Så här mycket gräsmatta har inte synts i trädgården, så länge jag har bott här.
Det är ett obeständigt arbete jag gör, när jag rensar. Nästa år har ogräset tagit över marken igen. Bara framför rabatten och soffan är det mer gräs än ogräs. Pinnen som sticker upp och knappt syns på bilden, är en död kinesisk gulros, som ska tas bort. Vid ena grästofsen växer Johannesört, vid den andra daggkåpa. De vill jag spara. Ska flyttas.

Här vid soffan är ett av mina sittställen. Stenen kommer från ett berg i närheten. Det är både en sittplats och skrovligt bord. Just nu blommar och doftar Finlands vita ros ljuvligt och grannens kaprifol likaså.
Att rensa i trädgården är säkert bra för mig. Jag rensar hjärnan med, från tankar och annat. Jag röjer ny mark, precis som jag behöver få nya vägar att gå. Det är bara ett Här och Nu som existerar när jag rensar och i ett meditativt tillstånd i bästa fall.
Jag ska ta bort en svartvinbärsbuske med, bredvid rabarbern. Den har mjöldagg.
Bättre att köpa en mer resistent sort sen.

Jag har också en hel dikeskant fylld med liljekonvaljer. Här och var växer styvmorsvioler, Ångermanlands landskapsblomma, och blåklockor finns i öar i gräsmattan på andra ställen.
Idag ska jag baka en smaskig jordgubbstårta. Jag ska äta sill och potatis. Regnet kommer dra vidare norrut.
Välkommen om du har vägarna förbi.
Glad Midsommar!
♥
♥
♥

Här är jag i katalogen Höstens böcker, från Svensk Bokhandel. Inte visste jag att det fanns sånt. Men nu vet jag.
Steg för steg kommer utgivningen av mina kärleksdikter allt närmare.
Till hösten, då är det dags.

Jag har en målningsövning i skolan ibland: gå dit penseln vill. Idag har jag gjort den på ett annat sätt: gå dit benen vill. Så har jag gått upp till vattentornet. Där har jag aldrig förut varit. Jag åkte också in till stans bibliotek och tittade i katalogen Höstens böcker från Svensk bokhandel och jo visst, jag är med där på s 26. Jättekonstig känsla, det är som om det inte är jag. Fast det är jag. Jag har också köpt ett bord på loppis, som ska stå som stöd under golvet, som ska byggas i gästrummet, jag har hängt upp gardiner. Och så har jag ont. Så där himla osensuellt ont; jag är en överviktig kvinna, mitt i klimakteriet med långvarig tandvärk, halsbränna, stel i lederna och annat. Inte ens jag skulle vilja ha mig. Inte konstigt att jag är i obalans. Fast jag tror inte att ayurveda är något för mig. Jag testar med smör som kallas ghee, piller, gheevatten, te och tuggar sesamolja och går en promenad varje dag nu. Och så ska jag minska på surt. Svårt att avstå från bananer, yoghurt och fil. Och inte äta något på kvällarna. Jag är inte riktigt motiverad till allt. Jag gör mitt bästa och det räcker inte.
Nå, det är som det är med allt. Det finns andra som har det värre. Och i drömmar kan jag ibland få möta mitt hjärtas kärlek och där är allt bara bra. Där kan jag få se och prata med honom och vara nära. Tur att det finns drömmar.

Jag är trädgårdsmästaren som vattnar blommorna med mina tårar.
Och så gråter jag, så alla hundkex och maskrosor i gräset dör av saltet i tårarna, och så blir det bra med allt sen.
Jag är ingen bra trädgårdsmästare. Suck!

När jag sitter och räknar hur mycket eller lite pengar jag har, slår det mig, att jag behöver väl ingen ny tvättmaskin i år heller. Inte heller bygga klart avloppet. Det kostar alldeles för mycket. Men det där upphöjda golvet i gästrummet, med fönstret uppe vid taket, och med utsikt över byn, vore väl fint att bygga nu i sommar? Hm… planer, planer… Jag ringer hantverkaren som lovar komma förbi ikväll. Det vore kul att få till golvet i år. Det har jag velat ha i flera år. Då fick jag ett häftigt ställe att sitta och dricka kvällste på och sånt är ju viktigt, eller hur!
Såna småsaker är viktiga ting. Stora saker är oviktigare. Jag kan inte förändra dem ändå hur mycket jag än skulle vilja. Bäst att göra det jag kan påverka istället då, som att spika och såga och måla. Bara jag har lust, så är det godt nok.
Idag har jag grävt i rabatten på framsidan också och planterat en mörkröd astilbe. Helt oplanerat.

Det var ett tag sedan jag skrev en alfabetisk lista. Nu är det dags igen. Ungefär detta fyller mitt liv just nu:
A – ayurvedatankar
B – bilservice
C – cyklar
D – drömmar
E – ekonomi
F – färger
G – gin
H – hatthylla
I – iskyla
J – jordgubbsplantor
K – kurser
L – läxläsning
M – målningsdags
N – nätterna
O – ont!
P – Prosit
Q – qomplicerat
R – rödmyrsjävlar
S – spika
T – trädgårdsskötsel
U – urtekramkager
V – vänner
X – xxx=kyssar
Y – ytterligheter
Z – Zorro!
Å – Århus
Ä – älsklings-allt
Ö – översättnings-önsketänkande

Och medan jag VÄNTAR på MEJL, spikar jag en skiva masonite på väggen i hallen… Det är lite småpyssligt att få det att passa. En eldosa har ett rör som tar emot i hörnet, det är ett par millimeter för mycket masonite där med, som jag får raspa bort. Vilken sorts spik ska jag ta? Hur lång ska den vara? Ringer Lasse och frågar.
Och till nästa vägg måste jag såga bitar. Blir det verkligen bra att göra så? Antagligen inte. Och det är svårt för mig med, för jag sågar så dåligt. Jag får nog köpa en till bit som räcker hela längden upp.
Inget kul är det på tv heller. Har inget favoritlag som spelar fotboll ikväll. Känner inte till dem alls.
Så, mejla mig, helst NU, så jag får annat att tänka på!
Nu kommer solen fram. Ska jag gå en promenad innan jag börjar laga middag? Här gäller det att hitta en rytm att fördriva tiden med. Lediga dagar är SÅ jobbiga! Nätterna är mer uthärdliga.

Söndagsmorgonsstillhet.
Inom mig sjunger ”Förbarma dig, O Herre över mig.” Jag har lyssnat, i bilen, nästan oavbrutet den senaste tiden, på sångerna och musiken från Bo Egebjers S:t Eskilsmässa. Jag är med och sjunger i kören, på cd:n. Ibland är det lite falskt för mitt öra. Ibland kommer körens s på olika ställen. Ibland blir jag helt rörd. Av barnkören, av orden, av saxofonen, av basen, av Lottas flöjt, av allt.
”Som längtan i en hägers flykt, bär all min bön till dig, O Gud.”
”Människor kommer, människor går, lär mig bli tacksam för de möten jag får.”
”Guds rena lamm, käre Jesus som låter oss börja igen, börja om på nytt…”

Orden är både till tröst och till uppmaning. Å, vad jag har mycket att lära mig!

(Vill du läsa mer om vad jag skrivit om Egebjers mässa, sök i rutan till höger.)

Innan jag kör in bilen, måste jag klippa gräset. Sen ser det bra ut igen. Behöver nog en bredare infart här. Måste skarva på röret i diket då. Jobb, jobb!

Kisse har det så bra. Han kan verkligen njuta av livet här.

Om jag tar och rensar bort maskrosorna och hundkexet en bit i taget, så orkar jag bättre. Så! Nu kan jag sitta på soffan eller stenen och se ut över ägorna… Eller ska jag vända ryggen till och se på det som är klart kanske hellre, hm…
Det är roligt att ha en trädgård, eller hur! Lyckliga jag!

PS/ Kom ihåg: hälsa på, ring, mejla, skriv kommentarer. Glöm inte bort mig!

Jag är framme i min törnrosaträdgård och i mitt eget träslott. Jag är drottningen här. Bara kungen fattas och han kommer väl inte förrän om hundra år. Eller så har han varit här och stuckit redan.
Idag gör jag inget mer än bäddar, cyklar ner till affären och dricker gin. Solen skiner och det är grönt överallt. Sommaren är här! Blommorna blommar. Kisse är lycklig. Fint nog.

Alltså va… sista dagen före semestern har äntligen kommit! Skön känsla. Ett par möten kvar bara och sedan städa lite i mitt rum. Ingen flyttning i år. Å, vad effektivt jag kan börja jobba till hösten då! Ha ha… jag tror´t när jag ser´t. Just nu är jag bara tom i skallen med skoljobb.
Semester… Jag går på två olika ben, det ena vill bara ta det lugnt och lyssnar inte längre. Det andra har saker kvar att göra och behöver koncentrera sig på det.
Jag har viktiga saker att göra. Packa och resa. Söta kisse och jag, ska äntligen upp till Norrland imorgon fredag, och vara i hus och trädgård där. Bara göra lagom lite. Får se om inspirationen kommer över mig någonting, i händerna eller i huvudet. Det vore ju fint att få trappan slipad och målad. Eller väggskivorna uppspikade i hallen. Takpappen lagad där med och målad. Hatthyllan uppsatt. Ett upphöjt golv byggt i ett gästrum. Eller dikter översatta. Och danskaläxorna lästa. Eller trädgården rensad och fin…
Ja, eller så gör jag inget särskilt. Det kan jag också unna mig tid till.

Och så vore det fint att inte bli helt bortglömd där. Kanske kommer någon förbi och vill hjälpa till att bygga eller kanske bara äta lunch eller övernatta. Eller ringer. Eller skypar. Eller mejlar. Eller skriver kommentarer i bloggen. Allt är välkommet.

Hemma. Blåsdag. Varm dag med. Snart ledig. Två arbetsdagar kvar högst.
Skönt. Orkar inte mycket. Rätt nöjd ändå.
Micke är hemma, utom just nu då. Han diskar inte, men hjälper mig med annat.
Kattvakterna är klara. Tack allrakäraste astridvännen och kattvännen!
Jag vet inte om du kan förstå vad det betyder för mig att kisse får bo hos dig under min första danmarksvecka!!! Det betyder att jag kan vara helt trygg i vetskap om att han har det bra hela tiden jag är borta. Ni fantastiska underbara vackra, alla tre.
Nu kan jag gå framtiden till mötes med en stor del tillförsikt och glädje.
En annan del av mig ser fram mot höstkursen redan nu, innan sommaren ens har börjat.
Bara ett moln, min längtans fjäril, finns på min himmel. Varför blev det så dumt alltihop? Tja, såna är vi människor. Inte alls kloka och balanserade och genomtänkta alltid. Bara emellanåt. Jag är glad för att ha såna goda stunder ibland i alla fall. Jag är inte galen jämt, om nu nån trodde det!

På sista tiden har jag blivit avvisad, inte bara en gång, utan två. Det är hårt. Det gör att jag behöver fundera på min framtid på ett mer aktivt sätt igen.
Tack vare goda vänner som fanns när jag behövde dem, har jag kunnat bearbeta i alla fall det ena avvisandet. Och tack vare dem, har jag funnit ett spår som är värt att följa upp.
Jag undrar nu, var det så här det kändes att bli kär? Pirrigt och spännande? Osäkert och nyfiket? Utan tålamod att vänta på att mötas och få se, nosa på och röra vid den andre?
Jag tror jag har blivit kär.
Nej, inte i någon ny man.
Inte i något nytt djur heller.
Men i något annat. Ett alternativ. En möjlig mening. Får se om det kan bli något mellan oss.
Oavsett vad som händer, så ska jag ha sommarlov, åka på sommarkurs och, så gott jag förmår, ha det bra. Längtar och saknar gör jag säkert också. Det är inget nytt alls.

Och dessutom… Micke är hemma hos mig nu, solen skiner, cykeln är lagad och ska hämtas, det blir långpromenad dit med Mike, vi ska handla med, det är bara fyra dagar kvar att jobba, ska börja packa idag, tja, vad mer kan jag önska just idag? Bara en sak. Och det får jag se mig om i månen efter.

Igår hade vi skolavslutning. Härligt att få massor av blommor, hängande jordgubbsplantor och presenter då, som tack för året som gått.

”Der er et yndigt land”:
Danmarks nationalsång med flottans musikkår spelas här.

text: Adam Gottlob Oehlenschläger (1779-1850)
musik: Hans Ernst Kröyer (1798-1879)

Och en kör sjunger:

Der er et yndigt land

Der er et yndigt land,
det står med brede bøge
nær salten østerstrand
nær salten østerstrand.
Det bugter sig i bakke, dal,
det hedder gamle Danmark,
og det er Frejas sal,
og det er Frejas sal.

Der sad i fordums tid
de harniskklædte kæmper,
udhvilede fra strid
udhvilede fra strid.
Så drog de frem til fjenders mén,
nu hvile deres bene
bag højens bautasten,
bag højens bautasten.

Det land endnu er skønt,
thi blå sig søen bælter,
og løvet står så grønt
og løvet står så grønt.
Og ædle kvinder, skønne mør
og mænd og raske svende
bebo de danskes øer,
bebo de danskes øer.

Vort sprog er stærkt og blødt,
vor tro er ren og lutret
og modet er ej dødt
og modet er ej dødt.
Vort gamle Danmark skal bestå,
så længe bøgen spejler
sin top i bølgen blå,
sin top i bølgen blå.