– Att skilja mig och lämna allt viktigt, för en dödfödd passion?
– Att leva ensam?
– Att resa själv?
– Att satsa allt jag äger och har, på en utbildning till gestaltterapeut utan att veta om jag kommer bli klar eller inte?
– Att känna, trots att det är tungt?
– Att beställa en flygbiljett hem från Köpenhamn i maj, trots att jag är flygrädd?
Mod gränsar till dumhet kan jag tycka. Min pappa tyckte ofta att jag var dum i huvudet. Det kan jag också tycka nu. Introjektet har landat i mig och jag har gjort det till mitt.
Är jag modig eller dumdristig? Både och!