Jag vet inte vad det är med mig, men jag gör allt för att undvika att göra klart boken till tryckbart skick. Jag går bort på lunch, jag hämtar mitt nya körkort, jag arbetar med nya hemsidan till Bella Förlag, jag ser på tv, jag läser, jag gör ingenting och annat. Vad som helst utom… Jag börjar känna mig pressad och stressad. Orden är inte riktigt på plats än. Vill ändra om. Har svårt att lämna allt ifrån mig. Och sen är det kört. Utan återvändo. Jag älskar att ändra mig och göra om och om och om igen… Snart är det slut med det. Ett annat liv börjar sen, ett liv med det som blev.

Utan att ana oråd, uppdaterade jag Office-programmet för mac igår kväll. Sedan blev jag utestängd från att använda det. Jag hade tur som kunde få produktnycklarna skickade på mejlen hemifrån. Men det gick ändå inte att få igång programmen. Det var en hel massa jag skulle göra och ta bort och fixa, som inte lyckades.
I natt hade jag mardrömmar. Jag körde på en massa okända, sandiga och snöiga vägar. Och en liten flicka från skolan var utestängd från de andras gemenskap, jag höll henne sällskap. Mycket talande dröm ser jag nu.
I morse ringde jag till Microsoft support och fick hjälp. Skööööönt! Nu kan jag göra andra saker. Tills fler oförutsedda saker händer. Hela tiden kommer det upp något nytt. Var är lugnet? Var är ron? Var är sommaren? Var är värmen? Var är vännerna? Var är kärleken? Borta. Sen tillbaka?

Efter en mycket seg morgon, kom grannarna på kaffe. Jag hade bakat en syndigt god rulltårta med vallmofrön i, från ett recept i Året Runt. Den kommer jag göra igen. Mums! Sen bar jag all okluven ved till garaget. Kvar i källaren är nu ved som inte behöver klyvas, bara sågas. Det är en skön sommarsysselsättning, bara det blir bättre väder. Annars får jag väl stå där nere i vinter och såga. Plats har jag. Men jag har bestämt att veden ska ut ur huset. Bara färdigsågad ved ska få finnas där. Det blev en kvällsgin idag. Hm. Ja ja…
Och jag tror jag tar en till med. Och lägger in en kaka sconesdeg från igår i ugnen. Att baka här ger mig en känsla av stor tillfredsställelse. Vad gör det om tårarna rinner och jag är ledsen? Hellre gråta än att vara avstängd.

Vad ska jag göra? Bita i kungens öra? Har ingen kung här. Har sovmorgon. Förutom de vanliga vaken-tidigt-ont-stunderna
Det är mulet ute. Då har jag svårare att gå upp. Upp till vad? Är inte hungrig. Har inget att gå upp till. Har ”jag borde….”-tankar. De tynger bara. Vad vill jag då? Känn efter först. Sen kommer kanske något som kan få driften i mig att vakna, driva iväg, komma i rörelse.

ÄNTLIGEN är källargolvet klart och golvbrunnen insatt och inmurad. Å, så SKÖNT! Nu ska allt torka. Och jag ska göra annat. Göra en bok klar för tryckning till exempel. Vilken förlamande prestationsångest jag har.

En del av golvet före.

Efter.

Igår satte en rörmokare dit golvbrunnen som fattades. Jobbigt att göra om något som redan ligger fast, men han var envis och stark och lyckades med det.
Jag har ont i höften och benet ner mot foten. Trokanteriten är också envis och starkt smärtande. Det håller på att bli värre igen, utan akupunkturbehandlingar och kortisonsprutor. När jag längtar efter att få en till spruta, som i sig gör så ont att få, då är det illa.
Nu finns allt som behövs hemma för att lägga igen källargolvet. Hink att blanda bruk i, slagborrmaskin att vispa bruket med, sand att fylla upp runt rören med, finbetong. Gott att det finns en god människa, som vill hjälpa mig med det idag. Jag behöver det.

Idag kommer en rörfirma som ska titta! på vad som behöver göras. Och en god vän har ordnat en annan som kanske kan gjuta golvet.
Jag är ofokuserad och känner stress över att sommaren är över och över allt som jag har att göra och mitt lugn och ro är borta just nu. All min oro sitter i huvudet, ack så starka krafter det är som styr och stör. Det är inte det lugna pysslandet som tar plats, det är annat som kräver tid och pengar som måste gå först. Måste. Hus. Bok. Ansvar.
Var ska jag hänga speglarna jag köpte på auktionen? Det är en plåtspegel som suttit på en byrå och en oval modern guldramsspegel.
Jag minns vagt månlandningen för 40 år sedan. Då fyllde min bror 10 år. Det minns jag inte. Men jag tror vi tittade på en tv som stod i köket i höghuset vi bodde i då. Det var fantastiskt! Och idag fyller min bror 50 år. Det minns jag nu. Han firar dagen i New York. Som jag hade velat. Som det inte blev. Jag har det kvar att göra till en annan gång. Kul att han är där. Grattis!

Just nu är jag är missmodig och nedslagen. Rörmokaren vill inte komma och göra klart sitt arbete inom någon bestämd tid. Jag vill att han gör klart nu. Jag är trött på att vänta. Jag är trött på att komma i sista hand. Jag är trött på att inte få klart det jag har väntat på i snart ett år. Nu skils våra vägar. Nu måste jag få tag i någon annan som kan sätta dit golvbrunnen som han glömde och som kan cementera golvet och först och främst grunden ut, så att det inte regnar in igen. Jag får läsa i ”Nasses lilla tapperhetsbok”. Kanske hittar jag något där som kan muntra upp mig igen.

Det är en solig och hyfsat varm morgon. Det är inte självklart, trots att det är sommar. Inte här i alla fall. Jag har gått upp för att ordna med en kycklingpaj. Tvn visade först färg, sedan gick den över till svartvitt. På videon spelar den in färg i alla fall. Ska jag verkligen behöva installera en uteantenn? Det kostar så mycket. Jag klarar mig utan färg-tv, va.
Jag behöver jobba med boken igen och göra den klar. Redan nu ångrar jag vad som står på baksidan, text som inte går att ändra, eller som i alla fall inte jag kan klara av att ändra själv. Antagligen är det en prestationsångest över det. Är det verkligen mig som texten beskriver? Har jag skrivit så? Och det är det och det har jag. Jag får öva mig att stå för det. Om ett år kanske det inte stämmer, men just nu är det så.
För denna dag har jag planer. Kratta. Klippa gräset vid framsidan där bilen står. Laga maten. Kanske baka något. Få en gäst. Det ser jag fram emot.

Jag vaknar tidigt och bara är. Läser. Löser sudoku. Funderar sen över tiden ur ett existentialistiskt perspektiv. Vad är förlorad tid? Vunnen tid? Finns det överhuvudtaget? Känslan finns. Tiden själv bara är och rinner på som en flod som ständigt är i rörelse. Och så kan tiden upplevas som om den står stilla med. För lite tid och för mycket tid, som ett värderande av tiden. Som fortfarande bara är.
Tid väcker känslor.
Tiden idag ska jag använda till att handla, gå på auktion och förbereda en lunch till i morgon. Jag får besök. Räcker tiden? Så är jag tillbaka i samma subjektiva sätt att tänka på. Tiden finns till allt och alla. Den räcker till att göra så mycket jag kan göra på en dag. Oavsett vad jag gör. Helst utan värderande och prestation. Ännu en dag i ett liv. Mitt liv.

Nya spetsgardinen.

Och med nya gardinen bakom.

Bikini, spetsgardiner, mosaik, tv-antenn, servetter, sugrör. Det blev dagens shoppingresultat i Birsta. Antennen ska lämnas tillbaka. Jag har svartvit bild med båda antennerna, ingen skillnad. Mosaiken, nja… kanske byter jag den med om jag ändå måste tillbaka till Sundsvall.
Och så blommar honungsrosen.

Jag har köpt en slagborrmaskin tillika vanlig borrmaskin. Jag har köpt fem meter regnslangar som avleder vatten från huset, istället för rören som låg där och ramlade loss emellanåt. Jag har köpt murbruk.
Hem och jobba. Nu är hela sydsidan på huset igentäppt mellan fasad och grund. Humlorna är husvilla och boet igenmurat. Jag har dåligt samvete. Hoppas de flesta var ute och flög. Och så var de ju inte inbjudna att bo hos mig. Ett ställe i grunden som spruckit av fukt på nordsidan är bortknackat och igenmurat. Ett år till ska väl kåken hålla nu. Och gula regnslangar lyser glatt i hörnen på huset. Jag är trött. Jättetrött. Och hungrig. Och nyduschad. Nu ska jag fixa något att äta och belöna mig med något gott.

Och här är det större hålet jag bankade upp och murade igen. Ja, det är samma hus. Här är den med lackfärg målade, slitna norrsidan, den andra gaveln som behöver skrapas och målas, den sista sidan. Gäsp. En annan sommar.

När jag säger att jag ska göra någonting, gör jag ingenting.
När jag gör ingenting, har jag tråkigt.
När jag har tråkigt, vill jag göra någonting.
När jag vill göra någonting, orkar jag inte börja.
När jag inte orkar börja, fastnar jag framför något annat helt oväsentligt.
När jag gör något oväsentligt, går tiden.
När tiden går, stannar jag upp.
När jag stannar upp, händer inget.
När inget händer, så händer ingenting.
Bäst att inte säga något. Bara vara tyst.
Alldeles tyst. Schssss!

Jag längtar efter sällskap idag. Önskar mig en arbetsgemenskap, någon eller några att dela sysslorna med här och bli inspirerad av sällskapet. Var är ni som kan jobba här ett tag? Kom hit. Helst nu!

Idag är en längtans dag. Vad är det för bra med såna dagar? Inget bra alls.