Efter myror och getingar är det dags att ha humlor i grunden eller bjälklagret, var de nu verkar trivas bäst. De tar sig fram överallt. Och jag verkar ha hålrum öppna för insekter, välkommen in! verkar de tro.
Nu har jag täppt för med tygremsor. Spray får jag inte använda, för humlor är nyttodjur. Ja, inte för huset då. Jag blir irriterad och surrar med Anticimex igen. De får inte spruta, om inte det inte är riktigt ohälsosamt att ha dem så nära. Och det är det ju. Jag blir upprörd av att ha dem så nära.
Vad finns det för råd att få? Cementera igen mellanrummet såklart. Det blir säkert luftat någon annanstans i detta hus. Här finns många dragutrymmen.

Det är en underbar kväll ute, med högtalarna på högsta volym från bilbingon. Det bara är så på tisdagkvällarna här. Det hör till. Solen skiner ett tag till och luften är full av dofter. Jag går omkring i mitt drottningrike och inspekterar mina ägor.
Slyet ska bort, lite i taget får jag orka. Sly är inte vackert alls.
Husgrunden har spruckit på ett nytt ställe. Det måste cementeras här och där.
Jag får köpa en borr/skruvdragare som jag kan vispa bruk med. Jag har slängt de gamla och trasiga borrmaskinerna här.
Arbete, arbete, arbete. Det är skönt att arbeta när andan faller på.
Och vila, vila, vila och göra ingenting emellanåt med.
I dagarna utan planer har jag sytt ett draperi till det upphöjda golvet i gästrummet och ordnat en stubbe till tebord ute. Det blev riktigt snyggt alltihop.
Kravlösheten är bäst. I den kan vad som helst hända.

Väder: mulet.
Temperatur kl 13: 19 grader.
Har drömt och sedan vaknat.
Tänker på boken. Ska jag jobba med den idag kanske? Har ingen större lust att ha projekt. Vill hellre bara göra det som faller mig in i stunden. Ingenting alltså.

agurketid = nyhetstorka på danska, medan gurkorna mognar…

Har inga planer alls. Vad blir det då av dagen, av tiden, av livet, av mig?

Idag har jag legat ute i solen och läst och tittat på honungsrosens blommor mest. Emellanåt går jag in för att se om jag fått mejl. Inga mejl har kommit idag. Och aldrig mer såna mejl som jag helst av allt i världen ville ha.
Jag läser om Perls och skrattar då och då medan jag läser. Har ingen att dela skrattet med. Skrattar ändå. Och dricker te och äter god kaka jag bakat.
Putsar ett fönster. Tänker på de dagarna jag arbetade i lag med min ex-man. Eller jag jobbade på med något projekt, för att sedan kunna visa upp vad duktig jag varit, för att få beröm och uppskattning eller vara i det skapande, när tid och rum försvinner. Det händer alltmer sällan. Startsträckan är enormt lång. Och vem bryr sig om vad jag gör här? Ingen mer än jag själv och jag bryr mig inte så mycket längre.
Så tittar jag på humlorna och getingarna som letar efter ingångarna till sina bon i min husgrund. Ja, efter att Anticimex varit här och sprutat mot myrorna, har andra insekter flyttat in. Jag täpper för med tygtrasor nu och sprayar med insektsmedel. En dag ska jag blanda cement och täppa för hela sidan mellan grund och fasad. Å, det finns så mycket att göra så jag blir alldeles matt och måste vila. Och så ska jag laga mat med. Eller ska jag?
– Kisse, laga mat åt mig idag! Det är din tur nu!!!

Har ont i ryggen efter fallet igår. Hoppas det går över snart. Tvättade bilen igår och då fick ju kroppen bara orka helt enkelt. Det var jobbigt.
Solen skiner mellan molnen. Skönt att det är varmare. Jag gör upp planer för dagen. Något att hålla mig till så jag inte tappar bort mig i dagarna här. Inga stora planer. Bara små, lagom saker: baka en sockerkaka med äpple i, putsa fönstret i hallen, sy ett draperi, läsa, ta fram de gamla soldäcksstolsmadrasserna och ta mått, ska köpa nya.
Vill ha det lilla förnöjsamma livet här idag. Eller vill jag det egentligen? Det kan jag i alla fall lätt ordna. Det är jag van vid. Ett biedermeier-liv. Var det så det hette? Att vara inne och ordna med hemmet och betrakta livet utanför? Tja. Inte särskilt mycket liv i det då.

Det är dags att skaffa halkskydd på golvet i duschen. Tvålen är hal! Jag halkade, swisch, bom, pang och hamnade på golvet i morse. Så snopet. Och ja, det gjorde ont, just då.
Så kan det gå.

Regn och regn och regn och regn. Ingen rörelse inne. Bara ute. Regnet faller. Droppar fastnar på fönsterrutan. Sen rinner dropparna ner.

Jag vet inte vad det är, men jag känner mig prövad av huset jag har. Efter en jättefin dag hos min sons flickväns pappa och släkt, kom jag hem.
1. Röret, som ska avleda vattnet från stupröret, där avloppet är grävt, hade ramlat loss. Marken är underminerad just nu och måste fyllas igen ordentligt. Synd att det har regnat ner i hålet hela dagen då.
2. Jag sätter fast röret och blockerar det med en sten så det inte ska ramla loss igen.
3. Jag bara måste lägga in en tvätt fast timmen är sen. Vilken tur! Jag tittar till vid avloppsröret inne, där golvet ännu inte är igenfyllt och där är en sjö av vatten. Förhoppningsvis regnvattnet som tagit sig in från stupröret och ner i hålet som blivit därute. Ja ha.
4. Nyduschad och i nattlinne står jag och öser upp vattnet i hinkar och häller ut i avloppet. Ja ha. Vad är det med mig som inte har en rörmokare som tar större ansvar för att göra klart sitt arbete? Något fel är det.
5. Jag duschar igen. Ser en STOR svart skalbagge krypa över hallgolvet. Kastar ut den.
Jag tror jag blir testad. Huset undrar om jag verkligen ska stå ut med allt trist som händer. Och jag är seg. Seg är rätta ordet. Jag ger ju inte upp. Fast jag kanske skulle. Var går min gräns? Har jag någon? Hur kommer det sig att jag står ut med så mycket innan jag till slut bara exploderar? Nu är jag trött. Jag har nått en gräns nu. Orkar inte dricka kvällste. Orkar inte koppla av med tv. Orkar bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Tack för den här dagen. Tur att den var så bra borta.

Jag övar mig nu äntligen på att lägga in foton till hemsidan. Jag måste kunna det på båda datorerna. Micke har gjort klart bokens omslag. Det blir så bra! Det regnar och regnar och regnar.

Det blåser massor och är kallt och mulet. Har ingen vidare sommarkänsla här. Sitter inne mest och skriver och ser på tv. Vandrar mellan rummen och tänker allt jag skulle kunna göra. Diskar. Tvättar. Visst ja, måste ner och hämta tvätten nu. Sent. Ska sova strax. Vill ha lite ordning innan jag åker på utflykt i morgon, ner till Hälsingland en sväng över dagen. Skriver om i boken. Skriver mer. Har ingen brådska nu med att göra den klar. Tryckeriet ska på semester. Jag då? När börjar min semester? Jag gör INGENTING! Dagarna bara går. Är det vad som kallas för semester? Bettskenan sitter i munnen nu igen. Har lite ont ändå. Hoppas det går över sen. Kisse ligger bredvid mig och spinner. Snäll granne körde bort högen med ris och grenar idag. Andra grannar verkar vara sams igen.
Nej som sagt. Det är inte mycket som händer här inte. Blåsten, kylan och oorken är här.

Jag tänder ett ljus för Fritz Perls idag, en grundare av gestaltterapin. Han skulle ha fyllt 116 år idag om han levat. Dock har han varit död i snart 40 år. Tänk vad tiden går.

Och jag ska till tandläkaren. Kanske har ännu en tand spruckit. Kan inte tugga där. Jag har drömt mardrömmar om boken i natt. Och det är kallt och regnigt. Och AC:n på bilen är trasig och det kostar 5 000 att laga, det är som ett skämt. Och det är som en parallellprocess, med mig och bilen. Sönderfallet är igång. Köp en nyare bil? Inte just nu. Köp en ny kropp? Inte särskilt troligt. Att ta bort det som går sönder kan gå. Amputation helt enkelt. Och köra utan AC? Absolut inte!

Här är framsidan på diktboken! Min bok! Mina dikter. Utkommer 14 augusti om allt går som det ska, på Bella Förlag! Hurra, hurra! Bilden är från Skagens nordstrand för fem dagar sedan.

Vad härligt det är att vara ledig! Även om jag inte gör så mycket aktivt, är jag nöjd. Har det lugnt och skönt här i min oas. Äter när jag är hungrig. Sover när jag vill. Går upp när jag vill. Klär på mig vad jag vill. Lite konstigt kan det bli ibland med det. Jag skulle kanske inte ha på mig i sånt hemma eller på jobbet. Gamla avlagda kläder blir som nya. Och vill jag inte ha dem på mig mer, så kastar jag dem bara.
Och avloppet fungerar som det aldrig gjort förr. Jag förväntar mig stopp, men det bara rusar på. In emellan lägger jag patience och löser sudoku. Då kopplar hjärnan av. Jag ser väldigt lite och väldigt distraherat på tv. Städar då och då. Planerna jag hade om att sy, baka, fixa, skrapa, måla har gått i stå. Glömmer bort att lyssna på sommarprogrammen på radio och allt jag tänkt. Jag har semester.

Idag är jag igång med att skriva ut och spara boksidorna en och en. Puh! Jag blir trött på att göra om flera gånger, men det är ju därför jag tittar igenom allt om och om igen. Färgen i skrivaren tar snart slut med. Tur att jag har nya patroner hemma.
Så ska beslut tas om layout och stilar och storlekar och allt och det är verkligen tråkigt att inte ha någon här som kan tycka med mig, någon att bolla idéerna med, som kan säga ja eller nja eller nej. Och ingen kokar te och passar upp den hårt arbetande copywritern, korrekturläsaren, poeten, ja allt vad jag nu tar på mig rollerna som. Jag skiftar snabbt i mina roller med. Trådarna ska knytas samman allihopa. Jag får vara min egen ompysslare samtidigt också med andra ord. Katten är mitt ordlösa sällskap, som inte stör på något sätt, som ger mig välbehövliga pauser ibland.
Jag behöver inte hänga upp någon ”Var god stör ej-skylt” på dörren i alla fall. Här är tyst och stilla nästan jämt. Jag VILL hellre bli störd med jämna mellanrum, annars glömmer jag bort att ta pauser, äta och handla. Tänk på mig. Kom hit och stör!