Idag ska jag flänga hit och dit. Först till mitt vanliga jobb, inte så vanligt just idag, med ett besök som ska följa mina lektioner, sen vidare till en annan skola, sen direkt till möte på en tredje skola, gå hem därifrån, och sist ikväll sticka ut för en sen middag och träffa kära fd arbetskamrater. Full fart. Och ändå ta det lugnt på varje ställe. Andas. Vara närvarande i stunden.

Det är så skönt att sova! I natt sov jag i nästan tio timmar i sträck. Kisse var ganska lugn med. Hade jag varit ledig hade jag sovit vidare. Nu ska jag upp och jobba.
Jag har inte gjort min danskaläxa än. Får skynda mig hem och läsa idag. Jag kommer hem rätt så tidigt. Kanske, kanske hinner jag med att slumra en stund med, innan jag ska iväg till universitetet. Där har jag inte tid att vila. Men direkt jag kommer hem ikväll, så lägger jag mig. Jag längtar redan. Jag vill bara sova.

Nu, när jag har gott om matpengar den här månaden, så har jag ingen större matlust här hemma. Vad ska jag i affären att göra? tänker jag. Jag går dit mest bara när kisse behöver mat, kattsand eller för att köpa te, mjölk och fil. Annars får det vara. Har ingen lust. Vill inte. Trött.

Den sista tiden har jag märkt att i varje skåp, i varje låda, ligger allt som när jag flyttade hit, för knappt tre år sedan. Jag har inte flyttat på något där, inte städat, inte slängt något. Där ligger massor av saker som jag glömt bort att jag har, inte använder och antagligen inte bryr mig särskilt mycket om mer.
Så fort jag öppnar ett skåp eller en låda börjar mitt huvud tänka: ”Städa här!” Det är himla jobbigt att gå omkring så. Det blir som en påminnelse över vilket tråkigt hemliv jag har. Städa och städa. Är livet inte mer än ordning och reda i skåpen? Å, så trist!
Är det inte mycket roligare att läsa om sig själv på förlaget som ska ge ut mina dikter, och att bli kallad författare? Absolut. Är det verkligen jag på bilden? Jo visst. Så konstigt.
Så är jag en författare med oordning hemma, som lever utan en kärlek. Var skulle jag få plats för sånt? Här finns inget utrymme i alla fall. Inte i skåpen, inte i lådorna, inte i hjärtat. Är det möjligen inte dags att städa överallt då? Antagligen. Trist.
Det enda som känns bra idag är att jag väger under 73 kilo igen. Det var ett tag sedan sist.

Jag får inte sova ut ens på en söndag. Kisse jamar, hoppar och går över mig och vill ha uppmärksamhet och mat. Till sist måste jag gå upp och fylla matskålen. Sen kan jag få rå mig själv i sängen igen. Jag tar fram min bok ”Drageløberen” av Khaled Hosseini och lägger kuddarna i en stor hög bakom ryggen och virar in mig i täcket.
Det är en bok som fick mig fast från första stund. Gripande och sorglig och ändå med så märkligt mycket trygghet och värme i orden. Jag läser i den en bit varje dag. Ingen sträckläsning, för då tar den slut för fort. Och jag har väl inte heller uthålligheten att läsa och läsa, som jag hade förr. Numera somnar jag eller behöver hämta te, se på tv eller gå till jobbet eller… Hela tiden finns avbrotten i allt vad jag gör. Sällan är jag i ”flow” numera. Nu blev det ett avbrott igen. Tänk att orden kan beröra mig så.
”Jeg ønsker at vi skal gifte os.”
Bara så. Det räcker för mig för att jag behöver en gråtpaus. Och en skrivpaus. Och snart ska jag upp och gå ut och gå. Bara läsa lite till…

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini

Den här tavlan såg jag i Danmark. Jag tycker om den. Tavlan heter ”Amor väcker Psyke med spetsen av sin pil.” Den är målad av Christian Gottlieb Kratzenstein-Stub. Han levde 1783-1816. Tavlan får mig att vilja veta mer om både Amor och Psyke och vad som hände sen.

I Svd läser jag en intervju med Suzanne Brà¸gger av Karin Thunberg. Jag gillar att läsa OM SB eller se henne på tv, hellre än att läsa hennes böcker. Jag har nog bara en eller två böcker av henne här i bokhyllan. Hon gör som hon vill med sitt liv och så trillar tårarna då och då har jag sett. Idag pratar hon om livet i intervjun. Hennes ord tilltalar mig:

”Jag har aldrig velat vara profet. Jag är författare. Och om jag har någon önskan så är det att svika hela tiden. Om en sanning förstelnar och blir till ett monument har den förvandlats till gravsten. Då är man redan död.
Livet är ju att något nytt hela tiden öppnar sig. Det är där jag är och vill vara, i de öppningar där det oväntade sker. Det som betraktas som mitt svek handlar inte om att jag sviker utan att jag är trogen mig själv.”

Att vara trogen sig själv är viktigare än att vara trogen andras vilja och önskningar. Och det att nya saker öppnar sig för en, det ÄR livet. Kanske är det därför jag tycker om lagom mycket spänning och oförutsägbarhet. Att följa sitt hjärta, att göra det som drivkraften finns till att göra.
Och så finns ett slags motpol, en trygghet i fyrkanten, det som kringgärdar mig, som t ex jobbet, mitt hem, förut fanns mina barn och man med, precis som för Suzanne Brà¸gger. Hon har sitt hus, familj, sin hemby som finns för henne i en lagom lugn trygghet.
Jag vill också svika dem som vill ha mig precis likadan som alltid. Jag är som jag vill. Inte som andra vill. Eller är jag? I mina bästa levande stunder i alla fall, utan gamla mönster som stör. Just nu gillar jag ord som spännande och oförutsägbar.

1. Köra bil till jobbet.
2. Gå utklädd till min favoritartist på personalfesten ikväll.

Gryningsljuset syns äntligen klockan sex på morgonen, nu efter sportlovet. Jag har sovit länge och gott i natt. Skönt. Vaknade flera gånger och såg på klockan. Hela tiden var det massor av timmar kvar innan jag skulle upp. Jag drömde med.
Nu är det dags att gå upp. Lång dag väntar borta, innan jag kommer hem till sängen och tvn igen.

– Ta piller mot huvudvärken.
– Fixa matsäck.
– Ta mig till jobbet med bussen.
– Jobba lite och gå på utflykt.
– Möte.
– Ett till möte.
– Åka hem.
– Röja i köket.
– Tvätta.
Sedan är det inget särskilt mer som jag måste göra. Fast jag har en önskelista med:
– Möta en kärlek igen.
– Kramas.
– Kyssas.
In my dreams….

Idag har jag mycket framför mig. Jag har en svår uppgift att göra på jobbet och en muntlig redovisning ikväll av en danskauppgift. Språk och språkvariationer ska jag visa på. Kommer jag klara det? Har jag förberett mig ordentligt? Antagligen inte. Men jag behöver göra uppgiften medan jag har den aktuell i mitt huvud. Så mycket annat behöver ta plats där. Det värsta som kan hända är att jag inte blir godkänd, då får jag väl göra om den.
Jag har en oro för jobbet. Vissa chefer vill utöka mitt jobb och ge mig jättemycket mer att göra. Det vill inte jag. Att få 30% fler elever och inte hinna allt och inte orka vara skapande? Vad är det för liv? Ska jag vara tvungen att sluta igen på grund av en omöjlig arbetssituation? Vad ska jag göra då? Jobba i affär kanske? Flytta? Jag vet inte. Jag vet bara att ingen av de cheferna bryr sig om vilka talpedagoger som finns i verksamheten. Behövs just jag? Till vad? Jag är utbytbar.

I bloggen från Kire S Dam Tag livet let og tilværelsen alvorlig hittar jag Isam B som sjunger sig in i hjärtat på mig. Å, älskade Danmark! Det är HC Andersens dikt och Poul Schierbecks musik. 1800- 1900- och 2000-tal i vacker förening.
Sen bestreds upphovsrätten på youtube i Sverige och jag bytte ut den gamla fina till en live-version istället. Inte lika bra som med hela Outlandish. Men god nog.
Nu i oktober 2012, finns åter Outlandish version på youtube, med text, men utan de fina danmarksbilderna. Håll till godo! Liveversionen återfinns längst ner.

I Danmark er jeg født
Tekst: H. C. Andersen, 1850
Melodi: Poul Schierbeck, 1926

I Danmark er jeg født, dér har jeg hjemme,
der har jeg rod, derfra min verden går.
Du danske sprog, du er min moders stemme,
så sødt velsignet du mit hjerte når.
Du danske, friske strand,
hvor oldtids kæmpegrave
stå mellem æblegård og humlehave.
Dig elsker jeg! – Dig elsker jeg!
Danmark, mit fædreland!

Hvor reder sommeren vel blomstersengen
mer rigt end her, ned til den åbne strand?
Hvor står fuld månen over kløverengen
så dejligt som i bøgens fædreland?
Du danske, friske strand,
hvor Danebrogen vajer, –
Gud gav os den, – Gud giv den bedste sejer!
Dig elsker jeg! – Dig elsker jeg!
Danmark, mit fædreland!

Engang du herre var i hele Norden,
bød over England, – nu du kaldes svag,
et lille land, og dog så vidt om jorden
end høres danskens sang og mejselslag.
Du danske, friske strand,
plovjernet guldhorn finder,
Gud giv dig fremtid. som han gav dig minder!
Dig elsker jeg! – Dig elsker jeg!
Danmark, mit fædreland!

Du land, hvor jeg blev født, hvor jeg har hjemme,
hvor jeg har rod, hvorfra min verden går,
hvor sproget er min moders bløde stemme
og som en sød musik mit hjerte når.
Du danske, friske strand
med vilde svaners rede,
I grønne ær, mit hjertes hjem hernede!
Dig elsker jeg! – Dig elsker jeg!
Danmark, mit fædreland!

Idag tänker jag efter vad jag har varit med om hela veckan, allt från människor jag mött, sett, hört, bråkat med, blivit vän med, ätit tillsammans med och lite annat.
Jag tänker på skillnader mellan Sverige och Danmark. I Dk är de mycket bättre att gå till höger vid möten på trottoarer. De som inte håller till höger är ofta svenskar.
Jag lade inte direkt märke till spott på marken i Dk. Hemma får jag hela tiden väja mellan spottloskorna på marken.
I Danmark finns massor av olika sorters tåg. Och dörrar och perronger passar ofta inte alls ihop. Ibland kliver man uppåt, ibland 20 cm nedåt och ibland är det nästan lika. I Sverige bygger man om perronger då och då, så att höjden ska passa och är noga med att säga att man ska se upp för avståndet mellan tåg och perrong, när man kliver av.
Att komma av och på stockholmståget X2000 vid Köbenhavn H är en sak helt för sig. Det är riktigt dåligt ordnat. Eller hade jag bara otur? Jag tror inte det.
Det finns bra och dåliga saker i båda länderna. Dumma människor finns överallt. Och riktigt fina! Här är utsikten från vandrarhemmet. Magnifikt!

Det var fullt hus av damer i natt på vandrarhemmet. Jag sov bra ändå. Sista timmarna i Köpenhamn tillbringade jag på Glyptoteket, mitt favoritmuseum av alla tror jag. En tavla berör mig särskilt idag. Den ska jag skriva om sen.

Här är en videosnutt av statyn ”Kysset” av Rodin som finns på Glyptoteket i Köpenhamn.

Nu ska jag hem och tvätta, träffa kisse, börja övningsköra, bada i mitt badkar, se på tv, jobba. Med mig hem har jag lite whiskey och gin, honungsvåfflor – ett nytt beroendeframkallande inslag i mitt liv, lite godis, med betoning på lite, ett nytt nattlinne, en cd-skiva, en bok om skagenmålningarna jag såg och två romaner på danska. Framförallt har jag mött flera trevliga och rara människor. De har varit de mest viktiga för mig på den här semestern.
Jag har däremot inte mött någon ny kärlek. Så, nu vet alla det!