Kropp och minne, stress och sjukdom.

Jag är hemma idag med. Ont i magen. Hostar lite. Inte särskilt glad. Vill inte vara sjuk egentligen, men när jag hör om vad som hänt rörmokaren, så får jag lite perspektiv på saken.
Rörmokaren kom med elementen förra veckan. Han visste inte när han skulle komma igen. Han var trött av slitet att bära. Doktorn hade sagt till honom att inte bära tungt. Ändå gjorde han det. Han hade glömt verktyg till ett ställe. Han blev kallad akut till ett annat ställe. Kort sagt var han stressad. Jag undrade när han skulle komma tillbaka, sökte honom på telefonen och fick inga svar.
Idag fick jag veta att han ligger nersövd på sjukhus sedan i måndags. Han fick hjärtstillestånd. Först ringde chefen och sa det. Sedan ringde hans dotter, som lyssnade av hans mobil. Å, så sorgligt! Jag hoppas det kommer gå bra.
I det perspektivet spelar det ingen roll om jag är hemma några dagar. Jag lyssnar på kroppen som säger att jag ska ta hand om mig när jag har ont. Jag vill dra täcket över huvudet några dagar och jag gör det. Så kan jag komma tillbaka och vara frisk och glad sen igen.
Visst har jag en stress i mig själv också. Stress över att inte känna att jag kommit igång ordentligt med mitt jobb. En del saker gör jag som jag ska, andra inte som jag skulle vilja. Men jag har inte heller valt att flytta och få alla saker i oordning. Jag hittar fortfarande inte bland mina saker. Jag är mer beroende av ordning numera. Att ta bort onödiga saker för att hitta det nödvändiga.
Hemma letar jag efter mina små troll som jag köpte när jag var liten. Jag hittar dem inte. Hade jag bott kvar i mitt gamla hus, hade jag direkt vetat var de var. Här har jag inte en aning. Nya ställen minns jag inte. Bara gamla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.