Jag vet inte när jag skriver nästa gång. Jag har glömt inloggningskoden till mobila bredbandet. Kanske kommer fingrarna ihåg det med hjälp av kroppsminnet sen. Jag vet inte heller när jag kommer hem eller vilken vägar jag ska åka hem på. Bara första sträckan har jag bestämt.Jag åker hem över Själland. Jag kommer leta efter en strand på Odden, där jag kan sitta och begrunda livet och de sista tre veckorna här i Århus. Tänk att jag har klarat av att vara här! Själv. I grupp med andra. Äldst av alla. Inte för att åldern spelar roll, men vi har olika intressen och energier. Samarbetet har i alla fall flutit på bra, i stort sett med alla. Vi möts och vi skiljs. Jag har pratat danska då och då, med skiftande utfall. Jag har pluggat mycket och det ska bli skönt att vara ledig några veckor utan plikter och krav. Härligt!
Framtiden vet jag inte så mycket om. Den bara kommer av sig själv. Vad ska jag fylla den med? Lugn och ro! allra först.

Så är det examensdags. Jag har inte fattat något om illokutionära talhandlingar, konstativer, koherensetablerande implikaturer, agenters instrumentella handlingar och annat. Nej, det är inte viktigt för mig att känna till sånt. Jag tar inte in det heller. Men danska språket, att översätta och njuta av vackra meningar och ord är desto viktigare och att se bilderna som texten väcker framför mig. Min grupp har arbetat med en modernistisk text ”Biografi af en snegl” av Peter Seeberg. Trots att inte texten kändes angelägen, så har snigeln kommit krypande till oss alla, mer eller mindre, dessa tre sista dagarna. Vi har haft mycket roligt att prata om texten.

Jag har börjat packa. Allt ska in i bilen, helst det mesta och cykeln redan på fredagen. Annars kan jag inte sova i lugn och ro innan jag ska iväg på lördag morgon. Jag har bestämt första delen av min färdväg nu. Baktill på bilen har jag klistrat en dansk flagga med DANMARK skrivet under. Jag får väl i rättvisans namn klistra en svensk flagga där med sen, som pendang.

Jag lyssnar på cdn jag köpte i onsdags, ute i Århus jazzfestival. Å, så härlig saxofon och sköna melodier. Jag går upp i musiken om den är bra. Annars är jag likgiltig och uttråkad.

Idag har jag köpt mig en jysk pude. Den är gjord i Vamdrup, inte så långt härifrån. Jag stod och valde mellan den och en kudde från Ringsted på Sjælland. Klart det ska vara en jylländsk kudde som minne härifrån!
Jag får mer och mer ångest över att behöva åka hem. Jag är inte klar. Jag blir nog aldrig klar med Danmark. Detta land och detta språk finns djupt rotat i mitt hjärta. Det är bara så. Hur ska jag kunna riva upp det och släppa taget? Måste jag? En röst inom mig säger att jag måste. En annan röst säger nej, håll kvar, njut och gläds åt det som trots allt finns här för mig. Och så gör det så mycket ont då och då i hjärtat, av kärleken, som inte blev till mer än det blev. Ont! Alltid ont! Fina minnen med, visst. Men kun erindringer. Och så är jag arg också. Ilskan kommer också över mig med jämna mellanrum. Arg! Jag är riktigt arg! Vred!
Så lyssnar jag på ”Svantes viser” med Benny Andersen och Paul Dissing. Svante längtar hem. Inte jag. Han kommer inte tillbaka till Sverige. Jag gör.

Idag har jag sett den danska drottningen. Bara så där. Ute på gatan.
Antagligen var vi inne samtidigt på vikingamuseet på Nordea, fast en våning ner. Det var inte många där, men inte var jag så uppmärksam på turisterna där, i halvmörkret. Jag var på väg ut ju.
Sen satt jag utanför och väntade på min vän från kursen. Hon dröjde och dröjde och … plötsligt, kommer drottningen ut till en väntande svart stor flott bil. Hon kliver in och sätter sig bredvid en annan kvinna, som jag hade gått förbi därnere. En vakt, i vit uniform står där med. Hon ler och ser glad och nöjd ut. Det går så fort. Jag går framåt, med gapande mun. Hon vinkar till någon på andra sidan gatan. Bilen glider förbi mig.
Det är som en dröm. Jag har sett Drottningen. Har jag förändrats nu? Blivit mer dansk? Antagligen.
Och på sätt och vis känner jag mig som en mytoman här. Det har hela tiden hänt mig saker här i Danmark, som bara är SÅ konstiga. Det här är ännu en märklig händelse. Och det är sant! Jag har sett H.M. Dronning Margrethe 2. idag.

Här är hennes egen båt ”DANNEBROG”. Just nu ligger den i hamnen i Århus, medan drottningen är på sitt sommarnöje slottet Marselisborg Slot.
Bilderna tog jag 4 juli, när det var sommarsolväder. Nu är det mest molnigt.

Sussilago gav mig kramar igår över nätet. Då blev jag påmind om vad jag saknar riktiga kramar, för att inte tala om kyssar! Jag har ingen att krama om naturligt här, även om jag tycker många är sympatiska. Vi känner inte varandra så nära än. Jag får krama om mig själv och klappa på mig och säga: ”Såja Dana, du klarar dig!”

Jag börjar tänka på hemresan också. Vilken väg ska jag ta? Över Fredrikshavn-Göteborg eller Grenå-Varberg eller Århus-Sjællands Odde? Planen jag hade, känns inte riktigt bra.
Jag har en reservation på Sjællandsbåten på lördag kl 10. Jag hade tänkt sova över där en natt någonstans. Men vad har jag där att göra? Jag har inte bestämt något än, med någon jag känner där. Jag vill inte vara ensam och köra omkring planlöst. Det känns inte bra just nu i alla fall. Och inte heller att köra den vägen direkt hem.
Eller ska jag söka rätt på en stenabåt och komma fram till Sverige kl 4.45 på söndag morgon? Det känns ju inte heller något vidare. Det mesta är fullbokat nu. Eftersom jag inte har bokat någon hemresa, så får jag betala extra mycket för båtresan. Och så kanske broavgiften med om jag åker över Sjælland. Hm…
Det som kändes så enkelt och lätt hemma i våras, känns nu riktigt tungt och svårt.

Jag behöver få lite guidning här. Lite känsla för vad som är rätt. Känna någon intuition. Bli ledd. Eller efterfrågad. Och jag måste komma hem söndag natt senast, till kisse. Jag kan gärna köra hem i ett streck, på söndag eftermiddag, bara jag får det bra på Sjà¦lland. Annars vet jag inte.
Jag vet inte.
Jag vet inte!
JAG VET INTE!!!

Här är jag tillsammans med fyra danska ”män”, med hjärtan av sten. Eller cement.
Det hjälper inte att jag ropar: ”Hallå” och vinkar. Det blir ingen kontakt. De bara stirrar ut mot havet. Stora! Mäktiga! Oåtkomliga! Och ändå fantastiska att se.
De finns i Esbjerg. (”Mennesket ved havet” av Svend Wiig Hansen)

Jag har låst mig ute från mitt rum. Var ska jag sova i natt? Ännu en fråga utan svar.

Jag åkte iväg med bilen idag, jag hade lite ärenden att göra. Men… det gick inte att panta flaskor och handla i närmaste affären, för den har söndagsstängt. Bara bageriet och kiosken har öppet i centrum. Jag köper ett bröd och en hindbaersnitte. Mums! Så åker jag vidare till IKEA, för att leta efter en go´dansk pude. Men inte heller de har öppet. Så här är det i Danmark. Trist. Vad ska jag då hitta på? Hm…

Jag cyklar iväg med några till en Faktabutik, som har öppet närmare stan till. De andra jag åker tillsammans med, ser smutsen och tristessen där. Jag ser roliga godissaker som jag kan ha till skolan att öva tungmotorik med. Sen letar jag efter ett särskilt hus, som flera i gruppen har talat med mig om.

I Danmark har en del hus namn. Jag hittar huset som heter DANA och pratar med ägaren Aage. Han ska snart sälja det, berättar han. Huset har samma färger som mitt hus i Norrland. Bredvid ligger en brudklänningsfirma. Konstigt, jag som drömde om brudpar i natt, att jag var deras bröllopsarrangör. Så har det hänt flera gånger här de sista dagarna, att saker leder till nya saker, liksom ihopkopplade med varandra. Är det en mening med allt, en slump eller ödet? Jag vill tro att det är gåvor jag får, som tröst för att jag ska få känna någon lycka överhuvudtaget i Danmark. Fina, fantastiska gåvor är det. Jag känner stor tacksamhet för dem. De är så helt oväntade.

Sen tog jag och cyklade i Risskov, den spännande bokskogen. Jag ser en kvinna som sitter och syr på något. Jag börjar prata med henne och får veta att hon syr en kappa till sig själv att ha på ett vikingamöte här i Århus om två veckor. Inne i skogen övar sig sex män med att kämpa mot varandra. Det visar sig att de är med i en förening, som håller på med vikingakamp, med långa spjut, yxor, svärd och sköldar. Jag tog lite bilder, men bäst är att se bilderna på deras hemsida.
Ute hörs polissirener och bilar som bromsar. Undrar vad som händer ikväll i Århus då… Har söndagstristessen utlöst något, i brist på annat som håller igång i stan? Det är för övrigt jazzfestival i Århus nu, men jag går nog inte ut mer ikväll. Jag sitter inne och dricker mitt gröna mintte. Det får räcka med intryck utifrån för idag. Kanske en promenad bara senare.

Nu har jag kommit hem efter en jättefin utflykt till Skagen.
1. Trevlig sång i bussen.
2. Hälsade på i min kyrka och pratade med två trevliga kvinnor där.
3. Jättegod lunch på Bröndums!
4. Besök på Skagens konstmuseum. Tavlorna är hängda i s k salongsupphängning. Tätt, tätt, för att fira en 80-årsdag om jag förstod saken rätt. Några tavlor är inlånade med. En tavla fick de göra hål i väggen till, för att få in. Vad gör man inte för konsten?
5. Buss ut till Grenen. Jag badar på nordsidan. Otroligt härligt och länge. Kommer upp lagom till ösregnet. Vad gör det? Ombyte i bussen, dyngsur. Jag kunde inte kosta på mig att vara blyg och pryd. Hoppas ingen tog bild på mig. Det vore inte snällt.
6. Fantastiska och oändligt många maddrer fra Bodillas kro i Skagen, ätes vid Råbjerg mile, under tak, det regnar. Fryser. Vi övar uttalet på att säga madder och maddrer. Jag får inte godkänt än. Men jag lär mig säga annat som inte är så snällt sagt. På danska.
7. Gå! Upp på dynerna. Bli varm! Det slutar regna och allt är bra. Visst är det en magisk plats att vara på. Magisk. Andlig. Sublim?
8. Hem till Århus. Sång i bussen. Trött. Ont i nästan hela kroppen.
9. Kollar mejlen. Inga mejl. Ingen kärlek. Ingen vän. Ingen dansk. Trist. Gråten finns i mig. Måste gå upp på mitt rum och sörja lite. Bara att ta det när det kommer.
10. Sovmorgon i morgon. Ledig utan planer. En knapp vecka kvar här. Inte mer. Suck!

Jag har varit i Silkeborg, Ringkà¸bing, Esbjerg, Ribe och Vejen de senaste två dagarna. Det har hänt massor av märkliga saker på den resan. Jag har inte mött någon, nej, mitt livs kärlekar har kommit och gått. Men det finns ju annat att glädja sig åt. Å, vilka upplevelser!
Idag ska vi som en hel flock till Skagen. Det är helt okej för mig. Det blir säkert bra. Jag har inte tid att skriva. Bussen går nuuuuuuu!

Bäst att lägga in några bilder igen, så att det finns något att titta på medan jag är borta.

Kanske är inte taket så mycket att titta på, men jag ligger faktiskt och tittar på det varje kväll. Så det så! Och så tittar jag på rosor också. Ute. Alltid. De här finns på vår bakgård. Häftig färg. Doftar gott.

Vi var på utflykt till Kalภslottsruin. Den stenlagda vägen är från 1300-talet. Helt otroligt! Borgen byggdes 1340 någonting av Valdemar Atterdag. Där satt Gustav Vasa fången, tills han flydde.

Så här fin utsikt är det från det ena klassrummet vi använder. Här blir det stekhett på eftermiddagarna om det är soligt. Trapphuset är fint och fräscht och spännande. Varför har olika våningar olika många trappsteg? undrar jag som räknar sånt…

Rosor, rosor, rosor. De här cyklar jag förbi mest varje dag. Måste stanna och ta kort på dem. Jag älskar blommor!

För ovanlighetens skull lägger jag in en dagsfärsk bild. Det är min cykel framför en del av universitetshusen. Nordiska institutionen håller till i fjärde byggnaden.
Idag blir en lång dag. Först textanalys/föredrag om Peter Hà¸eg och De måske egnede. Sen 80-talsdikter. Först männen, sist kvinder en lille bitte smule. Det är ingen tillfällighet att det är så. Männen dominerar undervisningen och innehållet. Och lärarna tycker inte det har någon betydelse. Nä nä…
Jag har en oro i mig och den finns där mest när jag blir ensam. Jag kan gå ut då och lukta på vinden och prata med himlen och molnen. Igår var det åska på kvällen och det blev en vidunderligt fin natt att gå ut i.
Ikväll blir det föredrag om Kierkegaard. Hoppas det blir bra.
Sen ska jag packa och åka iväg till Ringkà¸bing och Esbjerg i morgon. Ingen dansk har hört av sig. Jag åker ändå.

Regn och regn och regn och regn…
Idag är en längta-hem-dag. Eller i alla fall längta efter närhet och till dem som står mig nära, mest kisse och mina barn. Jag saknar ALLA som jag brukar prata med eller mejla till, de som brukar finnas där och som känner mig väl. Det blir inte så ofta att jag läser andras bloggar härifrån heller. Jag har fått andra rutiner här och tiden går hela tiden.
Att tiden går har jag också känt av idag. Alla dagar utan kontakt är som tomma dagar för mig. Jag kan inte förstå att det är som det är. Tänker jag på att tiden bara går och aldrig kommer åter, så känns det som bortkastad tid. HÄR och NU kunde användas bättre då. Innan det är försent. Tja… Fast det är ju redan försent. Vad sitter jag här och ältar sånt för? Det är väl en sån dag då…
Jag har varit på universitetet och haft lektioner och handlat lite. Mjölk och annat. Jag förstår mer av det vi går igenom nu. Skönt.
Det är ingen baddag idag tråkigt nog. Jag var ner igår kväll och sprang lite, med betoning på lite, och badade sen. Det var kallt, men jag behöver bada och gunga på vågorna, när jag nu har chansen.
Vad händer mer idag då? Kanske sätter jag mig och ordnar med nya foton. Kanske. Kanske träffas gruppen jag är med i och ska planera lite. Jag måste läsa dagens tidningar till det. Kanske sätter vi som är sångglada och sjunger lite. Det är kul, en lagom stund. Jag måste ta ut pengar. Om det slutar regna kanske jag orkar leta upp en uttagsautomat.
Jag tycker så mycket om Danmark. Det är rosornas land. Här växer det kilometervis av rosor. Jag förstår språket mer och mer. Men vem ska jag prata med, på min tur över till Ringkà¸bing och Esbjerg på torsdag og fredag? Hvem, hvem, hvem?
Hà¸r nu her: Maile til mig nu, alle dansker!!! ALLE! NU!
dana-at-danajergefelt.com

Nu så här på natten, efter en fin grillkväll här på skolan, ska jag passa på att sätta in bilder från min resa.

Jag reser först till Borås och hälsar på Micke. Här ligger han bredvid ett konstverk som nyligen installerades vid Borås bibliotekshögskola. Sen sitter han vid samlingspunkten strax bredvid, det måste ju vara ett bokträd just här. Vad annars?

Jag åker vidare mot Göteborg och med Stena Danica. Så syns Fredrikshamn och Danmark äntligen. Snart framme! Jag kör direkt söderut, mot Århus. Här är Limfjordstunneln.

Vägen från Sansestormerne, där vi bor, till Århus universitet, går genom en mycket vacker bokskog som heter Risskov. Här är ett bokträd. Det är ett mäktigt och vackert ljus som silar ner.

Här är hushållsskolan Sansestormerne, en efterskole, där vi bor. Det är ett lugnt och stilla område, med många vackra stora hus runtom. Havet ligger några kilometer bort, nerför en lång backe. Där svischar jag ner varje solig varm dag och badar. Eller om jag ska cykla till stan, så tar jag helst också den vägen utmed strandvägen.

Havet är allra, allra bäst. Så här ser stranden ut i riktning mot storbyn (stan alltså).

Första kvällen på stranden är alltid magisk och fylld av glädje. Så här glad är jag också ibland! Jag hittade en fantastiskt vacker sten, som en pyramid, i sanden.

Det är lite pyssligt att sitta och fixa med bilder. Det kommer mera senare. Datorn och hemsidan kommer lite i andra hand här. Först och främst är danskan, lektioner, läxor, mat, cykling och bad. I alla fall för mig.

Her kommer så et tilbud til mine danske laesere…
Send et mail til mig og sig mig hvem du er.
Måske er det morsomt for os at se hinanden. Jeg har frie dager i neste uge så jeg kan ta afsted och hils på dig hvis du bor på Jylland, så vi får sige hej i det virkelige liv. Jeg vil gerne finde nye gode venner at tale dansk med. Undskyld mit måde at skrive på dansk. Jeg vil jo så gerne.
Med venlig hilsen
Dana

Det är roligare att sitta vid min egen dator och kolla posten och skriva lite. Den är besvärligare att ta fram och sen gå ner i källaren med för att koppla upp sig. Oftast finns en annan dator att tillgå i köket, och då blir det med danskt tangentbord, men nu var skärmen där bara blå och ville inte.
Det är fint att öppna mejlen och se att någon har tänkt på mig och skrivit en rad. Det gör mig glad, så är jag inte helt bortglömd här. Men är det tomt där, som det var nu på eftermiddagen, så är jag ändå nöjd, just nu i alla fall: Jag är ledig hela kvällen. Solen skiner. Det är varmt. Jag har ätit en god spelt-vaffel och sen ska jag ner till havet och jogga lite och bada. Nu är det bara avkoppling som gäller hela kvällen. Kanske, kanske tar jag och sätter in lite bilder på bloggen sen. Om jag orkar.
I morgon har vi tre timmars lektioner, lite enklare än idag, danmarkskunskap. Och lite textanalys av två dikter. Det kvinnliga perspektivet med kvinnliga forskare och författare, finns det inget av här. Lärarna förstår inte det om någon tar upp det. Lärarna är alla män. De flesta på kursen är kvinnor. Det känns som om helgen redan har börjat.
En deltagare verkar ha hoppat av, han har gett sig av till Roskilde-festivalen. Eller tror han att han får komma tillbaka? Får se vad chefen här gör.
Jag har lust att åka över till Vig på Sjelland på lördag och se Anne Linnet, men 600 DKR får mig att ha mindre lust. Eller ska jag åka till Skagenfestivalen och se henne i morgon kväll för 275 DKR? Nej, jag orkar inte åka bil dit och trängas med alla människor.
Finns det någon, som vill komma hit och hälsa på, så går det att ordna! Jag har eget rum, fast med två obekväma, hårda soffsängar. Och… att prata danska med mig är ett krav!
På gensyn!

Så här länge har jag väl aldrig varit utan min egen dator förut. Och nu bryr jag mig inte särskilt mycket om det heller. Jag har annat att tänka på. Tiden räcker liksom inte till ens för det mest väsentliga, att duscha, äta, prata, läsa, cykla, sova. Jag sover för lite, jag har knappt sett Århus än, idag var jag ner till stranden med en kompis och vi gick barfota i strandkanten. Sånt är viktigare än att blogga och följa med vad som händer med hemsidan, för övrigt inte mycket, andra har också semester.
Jag är glad som bara den här, av den danska naturen, att se havet, sanden, att cykla genom en bokskog varje dag, att njuta av den danska estetiken, så mycket fint finns att se i arkitektur och möbler och annat. Jag saknar dock fler danskar att prata med. Men kanske träffar jag några i morgon kväll att prata med, vi ska ut på stan då, har vi planerat i alla fall. Efter kvällslektionerna som slutar kl 21. Puh! Kommer jag att orka då? Hm… Jag sover varken bra eller länge. Hoppas det blir bättre. Vi blir inte lediga en hel dag förrän på söndag. Fast på fredagen har vi bara lektioner i tre timmar och på lördag ska vi gå tillsammans på nya konstmuseet här. Det blir bra. Och så hoppas jag att jag kan börja bada varje dag framåt torsdag eller så.
Jag har handlat lite, en dansk flagga! en t-tröja med Århus universitet skrivet på, godaste ekologiska kakvåfflorna från Urtekram, servetter med danska flaggor på och en bilkarta, (en körselskort) Det behöver jag om jag ska ta mig till Esbjerg med bilen och titta på jättestatyerna.
Jag gör verkligen mitt bästa för att prata danska. Ibland går det som en dans. Ibland inte alls. Mycket växlande resultat. Idag har jag lärt mig att pattedyr är däggdjur, att padde betyder… padda.
Jag önskar verkligen att jag hade en dansk vän som jag kunde prata med om allt möjligt. Såna växer inte på träd. De finns. Men inte för mig.