra finns… Jag har i alla fall lärt mig att danska flaggan heter Dannebrog, inte något annat, att det finns två nationalsånger och lite till.
Jag kommer få middagsgäster i helgen. Kanske kommer jag jobba med en låt i studion. Tre veckor kvar till lön.
November, november. Det är bara att sätta igång med den månaden nu! Och göra det bästa av den, så gott jag kan.

Oktober blev till november, den tredje blev till den fjärde, borta blev till hemma, skön säng där, blev till hård säng här. Jag har ont i ryggen! Att släpa grus till grannarna gjorde väl inte ryggen bättre. Inte heller att sitta och köra alla mil fram och tillbaka.
Vilken tur att jag är ledig idag med. Jag behöver tid att vänja mig vid att vara hemma igen. Jag har inte svårt vid att vänja mig att vara på landet, bara att vara hemma. Vad kan det tyda på? Hm…
Jag känner mig helt kraftlös, har ont i hela mig, ledbruten. Måste jag gå upp idag? Räcker det inte med att bara ge kisse mat och sen gå och lägga mig igen? Måste jag städa? Måste jag jobba? Måste jag se på tv? Idag vill jag klaga lite. Inget blir bättre av att klaga i och för sig. Men så har jag fått ur mig det och kan ta mig vidare från bottenläget.
Vad kommer hända sen?

Det är passande att årets första snö kommer just idag. För tio år sedan låg det ett tunt lager snö på marken med. Jag minns det tydligt och klart. Fast det var på en annan plats, i en annan tid. En annan typ av snö. Mycket tunnare. Mycket mer finkornig. Och ändå snö, som om snön lagt sordin på livet. Och det hade den ju med.
Snön idag blir en påminnelse om den dagen då för tio år sedan. Den dagen är för alltid inristad i minnet. Jag minns allt så tydligt och ändå är det så länge sedan. Det var i gryningen, då en människas liv tog slut. Inte dramatiskt och plötsligt, utan stilla och väntat. Ändå dramatiskt och oväntat.
Jag ska åka hem idag och har inga vinterdäck på. Det ska bli varmare och börja regna. Sen.

Idag är jag slö och sover och läser. Arbete med huset pockar på och jag vill inte riktigt. Hämta upp ved, kanske såga lite. Måla över fuktskadan i sovrummet med spärrvitt. Hämta grus åt grannarna. Banka ner markeringar vid diket, så att jag vet var jag ska ploga infarten i vinter, om det är snö när jag kommer hit nästa gång.
Fönsterblecken som var fel, är bytta. Nu är det jättebra, som det ska. Och nyponbusken i höstfärger harmoniserar med fönsterfodret.

I rabatten har kärleksörten hunnit bli lite rodnande. Och kisse går i markerna och har det bra.

Jag har ett jättefint hus. Det är mycket kvar att göra med det. Och mycket är gjort, som jag kan njuta av att titta på.

Kisse sitter i fönstret och tittar ut i mörkret på något. Visst är det vackert! Allt!

Jag var ute i härlig förmiddagssol och tog ett kort på vidderna.

Sedan gick jag hemåt och drog ner stora grenar och en stam som fallit mitt i den stora rönnen. Jag ramlade över grenarna och så tog jag ett kort på himlen över mig. Snopet att ramla så pladask.

Nu blåser det mest. Jag är inne, läser och längtar till Danmark. Två år i rad har jag varit där i december. Har abstinens och reslängtan dit.

Jag känner mig som ensam i världen, som om tiden står still. Jag räknar stjärnan på himlen: en! Det känns som adventstiden är här, fast en månad för tidigt. Mitt stjärndraperi hänger kvar sedan förra julen och lyser upp här. De stjärnorna räknar jag inte. Kisse har gått ut för morgonpromenad. Jag ska nog dricka lite te och läsa lite innan jag somnar om. Det ser ljusare ut på bilden än vad det är.

Det har varit nattfrost och jag har drömt mardrömmar och huset börjar bli varmare nu. Fint. Usch! Skönt.
Kommer jag ta mig ut ur huset månne och gå en promenad? Äta lite gröt först och sedan gå ut direkt kanske är bäst. Inte tänka bara. Bara göra.

Här är eftermiddagsbilder från mitt fritidshus i Norrland. Jag älskar mitt hus här.

Jag hoppas på frid och ro några dagar här nu. Inga bråk. Inga sorger. Fint väder. Promenader. Läsning. Tv. Sova gott.

Lite planlöst går jag runt och tar fram sånt som jag ska ha med mig till Norrland. Och inte glömma nycklarna! På skolmässan köpte jag ett par billiga spel och så de här djuren. Jag är hopplöst förtjust i dessa plastdjur, nu köpte jag en svan, en panter och en bisonoxe, bra att ha, eller hur!
Dessutom hittade jag små fåglar som man tryckte på och som kvittrade fint. En taltrast kom jag hem med såklart då!

Det har varit en sån bra kväll härhemma med. Jag har fått goa mejl och känner mig glad i hågen. Har ingen stress med att packa. Har lediga dagar att se fram emot i mitt fina hus. Jag förstår ett och annat med mig själv också efter att ha tagit tag i ett dilemma jag har, på Familjekonstellationen igår. Gamla mönster spökar och blir lite tydliga för mig.