Idag blir en lite annorlunda dag. Jag ska på skolmässan. Trängas. Gå runt. Handla roliga saker, fast bara om det är billigt. Samla kataloger. Få ont i fötterna. Kanske träffa gamla kollegor. Träffa mina arbetskamrater. Äta lunch. Ha möte. Ja, det är mycket man kan göra en sån här arbetsdag.
Sedan åker jag hem och vilar. Ska börja packa idag. Så lite som möjligt ska med upp till Norrland. Inte som i somras, när jag tog med en massa extra ”bra-att ha-saker”. Kisse ska med. Kattlådan. Och lite till. Böcker. Jag har mycket att läsa. Jag har inte bytt till vinterdäck. Det är ju dumt av mig att åka utan det kanske. Jag ser att det ska bli mildväder hela veckan. Och jag ska inte resa på natten. Ska åka nya motorvägen förbi Uppsala för första gången hela sträckan. Den kommer jag tjäna in tid på, minst en halvtimme, hoppas jag.
Jag känner mig glad och förväntansfull. Vågar jag vara det? Det blir som det blir. Allt.

Hurra lönehöjning! ville jag först ropa ut. Sedan ser jag att det bidde en tumme. Av 420 kr blir det kvar 102 kr. Lite snopet. En halv flaska gin i månaden. Fast det jämnar väl ut sig i det långa loppet.
Jag sov illa. Vaknade om och om igen. I den sista drömfasen mötte jag min hjärtans käre. Det var fint. Sen vaknade jag.
Lördag. Surfar runt. Behöver åka ut och titta på en ny kran till badrummet. Den droppar och går inte att laga. Jag ska få två nya element om en dryg vecka. De droppar också och går inte att laga. Märkligt att jag får nya element av föreningen, men inte en ny kran.
Grått ute. Grått och mörkt inne. Ska komma ihåg att tända ljus då.
Ska bort i morgon hela dagen på Familjekonstellationer.
Längtar både till Danmark och till Norrland. Åker till Norrland på tisdag. Inget Danmark i sikte.
Längtar efter nya projekt med. Jag har för lite att göra hemma. Och det jag har att göra, har jag ingen lust till. Fast om ett par veckor kommer en basist hit och ska spela in på en låt till mig. Så något händer ju. Inte allt är stilla i mitt liv, fast det känns så.
Ska jag baka en ny rulltårta idag? Eller blir det popcorn eller choklad som lördagsgodis? Svårt val!

Fredagskväll, som vanligt utan närhet, har ingen hjärtans-kär. Jag saknar närhet. Det gör jag. Absolut inte ständig närhet, bara konfluens då och då, i en ömsesidighet. Önskedrömmar! Betalar nyktert räkningar istället. Och sen gör jag upp min budget för tiden över jul, inte lika nyktert då kanske. Om jag fortsätter att leva sparsamt, kanske jag slipper ta pengar från krediten den här månaden. Jag ska lyxa till mig lite den här månaden och köpa fem tallrikar och en cd. Det blir som ett förskott till födelsedagspresenter åt mig själv. Och så ska jag åka till Norrland nästa vecka. Istället för närhet ger jag mig själv saker. I brist på annat får det vara så. Fina tallrikar, fin musik. Tröst.

Så är första delkursen på danskan slut. En uppgift var att svara på frågor om Danmark, som en frågesport, att gå in på olika hemsidor och leta svar. Det stod mellan mig och en annan där att vinna. Så blev det lottdragning och då vann den andra. Jag sa att jag var nöjd med äran, men visst hade det känts bra att vinna… Besviken? Njaä… Äsch!
Jag är en tävlingsmänniska, jag sporras av att det är en tävling och vill ogärna förlora. Dock vinner jag sällan. Vinsten var en dansk novellsamling av någon jag inte känner till. Jag tröstar mig med att jag redan har så mycket att läsa. Istället fick jag en tidning, danska ”Politiken” från 19 oktober med en stor intervju med Anne Linnet. Så fick jag veta att hon har givit ut en ny cd nu, ”Akvarium”. Artikeln var en mycket bättre sak att få! Nu ska jag beställa cd:n.

Vaknar för andra dagen i rad med huvudvärk. Jag glömmer att sätta bettskenan i munnen till natten. Jag tror det ska gå bra att hoppa över den. Det gör det inte.
Lång dag borta igår, jobbade sent och gick sedan på teater i stan med en vän. Det var en bra dag. Kisse hade det långsamt bara. Han viskar i mitt öra att han vill att jag ska komma hem tidigt idag. Mjau… det hoppas jag med.
Ikväll är det sista danskan på första delkursen. Sen kan jag lägga den till handlingarna. Jag klarade av att plugga! Tack och lov för det! Och vilken tur att jag haft kursen att hålla på med, danskan är som en oas i min öken.

Jag har tråkigt!
På jobbet är det mesta bra. Där rullar dagarna på och jag har vanligen tillräckligt eller lagom mycket att göra. Jag kan själv bestämma mängden oftast.
Hemma är det ofta trist och tråkigt. Jag har inga projekt igång, som griper mig. Jag har en massa böcker att läsa, men inget som engagerar mig mer än en kortare stund. Jag har människor som bryr sig om mig då och då, men ingen ömsesidig daglig kärleksrelation. Kärleken finns inte för mig. Det finns de som vill ha mer än jag vill ge. En del vill ge mer än jag vill ha. Jag provar att flirta ibland, men är mer lättad än besviken när det inte blir något. Jag är inte öppen för att träffa nya män. Kommer jag någonsin bli det? Det vet jag inte.
Jag är utled på att fixa med min lägenhet. Hade jag råd skulle jag engagera en hantverkare för att göra klart det som är påbörjat. Jag har inga danskaläxor för tillfället. Jag har lagt mitt musikprojekt på is. Diktprojektet är vilande. Jag har min kreativitet som inte får utlopp någonstans hemma just nu. Dagarna går, en efter en, i en grå ström och kommer aldrig åter. Jag blir mer och mer lik katten som vill äta p g a tristess, inte av hunger.
Å, så trist allt är! Hör, hur jag klagar. Det är en sån dag idag. Jag har ont i en tå också. Aj! Så tåbeligt!
Det handlar väl om att stå ut med att det finns såna här dagar. Rätt vad det är, blir jag kanske gripen igen av något eller någon som intresserar mig, som jag tappar tid och rum för och vill ge allt till.
Kanske. Hoppas. Snart.

Klockan ringer tidigt och kroppen vill knappt röra sig. Jag vill bara sova… Ändå la jag mig tidigt, före 21, och somnade nästan direkt. Kisse har varit vänlig nog att sova hela natten igenom. Ändå är det så svårt att vakna och gå upp. Jag tror jag behöver höstlov snart. Jag får några dagar ledigt nästa vecka. Jag längtar!

Inga ord behövs idag. Bara något att betrakta.

Alltså, jag har ett rum att pyssla i. Och där lägger jag allt som ska fixas. Och lite till, papper och sånt. Nu har jag börjat pyssla där och ser att det går att få undan saker där.
Jag har nu:
– lagat min verktygslåda som jag har på jobbet, sågade och limmade in träbitar till den.
– sorterat allt som ligger där på bordet.
– insett behov av hyllor på väggen för att kunna ha bl a skivspelaren där.
– lagat ett trasigt paraply.

Det är rätt så avkopplande att hålla på där, märkte jag, när jag väl började städa upp där igår. Får se om jag fortsätter idag. I så fall är det lister till hyllor som ska upp nu. De ligger i källaren. Antagligen längst in. Där är det knökfullt.
Att pyssla är som att ha ett dominospel, det ena sätter fart på det andra. Sällan faller alla brickorna i samma omgång. De stannar upp. Precis sån är jag. Jag stannar upp. Kaklet är inte uppsatt än, det var över två år sedan jag kaklade sist. Byrån i hallen är inte ommålad än. Stolarna är inte omklädda, det var nog tio år sedan jag började med dem.
Det är antagligen bra att jag har något att göra i en framtid. Saker som väntar på lust och inspiration. Jag kan vänta länge ibland.

Det här var det löjligaste jag varit med om på länge:
Jag ville prata med någon på mitt telefonbolag. Där svarade en inspelad röst, SOM VILLE ATT JAG SKULLE PRATA TILLBAKA MED HENNE!
Jag kände mig helt otroligt löjlig, alltså jag är talpedagog och uppskattar äkta möten och jag vet inte riktigt i vilken kategori det här faller, och jag sa efter ett meddelande att jag ville prata med en riktig människa. Då sa den här konstgjorda rösten att hon skulle koppla mig vidare… så var det stängt just där. Tack och välkommen åter!
Nej aldrig vill jag ringa dit något mer. Löjligt! Fånigt! Usch! Jag får väl mejla då! Mejla till ett telefonbolag. Fattas väl bara att någon robot sitter och knappar in meddelande tillbaka då med.

Jag tar alldeles för lite bilder just nu. Kanske för att det känns omständligt att ta kort. Eller så har jag inget att ta kort på? Nå, idag blir det bättring! Först ut är blommorna jag fick av min arbetskamrat som tack för skjuts till och från jobbet.

Nu är det dags att ta in blommorna ute på balkongen med innan frosten tar dem. Det är Afrikas liljor som ska få sova vintersömn för tredje året i klädkammaren. De har inte blommat i år. Den ena kom knappt upp över huvud taget. De andra, en pelargon och två trädkrassula, får jag hitta en plats till någonstans vid ett fönster.

Sist så kommer en bild på mitt skrivbord, som används till att lägga saker på. När ska jag ta tag i det? Idag? En annan dag? Eller ett annat år, kanske? Jag brukar vara ordningsam. Och här syns min polaritetet tydligt:

ÄNTLIGEN fredag! Å så skönt att det är sista dagen i veckan att gå upp så här tidigt. Har jobbat elva av tolv dagar i rad och vaknar med en dov huvudvärk. Jag känner mig så duktig som vaknar och går upp som om jag vore en vuxen ansvarstagande människa. Va, är jag vuxen? Va, har jag ett ansvarsfullt jobb? Ja ha. Ja. Ja just det ja!
Leka får jag göra hemma när jag är ledig. Sova när jag vill. Strunta i kraven, bara kräva det jag vill av mig själv, koppla av och softa, pyssla om mig själv, drömma mig bort om jag vill, hinna gå in i min egen värld ett tag igen. Bara jobba några timmar till, sen är helgen min, bara min!

Ack, vad mycket det är på jobbet just nu. Och förut. Och tiden som kommer.
Jag orkar bara jobba och komma hem. Allt annat får vara. Att ge mig ut för att handla är ett jätteprojekt. Att laga mat likaså. Och när ginflaskan är tom, får den vara tom. Jag orkar sällan gå ut igen, om jag väl har kommit hem.
Idag ska jag sluta tidigt i alla fall. Och åka hem och vila före resan till stan och danskan.
Veckorna går tack och lov rätt fort fram, ”som ett pärlband läggs vecka till vecka”, sa min allra första fröken, om just den här tiden i skolan. Redan är det nästsista gången på kursen ”Sprog og kultur”. Efter höstlovet börjar nästa kurs. Den handlar om litteratur. Då gäller det att läsa på för att hänga med.
Mina andra projekt ligger nere. Jag gör inget annat än har koll på jobbet och danskakursen, så gott jag kan. Det får räcka.

Så är det dags att sova och timmen är sen… Jag har lyssnat på lugn musik och är ändå inte riktigt avslappnad och trött. Det blir att lyssna på senaste avsnittet av ”På minuten” istället. Det är en repris med bl a Dan Ekborg. Så ligger jag och skrattar mig till sömns. Han är så himla rolig och dråplig i sina kommentarer. Alla skrattar ovanligt mycket just i det här avsnittet. Lyssna här och Somna glad till På minuten!

Långt bort i fjärran hör jag väckarklockan tuta för att jag ska vakna. Jag vill helst bara vända mig om och somna om. Jag har inte vilat tillräckligt den här helgen. Jag längtar redan tillbaka till sängen, fast jag inte ens har lämnat den ännu.
Måndag. Lång dag.
Tisdag. Fullproppad dag.
Onsdag. Långt över halva veckan har gått-dag.
Torsdag. Danskadag.
Fredag. Promenad, kanske plocka svamp, med en vän-dag.
Så ser veckan ut på ett ungefär. Upp, upp varenda dag. På lördag ska jag sova. Länge!