Sifo sökte mig flera gånger på telefonen. Jag gick med på att svara på frågor. Frågorna rörde bl a reklam om olika saker. De var lätta att svara på för jag har ingen reklam hem i brevlådan, läser sällan en dagstidning numera, och jag tittar inte på reklam på radio/tv, utan byter kanal, stänger av ljudet och gör annat. Alltså är jag rätt så ovetande om ölreklam, vitvaror, video/tv, affärskedjor och jag kan bara tre mobilmärken så där i luften. Och jag skulle fortsätta att köpa det märket jag har. Och apropå luften, några flygbolag kände jag till med, fast jag inte flyger ofta, trots att jag inte har sett reklam för några bolag. Kommer nu reklammarknadskrafterna att ändras för att jag inte blir nådd av all reklam? Vilken mardröm det vore! Tänk om de nu skulle inrikta sig på att till varje pris nå de som avskyr reklam, på mer subtila sätt än lappar i lådan och tvreklam? Hm… tja, så blir det nog ändå, oavsett vad jag svarade. Hoppas inte!

Jag är samlare av ett gefleporslin som heter Blått band. Så bjöd jag på Tradera när en ovanlig sockerask bjöds ut. ”I ypperligt skick utan nagg eller krackeleringar” hade säljaren som hade sålt många saker med positivt betyg skrivit. Många hade bjudit på den innan. Priset var verkligen högt. Men jag ville ha den och vann. Och så när jag packar upp den är locket lite krackelerat, men ok i stort. Fatet ok. Men själva skålen helt krackelerad och dessutom brun i porslinet, som en del delar är. Jag blir så ARG! Jag vill ju lita på folk. Ibland har jag frågat särskilt om det är krackelerat ändå. Alla vet inte hur man ser det, misstänker jag. Men en felfri klocka går inte fel. Och porslin i ypperligt skick är inte krackelerat. Hoppas nu jag får tillbaka pengar då. En gång har jag blivit blåst av en försäljare som inte sålde delen som var på bild, utan en annan med nagg. Sånt är rent av fräckt! Ska jag bli blåst igen? Hoppas det ordnar upp sig. Och det verkar så. Skönt! 

Bilden gör inte rättvisa åt de fina blommorna som Mike fick från Walentine i fredags…     Nu börjar påskveckan. Kommer jag att få besked om jobb? Kommer jag börja snickra väggen i pysselrummet? Kommer våren snart med sol, värme och blommor? Jag hoppas på det. 

Jag städar… och sorterar papper… slänger papper och min fina, fast kliiga kofta som min brors före detta fru stickade åt mig för jättelänge sedan. Det gäller att vara osentimental nu, för jag vill absolut inte ha kvar allt mer. Bort med det gamla, trista som jag inte har behov av! Bara bort me´t! Och så sortera i högar först så att det som hör ihop, kommer i samma högar. Det är början till en ordning. Och så lyssnar jag till internetradio, dansktop, som inte är danskt enbart, utan svenskt och tyskt med. Dock inget engelsk! Och jag har inte råd att åka till Köpenhamn. Så är det bara. Tråkigt! Vad finns att glädjas åt då??? Tja… Tårtkalas – om det finns kvar någon tårta dagen efter då. Lördagkväll och veckans whiskey! Och så…. hm…. äta sött och dricka lite… vilka glädjeämnen… ha ha… Det får räcka så tror jag.   

Idag är det 25 år sedan min son föddes. Det är som det vore igår. Tjugofem år! Tänk! Jag ska göra en tårta till honom och åka dit med den i eftermiddag. Först i morgon kommer familjen dit och firar honom. Ikväll gör han annat. Och jag ska göra annat med, om jag så orkar. Hela kroppen är som ledbruten av helgens och veckans jobb och jag har så ont här och var. Sakta går jobbet med sista rummet fram ändå, för jag kan inte låta bli att göra småsaker ändå istället för att vila.

Jag gick till kören igår och vi övade sånger till påskgudstjänsterna. Särskilt långfredagens sånger är speciella att sjunga. Dels för att de är sorgliga och tungsinta och dels för att vi då sjunger utan piano och orgel till. Allt för att spegla den svarta dag då Jesus blev korsfäst och dog. Jag tänkte vara med hela påsken i kyrkan i år. Andra år har jag varit borta i Norrland på påsklov. Men jag har inget lov i år, så det blir som en vanlig vecka hemma istället. Någonstans i bakhuvudet  idag på kören, fick jag tankar om hur påskdagarna på sätt och vis också skulle kunna vara som en spegling av mitt liv eller andras liv, eller som ett sätt att se hur livet kan förändras, från en verklighet till en annan. Att gå från en outhärdlig smärta och sorg, till glädje i påskdagarna och ha det som en bild för hur livet kan vara ibland. Först behöver kanske något i en dö, lämnas, sörjas för att nytt liv sedan ska kunna uppstå. Här är en bild i lera, en del av en hel serie om Jesus sista påskdagar. Den finns att se på Berget i Rättvik.

Men hur får jag bilder från bloggen att synas på svensk lemonad.org dvs Var är du? Finns det någon som kan tipsa mig om rätt inställning i wordpress eller är det något annat som behövs?

Jag går upp tidigt för jag ska lämna bilen på verkstad och få nya bromsar på den. De har varit slitna länge och jag har dragit mig för att byta dem, för jag har så dåligt med pengar. Men det är ingen ursäkt, inser jag. Har jag bil, så måste jag betala sånt förr eller senare. Jag är alldeles ledbruten i kroppen efter de sista dagarnas arbete hemma med att sätta upp renoveringstapet och måla den. Och det är bara att fortsätta jobba. Jag SKA bli klar den här veckan helst, med tre av väggarna. Sen kan jag bära in alla saker dit, som nu står i vägen i andra rum. Men färgen, blev den rätt eller har jag valt fel nu igen? Är jag verkligen nöjd med den? Faktiskt inte. Det är ändå bättre att vara osäker nu och måla om innan jag har gjort klart helt. På onsdag får jag besök av gamla arbetskamrater. De kommer att se min röra. Jag blir inte klar som jag helst ville. Men kors i taket! Hallen är klar till sist! Hurra! Hurra! Tack alla som hjälpte till igår! Och nu har jag handdukskrokar i badrummet med. Och bara en tapetvåd kvar att sätta upp. Och syrran kommer och kan tänka sig att hjälpa till lite idag. Det ska hon få göra.   

Idag skiner solen igen. Skönt! Jag har funderat lite på solen och ser solstrålar som lyser till mig från andra. Det är som skiftande ljus i mitt liv från olika håll. Jag kan inte påstå att jag är ett ljus för andra just nu. Jag lyser bara med ett litet, lite flackande ljus som inte når så långt kanske, men det finns där. Jag kan se det. Jag ska fortsätta att måla, en vägg och golvlister. Väggen blir… lejongul. Jag vill ha ett rum som lyser upp och som jag blir glad av. Det får gärna lysa som guld därinne. Långväggen mot grannen vill jag klä med vitlaserat råspontat trä. Hoppas att min vision om det går att genomföra. Det kanske kan hjälpa mot lyhördheten i lägenheten tänkte jag. Det ska bli mitt nästa projekt där, när tre väggar är klara och jag kan flytta in saker dit. I morgon kommer Leif, Astrid, Erik och kanske Mikael och hjälper mig att bli mer klar. Jag har börjat skrika på hjälp nu. Nå, skrika är väl att ta i… Men be om hjälp mer på allvar menar jag. Så.