Alltså.. jag tycker oftast inte om att komma hem.
Det är tyst. Jo, det är skönt.
Det är mörkt. Gör mig ingenting alls.
Att laga mat. Har jag alltid tyckt vara tråkigt. Har blivit bättre med åren. Kan laga rätt så god mat numera.
Inga mejl. Då är det så trist.
Ingen att krama. Ännu tristare.
Ingen att älska. Tristast av allt.
Men idag kom faktiskt två (2) mejl. Ett med en kommentar till bloggen, från Danmark. Jag gillar att få kommentarer!!! Tack Kire!
Och så ett mejl från Nordiska språk på Universitetet. Jag har kommit med på en tre! veckors kurs i Århus, Danmark i sommar! Jag får stipendium till resa och logi. Hur fantastiskt kul som helst! Hoppas jag. Jag har aldrig åkt på danskasommarkurs förut. Inte varit Tre Veckor I Sträck I Danmark sedan jag sommarjobbade i Svenska Sjömanskyrkan i Skagen, för jättelänge sedan. Jag ska ut på Äventyr i sommar!
Vem vill vara kattvakt? Lämna in en ansökan här, tack!

I helgen har jag läst klart ”Dragelà¸beren” av Khaled Hosseini. Å, vilken bra bok det är. Den grep tag i mig från första stund. Otroligt bra. Den handlade om så mycket på samma gång liksom. Kärlek, svek, oro, barn i krig, psykiska svårigheter, familj och samhörighet, trauman, brister i uppväxten, ondska, våld, godhet, spänning, fattigdom, svält, rikedom, natur, politik, folkmord, religion, som en resa mellan öst-väst. Ja och allt möjligt mer. Afganistan blir för mig ett levande land, inte bara en tidningsrubrik, genom den här boken. Undrar om de svenska soldaterna i Afganistan har läst boken och kan känna igen sig i den? Jag både grät, skrattade och mådde illa medan jag läste boken. Nå, inte samtidigt då.
Jag hoppas att alla läser den, både för läsupplevelsen och för hur den beskriver mänskliga tillkortakommanden som alla kan ha. Och om hoppet: ”Det är möjligt att göra orätt gott igen.”
Undrar hur de översatte den meningen till svenska? Nu vet jag: ”Det finns ett sätt att ställa allt tillrätta.”

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini

Så börjar en ny vecka som inte följer vanliga rutinen. Jag ska knappt ha några vanliga lektioner, utan ska ut till andra skolor, träffa barn och personal, läsa ansökningar, utredningar och skriva. Tur att jag kör bil igen. Det underlättar betydligt.