Den sista tiden har jag märkt att i varje skåp, i varje låda, ligger allt som när jag flyttade hit, för knappt tre år sedan. Jag har inte flyttat på något där, inte städat, inte slängt något. Där ligger massor av saker som jag glömt bort att jag har, inte använder och antagligen inte bryr mig särskilt mycket om mer.
Så fort jag öppnar ett skåp eller en låda börjar mitt huvud tänka: ”Städa här!” Det är himla jobbigt att gå omkring så. Det blir som en påminnelse över vilket tråkigt hemliv jag har. Städa och städa. Är livet inte mer än ordning och reda i skåpen? Å, så trist!
Är det inte mycket roligare att läsa om sig själv på förlaget som ska ge ut mina dikter, och att bli kallad författare? Absolut. Är det verkligen jag på bilden? Jo visst. Så konstigt.
Så är jag en författare med oordning hemma, som lever utan en kärlek. Var skulle jag få plats för sånt? Här finns inget utrymme i alla fall. Inte i skåpen, inte i lådorna, inte i hjärtat. Är det möjligen inte dags att städa överallt då? Antagligen. Trist.
Det enda som känns bra idag är att jag väger under 73 kilo igen. Det var ett tag sedan sist.