En del dagar blir inte alls som man tänkt sig. Inte hade jag tänkt köpa en ny cykel just idag… Men så blev det. En mörkgrön fin Skeppshult. En tantcykel. Jag har längtat efter en ny cykel i flera år! Och nu kan jag susa runt ute lätt som en plätt! Härligt! Här är jag och min hoj:

Det är så roligt att vara hemma på lördagar numera. Det har blivit en pysseldag för mig. Jag orkar både ta det lugnt och pyssla och boa hemma. Idag har vi satt upp duschstången, så nu slipper man både hålla i duschen och tvåla in sig samtidigt. Och så har jag satt upp hyllor till tvål och schampo så man slipper luta sig ut från badkaret och hämta. Underbart underlättande. Så små detaljer är viktiga med. Jag har sytt hängare till handdukar. Nu fattas egentligen bara ett ställe i badrummet att hänga handdukarna… Var finns det väggutrymmet då? Och en rörkoppling till tvättmaskinen, så att jag kan börja tvätta. Hm!
Jag har det så bra hemma hos mig! Jag trivs verkligen!

Det var väl inte så här helgen skulle börja… Men så blev det! Den nya mobiltelefonen jag tänkte köpa på rea, fanns inte inne, fast det bara var igår reklambladet kom ut. Och jag blir så irriterad över att stå och vänta på det beskedet i över 20 minuter i affären. Och inte lägger de undan varan till kunderna heller, när den kommer in igen. Usch, jag är inte en trevlig kund då, måste jag erkänna. Jag visar verkligen min sämsta sida då.
Jag kom hem och somnade på soffan framför tv:n. Vaknade med huvudvärk. Läste lite. Fick en drink av Leif och middag. Rena knockouten på mig. Somnade igen! Och nu är kvällen slut. Undrar om jag kommer sova i natt då? Hm!

Att i dubbel bemärkelse vakna fick jag göra nu, när jag plötsligt insåg att citatet jag skrivit om möjligen var felöversatt av mig. Skynda , skynda och ta bort det och skriv om det. Källgranska innan! Viktigt! Inte göra fel! Va, varför inte? Alla gör fel! Fel för en kan vara rätt för en annan. Varför är det så viktigt för mig med rätt och fel? Och bara när det gäller mig! Andra får göra fel utan att det gör något. Nu har jag det att fundera på med…

Jag har varit glad i dag. Det var länge sedan jag kände en sån glädje. Det är så skönt att släppa sånt som inte är bra för mig. Jag har pratat med människor som har brytt sig om mig och hur jag har det. Jag känner att de har lyssnat på mig, utan att värdera, utan att komma med råd man inte vill ha, utan att gå till angrepp osv. Jag har känt mig uppskattad och välkommen bland mina nya arbetskamrater på jobbet, fast jag ska sluta där.
Jag har tagit många omvälvande beslut den sista tiden. Beslut som säkert kommer innebära nya vägar att gå för mig. Livet känns verkligen spännande just nu på många sätt. Världen står liksom öppen för mig och mina drömmar. Jag känner mig både previligierad och tacksam över att jag har möjlighet att ta för mig av det jag vill. Mitt hjärta gläder sig!

Helgen är slut och det är dags att gå och lägga sig. Jag har ingen större lust att jobba, men jag är en duktig flicka som går dit i alla fall. Jag ville hellre vara hemma och boa. Det har jag gjort hela helgen. Badrumsskåpet är uppsatt. Spegel i hallen likaså. Jag har strukit kläder för första gången här. Jag har badat i mitt så fina badkar. Tvättmaskinen står på plats. Nu gäller det att hitta rätt rörkoppling för vattnet. Vi har varit i stan och tittat på ostindiefararen Götheborg. Å, så mäktigt sagoskepp! Det luktade tjära lång väg, mmmmm! Här är en bild på vimplar, master och himmel!

Å, vad skönt att komma hem från jobbet. Jag har inte kommit igång där. Fortfarande ligger massor av saker framme efter skolflytten, flyttkartonger i en hög och saker som bara måste fixas innan jag kan få ro och börja träffa eleverna. Rummet, som skulle varit ljudisolerat, är tvärtom som en ekokammare, där ljud från rummet bredvid kommer in utan att ens minska i ljudstyrka. Totalt fel är det. Hur blev det så fel? Ja ja, de rummen har aldrig varit ljudisolerade, det berättade talpedagogen före mig om sin förtvivlan att inte ha det tyst i sitt arbetsrum.
Nej, det är dags att släppa jobbet och ställa in sig på att vara ledig. Det är jag bra på! Kanske ska jag städa lite och få undan stövlarna i hallen, tvättunnan kattsandspåsen? Och hämta tvättmaskinen som har kommit till affären, så kan jag kanske börja tvätta igen. Hoppas att jag kommer in i badrummet bara. Det blir trångt, jag vet! Och så bara måste vi till stan och titta på ostindiefararen! Absolut!

Idag var det en både varm och solig dag. Jag var i Centrum och skulle titta på kläder. Jag hittade inget som passade mig, köpte bara ett block. På vägen hem ringde kyrkklockorna och jag kunde baske mig inte gå hem, jag bara måste till kyrkan kände jag. Där var en kvällsmässa med nattvard. Jag blev så berörd. Prästen talade om ljuset som når ner från solen högst uppe i fönstermålningen vid altaret, ner till kyrkans golv. Att släppa in Ljuset, in i våra hjärtan. Sist sjöng vi ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” och tårarna bara sprutade på mig.
Oj oj oj! Ja, det är ju inte konstigt att känslorna svallar. Så mycket händer i mitt liv. Och gråter jag, när gråten kommer, så kommer också skrattet och lusten när jag känner glädjen. Så är det, det vet jag!

Ja, så är vi inte ägare längre till huset. Det är slut nu med det. Vi hämtade det sista idag och var på banken och fick pengar och lämnade över nycklarna. Hur det känns undrar du? Tja, jag har inte riktigt känt efter än, för annat har präglat dagen mer än något annat: Jag har sagt upp mig från jobbet!
Det har varit en tanke hos mig under en tid. Att det blev just nu var inget jag riktigt planerat. Men känslan av att inte höra till den nya skolan blev för stark och då fanns det inte en chans hos mig att ändra på det. När kroppen inte vill gå dit, så är det huvudets skyldighet att ta ställning. Anledningarna är flera och så är det väl alltid, att det inte finns bara ett skäl till att bestämma sig för att lämna ett jobb. Och jag har inget annat jobb på lut. Och inte vill jag ha det heller just nu. Först ska jag avsluta det här jobbet. Sedan fundera på framtiden i lugn och ro. ”Vart leder stegen? Vart ska jag gå?” Det känns spännande att inte veta allt.

Sista söndagen, det låter ju drastiskt. Och det är det väl med. Sista dagen i huset. Konstigt och samtidigt lite ofattbart att den här perioden i livet verkligen är över nu. Den varade från det Leif och jag hade planer på att skaffa hus, köpte tomten och sedan byggde huset, till nu när ungarna är vuxna och de nya ägarna tar över i morgon. 22 år.
Idag ska vi åka dit allihopa och ha picknick i trädgården. Filma. Ta kort på alla växter. Vara nostalgiska. Säga tack och adjö! Det är dags att gå nu! Nya boställen väntar.
Precis nu kom Leffe hem med trädgårdssoffan. Den har vi renoverat och målat ljusblå och den ska vi ha kvar. Jag blev glad att se den här i lägenheten. Allt kan man inte sälja, kasta eller ge bort.

Jag var som sagt i Skagen i påskas. Jag skrev en sång där i en stund av stark inspiration. Jag är ju döpt där och på marken utanför ingången till Svenska sjömanskyrkan finns ett brunnslock, där mitt namn också är skrivet, märkligt nog. Om du tittar på bloggen för mars finns en bild av locket. I Skagen är jag alltid hemma!

I kyrkan i Skagen
har jag ett eget bo.
Hit kan jag alltid komma
och vara i min tro.
Till och med på marken
finns mitt namn i järn, att gå på.
På dopfunten i kyrkan,
finns namnen likaså.

Jag pratar med havet
utan att få svar.
Havet brusar på…
Fortsätter att prata – någon lyssnar på mig ändå.
Gud är nära här.

Här är början på en sång jag skrev när jag var i Skagen i påskas. Jag bodde i Svenska sjömanskyrkan där, i rummet som jag har bott i flera gånger tidigare. Orden och melodin bara kom, som ett flöde under en timmes tid högst. Jag hade en liten fickbandspelare med mig, så jag kunde minnas melodin på den och lyssna på den om och om igen tills den kändes klar. Det var en häftig upplevelse att bara låta orden komma.
”Danas sång” heter den, och handlar om tro, hopp och något mer.

Min vandring här på stranden
tar aldrig slut, jag går
så länge benen bär mig,
i alla mina år.
I sanden ser jag fotspår
från andra mänskor, och jag
är ensam och ändå inte,
Gud är med mig varje dag.

Vart leder stegen?
Vart ska jag gå?
Ser inte framåt än…
Är vilse i livet – har tappat riktningen
och ändå är jag hemma här!

Å, vad konstigt att ännu ett sommarlov har tagit slut. Lov efter lov tar slut och nya terminer börjar som ett oändligt pärlband. I morgon, onsdag, ska jag börja på min nya skola och träffa både en del gamla arbetskamrater och många nya. Och jag får en ny chef med. Fast jag har inte haft någon särskild slut-på lovet-ångest som jag brukar. Jag har haft alltför mycket annat i huvudet som har distraherat och det har ju helt klart varit bra. Kanske ska man sälja hus till varje sommarlovsslut? Nej, det ska bli skönt att den processen snart är över. Bara ett möte kvar att gå till, mötet på banken. Och bara att rensa lite i trädgården och ta kort och skriva ner vad som finns. Det är uthärdligt. Annars tycker jag att det har varit jobbigt att sälja huset. Långdraget och mycket att göra. Att komma till att bo själv tar lite tid till. Det är något att se fram emot tycker vi båda. Just nu är det trångt hemma. Tur att vi är sams!

Idag städas vårt hus av en städfirma. Nästa måndag övergår huset till de nya ägarna. Det är första gången som jag är villig att betala för att andra ska ta hand om min smuts. Jag orkar inte mera nu. Det känns skönt och lyxigt, jag kan gå omkring hemma, nyduschad och ha en lång skön frukost och sitta vid datorn med katten i knät istället. Det var tre stycken som kom och jag är säker på att två av dem inte kan ett ord svenska. Alla tre rökte och de började med att sitta i soffan ute och röka. Hoppas det blir bra ändå. Jag vill inte vara där och titta.
Kvar att göra är att rensa lite i rabatterna och skriva ner ungefär vilka växter som finns. Micke kom på att jag kunde ju ta kort med digitalkameran och skriva ut dem på datorn med namnen istället för att rita kartor. Ja visst! Då kan jag sitta hemma i lugn och ro och göra det i veckan. Fast jag behöver investera i en färgskrivare då. Och köpa en ny mobiltelefon samtidigt kanske. Och cykel. Och.. Nä, nu får jag ta och lugna mig! Jag ska jobba med. På onsdag. Leffe började idag.