Jag är glad av flera anledningar. Jag har känt mig så omsluten idag. En del saker har jag aldrig gjort förr. Min syster kom hit och åt lunch. Sedan åkte vi tillsammans till Nynäshamn med pendeltåget, det har vi aldrig gjort förr ihop. Jag hämtade min bil som varit på service där. Sedan kom min bror och hjälpte mig att få min felköpta säng tillbaka till Ikea och ta hem en garderob istället därifrån. Jag har aldrig varit på Ikea med honom förr. Jag har varit omhändertagen och omsluten av dem särskilt mycket idag. Det är fint. Mycket fint! Så har det varit annat också som har varit bra, som jag inte skriver mer om här. Många goda samtal har det blivit. Jag tror att jag kan gå till ro nu och vara riktigt nöjd med den här dagen.

Morgonen blev sen idag. Kvällen var också sen. Jag hade besök av f d arbetskamrater och det var så himla trevligt. Timmarna bara flög iväg. Jag hade lagat mat med förrätt, varmrätt och efterrätt och hade bara missat några saker. Jag har svårt att få ihop allt på rätt sätt när det gäller matlagning. Kanske annat också då, men där ska jag inte fördjupa mig idag. Jag tycker jag planerar och jag vet att jag behöver ha kontroll på allt. Så händer saker i flykten, och det är då det går fel. Jag avskyr att berätta om mina fel och brister. Bara därför ska jag göra det nu och öva mig: jag skulle göra citronfromage och bestämmer mig i sista stund att ta 1½ paket pulver. Så mäter jag upp exakt hälften. Fint! Men efteråt när jag ser att det inte blev så mycket pudding till var och en ändå, inser jag att jag missat att hälla i mer mjölk med och extra citronsaft. Ett typiskt misstag av mig i köket. Jag öppnar en till flaska vin, fast sen vill ingen dricka mer. Nu står det öppnad och jag vill inte dricka den. Kanske kan jag frysa in den och ha till matlagning? Jag gjorde skagenröra till förrätt. Det har jag aldrig förut gjort. Den blev god, men vattnig. Nästa gång ska jag lägga i räkorna sist, strax före uppläggningen. När barnen var här igår satte jag inte på värmen till ugnen ordentligt, Astrid upptäckte det efter 20 minuter, tur, annars hade det inte blivit middag alls… Jag skulle blanda till mer äggstanning till makaronipuddingen och hade varit noga med en särskild portion till den som inte klarar av mjölk och ost. Då glömmer jag plötsligt bort det och häller i vanlig mjölk, utan att reagera. Och den med laktosintolerans får ta motgiftpiller trots allt. För några månader sedan bakade jag scones, utan bakpulver. De slängde jag. Ja, så riktigt klantig är jag i köket. Jag fortsätter trots allt att laga mat. Det mesta går att äta ändå. Men jag funderar alltid på numera vad som ska gå fel… Det blir som en ständig överraskning! 

Det är söndag och jag går inte till kyrkan idag. Jag har sovit illa i natt och på morgonen sov jag sen riktigt bra. Då blev det försent att gå. Så ringer telefonen och det är en journalist som vill skriva om hur jag har levt på kredit ett tag. Jag har bloggat lite om det. Tja… jag får fundera över dagen om jag vill skylta mer med det. Det åskar och regnar nu. Kanske är det en riktig urladdning som behövs för både det ena och det andra. Ikväll får jag middagsgäster. I morgon med. Skönt att bara behöva tänka på vad jag ska laga för mat idag. Och vad jag ska handla. Inte bygga klart något idag. Inte börja på nya projekt. Inte tänka på framtiden så mycket. Inte idag.  

Idag har jag tittat på en serie som heter Weeds. Gräs alltså. Deras liv verkar inte särskilt muntra. Och vad så med mitt muntra liv? Jag kom på att jag skulle få tvätta bilen hos min bror. Idag och ingen annan dag. Bara att göra det. Nästan hela blev klar. Jag har insidan kvar, utom dammsugning och innanför dörrarna. Skönt att ha en renare bil! Det var länge sedan. Sen åkte jag hem och började skura badrummet. Och sedan tog jag ett skönt bad med öppet fönster och mosaik i fönsterbrädan och en gindrink där. Å, så härligt njutningsfullt! Det var värt hela veckans hårda slit med att bygga väggen och få klart fönsternischen i badrummet. Nu kan jag se fram emot att få besök med, i morgon och på måndag.

1. foga mosaiken i badrumsfönstret,klart!

2. köpa lister till ett hörn och golv, klart!

3. lasera och spika listerna, klar!

4. lasera om några brädor på väggen som fick fel nyans, klart!

5. tvätta, klart och diskat med!

6. titta på vad jag har åstadkommit och känna nöjdheten, firar med gin… ja ja… det är ju ändå fredag…

Egentligen skulle jag ha gått till kyrkan och sjungit lite idag på Kristi Himmelfärdssdag. Men jag ändrar den planen. Ibland blir det så. Att ha en plan kan vara bra att ha oftast. Så är det med att göra klart väggen. Och att avsluta den på ett bra sätt. Planen var att såga av en bit till spånten i hörnet. Men så blir det inte. Jag får ändra den planen med. Hur vet jag inte än. Det är bra att jag kan planera min framtid lite, för att veta ungefär åt vilket håll jag ska gå. Det ger väl en känsla av trygghet antar jag. Hade jag ingen plan alls skulle framtiden te sig väldigt oviss och ryckig antagligen. Vissa saker kan inte planeras alls, som lust och kreativitet. Men jag kan ha planen att sova hela natten. Sedan blir det ändå som det blir. Annorlunda. Jag har sovit väldigt illa i natt. Jag stannar upp lite idag igen. Jag funderar på nya planer, för väggen, för dagen, för mitt liv. Ser tillbaka med, undrar varför det inte blir som jag tänker. En del kan jag styra över, annat och andra går sina egna vägar. Så är det bara.

Jag har hämtat det sista virket till väggen nu. Och köpt en list till taket och en till golvet. Min snälle bror hjälpte mig och han har dessutom sagt att jag kan tvätta bilen hemma hos honom. Vilken lycka! Jag har dragit ut på det länge nu, för att slippa åka in i en tvätthall. Jag är glad. Kan måla, spika och göra klart. Sista avsnittet av Top model ikväll. Vem vinner? Danskan eller svenskan gissar jag.

Jag är så glad! Jätteglad! Jag har satt igång att bygga hemma igen. Igår kväll satte jag mosaiken i fönsternischen i badrummet, lite snett och vint, ja ja, men ändå… Idag åkte jag till brädgården igen, den trevligaste med de gulligaste killarna, och hittade nästan direkt precis de brädor jag ville ha. Förut såg jag dem inte, för jag tänkte mig väggen lite annorlunda. En god vän hjälpte till att såga brädorna till lagom längder. Min energi är plötsligt tillbaka här och glädjen med. Jag har saker jag kan glädja mig åt trots allt! Energin känns som hästkrafter. Och glädjen är som ett föl på grönbete. Kan vara bra att hålla igen energin lite, så att jag inte kör slut på mig direkt, men ska jag behöva tygla glädjen? Gnägg? Nej!

Jag är trött fast jag har sovit hela natten. Har lite ont i magen och halsen. Söndag… ska se söndagsgudstjänsten på tv idag. Ökenmässa inspirerad av kopterna i Egypten. Hm? Vad är det? Det vill jag veta mer om. Sen blir det andra avsnittet om Bob Dylan. Kul att se och höra vad de tänkte egentligen, på den tiden. Jag har en svaghet för Sjunde himlen. Ett nytt avsnitt i kväll om denna märkliga tv-familj. Hela tiden denna kamp med olika moralfrågor. Mozartkonserten vore fin att lyssna på. Ska jag orka se Parlamentet då? Jag är rätt så trött på det numera. Men jag såg ett avsnitt av Veteran-tv förra veckan. Det var roligt. Det ska jag se ikväll med, eller på reprisen. Det blir kanalkrockar med komedin Hur man blir av med en kille på tio dagar. Jag behöver skratta och ha lite mer verklighetsflykt. Kan den filmen få mig att le åtminstone? Fastän jag inte gillar hårdrock, så tänker jag se början av Metallicalångfilmen. Att de går i gruppterapi måste jag se med egna ögon. Hur är det för dem? Nej, så här mycket att se på tv brukar det inte vara. Och jag kommer inte se allt heller. Det vore för jobbigt.

Jag glömmer bort att äta, jag glömmer bort att dricka. Jag glömmer att jag är trött och har ont i ryggen. Jag glömmer det mesta. Jag är inne i ett skapande och tiden bara rinner iväg och slutar existera. Jag skriver ner mina dikter och sångtexter och vill göra det till ett A5-häfte. Men sedan tappar jag fart när jag inte vet hur jag ska få skrivaren att fatta att skriva ut allt på båda sidorna. Och då märker jag att jag är både hungrig och törstig och trött. Dags att vila nu. Och så har jag ännu ett oavslutat projekt att göra klart… Det kan vara jobbigt att vara så idérik. Att börja med nya saker går bra för mig. Att avsluta är svårare. Bygga väggen klart… Kakla klart… Spela in cd:n… Många projekt igång… Sån är jag!

I morse tänkte jag på vad avstånd är..
Om någon frågar: Hur långt är det in till stan? så ges svaret numera i tid, inte i avstånd. Så svaret blir då kanske 30 minuter. Ibland är vi längre bort geografiskt från varandra, många mil kan skilja oss åt. Hur långt är vi från varandra då? 1000 mil? Det kan vara ett svar. Men också 1 sekund. Så trots avståndet, att ändå ha förmåga att känna närhet…  sånt är fint. Mycket fint!  

På min bärbara dator har jag iTunes installerad. Där kan jag prenumerera på radio som tex Spanarna, På minuten och Danmark kort. Och så lyssnar jag när jag vill på programmen och somnar bra med t ex På minutens glada skratt i örat. Jag har också musik som jag tycker om där, skivor jag kan importera så jag slipper att ha cd-skivor lösa. Nu är jag på upptäcksfärd i delen som kallas radio. Helt fantastiskt är det. Jag kan lyssna på massor av olika musikstilar, i internetradion där. Folkmusik av alla de slag. Jazz, pop, rock, country, blues, klassiskt, spanskt, you name it! Nu har jag hittat Whispering, ett stillsamt piano som spelar och vaggar mig. Och när jag är trött på det klickar jag mig bara vidare i musiken.

Jag önskar att jag skulle våga säga det jag ville och hade på hjärtat, så att min energi kunde frigöras mer. Jag önskar att jag får ork snart att ordna med att lämna tillbaka min felköpta säng. Jag önskar att jag hittar rätt virke till min vägg. Jag önskar att jag får det bra i sommar, min första riktigt egna och ensamlevande sommar. Jag önskar jag kan vara med mina vänner då och då och ha det bra ihop. Jag önskar att jag får det jobbet jag vill ha och där jag trivs och kan göra nytta. Jag önskar att mina ekonomiska svårigheter skulle lösas. Jag önskar att min högsta dröm om kärlek skulle slå in. Framför allt det. Det är vad jag önskar mest av allt och minst av allt får. Men önska kan jag alltid göra. Under tiden som min önskelista verkar, så rör jag mig sakta.

Så här kan kisse sitta och njuta av luften som far förbi honom. Han nosar in den och njuter som bara en katt som han kan göra.

När jag städade i mina pappershögar hittade jag gamla citat, andras dikter och tänkvärda ord: ”Jag behöver stillhet” heter en dikt:

”Jag behöver stillhet, jag behöver ro. Det är tid att växa som tarvas… Det kan ingenting växa och ingenting gro i en åker som ständigt harvas…” Av Berit Larsson

Och så en dikt om längtan av Karen Blixen: ”Jag har alltid känt en sådan väldig längtan, och även när den inte går i uppfyllelse: Hur skulle vi kunna längta efter något som inte finns? Flyttfåglarna, som nu ska dra bort, de vet nog att det landet finns, dit de styr färden. Själva längtan är en försäkran om att det vi längtar efter existerar.”

Men är det då någon idé att längta efter det som inte går i uppfyllelse, eller är det själva livets och längtandets dilemma? Och att inte vara i ett här och nu. Eller det som får mig till att söka vidare? Suck! Tycka om någon eller tycka om någon, gör hela skillnaden i en rad jag sparat. Och här är en rolig historia, fast det är lyteskomik ser jag… fast rolig…

Det var en gång fyra talpedagoger som satt runt ett bord. Så skulle de släcka ljuset som stod på bordet. En hade underbett och blåste… – Jag kan inte. Försök du! Nästa hade överbett och blåste…- Jag kan inte. Försök du! Den tredje blåste åt sidan. – Jag kan inte heller. Då ropade de på sin kursledare att släcka. Hon kom in, blötte fingertopparna, tog i veken och [ps]. 

Den här historien skulle helst spelas upp… Och så till sist ett favoritcitat från en jag kände en gång i tiden: ”Bättre en back i hallen, än ett hack i ballen.” Ha ha… Man får vara glad att man får vara tacksam… Den som söker, han letar…  Jag söker väl vidare nu då. Ska ut snart och lyssna på en väns körkonsert idag. Ovanligt för att vara jag.