Dagens hjerteblad:

Kære Dana
Du fortjener det ypperste af alt, fordi du derved udtrykker det ypperste af det du er en del af!
Kærlig hilsen
din hjerteven

Och hör sen! Inga stopp i avlopp. Inga trafikstockningar. Inga dåliga affärer.
Bara bra saker. Fina möten. Kärlek och närhet. Allt guld och gröna skogar. Så det så!

Vad ska jag göra NU? Har ingen aning. Att bara vara, räcker det? Eller ska jag vara aktiv med något? Kanske blir jag mer nöjd av det i längden.
Saknar kreativiteten som tar bort känslan av tid. Något som griper tag i mig. Tycker om att få ett resultat att njuta av. Inte vägen dit nödvändigtvis.
Kisse ligger här bredvid mig och gossar. Solen gassar rätt in i mitt sovrum.
Det är sista hela dagen här på landet. I morgon åker jag hem igen. Från hem till hem. Och så har jag mitt danska hem. Däremellan rör jag mig. Mellan ting och platser. Inte så ofta mellan människor.
Jävla lyxproblem va! Linoljefärg har runnit ut på arbetsbordet upptäcker jag på väg ner till frukosten. Och sen stopp i avloppet. Det var väl väntat. Jag provar själv först att få hål i stoppet med en slang. Går inte. Ringer rörmokaren som inte har rensutrustning hemma. Han skulle ha grävt upp avloppet i höstas, men gjorde annat istället. Jag visste ju att det skulle bli stopp igen. Jag provar själv igen med en grövre slang. Det blir lite bättre, men inte bra. Jag måste åka hem idag.

Jag lever spartanskt kan jag säga, långt från barnen, vänner och fina påskmiddagar med lamm och lax. Nu är jag hungrig och gör köttbullar. Det kan passa idag och i morgon.
Jag gör upp lite planer med. Vad vill jag göra i framtiden? (Som om utbildningen på NGI inte räcker… ha ha… och nej, det gör den inte) Jag behöver gå vidare med mitt liv helt enkelt. Enkelt är det inte förresten. Jag vet ju inte vad jag vill. Återigen står jag och behöver ta ut en riktning och välja till och från. Och ta reda på och lyssna på vad min kropp säger till mig. Jag har skrivit en lång lista på alla symptom och var jag har ont. Går det att finna samband mellan allt? Är det ”bara” psykosomatiskt? Klimakteriet? Absolut! En obalans. Och trokanterit och andra inflammationer.
För övrigt syns ingen blå himmel än. Mulet. Kallt. Varmt inne. Jag kan skruva ner värmen på elementen.
GLAD PÅSK? Ja, ja. Visst. I Danmark säger man GOD PÅSKE! Där tycker de att det är fel att säga att påsken är glad. Där är julen glad istället. Och vår jul är god. Konstigt. Undrar när vi valde de olika sätten att säga.

Dagens snödjup: 40 cm blötsnö.
Dagens bästa: duschen
Dagens nästbästa: promenad i solen
Dagens älskling: katten
Dagens sällskap: teven
Dagens telefonsamtal: syrran ringde
Dagens sms: från Maria
Dagens mat: kokta ägg
Dagens märkligaste besök: åtta påskkärringar som missade att åka till Blåkulla igår
Dagens kraftansträngning: att gräva mig fram till garaget och leta fram leksaksspadar
Dagens datorarbete: också mina dokument finns nu på macen
Dagens tankar: gamla mönster styr och ställer
Dagens skrivande: brev att inte skicka
Dagens tankeflykt: sudoku och patience

Långfredagen börjar tidigt. Vaknar redan vid tre-tiden första gången. Vad kommer denna dag med? Har inget planerat alls. Soffan står på plats och den andra korta soffan får stå kvar i stora salen. För att leva ensam och vara här mest själv, har jag många sitt- och sängplatser. Bra med omväxling då.
Ingen traktor har dykt upp. Jag kan gå ut och skotta själv nu. Har ingen brådska att få undan snön. Det får bli dagens muskelarbete. Nej, jag hinner inte ut förrän traktorn är här. Han röjde först fel väg. Sen rätt. Och sa ”Glad Påsk” och åkte. Fint!
Jag fick med en extra tv upp hit. Nu behöver jag en box med, så jag kan koppla in den. Var finns sånt då?

Vaknar med en dröm kvar i drömminnet. Den är på sätt och vis så sann och tar hårt på mig. Konstigt med drömmar att de kan vara så talande, på drömmars vis.
Just nu är det mulet och blött ute. Slaskigt. Kallt. Tv:n låter nerifrån vardagsrummet. Fåglar låter ute. Det är imma på fönstren här i sovrummet.
Jag har röjt väg för min gamla soffa, som ska komma hit idag antagligen. Det är stor oordning och jag har för mycket saker. Ingen feng shui.
Traktorn kommer sen och röjer bort snö på gården för bilen.
Nå, det som inte blir bra, får jag väl ändra på sen då. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Alltså: Jag kan inte göra allt. Jag kan göra något.

… är jag mycket glad att höra att Annika Östberg är i Sverige nu. Hoppas hon blir frisläppt snart.

Fasen vad mycket snö det är i Norrland! Jag kommer inte in med bilen på gården. Traktor är beställd. Bilen står hos en granne.
Jag har skottat en gångväg så jag kommer fram till dörren från skaftvägen. Men hur ska min gamla soffa kunna bäras in i morgon? Kommer det gå att köra släpet uppför skaftvägen? Vägen är slaskig, slirig och lerig och har inget svängutrymme. Och vägen in i huset, är krokig och smal och soffan är lång och bred. Problem, problem! Nå, i värsta fall får vi väl åka till tippen med den istället.
Jag har en tv i bilen med. Den är både stor och tung. Vem ska få hjälpa mig att bära in den då? En annan granne kanske? Fast jo, jag bar in den själv. Bara bestämde mig att klara det. Jag vände min inneboende vrede till en styrka när jag höll på att tappa den.
En ny lindblomsgrön matta piggar upp, likaså en gul nytvättad en. En ny liten bordlampa är monterad nu. Men sen känns huset både här och där alltför övermäktigt just nu. Jag ser på Bygglov. Jag önskar de kunde komma hit och göra i ordning källaren. Tänk om det skulle gå. Jag behöver hjälp. Mycket hjälp med många saker.
Sakta, sakta blir huset varmare. Det ska bli varmare ute på fredag, säger de. Skönt. Jag behöver värme. Helst omsorg med.
Jag tycker jag tar fel beslut ofta numera. Hur gärna jag än vill göra rätt och bra för mig och min kropp, så blir det fel och jag måste börja om igen. Det är hårt. Behöver en ny säng. Bli av med den jag har. Bestämma mig igen för en annan. Ja, det här är bara toppen på isberget. Jag skiter i om nån tycker jag bara klagar. Jag behöver klaga först. Sen fixar jag något. Kanske.

Ikväll blir det eldning i kaminen. Mat från födelsedagsmiddagen igår. Gin kanske. Och rapporter från matchen Liverpool-Chelsea. Heja Liverpool FC. Bu, matchen slutade 1-3. Inte bra.

Kasta, kasta, kasta papper och kartong! Packa, packa, packa det som ska med upp till Norrland. Skicka, skicka, skicka dvd-skivor med posten. Alla goda ting är tre kommer jag att tänka på. Varför inte fyra? Eller sju? Hur säger man på andra språk? Finns det en motsvarighet där på danska? Engelska? Tyska? Osv. Jag tror att goda ting kan vara många. Ikväll kommer två. Mike och Helen.

Idag tog jag mig en tur ut i möbelaffärerna. Måste jag verkligen ha en soffa? Måste jag verkligen ha en bred säng? Måste jag ha nya golvlampor? Tvivlen kommer över mig och jag har ingen lust egentligen att köpa något. Samma ovilja mot förändringar som t ex att byta dator kommer över mig. Jag vill ha allt lika. Skulle nog trivas på ett slott med samma gamla möbler och möblering alltid då.
Lagom mycket förändring är ok. Nya gardiner kanske, en ny matta, en kastrull. Men stora saker, som jag kommer använda mycket och vill trivas med, nej, det blir alldeles för jobbigt. Det är en beslutsångest som kommer över mig. Mina beslut brukar inte bli så bra. Där är nog själva knuten. Och pengarna. Och ointresse för inredning. Alla möjliga orsaker finns för att slippa bestämma mig.

En arbetsdag kvar till påsklov. Har massor att göra. Ska starta med lekarbetet igen i skolan och jag har inte någon ordning på något. Dockskåpet ska dammas av och tas med till skolan. Har ingen plats för det än. Sandlådan är rengjord och fylld med rådasand, från Råda antar jag. Leksakerna ska fixas i ordning och ställas på plats. Det som är slitet och trasigt ska ersättas och det som fattas ska köpas nytt. Lätt som en plätt när det gäller saker. Tänk om det var lika lätt att fixa i ordning ett slitet, trasigt, ofullständigt liv?
Ja, tänk om det verkligen är det…
Ett barn ska börja leka andra dagen efter lovet. Då måste allt vara klart. Och samma dag ska jag berätta om metoden lekarbete för kollegorna och jag har glömt allt, känns det som. Bra att jag lovat att sätta igång. Då måste jag. Bara då orkar jag. Vart tog min energi och inspiration vägen? Kommer de igen? Jag hoppas det. Tills dess får jag kraft och stöd från andra att orka olika saker.

Jag hade plats för dig i mitt liv. Vad trist att du inte hade det för mig.
Jag skulle gjort allt för dig. Fan att du inte ville sånt för mig.
Jag var öppen, ärlig och ville möta dig. Du dolde mycket, ljög och undvek mig.
Jag saknar ändå dig och dina ord. Du saknar mig inte ett skit.
Vad skulle jag med dig till egentligen? Vad speglade du i mig?
Jag har inte kommit på det än. Jag gör väl det sen.

Fan        vad        trist

Hm… Varför inte börja våren med att möblera om lite? Jag kan ju flytta min breda säng till gästrummet och ta den smala sängen där till mitt sovrum. Jag har ingen användning för en bred säng. Men mina gäster kan behöva det.
En annan idé är att flytta upp den gamla soffan till Norrland och köpa en ny soffa hit. Eller slänga den gamla soffan och köpa två nya soffor? Nej, det blir för dyrt.
Putsa fönster så jag kan se ut bättre kan vara bra. Gå ut och vara i våren med. Göra en ny morgonordning med klapp och musik. Tja, det kan gå. Det är alltid bra att hålla ordning och göra fint omkring mig och att pyssla om mig själv, har jag tänkt bli bättre på. Ett steg i taget bara. Jag har inte tänkt att sluta tröstäta än bara. Jag behöver den just nu. Trösten.