På tal om tal.

Inte är jag rojalist, så inte har jag uppmärksammat min danska dronning Margrethes födelsedagsfest på Fredensborg slot. Jag går min gestaltutbildning några kvarter därifrån. Drottningen strålade och fick fina tal till sig och så talade hon också fint tillbaka.
Jag ska tala på ett möte på onsdag. Undrar om det blir fint då? Jag får spänning i tillvaron i alla fall, på det sättet. Jag vet ungefär vad jag ska tala om. Om att tala. Hur är en annan femma. Jag är fri att välja infallsvinklar som jag själv vill. Och jag gör det på mitt sätt och det räcker för mig. Jag talar som jag vill. Härligt med en sån frihet!
Idag har jag varit fri från arbetet med, och ändå åkt till min dotter för att arbeta lite. Jag ska måla listerna där. Jag får det. Härligt att få vara till hjälp för min dotter och umgås på ett annat sätt. Att arbeta tillsammans är härligt.
Och nu är det lördagskväll. Jag är trött som jag brukar vara. Kommer jag orka laga mat? Troligen inte. Jag satsar på att städa istället.

Billig spänning eller dyr trygghet?

Ska jag våga leva farligt och inte beställa någon hemresebiljett än, från Danmark nästa gång jag är där? Vill åka ner till NGI:s sommarfest i maj. Har dåligt med pengar. En biljett till Lund är redan fixad för 95 kr. Då är jag ju nära Danmark. Om jag får åka bil hem med någon, så är allt lugnt. Om jag inte får skjuts, vad är då alternativet?
Att köpa en ombokningsbar tågbiljett för 900? Nej, då blir festen för dyr. Flyget blir ungefär lika dyrt med transporter till och från flygplatserna.
Ska jag våga ha is i magen och leva med ovisshet och spänning och bjuda på en sj-biljett på internetauktion på tradera? Jag tror faktiskt jag är road av det. Eller rättare sagt av sporten att se om jag kan hitta biljetter, så billiga som möjligt. Och kommer jag inte hem, så får jag väl stanna i Danmark då. Det är väl inte hela världen. Bara kisse har någon att vara hos, så ordnar det sig säkert.

Nej och ja.

En ny dag tittar fram här. Katten tittar uppfordrande på mig: Upp och ge mig mat nu!
Och jag är seg och orkar knappt röra mig. Idag behöver jag hinna i kapp mig själv på jobbet. Jag får ta det lugnt där tror jag visst. Inga fler möten, tack! Och jo, det är fler möten. Och jag behöver skaffa mig överblick idag. Och lägga sommardäcken i bilen. Och hitta en däckfirma som kan byta däcken så snart som möjligt. Och ta det himla lugnt. Låta kroppen och själen finna varandra igen. Så här vill jag inte ha det.

Jobbar.

Jobbat hårt och intensivt hela dagen. Orkar inte gå ut. Jag är så trött. Inte ens solen lockar.
Jag har missat att beställa tid för däckbyte. Har äntligen lyft luren trots tröttheten och beställt tid. Fick en tid till torsdag om en vecka. Hm…
Har pratat med rörfirman om badrumskranen som tjuter. Ska få den reklamerad och fixad. Bra. Tog bara hela vintern att komma hit.
Kvar är att köpa reservdelar till trasiga bakluckan, som inte stannar i uppfällt läge mer. Hur ska jag få in däcken i bilen då? Hm… får komma på något.
Måste ut och handla fil till frukosten. Kommer jag orka gå till affären? Kommer jag orka gå hem? Det är frågan. Eller cykla dit. Och hålla ihop mig så gott jag kan.

Te.

Har ont i halsen efter hellång, intensiv, omväxlande, berikande dag. Kanske lite te med något starkt i kan lindra. Inte är det väl bara barn som kan ha en imaginary friend/ fantasivän/låtsasvän? Jag med!

Glömt.

Vad fort det gick att glömma bort hur jag jobbar. Vad fort det gick att börja minnas igen. Vad trött jag är nu efter lång dag på jobbet. Trött. Tom. Hungrig. Ja, vad mer? Suck, ja just det. Det! När går det över? När glömmer jag det? Idag, i morgon eller aldrig? Hoppas i morgon. Fast jag tror aldrig.

Kreativa nollpunkter? Finns det?

Ja, så är lovet slut. I morgon måndag, börjar vardagen igen, som inte alls är som vardag. Dagarna blir ljusare och varmare. Snöhögen över mina rabatter utanför porten är nästan borta. Jag har cyklat idag och suttit i solen hos min bror och svägerska. Deras katt smaskade på en nyfångad mus och fastän jag älskar katter, så har jag svårt för kattens vilda natur. Där blev det ingen klapp idag. Är det därför ordspråket ”Man får ta det goda med det onda” finns?
Jag håller på att undersöka vad som finns mellan polariteterna till exempel gott-ont. I den s k kreativa nollpunkten. Vad finns där, mitt emellan? Finns den i mig egentligen? Jag är kreativ. Men nollpunkt? Som en tallinje att välja att gå hit eller dit på. Att inte värdera plus och minus, positivt och negativt. Att låta båda finnas helt enkelt, för jag har och behöver båda sidorna för balansens skull, om inte annat. Och för att inte behöva projicera ut det jag inte vill kännas vid, på andra. Men i själva orden positivt och negativt ligger en värdering. Då blir det svårt att förstå det tycker jag. Etik, moral, kultur och uppfostran lägger band på mig. Och jag själv dömer mig mest med vad som är tillåtet och inte.
Sånt här funderar jag på just nu. Jag behöver fler att prata med om det. Jag får gå på jakt helt enkelt, efter fler som vill diskutera gestaltteori med mig. Jag är hungrig. Är utsvulten. Behöver näring på olika sätt.

Jag lägger till en ny kategori idag: Gestaltteori. Då blir det lättare att söka efter det jag skrivit tidigare genom åren. Nu gäller det att hitta de inläggen, sök, sök, sök! Och jag letar och letar!

Drömt.

Vaknar ofta hela natten och sen tidigt. Drömmer en verklighetsliknande mardröm, vaknar och inser till slut att det inte har hänt, det var bara en dröm. Skööööönt! Jag har inte mördat sju med gift i te. Jag behöver inte dölja sanningen om det på min utbildning. Jag behöver inte dölja en lögn med en ny lögn. Eller?
Drömmar är spännande, när de avslöjar något om mig själv som jag inte redan visste, eller som jag inte vill kännas vid. Här är något som jag vill se närmare på i alla fall. I magen har jag en obehaglig känsla kvar. Vad döljer sig i drömmens förtäckta handling? Något viktigt är det med den. Vad?

Jag surfar runt och gör danska språktester jag blivit tipsad om av Sören och orddelen av Högskoleprovet, som gick igår. Jag vet att jag har en god språkkänsla, fick 39 av 40 rätt. Men jag visste inte vad indolens betydde. Nu vet jag. Frågan är om jag kommer minnas det aktivt? Antagligen inte. Hm, vad var det nu igen? Jo, håglös. Så där som jag kan vara rätt ofta. Heter det då indolent?

Nåt?

Jag tänkte att något kunde väl ha hänt medan jag varit borta, något kärleksbrev i brevlådan eller på mejlen, någon inbjudan till fest eller nåt annat skojigt. Ack nej. Bara räkningar och lokaltidningen. Tja, så var det med det! Nu är jag hemma i alla fall. Och tacksam för mejlen från vännerna. I både mitt ena och andra hem.
Och så har faktiskt något hänt. Kerstin Thorwall dog idag. Jag satt på biblioteket många timmar och läste hennes böcker när jag var ung. Hon var en modig kvinna. Mycket modig.

Lugn, bara lugn.

Kisse väcker mig på morgonen. Han är söt och snäll och hungrig. När jag inte kliver upp går han ner och sover en stund till. Eller sätter sig i fönstret och tittar på vad som händer ute.
Och jag vaknar sakta. Surfar runt lite och läser nyheterna. Har fått tips från Sören i en kommentar på den danska bloggen Ta livet let om en dansk språk- och grammatiksida. Gör ett grammatiktest där, får 12 av 15 rätt. Känner mig riktigt duktig. Tittar på facebook. Tittar på mejlen. Tittar på hemsidan, ska jag skriva idag eller inte. Ja, något. Eller inte.
Jag reser hem i dag. Får se när jag går upp. Nu kommer kisse tillbaka. Han ger inte upp. Han krafsar på mig. Kanske går jag upp den här gången då.

Nöjd.

Jag har en avslappnad kväll i mitt hus, trots att jag ska hem imorgon. Jag tänker inte packa och dona och göra något med det idag har jag bestämt. Att vara i nuet och njuta är tillräckligt för i kväll.
Jag har läst, gjort övningar, skrivit, gjort tvåstolsarbete, brottats med demoner och kommit fram till att just nu är det som det är. Jag tar mig rätten att känna det jag känner och älska den och det jag älskar och hata den och det jag hatar. Om jag nu älskar, om jag nu hatar. Övar mig på balans och jämvikt i motsatserna. Jag har det helt härligt med huset, vi har inte bråkat med varandra den här gången. Bilen susar fram. Jag lyssnar på gestaltmusik från min förra gestaltgrupp och dansar och känner mig nöjd. Vad mer begär jag? Nej, jag gör ingen lista på det ikväll.

Äntligen!

beskrivning

Aaaah… äntligen är ac:n lagad, bromsar bytta framtill och omskötta bak. Och jag hade räknat med många, många tusen kronor i kostnad och slapp undan med… 5600 kr. Det tog två resor till Sollefteå och flera timmars väntan där, jag skrev och läste, åt frukost och så gick tiden.
Nu är jag hemma igen och är det nu min sista heldag här? Jag tror jag åker hem i morgon. Då kommer värmen verkar det som. Och skolan börjar på måndag och jag har massor att göra. Ska hålla ett föredrag om tal i en snar framtid. Om talet som del av skolämnet svenska. Jag samlar infallsvinklar just nu. Jag tycker det ska bli spännande. Jag kan prata lättare om en företeelse än om mig. Jag tycker det är roligt att prata dessutom.
Just nu småduggar det. Mulet. +2ºC. Dimmorna hänger kring bergen. Fåglarna sjunger. Tinnitusen susar. Jag äter stekt potatis, köttfärsbiffar och sås till lunch. Gott. Jag är nöjd med att jag lagat mat ordentligt hela veckan.

Grått.

Grått ute. Kallt, runt noll-ett plus. Vaknar och har ingen lust med något egentligen. Såna dagar finns. Länge sedan solen sken. Jag är som termometern, min inre temperatur är väl också runt noll-ett. Nolläge. Utan sol. Vädret är som det är.
Jag då? Hur är jag? Vad påverkar mig? Hur låter jag mig påverkas? Av vädret, av andra? Vad med mitt ansvar? (Usch! Här händer något…) Vad med fältteorin? Jag får fundera på det. Studiemotiverad? Ja.

Kreativiteten, att dana något, jag i en process.

Grått, grått, grått ute. Och inne? Tja. Jag har väl gråa tankar också. Tankar snurrar och jag är i en bearbetningsfas. Jag är inte här för att vila och koppla av helt. Jag behöver också tid i tystnad, för att både känna efter och integrera. I örat susar tinnitusen, så helt tyst är det inte heller.
Jag tittar på inspelade tv-program, just nu Manhattan murder… någonting, med han, vad han nu heter och Alan Alda. Ett namn kan jag i alla fall minnas!
Jag smaskar på hemlagad chokladpudding med kiwi och vispgrädde. Mums! Nå, inte före frukost, men igår efter middagen. Idag ska jag laga något med köttfärs. Får se vad det blir.
Det är i matlagningen jag känner mig mest kreativ just nu. Jag tar det jag har och känner mig rik att jag har mat att laga till. Inga konstiga maträtter. Vanlig mat helt enkelt. Jag kan laga mat till mig i alla fall. Skönt! Och gott! Jag behöver inte göra så mycket för att bli nöjd med mig själv faktiskt.
Planer för idag? Att gå ut en sväng är alltid bra, för kroppen om inte annat. För andningen. För intryck från naturen. För alla mina sinnen helt enkelt. Bra, det är argument som jag lyssnar på, i perlsk anda. Jag vill gärna vara en mini-Perls, och våga vara precis som jag är. Stå upp för mig själv, i alla lägen. Vara den jag är ämnad att vara, utan att känna skuld för det. Kanske snart då! Nej, nu!
Läsa! Lyssna på musik. Börja skrapa halltrappan? Varför inte? För att det är så jobbigt att dra igång ett projekt. Men tänk så bra det kan bli sen? Planen har funnits där i flera år. Är det vad jag behöver göra? Kanske det. Får se.

Sömnig.

Så är det vardag igen, om än lov. Jag går upp före tuppen idag och åker till Sollefteå, till verkstaden. De felsöker ac:n och beställer delar till den och nya bromsblock framtill. Ska tillbaka dit på fredag och då ska delarna finnas. Hoppas sen att det hjälper. Annars vet jag inte.
Sömnen sitter fortfarande i ögonen. Och huvudvärken ligger på lur med för fjärde dagen i rad. Behöver sova mer. Kan sova middag kanske?
Det är nollgradigt, disigt, mulet, slaskigt ute. Bra ursäkt för att vara inne och mysa då. Tända ljus, läsa, elda i kaminen, baka något? Göra snälla saker. Jag behöver snällhet och värme omkring mig, när det är kallt och slaskigt ute och jag känner mig kall och slaskig själv.