Jag hade en tanke förra veckan att jag kanske skulle gå och simma lite. Jag är ju gammal tävlingssimmare, så någon längtan till vatten finns ju. Nu var det dock flera år sedan jag gick till ett badhus… Jag undersökte när simhallen var öppen och vad det skulle kosta och igår packade jag ihop min badväska. Det behövde inte betyda att jag skulle simma, intalade jag mig själv. Bara att jag skulle vara beredd, utifall att lusten skulle finnas kvar tills idag. Och efter en lugn morgon med många tankar och skrivna blad i blocket, så gick jag faktiskt till badhuset! Jag! Ha! Jag har simmat 500 meter, för att inte ta ut mig så här första gången. Det tog 18 minuter. Se där, jag tävlar med mig själv. Det tog 14-15 minuter i mitt gamla liv. Så lite bastu på det och nu är jag helt slut. Musklerna är ömma och vill inte mer nu. Men skönt, riktigt skönt… Jag kunde! Alldeles själv!

Leffe tapetserade en bit till i hallen igår, så idag är det dags att börja tömma mitt skräp- och förrådsrum intill. Suck! Å, så mycket det är att ta ut… och det mesta ska bort därifrån, så att jag kan börja måla tak, fönster, element och lister. Ååååå, så trött jag är redan… Hör, vad jag klagar! Jag har burit ut ekbokhyllan därifrån och alla sakerna i den och fyllt den igen i hallen. Den ska stå där ”temporärt”. Undrar hur länge det kan bli då… Länge antagligen… Och så blir resten av lägenheten fylld av alla lådor och påsar och annat skrot, byggmaterial, kakel, färger, sängram, vinylskivor, dörr… Ingen feng shui längre då här… Ja, det är väl bara att stå ut, för att komma vidare. Jag får väl se bilden inom mig hur fint det kommer att bli sen då, ett pysselrum, för att sy, pyssla, hålla på med foton och renovera möbler i. Sen. Alltid detta sen… Sen blir allt bra. Sen får jag mitt bästa jobb. Sen möter jag min kung och älskling. Sen lever vi lyckliga i alla våra dar… nej visst ja, nu drömmer jag igen… Fortsätt jobba nu! Handling är drömmars fiende med!

Mobiltelefoner är ett av teknikens under. Tänk att ringa någon på det vanliga mobilnumret och så svarar personen och ljudet är hur bra som helst.
Så var det för några veckor sedan. Jag ringde en gammal klasskompis, för jag ville ha promenadsällskap i vintersolen. Och sen under samtalet säger han:
– Vet du var jag är just nu? Jag är i Milano! Jag ska xxxxx!
… och jag får veta hans ärende där. Och jag fattar bara inte att han svarade över huvud taget. Så dyrt samtal det blev!
Ett annat samtal förra veckan var nästan likadant. Jag behövde få hjälp med ett vattenrör som lossnat och läckte, så jag ringde en som jag trodde kunde veta någon råd. Han sa:
– Vet du var jag är just nu? Jag står på en beach i Kalifornien!
– Men varför svarar du där då? undrade jag såklart.
– Det kunde ju vara någon som ringer om ett jobb…
Nå, nu var det ju inget jobb för honom, men jag fick ändå hjälp från andra sidan jordklotet! Så fantastiskt bra!
Min mobil är tyst mest nu. Jag önskar jag kunde få svara i den och säga:
– Vet du var jag är? Jag är i Köpenhamn!
För dit vill jag åka i vår och göra klart det jag inte gjorde sist.
För övrigt kan man ju säga vad som helst om man vill impa på någon, för vem vet om det är sant… Hm….

Utanför mina fönster växer höga tallar. Här är en av dem. Jag tycker om att titta på dem i olika ljus. Ibland sitter det fåglar där. Jag tycker om att se på fåglar. Tyvärr så är det sällan småfåglar. Oftast skator. I en av tallarna brukar hackspetten sitta och picka. Det är fint. Idag lyser solen starkt mot allt det bländande vita. Jag går ut nu en sväng. Det är minus sju grader ute fast det är mitt på dagen 11 mars.

Jag vaknar tidigt och äter frukost. Ögonen faller liksom bara ner på mig, så jag lägger mig och somnar om. Sover länge. Drömmer. Bearbetar något där. Skriver lite. Börjar vakna lite mer sedan. En vän ringer och pratar. Det är så bra med honom för han liksom rycker upp mig då och då. Han finns där så troget och vänligt.
Jag sjunger lite sen och undrar var min energi till att spela in mina sånger tog vägen. Mitt andra större projekt ligger också nere. Och lägenhetsrenoveringen har kommit av sig med. Att gå ner i vikt – inte just nu… Sortera papper och rensa. Nej. Gå ut. Inte just nu. Inte ens att stryka kläderna i köket blir gjort. Jag diskar och äter och vegeterar. Långsamt börjar jag dagen. För andra människor är arbetsveckan slut. En dag kommer jag att se tillbaka på den här tiden, som en parentes kanske, mitt i livet. En stund av vila, återhämtning, kravlöshet och omärklighet. Och bearbetande inåt och ner i djupen. Vad är meningen med livet? Just nu är det att göra det jag gör. Och att bara vara. Idag kan det räcka.

Jag får baske mig inte särskilt mycket gjort… undrar varför…. nej, jag vet! Jag vet. Och det jag har som ska göras springer inte sin väg. Kläderna ligger kvar i köket, bredvid står symaskinen, och så ligger det en hög som ska strykas. Ingen skurborste har jag, så då behöver jag inte skura golvet där. Idag var en innedag. Min syster kom och det är roligt att prata med henne. Och så bara måste jag sätta upp en hängare för handduken vid duschen… många gånger har jag duschat eller badat och sen upptäckt att handduken hänger ute i hallen…. jag lär mig inte att ta in den först, många blöta fotsteg har jag tagit ut från badrummet… Jag har lagat paj idag. Bra med ordentlig mat. Jag känner mig så nyttig då. I morgon fyller Annika Lantz 38 år och hon pratar i P3 mellan 11-13. Jag vet något om vad som ska hända…. jag har minsann fått lite information så här i smyg… Jag ska lyssna då! Det ska jag!
Och Annika Lantz…. Grattis på födelsedagen! Och nu kan det avslöjas, syrran var där med Södra Bergens Balalajkor och spelade… Kul! Annika och orkestern är visst jämnåriga….

Jag är tillbaka från en långpromenad i solen, kylan och snön. Jag är så glad och nöjd att jag hade energi att ringa en vän, som dessutom också ville ut och gå. Jättebra! Nu är jag trött och ska vila ett tag innan jag ska ut igen. Jag läser vidare ur ”Risking being alive”, en gestaltbok, med olika övningar i. Jag har lite kläder att laga och sy om med. Lite projekt med andra ord. Och städa i köket. Om jag orkar. Och ringa en gullig släkting. Och bestämma en middagsträff. Nu är jag ännu tröttare innan jag ens har gjort något mer. Gå och vila! Nu!

Jag har inget jobb att söka idag, så jag tar mig för att gå igenom vilka kläder jag har och vill spara och kläder jag har, som ska bort. Dessutom tvättar jag. Så blir allt genomgånget till slut.
Jag har faktiskt slängt en del när jag flyttade. Men jag har inte sorterat och fått överblick över vad jag har kvar. Nu har jag sorterat och ser att jag inte använder en hel del kläder. Varför inte? kan jag undra. De passar ju till min stil ändå, på något sätt… Det gäller väl att våga ha dem på kanske. Lite tajtare och mer urringat kanske än jag har brukat ha. Ändå har jag ju köpt dem för flera år sedan. Jag har väl hållit mig till det praktiskt randiga… Så nu får jag se om jag ändå börjar använda alla kläderna då och då. Annars blir det en ny utrensning om ett år eller så igen…

Det var en riktig mardrömsresa i går kväll, att åka hem från Norrland. Snöoväder, halka och trafikolyckor. Jag ville hem till tv och trygghet och körde på utan paus i sju timmar. Vid ett ställe fick alla köra runt i skogen fem mil pga röjning efter en olycka. Som tur var hade jag saker att tugga på, både mentalt och på riktigt. Jag hade också musik att lyssna på, Anne Linnet, Lisa Nilsson och Händel. Mina tv-program skulle jag missa insåg jag framåt Gävle och både Astrid och mamma lovade att spela in åt mig. Mobiltelefon är bra att ha. Video likaså. Vid Månkarbo slutade det snöa och sen gick det rätt bra att köra. Av olyckan vid Märsta syntes bara en krockad bil kvar.
Väl hemma väntade gin och en mejlvän. Skönt att bli lite ”ompysslad” fast jag är ensam och jag kunde skratta för första gången på flera dagar. Skönt!
I natt har jag drömt: Jag och en man bakom mig sitter på en flotte och väntar på en slussöppning. Flotten kantrar efter en stund, jag tar mig upp och känner att iskalla bad ändå är sköna. Och sen åker jag tåg med Greta Garbo och en drottning, i första klass-kupé. En husa står bakom och putsar på något. Jag är nog drottningen när jag tänker efter, för jag ser inte mig själv i drömmen. Greta är ännu inte berömd och hon vill hålla drottningen sällskap i den annars tomma kupén. Greta är osäker. Drottningen likaså. Men även drottningar kan behöva sällskap inser båda…
Verkliga mardrömmar och drömda… vilka är värst? Jag vet!

Jag ligger här i förmiddagen och har det bra i min bäddsoffa. Jag kan känna ett lugn breda ut sig i mig. Mitt lugn. Så känns det idag. Och jag kan våga lite mer på att det är mitt eget lugn. Inte någon annan eller något annat som ger mig lugn. Annars kan musiken eller själva rummet i sig ge lugn, eller en annan människa.
Jag läser en gestaltbok ”Risking being alive”, och den är enkel att läsa fast den är på engelska och den har roliga bilder att se på och jag gör övningar från boken allteftersom jag vill. En rogivande övning är att blunda och lyssna efter ljud, bara lägga märke till dem och växla mellan olika ljud, utan att behöva veta vad det är för ljud.
En annan rogivande övning är att känna kroppen, växla mellan att fokusera på ex käken, baken, ryggen, örat, osv. Bara vara just där och nu.
Ibland upptäcker jag att jag andas. Så andas jag mera ett tag. En övning i awareness (ungefär ”medvetenhet”) är att märka när jag lämnar min medvetenhet om vad jag gör och stänger av eller börjar tänka eller fantiserar. Då får tanken vandra tillbaka till den punkt när jag märkte att jag ändrade mig och fundera på vad som kan ha skett. Jag övar mig. Och tar små steg. Långsamt. Eftertänksamt. Lugnt!
Och sen lyssnar jag och dansar till Joni Mitchells Taiming the Tiger….

Jag ligger här i sängen i huset och funderar på min dag. Jag vill inte gå upp än. Jag ville helst sova vidare. Jag har huvudvärk. Behöver duscha. Äta frukost med. Hungrig. Ledsen. Arg? Tja… antagligen. Och jag har saker att göra som måste göras. Krav på förändringar ligger i luften. Inifrån och utifrån.
Jag tänker på ett ordspråk av något slag: ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.” Det är som jag känner det nu. Men vem ska älska mig? Jag? Jag! Och jag har en rädsla för att tappa ansiktet och jag håller masken och känner mig själv stelna. Usch! Att vara ensam är både på ont och gott. Beroende och oberoende med. Alla dessa sidor finns.
Ja ja, dagen är här. Handling är tankars fiende!!! Jag vill inte tänka mera nu! Jag vill vara min bästa vän och ta hand om mig på mitt bästa sätt och känna förtröstan i att allt ordnar sig till slut! Jag smeks av Händels musik ur The Chandos Anthems: ”Have mercy upon me O God” och andra stycken därifrån som alla baseras på ord ur Psaltaren. Det är en tröst att veta att inte bara jag brottas med inre och yttre konflikter. Sen får det bli musik med häftigare puls i att gå upp till. Sensuell och sexig musik! Liv!

Ja ha, det var ju ingen bra dag att köra långt på. Det kommer nog snöa hela vägen upp till Ångermanland. Jag ska stanna till i Söderhamn och träffa en kamrat. Det är anledning nog för mig att sätta mig i bilen.
Det är bra att jag inte behöver packa med mig en massa grejor. Jag behöver bara ta med datorn, böcker, tidningar och maten som inte går att spara hemma. Kläder finns där uppe. Katten ska lämnas hos Leif med.
Jag har inte haft datorn uppkopplad där förut, hoppas att jag kan ordna inkopplingen på modemet där till telefonen. Annars får jag väl be om hjälp på något sätt.
Jag längtar till huset nu. Det var länge sedan jag var där. Jag kan se det framför mig precis. Jag kommer bara ha värme på nedervåningen och bo i köket och vardagsrummet. De andra rummen får sova sin vintersömn ett tag till.
Nu är det dags att gå upp och äta frukost. Duscha. Packa. Åka.