Jo då, jag kan visst ta bilder av den norrländska skönheten, och just nu är jag helt nöjd med att vara hemma, på altanen, bredvid nytvättade lakan och sitta i soldiset och skriva. Jag tar ett kort på det, utan mig. Jag hör småfåglarna kvittra. Har sett en flugsnappare. De bor i holkar här i kring. Mina bellis, tusenskönor, från Danmark och mina egna självsådda har överlevt vintern. De ska fotas!
Jag har huvudvärk och halsbränna. Helst skulle inga plågor finnas här eftersom jag är nöjd. Jag kan undra om huvudvärken, det är inte ofta numera jag har det. Halsbrännan är antagligen viktrelaterad och så säger jag inget mer om det.
I går i bilen fick jag en idé om boken jag skriver på. Den kommer inte ges ut, men kanske får jag användning för den ändå på något sätt. Jag inser att jag inte skriver för byrålådan i alla fall. Jag har ju litterära ambitioner, som jag behöver mata.
Vinden blåser och det susar i grannens träd framför mig, en jättestor gran och en jättestor tall. Om de faller på mitt hus får jag ersättning. Om mina tre träd, en jättegran, en jättestor tvådelad vacker hängbjörk, en mellanstor fint vuxen gran, faller på grannarnas hus, blir jag antagligen ersättningsskyldig. När är det dags att jag inser att björken behöver tas ner? Inte än. Suck! Att behöva fälla mina träd rör mig djupt ner i mina existentiella rötter. Jag är rotad här.
Vad mera händer? Kanske ska jag gräva lite i rabatterna. Inte ofta har jag varit här innan växtkrafterna sätter igång helt. Nu är en perfekt tid för krattning, rensning och grävning. Härligt!

Hemma! Boar in mig och kisse i huset. Kisse är så nöjd och glad för att vara här, det ser jag på hans nyfikna sinne och höga svansföring. Underbart att se honom trivas! Jag trivs med, trots att jag har saker att göra, bädda, diska en låda med mögel, sitta i ett halvvarmt rum och 14 grader är bättre än 4 i alla fall. Tvn fungerar och jag har mjölk att dricka. Är så törstig!
Tänk att jag får vakna här fyra morgnar. Jag får sova här fyra nätter. Jag får vara här tre och en halv dag. Vad ska jag göra? Sova. Sova. Sova. Skriva. Skriva. Skriva. Läsa, Läsa Läsa. Vara i trädgården. Klippa ner rosorna. Höra hur rabarbern växer. Sånt.

Jobbet gungar vidare fram mot nya beslut. Hinner jag med i svängarna? Det är frågan. Får jag tid på mig att hinna med? Jag får ta mig den tiden själv, så gott jag kan. Viktigt att grunda mig i mina tankar och känslor och sedan i andras beslut.
Jag behöver bli bättre på att leva efter dessa kloka ord:

Om du tycker det jag gör är bra, berätta det för alla.
Om du tycker det jag gör är dåligt, prata med mig.
Sagt Av Okänd.

Så vem behöver jag prata med? Helst alla och helst ingen. Jag vill att alla gör sitt bästa. Mer kan ingen begära.

Bakom varje handling finns en anledning.
Sagt Av Mig Nu.

Vad är drivkraften? Bra att veta och rannsaka sig själv med för att lära känna sin baksida, så att inte gamla mönster styr.

Baksidan kan vara både hel, vacker, gammal, trasig, sprucken, ful och mera.

Ja, nu åker jag i ett riktigt gammaldags tåg, med Veolia, sitter i en kupé, delar den först med en, sedan fem. Tåget skakar ordentligt, men med tågkänsla. Hoppas nu jag kommer hem. Jo då, tåget har till och med den goda smaken att stanna i Älvsjö, så jag hinner med ett tidigare pendeltåg hem med.
Festen var riktigt god och kul. Inte varm till att börja med. Ganska kallt att stå ute och mingla i början. Vi åt lax och isländskt grillat lamm, jättegott, vit chokladmousse till efterrätt. Vid 22-tiden startade bandet att spela. Å så bra de var. Jag dansade mest hela kvällen sen. Vaddå sitta och prata när det är levande musik. Kroppen fick sitt och priset för detta är värk i benen. Knäna har särskilt ont. Stackars mina ben! Men roligt hade jag! Bäst är det när inte pardansen är så utbredd, jag tycker flera kan dansa med flera och rocka loss då och då med någon. Annars känns det lätt löjligt att stå för sig själv och dansa medan alla andra dansar två och två. Jag står dock ut med att vara lätt löjlig, för jag vill ju dansa!
Har gått i bokskogen i dag. Löven är gröna, nästan som lime på det skiraste ljusaste vis. Mycket vackert. I trädgårdarna blommar magnoliorna för fullt och körsbärsträden står också i blom.
Och nu på väg hem. Arbetet väntar. Tre dagar. Sen iväg på nästa resa. Jag tror jag reser nästan jämt numera.

Sitter på tåget till Lund. Det är ett intercitytåg med en helt annan stil än x2000-tåg. Har ingen bokad sittplats, får resa mig om någon har reserverat platsen. Än så länge lugnt, Nässjö nästa.
Sitter bredvid rara skåningar och har pratat lite med några andra rara, som jag inte kunde placera riktigt. Nyfiken i en strut är jag… Jag kunde inte höra om de pratade turkiska eller persiska och utseendet kunde ha stämt med Iran, så jag frågade. De var från Irak och pratade arabiska. Inget rätt alltså. Fint, så fick jag det på plats. Det är roligt att spetsa öronen och lyssna på dialekter och språk. Jag är helt klart mer språkligt lagd än matematisk. Jag vågar fråga. Bra med nyfikenheten. Att upptäcka nytt. Det är att vara mer gestaltisk för mig. Kan jag gott behöva.
Fin kväll igår med god vän och jag lagade middag, jag kan! Fast nästa gång tar jag mindre av svart trumpetsvamp. Fick lite ont i magen av den.
Hembiljett är fixad från Lund, med Veolia. Har aldrig åkt med dem förr. Kan avbokas om jag får skjuts hem. Så var det med den spänningen.
Festspänning kvar nu. Hoppas jag kan ha roligt i mitt Här och Nu. På tåget kan jag i alla fall ha det bra just nu. Allt är ett just nu. Och nu. Och nu.

Är inte frisk. Å så trist!
Har mina vanliga tandproblem. Och så ont i halsen, nyser och är allmänt hängig. Orkar nog inte städa klart till på fredag och till gästen, som kommer när jag ska på festen. Japp, jag kan rimma!
Behöver inte planera till skolan i morgon. Ska på språkklasskonferens på andra sidan stan. Det blir två dagar av föredrag och umgänge med kollegorna hela dagarna det. Kan bli både härligt och jobbigt. Komprimerat. Intensivt.
Tänker mest på framtiden. Och är i en dag i taget. Går inte att göra annat heller i och för sig. På fredag kommer gästen. På lördag lämnar jag gästen och reser till Danmark och går på sommarfest på gestaltinstitutet. Sen hem på något sätt på söndag. Hur vet jag inte än. Det är spännande att ha det i hängande i luften och inte veta hur.
Behöver göra en hel massa innan dess. Stryka, packa, fixa nerresebiljetten som räcker fram till Lund, städa, diska, bli frisk. Vad ska jag ha på mig på festen? Å dessa svåra beslut. Något klänningsaktigt absolut. Benen ska fram, bort med vinterkläderna, det är för sjutton en sommarfest!

Är det ont i halsenförkylning eller pollensäsong för mig, med snuva och nysningar? Det är frågan. Inget att fundera på förresten. Det är bara att gå och jobba och skriva och ha möten. Antagligen inga lektioner i dag. Får se vad som händer. Kanske fler möten?
Helst vill jag ligga kvar i sängen med Perls, fast boken och jag får vänta till senare. Här är dagen som den är ordnad redan. Följ pilarna. Börja på GÅ.

Måndag, måndag… min längsta dag…
Och hade jag orkat göra en travesti på den låten så hade det väl blivit mer. Nu orkar jag inte.
Varje måndag får jag denna tomhet i mig, i bilen, på väg hem. Den finns ofta där, ibland molande, ibland en skrikande eller gråtande kroppslig påminnelse, om att livet inte blev som jag önskade. Jag saknar min hjärtans kära, min älskling, min inspiration, han, som jag tyckte jag hörde ihop med för alltid. Och kvar finns jag, tom, med all den förhoppningen som blev över och lagd i, ja vaddå? Malpåse, soporna, träda?
Ibland poppar kreativiteten upp, den som är min livsnerv. På jobbet finns den i kärleken till att göra skillnad för barnen, på ett barnvänligt sätt. Hemma finns den i bästa fall i mitt dagliga skrivande, inte alltid, eller i en bild som måste målas och göras synlig. Jag känner en stor oförlöst del i mig som vill mer. Skriva mer. Hålla föredrag igen. Läsa. Sälja böckerna. Gå vidare med det som är JAG. På MITT bästa sätt, oavsett vad andra tycker och tänker.
Vilken är min väg? Jag tror jag har många vägar att gå, inte bara en. En väg verkar så en-kelt, en-sidigt, en-sligt, en-samt. Men vad finns i min framtid? Jobbet. Utbildningen. De är mina två huvudstråk just nu. Och mer, vad mer? Det står väl skrivet i stjärnorna än så länge, i Orions stjärnbild. Kanske är det där min lyckas stjärnas ljus finns i mig, fast jag ännu inte anar hur.

Söndag med lugn och vila. Går till kyrkan och hör Herrens ord och sitter bredvid min älskade lågstadielärare. Unders under att få göra det. Tänk att vara femtitre år och få sitta bredvid henne som är åttioett i maj och still going strong. Med henne lärde jag mig läsa och sjunga psalmer. Och nu sitter vi där och sjunger tillsammans. Jag bara ler och känner samhörighet. En gåva.
Sedan går jag hem och smaskar hemlagad chokladpudding med ananas. Jag har lärt mig äta och uppskatta en mogen ananas i min mogna ålder! Det är tack vare en dansk kvinna som ofta, när jag är i Danmark på kurs, gör i ordning skålar med uppskuren frukt att ta av. Nu är det andra gången jag har en ananas hemma att smaska på, både till frukost, middag och efterrätt kan jag njuta.
Vad mer? Jag har varit ute och träffat andra i veckan, både bloggare och gestaltare. Jag börjar så smått ta för mig av sånt som finns och intresserar mig.
Och nu är det städning och tvätt som gäller. Bara att sätta igång. Tvätt efter tvätt sätter jag igång… dammsugaren fram…. ska diska… och laga middag… Läsa… Också en rätt så trivsam tid i hemmets lugna vrå. Kanske behöver jag handla idag. Hm… Inte riktigt lika trivsamt.

O, sköna maj, välkommen!
Nu är björkarna startklara att slå ut. Vitsipporna har börjat blomma och jag med. Igår köpte jag en ny blus. Jag valde att ta den i en ovanligare färg, lite åt rosarött till. Dessutom handlade jag en bunt med böcker. Bland annat bok av Perls igen, ”In and out the garbage pail” och en om Jung. Idag köpte jag mig en ny väska. En svart. Hur ofta köper jag en sån? Vart tionde år ungefär. Och den var aningen större än min gamla väska. Kanske får jag plats med kameran i den med. Annars var det i alla fall ett färgbyte. Härligt med lite nytt! Tänk om jag kunde tänka så och bli kär igen… ”Härligt med lite nytt!”… ha ha ha… inte än.
Jag är fortfarande trött efter gårdagens eskapader. Går bara ut en sväng och lyssnar på vårmusiken i kyrkan strax. Sen hem och städa undan lite. Ingen vårfest idag. Går kanske ut i morgon istället.

Ack, jag är så trött denna valborgsmorgon… har varit i stan igår kväll, på terapicafé och sovit alldeles för lite. Kroppen säger: sov! Huvudet säger: Upp och jobba!
Motstridiga budskap. Och eftersom jag vill vara en duktig flicka, kommer jag gå till jobbet. Alla barnen kommer ju vara där och mina arbetskamrater med…. så får jag träffa dem då… Det kan uppväga tröttheten. Efter duschen är jag kanske lite piggare då… gäsp!

Jag vill:
– sälja alla mina böcker och trycka en ny upplaga och ge ut en ny bästsäljare.
– sjunga in mina och andras sånger, i en riktig studio med riktiga musiker.
– lära känna Anne Linnet.
– vinna en miljon, så jag kan betala alla mina skulder och ge bort resten.
– hålla fler föredrag.
– andas lugnt.
– möta själsfränden, som når in i hjärtat på mig.
– bli gestaltterapeut.
– leva kreativt med mitt skrivande, diktande och andra livsnödvändigheter.
– fortsätta att ha det bra på mitt jobb trots förändringsvindarna som blåser.
Det är väl det viktigast för mig just nu. Vad skönt att veta vad jag vill. Och så vet jag vad jag inte vill. Det är en härlig och befriande känsla i det.