Idag har jag legat ute i solen och läst och tittat på honungsrosens blommor mest. Emellanåt går jag in för att se om jag fått mejl. Inga mejl har kommit idag. Och aldrig mer såna mejl som jag helst av allt i världen ville ha.
Jag läser om Perls och skrattar då och då medan jag läser. Har ingen att dela skrattet med. Skrattar ändå. Och dricker te och äter god kaka jag bakat.
Putsar ett fönster. Tänker på de dagarna jag arbetade i lag med min ex-man. Eller jag jobbade på med något projekt, för att sedan kunna visa upp vad duktig jag varit, för att få beröm och uppskattning eller vara i det skapande, när tid och rum försvinner. Det händer alltmer sällan. Startsträckan är enormt lång. Och vem bryr sig om vad jag gör här? Ingen mer än jag själv och jag bryr mig inte så mycket längre.
Så tittar jag på humlorna och getingarna som letar efter ingångarna till sina bon i min husgrund. Ja, efter att Anticimex varit här och sprutat mot myrorna, har andra insekter flyttat in. Jag täpper för med tygtrasor nu och sprayar med insektsmedel. En dag ska jag blanda cement och täppa för hela sidan mellan grund och fasad. Å, det finns så mycket att göra så jag blir alldeles matt och måste vila. Och så ska jag laga mat med. Eller ska jag?
– Kisse, laga mat åt mig idag! Det är din tur nu!!!

Har ont i ryggen efter fallet igår. Hoppas det går över snart. Tvättade bilen igår och då fick ju kroppen bara orka helt enkelt. Det var jobbigt.
Solen skiner mellan molnen. Skönt att det är varmare. Jag gör upp planer för dagen. Något att hålla mig till så jag inte tappar bort mig i dagarna här. Inga stora planer. Bara små, lagom saker: baka en sockerkaka med äpple i, putsa fönstret i hallen, sy ett draperi, läsa, ta fram de gamla soldäcksstolsmadrasserna och ta mått, ska köpa nya.
Vill ha det lilla förnöjsamma livet här idag. Eller vill jag det egentligen? Det kan jag i alla fall lätt ordna. Det är jag van vid. Ett biedermeier-liv. Var det så det hette? Att vara inne och ordna med hemmet och betrakta livet utanför? Tja. Inte särskilt mycket liv i det då.