Just nu är jag är missmodig och nedslagen. Rörmokaren vill inte komma och göra klart sitt arbete inom någon bestämd tid. Jag vill att han gör klart nu. Jag är trött på att vänta. Jag är trött på att komma i sista hand. Jag är trött på att inte få klart det jag har väntat på i snart ett år. Nu skils våra vägar. Nu måste jag få tag i någon annan som kan sätta dit golvbrunnen som han glömde och som kan cementera golvet och först och främst grunden ut, så att det inte regnar in igen. Jag får läsa i ”Nasses lilla tapperhetsbok”. Kanske hittar jag något där som kan muntra upp mig igen.

Det är en solig och hyfsat varm morgon. Det är inte självklart, trots att det är sommar. Inte här i alla fall. Jag har gått upp för att ordna med en kycklingpaj. Tvn visade först färg, sedan gick den över till svartvitt. På videon spelar den in färg i alla fall. Ska jag verkligen behöva installera en uteantenn? Det kostar så mycket. Jag klarar mig utan färg-tv, va.
Jag behöver jobba med boken igen och göra den klar. Redan nu ångrar jag vad som står på baksidan, text som inte går att ändra, eller som i alla fall inte jag kan klara av att ändra själv. Antagligen är det en prestationsångest över det. Är det verkligen mig som texten beskriver? Har jag skrivit så? Och det är det och det har jag. Jag får öva mig att stå för det. Om ett år kanske det inte stämmer, men just nu är det så.
För denna dag har jag planer. Kratta. Klippa gräset vid framsidan där bilen står. Laga maten. Kanske baka något. Få en gäst. Det ser jag fram emot.