Jag städar… och sorterar papper… slänger papper och min fina, fast kliiga kofta som min brors före detta fru stickade åt mig för jättelänge sedan. Det gäller att vara osentimental nu, för jag vill absolut inte ha kvar allt mer. Bort med det gamla, trista som jag inte har behov av! Bara bort me´t! Och så sortera i högar först så att det som hör ihop, kommer i samma högar. Det är början till en ordning. Och så lyssnar jag till internetradio, dansktop, som inte är danskt enbart, utan svenskt och tyskt med. Dock inget engelsk! Och jag har inte råd att åka till Köpenhamn. Så är det bara. Tråkigt! Vad finns att glädjas åt då??? Tja… Tårtkalas – om det finns kvar någon tårta dagen efter då. Lördagkväll och veckans whiskey! Och så…. hm…. äta sött och dricka lite… vilka glädjeämnen… ha ha… Det får räcka så tror jag.   

Idag är det 25 år sedan min son föddes. Det är som det vore igår. Tjugofem år! Tänk! Jag ska göra en tårta till honom och åka dit med den i eftermiddag. Först i morgon kommer familjen dit och firar honom. Ikväll gör han annat. Och jag ska göra annat med, om jag så orkar. Hela kroppen är som ledbruten av helgens och veckans jobb och jag har så ont här och var. Sakta går jobbet med sista rummet fram ändå, för jag kan inte låta bli att göra småsaker ändå istället för att vila.