Att jag är så in i vassen självgående är ett hinder emellanåt. Bra att jag ser det.

”Dagens hjerteblad
Kære Dana
Giv dig selv lov til at være en kanal for universets healende kærlighedsenergier.”

Kan någon annans helande kärleksenergier få flöda lite över mig istället? Jag har svårt att hitta min egen källa av förlåtelse och helande.
”Tyck om mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.”
Ungefär så känns det nu. Och att skratt på morgonen ger gråt före kvällen. I alla fall idag.

Idag känns dessutom kärleken, orden och närheten bara som en dröm. Overkligt. Borta. Tomt.

Hur kan jag göra mina drömmar mer synliga? Eller ska jag sluta drömma här och nu?

Förvirring och tomhet. Ångest och svarta hål. Glädje och hopp. Allt finns i mig. Bara inte samtidigt.

Ja visst ja, i nättidningen påminns jag om att deklarera. Det har jag fullständigt glömt bort att jag måste göra. Jag vet inte ens var jag lagt alla papper. Det får bli veckans spänning att leta efter dem. Kommer jag hinna eller inte?
Å, vad jag ville sova längre idag med. Minst en timme i alla fall. Sovmorgon för mig numera är att jag sover en timme längre. Tänk förr, när jag obekymrat kunde sova till 10-11. Det var då det.
Fotograferingen igår kändes bra. Fotografen känner förra årets fotograf. Och jag känner årets fotograf. Jag kände mig helt trygg med det. Det blir också en del av veckans spänning att vänta på resultatet.