Jag var ute på lördagskvällen istället för att sitta hemma och vänta på bättre tider… Tillsammans med en kompis gick jag på dans. Vi kände en som skulle spela storbandsjazz där. Och så var det vanlig dansmusik med. Jag ville dansa. Det var länge sedan jag var ute så. Men jag tyckte inte det var roligt alls. Att stå och hänga där och vänta på att bli uppbjuden var inte kul. Jag tänkte att det kunde vara bra att känna hur det känns. Nu vet jag. Obehagligt. Så blev jag uppbjuden. Och genast så tryckte han mig nära och flirtade med mig och ville veta om jag var ensam och så. Likadant med nästa dansör. Jag ville ju bara dansa. Inte bli uppraggad och prata om mitt liv. Nej. Det jag uppskattade mest var att lyssna på storbandsjazzen. Och titta på de som dansade där till den musiken, vad duktiga de var. Så proffsiga!   

Katten väcker mig varje natt. Han jamar som om han har ont, varje gång han behöver gå på lådan. Och i morse har han kräkts, tack och lov på golvet, inte på en matta. Nu sitter han här på bordet bredvid sängen och spinner. Så fort jag tittar på honom sträcker han fram ena tassen och jamar uppfordrande. ”Jag vill ha mat!” säger han. Eller ”Kela med mig nu!” Han har lärt sig att han kan jama och bli utsläppt på balkongen. Ibland står han vid ytterdörren, trots att han aldrig fått gå ut, nerför trapporna, mer än i sin transportlåda. Oftast sover han någonstans. Han har ett sovställe minst i varje rum, utom i hallen. Och så vill han leka med mig en gång om dagen ungefär, oftast på kvällskvisten. Han ser på tv ibland när det är djurprogram. Helst med lejon, katter och hundar. Apor går också bra att se på. Jag är oftast glad för att han finns här och håller mig sällskap. Men han kunde gärna sova hela natten, utan att väcka mig, tycker jag.

Avslutningssånger, erotisk dikt, sticka i fingret, dikt rumi, flerordssatser, selektiv mutism, öronproppar, vatten, syriansk mat, övning och spel, maj maj måne, georgisk fest, knoppar till byrå, mitt livs novell, sorgliga psalmer, musik idag, rosor aldrig dör, skoj på fest, att våga kakla, talpedagog, solkatt, renoveringstapet, krönikan, läspning, element, mungymnastik, nedräkning till sommarlovet, badkar tassar, gullefjun, percy, blått band, ont i ryggen, teckenalfabetet, gin och grappo, hjärta dikter, hoppet dikt, kakla linoleum, lurad tradera, gammal spegel…. ja listan kan göras längre. Så vad är allt detta och mycket mer därtill? Rätt svar: sökord som har hittat till min hemsida. Jag blir ofta förvånad när jag ser efter i vilket sammanhang orden står. Har jag verkligen skrivit det där? kan jag tänka. Ja, just det, det har jag.

Medan jag väntar på inspiration till att skriva något, så började jag borra hål i reglarna till väggen. Då tog batteriet slut till borren. Så nu väntar jag på att batteriet ska ladda. Jag inser att jag väntar på att mer ska hända. Jag väntar på mejl – förut skulle man sitta och vänta på att telefonen skulle ringa… Jag väntar på erbjudandet om det roliga jobbet, som passar just mig. Jag väntar på att det ska bli torsdag och fredag och lördag och så vidare. Jag väntar på att gå ut och äta lunch med en gammal bekant. Och att få pengar. Och att se på Top model. Medan jag väntar på vad som än ska hända i mitt liv, så passar det att vara kreativ ibland. Det känns som motsatser – att vänta passivt och att vänta kreativt. Och en dag tröttnar jag kanske på att vänta. Kanske. Vad händer då?

Jag borrar och skruvar, jag bygger en vägg.

Jag hyvlar och mäter och rimmar på skägg!

Och ryggen den värker och armarna med,

och svetten den rinner och det med besked!  

Det är inte klokt vad jag kan! Jag är så imponerad av att jag både vågar och kan! Jag håller på att sätta upp reglar till min trävägg, alldeles själv. Jag kan! Och det är rätt så kul, att se något växa fram, som jag har visioner om. Och så ska jag få hjälp med att såga råspont på brädgården. Jag är så tacksam för det! Min hjälpsamme vän visar säkert också hur jag ska spika väggen. Och lånar ut en hyvel, för den andra delen av väggen har en bump att ta hänsyn till. Extra jobb. Trist. Suck! Men överkomligt. Det som inte verkar överkomligt just nu är bristen på pengar. Jag inser att jag kan klara av att inte ha en man här hemma, att jag inte har jobb just nu. Men att inte ha pengar är det mest deprimerande och ångestfyllda jag vet. Jag fick veta igår att jag får en enorm summa i restskatt. Året Runts horoskåp har verkligen stämt för mig den här veckan. Nu gäller det att jag blir kreativ på andra sätt med och inte bara bygger väggar! Hitta ett jobb! Var finns mitt nästa jobb?

Idag är en söndag i april, när solen lyser… och precis så sjunger Anne Linnet i en vacker kärlekssång som jag tycker om att höra. En vilsam, berättande text om hur kärleken visar sig i närhet och omsorg, som att ge den andre morgonkaffe och hälla upp ett bad. Kärleken rullar in som vågor på en strand, hela tiden nya vågor. Och ändå står tiden stilla i ett här och nu. Sån kärlek längtar jag efter ibland. Det här att vakna och någon är där och ser mig, smeker min kind och berättar hur fin och vacker jag är, ord som värmer och som jag har med mig hela dagen sen. Någon som tar hand om mig och som jag tryggt kan vila hos. Och som får allt det här av mig med. Livet är nu. Nu finns ingen mer än jag här. Idag har jag mycket kärlek och omsorg att ge, till mig själv, denna söndag, i april.

Här är världens sötaste kycklingsång:

GULLEFJUN av Borghild Arnér,
med tillstånd av Warner/Chappell Music Scandinavia AB

Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenad.
Och solen lyste och gräset lockade och hela världen var så hjärtans glad.
Det fanns ett hål uti hönsgårns nät, där genom trippade med lätta fjät,
den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

När Gullfjun kommit en bit på vägen, då mötte han en svart och gammal katt.
Men Gullfjun trodde inte han var farlig, så han blev inte rädd ett enda skvatt.
Men katten slickade bums sin nos, han tänkte nog av Gullfjun göra mos.
Den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun. Och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

Men plötsligt hörde Gullfjun nån som skällde och det kom rusande en väldig hund.
Då tyckte katten det var bäst att springa och så försvann han på en halv sekund.
”O, kära hund” sa lilla kycklingen, ”du räddat mig, du kan få bli min vän.”
”Tack lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun.” Och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

Här finns bilder, text och pianonoter till Gullefjun till inspiration.

LYSSNA OCH SJUNG MED HÄR! Jag spelar Gullefjun på piano och sjunger.

Finns nu också på Facebook!

Jag har inte orkat göra så mycket ett tag nu igen. Sängen t ex som jag köpte blev inte bra alls. Jag sov där tre timmar och sedan hade jag hur ont i ryggen som helst. Den är för hård och inte mysig alls att krypa ner i. Sedan dess har jag sovit i min gamla säng i gästrummet och det har ju gått det med. Men nu längtar jag in till mitt riktiga sovrum igen. Jag får ta tag i att antingen lämna tillbaka sängen eller också sälja den på Blocket. Får man lämna tillbaka sängar som är uppackade egentligen? Det blir steg nummer ett att ta reda på det. Jag har en vägg att bygga med. Jag måste hyvla reglar. Och det går inte att hyvla utan en hyvel… så jag får skaffa en då. Låna eller köpa, det är frågan. Bara bestäm det så är hälften gjort! I mina drömmar i alla fall. Idag kommer elektrikern hit och ska ordna med det sista rummets eluttag och lampbrytare. Sedan kan jag bocka för det på listan som klart och behöver inte tänka mer på det. Men mina sånger är lagda på is ett tag. Jag klarar inte av att spela och arrangera dem själv. Och att eposten inte fungerar att ta emot på ena datorn, vad kommer det sig av? Kan jag klara mig ändå med det? Hela tiden händer nya saker att ta tag i. Så lätt att det växer mig över huvudet då. Men jag säger till mig själv: Gör något! NU!

Stockholm i mitt hjärta, som Lasse Berghagen skrivit, finns på danska med. Då heter den såklart Danmark i mit hjerte! Jag hör den nu på danska nätradion. Istället för att resa dit, kan jag resa i fantasin. I fantasin kan allt hända ju. Bara blunda och låta tankarna fara iväg. Och mycket billigare med. Jag tar en paus i bloggandet några dagar för att drömma och fantisera lite. Eller annat. Vila. Tänka. Möta lite folk.     

Så kom en annan dag i påskhelgen. Jag har varit med i kyrkan ända sedan i tisdags, på körövningen. Sedan i alla dagarnas gudstjänster och mässor och allt. Det kan bli ett sätt att leva. Jag tycker om ritualerna. Och präster som kan prata utan att prata sönder något. En del når längre in än andra, i mysteriet Gud. Sångerna, en del sånger och psalmer väcker mer i mig än andra. Och så är det med oss människor med. Så får det vara. Allt behöver inte förstås och förklaras. Mysterier kan få vara oförklarliga med.     

Påskdagen är en glad dag i kyrkan. ”Under över alla under, se Herren lever och vi ska leva!” sjöng vi där idag. Hemma är också en glad påskdag. Jag får besök av mina barn och dotterns pojkvän. Vi ska laga middag ihop och jag tycker om att ha dem här. Jag är så trött bara. Har sjungit i kyrkan i natt och så nu på förmiddagen. Rösten är slut och kroppen värker. Jag ska förbereda en paj och dammsuga lite nu. Idag – en dag i livet!

Så har helgen glidit fram till lördagens påskafton. Jag räknar dagarna framåt istället för att vara i detta nu. Ikväll ska jag sjunga med kören i påskmässa och konfirmander där blir döpta på den traditionella dopdagen. Det brukar vara vackert och ett minne för livet kanske med. Jag påminns om min egen dopdag helt tydligt och klart. Idag skiner solen ute och lite inne med. Det är 10 grader varmt och årets varmaste dag hittills kanske med. Jag och katten sitter ute på inglasade balkongen och njuter. Kisse har jagat flugor. Jag dricker te och skriver och lyssnar på Joni Mitchells Taming the tiger. Hon sjunger bl a ord som ”Love has many faces” och Happiness is the best face lift” och ”kiss my ass…” och en massa annat kul. Påskliljorna blommar i en kruka och doftar vår och jag saknar min trädgård med alla under som kommer fram efter den långa vintersömnen. Det kliar i fingrarna på mig när jag ser trädgårdssaker i affären. Men jag ska inte ha blommor just nu. Jag kan inte ta hand om dem så som jag skulle vilja. Mina afrikanska liljor kan ha dött under vinterförvaringen i klädkammaren. Jag ska kolla det strax. Senare kan jag kanske planera för blommor här. Inte nu. Nu vill jag bara säga Glad påsk! 

Jag har varit i kyrkan och sjungit med kören. Jag har faktiskt haft roligt där med, denna sorgedag. Vi skrattade åt hur illa vi lät först. Det är inte lätt för en hel kör att sjunga ihop utan instrument. Tonen sjunker hur lätt som helst. Och vem ska man lyssna på då, undrade jag, kören eller sin egen ton? Jo, kören, vi sjunker ihop då… Och sen när vi sjöng sorgliga psalmer, vem ska man då följa i takten? Kören eller dirigenten? Jag följde dirigenten då, som ville ha en snabbare takt igenom. Och jag blev så frustrerad av att andra inte kunde titta upp och se på dirigenten och jag missade helt innehållet i psalmen då. Ja ja, det kunde jag le åt sedan med. Jag tittar inte heller alltid upp. Följsamhet är viktigt. Särskilt i en kör. Annars är inte följsamhet min starkaste sida. Jag går gärna mina egna vägar. Bäst är väl kanske att kunna skifta emellan. Men jag måste vilja och välja själv, annars blir det inte bra. ”Ske din vilja…” kan inte jag tolka med krav och tvång. Strax ska jag åka iväg till en annan kyrka och sjunga mera. Jag orkar och vill idag.  

Redan igår, onsdag, var jag i kyrkan. Det var en taizegudtjänst med mycket sång och tystnad. Jag tycker om den stämningen som kan bli där, när sångerna får sjungas om och om igen, i stämmor och ibland med en verssångare till. Jag tror det var en passionsgudstjänst samtidigt. Idag är det skärtorsdag och dagen då Jesus delade sin sista måltid med lärjungarna och den första nattvarden. Efter nattvarden togs blommorna och alla ljusen bort från altaret, i en långsam cermoniell stämning och tystnaden och mörkret bredde ut sig tungt i kyrkan. Prästen tog av sig sin kåpa, eller vad det nu heter till sist, och blev som en vanlig människa. Allt var mycket vackert. Med så enkla medel framställdes något starkt. Jag blir djupt berörd. Sedan gick jag hem och firade min egen dag här hemma. Jag tror jag kan somna lugn i kväll. I morgon ska jag sjunga med kören. Långfredag, svart, sorgligt och tungt.