En gestaltbön.

Gode Gud!
Ge mig fler att prata gestaltteori med.
Amen.

Jag känner mig så ensam ibland. Jag känner mig inte alltid på samma nivå, på samma väg, på samma plats, i samma fas som andra.
Att gå in i de små detaljerna, att glädjas åt ett uttryck, att vara galen i gestalt, att älska Fritz Perls, att vara passionerad för gestalt och orden och varandet. Att gå upp i tankarna och i nästa stund känna någon sprittande reaktion i kroppen. Att få dela det med någon annan. Vilken fröjd det vore!
Jag har en vän i den danska passionen. När vi läste danska på universitetet var det en sån fröjd att inte behöva dölja den glädjen jag kände, utan att istället kunna gå upp i danskan ännu mer och känna gemenskap. Så vill jag ha det igen med gestalt.
Var är min själsfrände här? Kanske letar DU också efter MIG?
Jag har börjat läsa Frederick Perls bok IN AND OUT THE GARBAGE PAIL, vilken pärla!
Jag är också en pärla. Får se vad jag skriver för bok nästa gång…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.