Gryning.

Jag känner mig som ensam i världen, som om tiden står still. Jag räknar stjärnan på himlen: en! Det känns som adventstiden är här, fast en månad för tidigt. Mitt stjärndraperi hänger kvar sedan förra julen och lyser upp här. De stjärnorna räknar jag inte. Kisse har gått ut för morgonpromenad. Jag ska nog dricka lite te och läsa lite innan jag somnar om. Det ser ljusare ut på bilden än vad det är.
Stjärnor i gryningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.