Jag får inte sova ut ens på en söndag. Kisse jamar, hoppar och går över mig och vill ha uppmärksamhet och mat. Till sist måste jag gå upp och fylla matskålen. Sen kan jag få rå mig själv i sängen igen. Jag tar fram min bok ”Drageløberen” av Khaled Hosseini och lägger kuddarna i en stor hög bakom ryggen och virar in mig i täcket.
Det är en bok som fick mig fast från första stund. Gripande och sorglig och ändå med så märkligt mycket trygghet och värme i orden. Jag läser i den en bit varje dag. Ingen sträckläsning, för då tar den slut för fort. Och jag har väl inte heller uthålligheten att läsa och läsa, som jag hade förr. Numera somnar jag eller behöver hämta te, se på tv eller gå till jobbet eller… Hela tiden finns avbrotten i allt vad jag gör. Sällan är jag i ”flow” numera. Nu blev det ett avbrott igen. Tänk att orden kan beröra mig så.
”Jeg ønsker at vi skal gifte os.”
Bara så. Det räcker för mig för att jag behöver en gråtpaus. Och en skrivpaus. Och snart ska jag upp och gå ut och gå. Bara läsa lite till…

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini